med själen fylld

Vackert1. M. Ronnby CC

Jag var tidig in till stan igår, så innan jag skulle träffa Ingalill ägnade jag en god halvtimme åt KBT. Jag var på Åhléns bok- och pappersavdelning... åh.. de hade tokrea... halva reapriset på massor av block, pennor och andra härligheter. En lång stund (den kändes åtminstone lång) stod jag och höll i ett tufft kollegieblock men sedan sa jag till mig själv, med lite sträng röst, att jag redan har en massa block och skrivböcker och att jag verkligen inte behövde det här.

Och så la jag tillbaka det och gick vidare.

Sedan gick jag in på både Indiska på Drottninggatan och det som ligger vid Hötorgets sydvästra hörn, där Gamla Brogatan börjar. Gick omkring och tittade på puffiga kuddar, nöp lite i mjuka klänningar och klirrade lite med halsband och örhängen. Efter en stund tyckte jag det blev för varmt och gick ut igen.

 

Vackert2. M. Ronnby CC

Träffade Ingalill och vi styrde raka vägen mot Citykyrkans café, tre våningar upp i den gamla byggnaden på Adolf Fredriks Kyrkogata. Jag har varit där förut. Bland annat vid ett par tillfällen med elever som jag och elevassistenten och fina kollegan Ray ville skulle se att det finns mer än McDonald's och Wayne's om en vill äta och fika.

Det var Ingalill som en gång tipsade mig om detta ställe och det är verkligen en skatt, mitt i stan och kommersen. Minst fem meter i tak, pelare, förgyllda stuckaturer, djupröda sammetsdraperier och skön stämning.

Så fullständigt otrendigt och hipsterbefriat att en vill göra en liten frivolt på det stora parkettgolvet. Därtill har de smarriga sötsaker, ett schysst salladsbord (deras coleslaw på rödkål var ljuvlig!) och enkel, god mat.

Vi valde båda den vegetariska lasagnen som jag kan rekommendera även till de mest devota carnivorer.

Vackert3. M. Ronnby CC

Så flöt eftermiddagen förbi och undan i goda samtal, uppdateringar på livet med allt vad det innebär. Förtroenden och tankar. Och så en promenad längs Drottninggatan och genom Gamla stan ner till Slussen, där vi tog tunnelbanan vidare och jag hoppade av vid Skanstull för att gå hem till Solbritt.

Alltid lika roligt och viktigt att träffa Ingalill och det kändes som att vi kunde fortsatt i många timmar till. Det får bli nästa gång...

Solbritt bor med sina tre pojkar i en ruskigt trivsam femrummare. Roliga vinklar och vrår och spännande blickfång, där jag nog fastnade mest för två actionfigurer: Action doll Jesus och Action doll Moses. Och så massor av fotografier och böcker och ett vardagsrum med tre stora, härliga soffor.

Pojkarna var hemma när jag kom, men på väg ut, så jag och Solbritt fick kvällen helt för oss själva i de där sofforna. Vi har inte setts sedan vi arbetade tillsammans och bara haft sporadisk kontakt. Många gånger har vi sagt att vi måste ses, men det har alltid kommit något emellan. Så plötsligt stod alla planeter på rad och vi kunde få ihop en träff.

Och vilken träff det blev. Förutom sushi, skvaller och resuméer av våra liv de senaste åren blev det samtal om drömmar och planer, döden, religion och tro, andlighet, skrivande och resor. Resor, resor, resor. Solbritt har rest hela sitt liv och är då inte färdig än. Hon har besökt några av de platser jag själv vill besöka och gjort en del av det som ännu återstår för mig... och jag har å andra sidan besökt en del andra hörn av världen. Kanske blir det så att vi faktiskt gör en gemensam resa under det här året. Det stora blå lockar oss båda.

Klockan hann bli sen innan jag tog farväl av Solbritt och tog tunnelbanan tillbaka till Fredhäll. Fylld av den varma känsla som goda samtal och fina möten ger mig. Tacksam för att jag har sådana underbara vänner.

Vackert4. M. Ronnby CC

sant...

Albert Einstein. Bild: public domain.

"The world will not be destroyed 

by those who do evil, 

but by those who watch them 

without doing anything"

(Albert Einstein)

tankar för dagen

Varje gång jag passerar den här parken tänker jag på Bo Vilhelm Olsson fast jag vet att det var i Tegnérlunden han satt, den där kvällen den femtonde oktober förra året, då han försvann. Det är en fin liten pärla till park.

Ni fattar, eller hur? M. Ronnby CC

Stockholm är grått och kallt idag. Men jag har lovikkavantar, så jag reder mig. Om en stund ska jag göra mig i ordning och åka in till stan för att träffa Ingalill. Fika, prat och liten promenad. Senare ska jag ner till Söder och hälsa på min gamla (å, ja... hon är inte alls särskilt gammal) arbetskamrat och vän Solbritt. En fin dag ligger framför mig, alltså.

Jag kan också meddela att om en inte har kaffebryggare (Matilda har avyttrat sin eftersom hon håller på att avveckla sig Big Time, här i Sth) går det utmärkt att brygga i en vanlig tratt som en satt i en väl ursköljd vinflaska. Bara en har filter och kaffe, dårå. Och det har en!

ah you know the drill by now

Lördagsmorgnar uppe på Fredhälls klippor kan vara precis som dito morgnar på Park Lane, hemma i Byn. De kan vara nybryggt kaffe, säng och täcke, Lundströms bokradio...

Den här morgonen är sådan.

Marie pratar minnen med Mons Kallentoft. Matminnen, till exempel. Det första matminnet. Mons K. har för evigt fått vaniljglass och sura fisar förknippade med varandra. Vill du veta vad nu detta handlade om får du helt enkelt lyssna här.

Matminnen. Jag försöker fundera på vad som jag kan vara mitt första matminne. Jag tror det är från två- treårsåldern (med tanke på att, som minns alla hus jag bott i, vet vilket kök det utspelade sig) och min mamma står vid spisen och steker kantareller. Jag hovrade runt spisen och var galet otålig. Jag älskade kantareller redan då.

Sedan har jag så många andra minnen förknippade med mat, från dessa kantareller till gårkvällens underbart goda, och generöst portionerade, Moules Provençale i Malins sällskap. En kväll där samtalet levde sitt eget liv och när jag for hem på tunnelbanan kände jag mig glad och tankad på ny energi. 

Vilka är era matminnen?

I gott sällskap. M. Ronnby CC

ost & vin

Resan gick som på räls. Nej... dum liknelse. Jag tar tillbaka. Det var halt och snöigt men jag fick inga signalfel, ingen nedisning och inte några igensmäckade räls heller. Jag ställde inte heller in, utan resan tog just de fem timmar den var avsedd att ta. Jag avreste när jag tänkt och kom fram vid den tid jag avsett. Och då använde jag ändå mitt goda omdöme precis hela tiden.

Som belöning för detta är jag inte bara hel och i ett stycke (liksom bilen) utan fick dessutom en gratis parkering precis utanför Matildas port. Gissa om jag inte tänker flytta bilen förrän jag kör hem.

Nu har jag dels bryggt mig en mugg kaffe och tinat två bullar jag hittade i Matildas frys och dels hittat en vinslatt och en bit ost, varav jag karvade ett litet stycke, och sitter nu och inmundigar detta och ser ut över storstadens ljus och lyssnar på Studio Ett i P1.

Kom sedan inte och säg att jag inte vet hur man förfestar!

It's The Friday Mys. M. Ronnby CC

Nu ska jag softa en stund och sedan sammanstråla med fina Malin på Akkurat. Vi ska äta musslor, dricka vin och prata. Massor!

uppöver

Jag är på väg. Uppöver. Kanske inte bergsbestigning i Kashmir, i och för sig...


... men det är så här det känns just nu.

fin fredag

Fin Fredag idag. Väldigt Fin, faktiskt. Redan, alltså. Vaknade utvilad. Smaka på den! Det beror på minst två saker: jag har vett att lägga mig i tid och jag sover gott.

Dagen får bli en svart klänning med vita prickar, från Indiska, och några halvblingiga armband. Är det Fredag så är det.

Arbete väntar och sedan en långkörning. Jag är förberedd. Att köra långt är verkligen inte jobbigt. Jag gillar ju att köra bil. Det handlar bara om att vara lite förberedd, även på det oförutsedda, så går det mesta fint. Sedan är det naturligtvis roligare att köra i sommarväglag, om katten själv får bestämma. Men det får hon inte alltid.

Jag tänker på förberedelser... den tendens som ofta finns att skjuta upp saker och ting, även sådant som en vet och som är förutsägbart... och som grädde på moset/lök på laxen/smör på fläsket... välja att hantera det som sedan händer som något totalt oförutsett. Som tentor, till exempel. Min jobbmejlbox dignar under sistaminutenfrågor, för att inte tala om undringar om inläsningsmaterial, kompendier, flippgenomgångar etc. - trots att det hela tiden under kursen funnits tillgängligt, och fortfarande finns. men stressen verkar förlama så till den milda grad att inte ens det som finns under näsan på en syns... Oh well...

Tentasittning... M. Ronnby CC

gotta give to get

Jag har förberett en flipp som jag ska filma nästa vecka. En grammatikgenomgång, efter att ha förstått att en del av mina elever känner sig osäkra på vissa moment. Det blir bra. Och så har det varit prepp och pepp inför filosofitentan, med några elever. Ordnat lite administrativa uppgifter som jag legat efter med.

Efter arbetsdagen är min hjärna ganska trött. På gymmet laddar den om i takt med cykeltramptagen. Det är så det funkar. Om jag sliter och svettas och får upp pulsen ordentligt under en längre tid... får jag tillbaka i form av förnyad energi. Nu är kroppen trött. Men hjärnan ganska på.

Jag har pratat med min far. Han ringde och var så glad, så glad för plattan med Mando Diao som jag skickade till honom. De var glada för den, båda två.

Och Matilda ringde jag alldeles nyss. Hon firade sin lyckade opponering och avslutningen på tre års universitetsstudier med en vän och vin ute i Stockholmsvimlet, någonstans.

Den energi jag har kvar ska ägnas åt att hänga tvätt, diska och plocka fram lite som ska packas för en helg i Stockholm. Det känns lugnt att lämna mitt Hus nu när jag fått ett larm installerat. Mindre lugnt känns det att köra uppåt när det verkar som det kan bli ganska trist väder med kyla och mer snö. Men bilen är fulltankad, spolarvätska påfylld, ny ljudbok lånad, jag har bra däck och gott om tid. Så det ska nog vara lugnt. Dessutom har jag assistansförsäkring. Utan självrisk.

När jag hängt tvätten ska jag fixa mig en mugg te och jag ska krypa ner under täcket tidigt i kväll. Igen. Det är skönt, tycker jag.

Bertil Vallien i mitt hjärta.© M. Ronnby

mma ramotswe?

Torsdagar kommer nog att bli mina "mysdagar" på jobbet. Inga lektioner, utan bara en hel dag till planering, uppföljning, möten etc. Nu innebär detta givetvis mycket arbete, men det fina i kråksången är att jag hinner ta mig en mugg kaffe, läsa DN och kontemplera en god stund. Kika in till någon kollega och prata lite. Sånna goa grejjer.

Nyss läste jag om resor till Botswana. Jag har ju läst böckerna om Mma Ramotswe och blivit lite avståndsförälskad i hennes land. Eller... beskrivningarna av det. Det verkar ju faktiskt inte helt oöverkomligt som resmål. Just nu är det riktigt varmt och gott där.

Utanför mitt fönster vill ljuset inte riktigt ta över...

A Room With a View. M. Ronnby CC

ljudet av snö

Jag vaknar i vargtimmen. Kvällens regnsmatter mot fönstren har tystnat. Jag ligger kvar i sängen en stund och lyssnar på tystnaden. Den låter som... snö. När jag vaknar nästa gång är det dags att stiga upp. Jag drar från gardinerna och tittar ut över kvarteret. Ett fint, tunt lager av snöpuder täcker hustak, gatan och gräsmattor...

Igår på lunchrasten pratade vi om teveapparater. Tjockteve kontra platt. Jo, det finns fortfarande de som har tjockteve. Det är ju vettigt; om ens teve är fullt funktionsduglig - varför ska en då byta ut den? Jag köpte min platta för snart fem år sedan eftersom min tjockteve var så gigantiskt stor att jag inte hade plats för den, när jag behövde köpa ny bokhylla. Nu ser jag på morgonteve. Rapport från en mässa i USA. Reportern berättar om teveapparater som är 4-8 mm tunna. OLED-skärmar är det nya - och än så länge ruggigt dyra. Är du nyfiken på OLED kan du till exempel läsa om det här.

Frukostteve. M. Ronnby CC

Här i Huset fyller jag på min mugg med Byns bästa och ser vidare en liten stund på min [relativt] tjocka, platta teve... tänker på vart och ett av barnen en liten stund, där de kan tänkas befinna sig. Sovandes, på jobbet eller, som Matilda, förberedande sig för slutmomentet på tre års universitetsstudier - opponeringen. Lycka till, mitt Hjärta! Du kommer att sparka stjärt!

den lilla svarta

Waterworld. © M. Ronnby

Jag har sådana förbaskat bra idéer om vad jag ska skriva om. Men när jag sedan sätter mig här för att göra det så är de ofta väck.

Jag får leta upp min lilla svarta moleskinbok och börja göra noteringar.

Så får det bli.


Eders senila tjänare,

-M.

prova nytt igen

Skärmdump, ba.

Via mitt utökade kollegium fick jag tipset att testa ett digitalt hjälpmedel för snabb lektionsutvärdering, textförståelse och whatnot en kan tänkas vilja bolla med sina elever. Verktyget heter Socrative och var verkligen så busenkelt att använda som Katarina Lycken Rüter beskrev!

Jag signade in och det tog bara ett par minuter. Sedan testkörde jag med hjälp av en av mina grupper i engelska. För eleverna handlade det bara om att gå till en websida (och det gjorde de via iPhone, smartphones eller laptops) och ange mitt rumsnr. I samma ögonblick de var klara med testfrågorna kunde jag efter ett enda knapptryck få upp hela klassens individuella svar. Vi körde det hela via projektorn och vi var vederbörligen imponerade allihopa.

Nästa gång jag använder det ska jag göra det som ett litet test på några ord/uttryck. Inte direkt prov, men det kommer att ge mig en hint om hur det funkar för eleverna med att greppa en del uttryck etc när de ska göra det på egen hand...

Fungerar också alldeles utmärkt att på bara ett par minuter utvärdera en lektion eller en gemensam genomgång!

Gratis, enkelt, tydligt, effektivt och... roligt - kan det bli bättre?

TJOHEJ! Typ!

åkejrå...

En till. Baföratt.

mjau?

Ibland... saknar jag Twisted Sisters of Mercy. Semla och Lois. Jag tröstar mig med Simons katt.

grötmorgon

Jag är lite wild and crazy och snoozar tio minuter. Inte ur sängen förrän fem i sex. Ändå gott om tid att njuta morgonen i lugn och ro. Tända ljus, se nyheter och koka mig gröt. Den milda, lite nötaktiga smaken av havregrynsgröt. När jag var barn hatade jag havregrynsgröt. Nu är det min favoritsort. Men så har jag inte salt i den, heller.

Jag tänker väldigt mycket på döden, nuförtiden. Är det inte lite tidigt för det? Försök säga det till mina tankar. Jag tror det beror på flera olika orsaker... på att jag definitivt spelar i andra halvlek nu... på att jag vill leva så himla mycket... på P:s död... mer än ett år har gått och jag kommer ofta, ofta på mig med att tänka på honom... på denna jävla cancer som inte tar någon hänsyn utan drabbar människor till höger och vänster... människor som har så mycket att ge... på att mina föräldrar börjar bli gamla...
Kanske är det därför jag tänker på döden så mycket?

Fast... jag tänker ännu mer på livet!

Den här juldekorationen gör jag till en permanent installation i mitt te- och kaffeskåp. M. Ronnby CC

 

 

med en doft av sensommar...

Det ringde på min dörr för en liten stund sedan. Utanför stod Terttu med en bag-in-box till mig. Tre liter hemgjord och galet frisk och god äppelmust.

I höstas när mina äppelträd bar frukt så grenarna bågnade och gick av skickade jag ut en inbjudan via facebook att de som ville gärna fick komma hem och plocka så mycket de bara orkade och hade lust med. Terttu skrev till mig att hon gärna skulle komma förbi en sväng. Jag blev glad för det - tycker inte om när frukten förfars - och så pratade vi inte mer om det.

Men... av frukten gjorde hon must. Mycket must. Och satte undan en box till mig. Vilken fin överraskning! Jag tror jag ska ta mig ett glas till! Tack, rara Terttu!

sådär lagom mör

Varde ljus. M. Ronnby CC

No mercy, alltså. Med musik. Vilket känns i kroppen nu. Men på ett skönt sätt. Inte var det så knôkat på gymmet heller som jag hade trott att det skulle vara. Mestadels de gamla vanliga, liksom. Jag ska dit imorgon igen. Planerar träningen en vecka i taget.

Arbetsdagen som kändes lite ovan innan första lektionen... men sedan gled alla kuggar in på plats och det var fullt ös med undervisning, stödåtgärder, problemlösning, samtal med elever och kollegor och... jag kan fortfarande känna av den där... värmen... som kunde förnimmas före jul. Fina grejer, det.

Kvällen får vara som den är. Lugn och lat. Lite tevenyheter, lite läsning och lite... disk. Tidig läggning.

en åtråvärd singel...

David Bowie inte bara har födelsedag idag - han fyller 66 - utan släpper dessutom en ny platta, till min och andras överraskning (Caitlin Moran höjde den till skyarna på Twitter i morse)...

Nya singeln finns att se och höra på hans hemsida. Klicka på min skärmdump  här nedan och ni kommer dit!

here we go again

Coffee in the making. M. Ronnby CC (by)

Det är som om julledigheten inte funnits. När jag vaknar kvart i sex försöker jag komma på något listigt skäl till att kunna ligga kvar, men hittar inget och kliver upp. Nu är jag vaken, efter varm dusch och lite fiffning. Kaffet får göra resten.

Jag läste förstås ut Gardells bok igår kväll. Det är skönt att växla in på en lite mer lättläst bok. Lättläst i den bemärkelse att den går fort att läsa, men samtidigt har den en del att berätta. Nu återgår jag till The Story of Pi igen. Den fordrar att jag läser i ett lugnare tempo.

Gårdagen var som en liten startsträcka. Idag är eleverna på plats och det verkliga jobbet drar igång. Det känns fint. Jag har planer för vårt arbete, inte minst när det gäller flippandet. Den här terminen har jag också lite förre kurser än förra och det får mig att hoppas på att jag ska kunna utveckla några av idéerna från höstterminen. Att flippa tar ju lite tid initialt, då genomgångarna ska planeras och läggas upp - men i andra änden genererar de mer tid för gemensamt arbete, med eleverna, liksom möjligheter för dem att ta till sig innehållet.Först ut blir det några grammatikgenomgångar. Just sådant som oftast känns ovärt att lägga lektionstid på, då målgruppen nästan alltid utgör bara en del av en klass eller grupp.

Men än är timmen tidig. Jag fyller på min kaffemugg och kollar in lite morgonnyheter... förfärliga bränder i Australien... Processen mot Bradley Manning som läckte information till Wikileaks... Kyla och snö på väg igen... RUT- och ROTanvändning...

Jag hade ju en RUT (fast han heter Olof) som klippte min gräsmatta i somras, när jag inte var hemma på så många veckor. Men skulle jag vilja ha någon som städar här hemma? Tror inte det. Men mer för att jag fixar det proffsigt själv, snarare än av rent ideologiska skäl.

Och läxhjälp, då? Där har jag starka åsikter. Jag tycker inte att läxläsning ska vara något som välbeställda föräldrar ska kunna köpa åt sina barn och därmed bidra till att klyftorna i vårt samhälle ökar. Jag tycker inte ens att en ska ha läxor - åtminstone inte av det slaget som kräver hjälp. Den hjälpen och det stödet ska eleven ha i skolan. Det har de rätt till.

förhinder

Jag kan faktiskt inte träna utan musik. Och då menar jag inte det där skvalet de kör på gymmet utan den musik som finns i min iPod och som jag kan stänga in mig själv, och ute allt annat, i. Och när jag kom på, just när jag lämnade min arbetsplats, att jag glömt ladda iPoden så struntade jag i att träna, gjorde ett par ärenden istället och åkte sedan hem och grävde ner mig i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen, som låg och väntade på mig i brevlådan. Under tiden fick iPoden ladda upp sig och imorgon är det no mercy.

Lite så jag jobbar.

Lånad härifrån.

rivstart!

Musikåret 2013 börjar ju arta sig allaredan! Nu är undertecknad bokad och klar för detta eminenta event, tillsammans med stabila besättningskamrater!

Och dessförinnan är det ju det här...

business and pleasure

Tänkte ta några minuters avbrott mitt i fliten för att boka en proggig kryssningsbiljett, men det stöp på att jag inte har samtliga hyttkamraters födelsedata. Får åtgärda ikväll.

Så nu rundar jag av årets första arbetsdag och drar vidare mot nya djärva mål.


Det här är ett av de band jag ser fram emot att få uppleva live!
(Tidernas skummaste skivomslag... jag vet.)

mååååndag!

Nu är kvarteret mörkt igen. Decembers stjärnor och ljusstakar verkar vara undanröjda hos de flesta av grannarna och jag tycker det är synd att de inte ersätter dem med annan, mindre säsongsbunden, belysning. För... mörkret kvarstår ju liksom glädjen över ljuspunkterna...

Hos mig lyser det små lampor i flera av fönstren och här i vardagsrummet levande ljus, både på soffbordet och i fönstret. Till värme och mys för mig själv, men kanske också för andra som ser det?

Måndag, alltså. Terminen börjar. Inga elever idag, utan troligen mest planering och annat fixande. Det är bra att få en dag innan lektioner och annat drar igång. Trots en vilsam ledighet och god sömn känner jag mig aningens jetlaggad. Men det hör till. Nu är det kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och spikskorna på, bara. Jag känner mig taggad. Idéer tar form och jag ser fram emot samarbete med kollegor!

Efter jobbet får det bli gymmet. Tro det, eller ej, men jag hittade mitt nya liv i en garderob när jag höll på att stuva undan julsakerna. Så jag tog tag i det och släpper inte taget.

Saknar er, fina sköna! © M. Ronnby

jahaja... det var det det...

Jag avrundar julledighetens allra sista dag med en mugg te. Jag har haft en lugn och trivsam dag, i mitt eget sällskap. När ensamhet är självvald kan den vara hur vilsam som helst. Jag har diskat, tvättat, plockat undan och fixat ett par lunchlådor men jag har också vilat, lyssnat på musik, läst och sytt. Tittat på fina naturprogram på teven. Tänkt. Skrivit.

Nu tänker jag lite på morgondagen. På att jag ska möta mina kollegor igen, kanske rentav någon ny?, och ta tag i arbetet, just där jag la ner det en torsdag för sjutton dagar sedan. Det blir bra.

Sängen väntar på mig, och en god bok. Jag kryper ner under det stora duntäcket och låter natten komma.

"We make a living by what we get, 

but we make a life by what we give."

(Winston Churchill)

 

lite pyssel, alltså

1966:1. © R. Ronnby

Jag har pysslat lite idag. Det bidde en kasseväska. Jag lägger upp bild en annan dag, för den är redan paketerad för att skickas som en liten överraskning till en god vän och jag vill att hen ska hinna få den innan jag lägger upp bilder.

Nu puttrar middagen på spisen (pasta med bladspenat och lax i gräddig sås) och den ska jag äta i soffan framför teven där Kunskapskanalens Frozen Planetmaraton pågår som bäst. Men först ska jag hänga tvätt. När jag har ätit är det inte otänkbart att jag tar fram stickningen. Det är en sådan dag idag.

En mysdag.

1966:2. © R. Ronnby

loppisfynden

Jomenvisst. Jag lovade ju lägga upp bilder på mina loppisfynd från veckan som gick...

Av den här duken blir det garanterat någon väska och/eller kasse:

Det här är en tekanna. Men inte vilken tekanna som helst, för det är en garnförvaringstekanna, som förhindrar att nystanen drar åt sin damm och annat bôs...

Det här är en väska med fiffiga fack och generöst med utrymme så jag kan släpa med mig anteckningsböcker och dator och whatnot:

Ulla hittade mig en feministisk paljettväska! JÄJ! Smart nog har den bara paljetter på ena sidan, så att inget hakar fast i kläder etc, när en bär omkring på den. Jag måste bara laga ett par små detaljer på den så är den i kanonskick.

För 30 spännn blev den här stick- och virkprojektförvaringen min. Först var min tanke att ersätta tyget, men mer vintage än så här blir den ju inte - och den är i perfekt skick! De smarta handtagen gör att jag lätt kan ta den med mig runt i huset, eller ut på altanen...

Allt som allt har dessa härligheter kostat mig 230 kronor. Det kan jag leva med!

Nu måste jag nog komma mig i kläderna. Kanske.

Bilderna i detta inlägg får användas i enlighet med detta.

en perfekt dag för att...

Ett av två pågående läsprojekt - det andra är Madame Bovary. M. Ronnby (by)

* Ligga kvar länge i sängen
* Läsa
* Köra en maskin tvätt
* Skriva
* Sticka
* Äntligen, äntligen se "The Jane Austen Book Club"
* Virka
* Laga mat till veckans lunchlådor
* Plocka ner och undan stjärnor och julting
* Lyssna på P1
* Googla resor och resmål
* Ta en bloggpromenad
* Låta teven köra Kunskapskanalen mellan 16 - 21.50 (Frozen Planetmaraton)
* Göra ett avbrott för det här, kl 19...
* Aska/sota ur pannan
* Ringa någon god vän
* Kaffa
* Skriva mejl
* Hasa omkring i raggsockar
* Tänka
* Sy en väska
* Skicka en platta med Mando Diao till min far, 79 år ung.
* Inte tänka alls på oxveckorna som stundar
* Lyssna på skön musik

Lou Reed - Perfect Day

winston churchill, designern

Jag lyssnar på Stil i P1 och dagens program är tillägnat Winston Churchill och hans välkända intresse för stil och kläder. Vad jag inte visste var att han också designade overaller - eller vad en med dagens språkbruk kallar one-piece - för olika tillfällen. De fanns med sammetskrage, i tweed och enkel bomull, alla med dragkedja fram.

Jag har försökt hitta en bild på honom, iförd någon av dessa kreationer, men av förståeliga skäl lät han sig antagligen inte fotograferas så ofta i någon av dessa. Dock har jag lyckats snoka upp några stycken bilder och länkar till dem här, här och här.

Winston gillade också att frukostera i sängen, där han samtidigt läste tidningar och brev, samt arbetade. Han medgav att han och hans fru, Clementine, vid några få tillfällen under sitt långa äktenskap försökt äta frukost tillsammans men att de snabbt gett upp det eftersom frukost är en måltid som bör intas i ensamhet. Framåt lunch var han dock hur sällskaplig som helst.

Jag gillar'n.

Winston Churchill at his seat in the Cabinet Room at No 10 Downing Street, London. Cecil Beaton (public domain)

mil etter mil

Bakom ratten. M. Ronnby (by)

SAABen käkar asfalt och jag lyssnar på en lite småskum version av The Hobbit - delvis inläst delvis dramatiserad. Jag får nog ta och läsa papperversionen ändå.

Det kan ju omöjligen märkas redan att mörkret är på väg att ge vika, eller? Och ändå... det hann aldrig bli riktigt nermörkt innan jag körde in i Byn, vid halvfemtiden. Det känns bra.

Grejerna är inkånkade och delvis uppackade eller åtminstone undanskyfflade så jag slipper se dem i kväll, utan till fullo kan ägna mig åt måndagsklubbande med skön Annhelen. Det blir ett gott rött och lite småplock. Samt the Man in Black.


Jag tar reda på resten av packningen en annan dag. I morgon, till exempel.

goda råd är inte alltid dyra...

Hos Grammarly hittar jag följande schyssta skrivartips, hehe...

Delbart.

vår kamp

Lördag morgon. Jag har satt väckning på telefonen för att kunna brygga kaffe och sedan krypa tillbaka i sängen med en stor mugg och lyssna på... inte Lundströms bokradio idag (de pausar den här veckan)... men väl ett program om Knausgårds självbiografiska romansvit Min kamp, varav jag läst de två första. Han har ett intressant sätt att skriva, galet utlämnande och massivt.

Ja, han har kämpat. Men vi är många som haft tunga slag att utkämpa, mellan en och annan ödesmatch... Det blir så klart och tydligt när jag betraktar mitt eget liv, likaväl som lyssnar in hur andras liv varit och är. Räkmackemänniskorna... jag undrar om de ens finns? Det kan se fint ut utåt gatan... men vad döljer sig bakom de stärkta gardinerna och i de inre rummen? Det fantastiska är ju att så många inte vikt ner sig och bara tagit emot utan kämpat och slagit tillbaka. Tagit sig upp och ut och fram... Heja er! Heja... oss!

När jag kommer ner i köket har Mats redan varit uppe länge och både bakat bröd och fixat kaffe. Inte dumt, minsann!

Längre fram på förmiddagen ska jag köra söderut. Hem. Som ressällskap har jag en lånad [engelsk] inläsning av The Hobbit. Det var många år sedan jag läste den och har bestämt mig för att läsa den innan jag ser filmen (ja, jag vet... jag har legat av mig... vadå inte se den på premiärnatten..?) - men kan ju lika gärna (hellre?) lyssna på den. Inläsningen ska vara ungefär lika lång som min restid, vilket förvånar mig. Och ändå står det på CD-omslaget att det inte är en förkortad version. Hm...

Häromdagen köpte jag mig ett armband på Indiska. Halva ordinarie priset, dvs 39 spänn. Helt okej.

Stentungt. M. Ronnby (by)

en rockbroder, eller två...

Mammas pojkar hade väl en och annan liten skojig replik och ett gulligt soundtrack. Bäst gillade jag hur kostymören skildrat alla andra runt omkring Thor och Oden... beige... blekblått... blont... och förfärliga volanger på blusar och sjalar.

Annars kan en ju sammanfatta det hela med att researchen är gjord på SRF i allmänhet och Bröderna Hårdrock/Nifelheim i synnerhet och med en megaslängpuss till Anvil...

Stulet: The real McCoy I

Stulet: The real McCoy II

reunion

Jag har aldrig gått på någon sådan där klassåterträff. Jag har haft möjligheten, men avböjt. Det är så få av mina gamla klassisar jag vill återse. Många ville jag ju inte ens träffa då.

Men Kia har jag alltid tänkt med glädje och värme på. Vi blev kompisar när båda bodde i ett nybyggt miljonprogramsområde i Karlstad. Hittade på bus och började ettan ihop. Kom försent så gott som varje dag eftersom vi hade så mycket att stå i på vägen dit. Leka och sånt.

I slutet av ettan flyttade jag till bästkusten och vi tappade väl i stort sett kontakten, även om vi skickade lite brev då och då. Någonstans 1976-77 träffades vi via en gemensam kompis uppe i Sysslebäck. Sedan har vi inte hörts förrän vi, för en tid sedan, hittade varandra via Facebook.

Och... idag såg vi till att träffas över lunch och timmar av skönt snack (livet, erfarenheterna, stickningen, barnen...). Tiden liksom bara flög iväg. Härligt och varmt.

Jag hoppas vi ses snart igen!

Jag fick en mjuk härva brungrått av den goaste ull, från Kias egna får...
 WOW, säger jag bara. M. Ronnby (by)

de här fredagarna

Jag har så många fina dagar. Det blir allt svårare för fredagarna att sticka ut. Men ändå... de är avrundningen av mina arbetsveckor och de är öppningen inför de lediga dagarna.

Den här fredagen skiljer sig inte från veckans andra dagar, eftersom jag varit ledig i två veckor nu. Men fin blir den ändå. Idag ser jag fram emot att träffa en vän från Landet Längesedan... och ikväll går vi på bio, Mats och jag.

Ännu ligger mörkret utanför. Ljuset försöker nå igenom molnen men än så länge kämpar det förgäves. Kaffet är svart och gott och P1 levererar nyheter och aktualiteter.

Den börjar bra, alltså - den Fina Fredagen.

Åkej. Den här bilden har jag stulit. A A Milne är upphovsman. Disney äger rättigheterna...

shoppa och äta

Som alla andra loppisar har Solareturen en speciell lukt. Samma lukt som kändes redan i våningsplanet ovanför Myrorna, där vi var igår. Som alla andra loppisar är också dessa båda butiker fulla med allsköns bråte som en - till skillnad från sådant en exempelvis kan hitta på Lagerhaus - med säkerhet vet att en inte behöver. Men det roliga är ju att lokalisera fynden som en vet finns mitt bland alla pryttlar, pinaler och textilier som sett bättre dagar.

Ulla har en bra näsa för fynd. Idag hittade hon mig en härligt feministisk kasseväska. Men den ligger i bilen och jag orkar inte gå ut och hämta den för att ta ett kort på den. Jag tror det får bli ett renodlat bild-på-loppis-fynd-inlägg endera dagen. Kanske redan i morgon?

Till fikat medförde Ulla ett pinfärskt havrebröd och smarriga veganska citronmuffins med citronfrosting. Ljuvligt syrliga!

Smaskens. © Ulla H.

Eftersom jag inte ätit någon lunch idag snodde vi ihop varma mackor nyss, Mats och jag. Nu sitter vi och jäser i varsitt hörn i soffan.

Nya liv... var blev du av... spring inte så fort... jag behöver fånga dig!

jag läser mig själv

At the Bibbla. M. Ronnby (by)

Det blir inget skrivet på "boken" idag. Det är ju inte bara att koppla på där jag sist befann mig, upptäcker jag. Jag minns ju inte ens var jag var. Så istället läser jag igenom texten. Rättar slarviga skrivfel, gör något tillägg och korrigerar en och annan tankevurpa. Det är spännande läsning. I en månads tid var jag så inne i skrivandet att jag till och med drömde om det.

Idag, när jag öppnar dokumentet, minns jag inget av sista kapitlen. En hund att ta hand om, alltså... hur går jag vidare med den? Och hur blir det med Lovisa?

Jag får fundera på det. Börjar känna det härliga kliandet i fingrarna och hur hjärnan börjar spinna...

Nu pausar jag för idag. Jag är kall om knäna, här på stadsbiblioteket. Åker och plockar upp Ulla för ett loppisbesök och sedan fika ute på Hammarö. Mats har fixat med hennes bil och nu kan hon köra den hem och vidare ut i världen.

i muséets vrår

Lattemammorna. M. Ronnby (by)

Jag väljer muséets café för att de har så sköna stolar, som en kan sitta länge på. Men jag tycker det är lite för sorligt. Lite pratbrus har jag inga bekymmer med, det kan nästan fungera som avskärmning. Men stället verkar vara stans mest populära hang-out för lattemammorna...

När jag druckit ur mitt te kanske jag flyttar till något annat ställe. Kanske skulle jag gömma mig i någon tyst permanentutställning? Sitta insmugen bland gamla 1800-talskläder eller kanske i någon förmodad stenålderskanot?

Medan jag överväger alternativen läser jag igenom "boken". Jag har inte öppnat texten på över en månad. Jag skummar igenom den och förvånas. Har jag skrivit det här? Ler lite för mig själv. För tusan... jag tror det håller!

second breakfast och början till slutet

Linus i ottan. © M.Ronnby

När telefonen börjar låta mitt i natten blir jag helt förvirrad. Vad är det som låter? En telefon? Vems? Min? Men... varför? Klockan är ju bara... jag kisar och blinkar... kvart i fem?

Sedan kommer hjärnan ikapp och jag kommer på: Linus kom med tåget igår kväll och ska upp ur bingen så att han är vaken och frukosterad när kusinen Anton och hans flickvän kommer förbi vid halvsex och plockar upp honom för vidare befordran Hemsedal och några dagars snowboardande.

Jag knackar på dörren till gästrummet och går sedan ner i köket och fixar en kanna kaffe, sätter fram bröd och lite pålägg och tänder ett par ljus. Så småningom vacklar han sömndrucken in i köket och börjar sakta vakna till liv. Vi hinner kramas lite och han äter och vi småpratar lite lugnt om resan tills ressällskapet anländer, får en mugg kaffe och macka de också, och sedan åker vidare.

Om jag skämmer bort honom? Ja, det är klart jag gör. Jag kunde ju legat kvar och sovit gott men min livsfilosofi gör att jag tar varje möjlighet att umgås med mina barn. Vi bor så spritt att en aldrig vet hur långt det kan gå mellan gångerna. Så jag väcker, brygger och plockar fram. Kramar och tänder ljus. Offrar mer än gärna någon timmes sömn.

Vi har bara ett enda liv och det måste levas så rikt och fullt som möjligt. Inga kônstigheter, som de säger här i Värmland.

När de kört vidare gick jag och la mig igen. Somnade om och sov gott tills niotiden. Nu är det kaffe igen. Tända ljus. P1. Fyra lediga dagar kvar. Vad ska jag göra av den här? Jag tror jag ska göra mig i ordning ganska snart och sedan köra in till stan. Ta med mig minipc:n i väskan och sätta mig på ett fik och påbörja avslutningen av "boken".

Så får det bli.

samtal och tystnader

Jag har fem dagar kvar av min ledighet och vill göra det bästa av dem. Därför ger jag mig en liten sovmorgon och en lång kontemplation över kaffemuggen innan jag kör in till stan för att träffa härliga Ulla. Jag är i god tid och hinner skrota omkring lite på Indiska innan vi ses. Fyndar två svarta toppar. Föga originellt men galet användbart.

D-gatan. M. Ronnby (by)

På Gina's har de supergoda veganpizzor* och vi beställer varsin. Trots att det är lunchrusningsdags är det nästan tomt i lokalen. Tyst och skönt när en vill sitta och prata ostört och utan att känna att en ockuperar andra lunchätares platser. Vi sitter där i ett par timmar och bara pratar. Om sådant som är viktigt. Och sedan slår vi en lov på Lagerhaus och Myrorna. På Lagerhaus köper jag mig en ny disktrasa och på Myrorna en väldigt söt liten "väska" på ben, för stickning eller virkning. Den ligger kvar i bilen, så bild på den får komma upp imorgon - eller kanske när jag fått den på plats hemma.

Ute ligger mörkret kompakt nu. Ett samtal påbörjades igår. Vi får se vart det leder.


*De har givetvis vanliga pizzor också och ett antal pastarätter. Samt synnerligen trevlig personal.

vi går på promenaden

M. Ronnby (by)

Tisdag. Årets första dag. Vi passar på att ta en promenad när solen överraskar med några timmars närvaro. Vi spatserar under tystnad. Tystnaden brukade kännas bekväm. Nu petar vi hål på den med kommentarer om väder, vind, barn och vad vi ska äta till middag.

M. Ronnby (by)

Jag tänker på mina pelargoner hemma i källaren. De sattes på vinterförvaring enligt konstens alla regler. Hösten 2011... De fick aldrig komma upp i värmen och ljuset förra året. Om en dryg månad ska jag ta upp dem och se om det går att väcka liv i dem. Lite spännande.

Frampå eftermiddagen fikar jag i stan med goa norrländskan Yvonne. Det är nyårsdagens eftermiddag och det enda trivsamma som är öppet är muséets café. När vi kommer dit är det dryga tio minuter till stängningsdags, men vi får vårt te och får sitta i lugn och ro och prata medan personalen städar undan och börjar släcka ner. Två kvinnor mitt i livet. Det finns mycket att samtala om. Många beröringspunkter.

M. Ronnby (by)

inledning

Nyårsaftonen var stillsam och mysig. Syster, sambo och barn här. Vi hjälptes åt att fixa maten och sedan förlöpte kvällen med skönt snack och skoj, bara.

Småkusinerna hade med sig spel och någon film och mellankusinen hängde med oss vuxna.

En liten kusin tyckte att tiden sniiiiglade sig fram tills det att klockan blev tolv och vi gick ut för att beundra traktens fyrverkerier. Det regnade.

Idag är en ny dag i en ny månad i ett nytt år. En dag att tänka framåt men också en dag att ta vara på och vara i.