plana ut

Lavandula angustifolia

Juni har bara flugit förbi. Galen månad i den värld som ännu är min. Men nu äger jag tiden och jag försöker landa i det. Drömmer om jobbet på nätterna, men sover annars gott. Det har inte bara varit arbete; jag har också hunnit ha Matilda här över natt, träffa stickgänget ett par gånger och ta mig en tur (förra helgen) upp till Småland för att träffa sköna människor. Så... nu är jag ganska slut som artist även om det inte saknats fina stunder i naturen. Valde att tillbringa midsommarhelgen för mig själv med jordgubbar, bubbel och annan avkoppling. Jag tänkte försöka plana ut berg-och-dalbanan jag varit i ett bra tag nu. Återfå balansen. Och behålla den. Jag har städat mitt hem ordentligt, vilket är så himla skönt att göra. Jag har just avslutat ett stort stickprojekt och kan för första gången på ett par månader fundera på vad jag vill göra för roligt härnäst. Jag har tvättat igenom även sådant som ofta får stanna längst ner i tvättkorgen till "en annan gång". Liksom pysslat om, bara. 

I förra inlägget skrev jag om den allt förlamande tröttheten. Bristen på både energi och lust. När jag var uppe i Småland fick jag ett tips som jag faktiskt tänker pröva. Inget omvälvande, men jag har inte tänkt på hur jag äter och hur det kan bidra till orkeslösheten. Hur jag lever i en ond cirkel där jag är trött och måste stoppa i mig något som ger energi snabbt, för att bara bli hungrig och låg efter bara ett par timmar osv osv. Inte som att jag äter en massa godis eller snacks (ja, förutom ibland, förstås), det är frukt och bröd och ptja... vanliga grejer, alltså. Nåväl. Det hela handlar om hur man undviker glukostoppar, vad de innebär och varför man ska förebygga dem. Jag fick ett tips och jag har hela veckan läst in mig på en idé, lyssnat på ett par föreläsningar och betsämt mig för att det faktiskt inte kostar mig något att testa. Det ska bli intressant. 

I grunden handlar det faktiskt bara om några få enkla principer, varav den viktigaste är att inte äta en "söt" frukost, utan istället en "matig" av typen grönsaker och tofu/ägg/omelett/keso (eller animaliskt protein för köttisar - och ja, ägg och keso är ju animaliskt det också, i och för sig). För mig som inte brukar äta frukost innan lunchdags är det ju inga bekymmer. Det näst viktigaste är att bara äta vad jag brukar men i rätt ordning: först grönt/fibrer och sedan proteinerna (eftersom det "fodrar" tarmarna och drar ut på tiden innan glukoset börjar sugas upp och bearbetas, insulin frisättas osv - det bygger på forskning och verkar fullständigt vettigt) och sist stärkelse och socker (även känt som kolhydrater ;)). Detta kommer förebygga glukostoppar och därmed förhindra tröttman och suget och göra mig piggare eftersom mindre energi behöver gå åt till matsmältning (se: stycket ovanför om hur jag dippar, äter, blir hastigt pigg, dippar/blir hungrig, äter osv). Eftersom jag kan äta precis det jag ändå brukar kommer det inte kosta mig mer än lite tankemöda att köra på detta. Jag ger det fyra veckor och tycker att även om jag har semester, och har det lugnare kring mig, så bör det visa sig om det verkligen kan funka. Men eftersom jag tror på vetenskapliga metoder och resultat känns det åkej att prova, som sagt. Jag får väl återkomma om en månad om detta. ;)

Värmen. Torkan. Jag gillar det inte. Det är knastertorrt och förbränt överallt. Bara kommunens bevattnade rabatter blommar fortfarande. Hunden vill bara ut i morgon- och kvällssvalkan. De nödvändiga reporna däremellan kör jag antingen ut till någon svalare skog, eller går runt kvarteren, följandes skuggsidan. 

The Rain Song - Jimmy Page & Robert Plant

perspektiv

Samtal med kollega på morgonen, över kaffet. Kollegan har fått veta av sin läkare att om man är så trött efter en vanlig arbetsdag att man faktiskt inte orkar något annat, då är det inte som det ska vara. Det ska finnas energi till att handla middag, laga den, kunna leka eller läsa läxor med barn, träna, ägna sig åt fritidsintressen, se på teve och prata med sin partner (antagligen till sex också, men det pratade vi inte om).

Och jag som trodde det var gammeln. Men kollegan är ung nog att, med marginal, vara mitt barn och har  varit utmattad länge. Och läkaren hade sagt att det faktiskt gäller alla. Jag har inte kunnat släppa den tanken på hela dagen. Det är ju så jag känner mig och har gjort i flera år. Undrar hur jag ska orka. Tar en dag, eller en vecka, i taget. Frågan är nu vad jag ska göra med den där informationen. Jag behöver tänka på det. Och jag är väldigt glad att jag har hunden. Han behöver upp och ut varje morgon och han behöver dessutom ha ett par promenader i tiden mellan arbete och sovdags. På så vis tvingas jag ju ut. Och väl ute försöker jag att låta en av rundorna bli en stund i naturen.

Idag är det fredag, jag slutar lite tidigare och jag tog mig ut till en skog där jag vet en lite hemlig plats att sitta och fundera på. Jag tog med mig så jag kunde göra lite eld, koka kaffe och så sitta där och kontemplera. Hunden är lite vuxnare nu och även om han "måste" hålla vakt så är han betydligt mer nertaggad än förr och då blir det också mer rofyllt för mig. Jag kan njuta doften av skog, sjö, eld och kaffe, lyssna på fåglar och andra ljud och bara vara. Sedan vandra tillbaka till bilen. 

Kanske ska jag bara bli snällare mot mig själv? Ställa färre och/eller mindre krav?

Place to be - Nick Drake