rapport...

Dagen så här långt är:

Oh well. M. Ronnby CC

- kokat kikärter och simultant betalat räkningar (lustfyllt på sitt eget lilla vis...), lyssnat på P1, slängt in en vittvätt i maskinen och diskat

- tagit en vinterpromenad och därvidlag kikat inom en loppis (det var nostalgimarknad på Miljöstationen och antingen var det helt utplockat eller så var det klent utbud redan från början... där fanns absolut inget jag ville ha)

- hängt tvätt medan jag försökt lyssna på senaste plattan från Faith - Decade of Despair - och fått ett bryt på min stereo som helt enkelt måste bytas ut. :(

- fortsatt lyssna på P1 medan jag lagt vita bönor i blöt och sytt klart tre bokkassar. Jag kallar dem "bokkassar" för att de är aningens små, kanske, för att vara bra shoppingkassar. Å andra sidan kan en ju ha dem när en småhandlar?

Rött. Alltid rött! M. Ronnby CC

- lyssnat ännu mer på P1 medan jag lagat en fullständigt grym chili (tack för tipset Erica!) och pratat en god stund med min älsklingsjenny i telefon.

- fyllt på lite mer pellets och laddat alla mina ljusstakar och ljuslyktor med ljus inför skymning och kväll!

Trivsamt, lagom pyssligt och tillfredsställande. Medan chilin puttrar klart och sedan får stå till sig ska jag nu krypa upp i soffan med en mugg te, gosiga filtar, stickning och en film.


Jag lånade tre igår:
Niceville (jag lyssnade på ljudboken i våras, på engelska och vill se hur den funkar som film)
Igelkottens elegans (har läst och älskar boken och har lånat hem filmen en gång tidigare men inte blivit av att jag sett den)
Medan åren går (den kändes bara stillsam och fin när jag läste på baksidan av DVD-fodralet).
Jag börjar med... Niceville.

Vegetarian Beer Chili. M Ronnby CC

möjligheter

Vad ska du göra idag? Jag har kommit på en hel räcka saker jag vill göra. Ska göra. Och... när jag tänker på det... det blir enbart luststyrda aktiviteter idag. Kanske hinner jag inte allt, men här är vad jag väljer och vrakar mellan denna ljusgrå lördag:

- läsa klart Madame Bovary
- sy ihop tre bokkassar som jag påbörjade förra helgen
- se minst en film av de tre jag lånade igår
- laga en redigt god middag!
- ta en tur till en loppis
- sticka på senaste projektet
- skriva på "boken" (jag vill så gärna bli "klar" med den...)
- ta en vinterpromenad
- lyssna på lite bra musik
- knarka P1
- umgås med någon skön vän

Och fundera på om jag kanske skulle ta mig en påsktur till Stugan Vid Sjön i De Djupa Skogarna...

Smoke on the water... © M. Ronnby

minussexkommatvå

Jag sover så gott om natten. Jag har väl aldrig haft direkta sömnproblem men har ändå under en ganska lång tid sovit... "oroligt". Hur eller hur bor jag ensam i mitt hus och rent hypotetiskt skulle någon kunna bryta sig in genom dörren på baksidan utan att varken jag eller grannarna skulle upptäcka det. Jag tror det har påverkat mig undermedvetet. Nu när jag har installerat larm sover jag plötsligt hur lugnt som helst. Vaknar sällan alls på natten. För jag kan ha pålarmat även på natten (olika steg, galet fiffigt). Sensorer och kameror. Snitsigt som fan, faktiskt. Samtidigt... helt sjukt att en ens ska behöva känna att en ska ha det... Jag hade ju mycket hellre haft en hund.

Nu sitter jag i sängen med mitt kaffe och lyssnar på ni-vet-vad. Jörn Donner intervjuas (han var ju på Skavlan igår också) och även om han är vulgär och cynisk så har han liksom blivit lite mjukare i kanterna. Fortfarande skarp i intellektet men ändå lite... nej... jag kan inte säga "ödmjuk"... inte om Jörn Donner. Hursomhaver sitter jag här och småler och lyssnar. Och han pratar då ändå om Döden...

I programmet ställs också frågan om varför ungdomsböcker blivit så populära även bland vuxna.Det har jag inte särskilt många teorier om, mer än att jag för egen del läser ungdomsböcker ibland för att ha koll på litteratur att rekommendera till och samtala om med de unga människor jag möter i mitt arbete. Och en och annan för att kolla om den kan användas i undervisningen. Som Ser mitt huvud tjockt ut i den här?, av Randa Abdel-Fattah, som jag använde i religionsundervisningen som högläsningsbok. (Vilket fungerade utmärkt i en industritrea!). Eller som de skönlitterära böcker jag använder som kursböcker i engelskundervisningen. Där har jag för övrigt börjat spana in vad vi ska arbeta med i höst. Det gäller att planera i god tid eftersom en får utarbeta hela konceptet på egen hand. Vilket i och för sig är en intressant process som jag tycker ger mig själv väldigt mycket.

Vintervik. M. Ronnby CC

thank god it's friday

Fullt upptagen på jobbet. Det känns fint att avsluta med ett seminarium kring Toni Morrisons Beloved och liksom bara luta sig tillbaka och lyssna på elevernas samtal, intryck och tankar. En ynnest, faktiskt.

I förhoppning att morgonens önskan om en bister helg ska infrias (fast det verkar inte bli så om en ska tro väderspanarna) går jag hem och startar bilen. Medan den står och puttrar en liten stund slevar jag i mig en hastig lunch och sedan kör jag en vända för att värma upp den ordentligt. Det är inte särskilt klimatsmart (jag ska nog faktiskt köpa mig en motorvärmare) men det fungerar. Den startar utan protester och batteriet verkar fräscht. Sedan går jag till frisören. Det är rätt lång kö (drop-in, alltså) eftersom en av dem halkat och brutit armen... Men jag bestämmer mig för att jag faktiskt inte alls har bråttom utan sätter mig och väntar. Bläddrar i en skvallertidning, tjuvlyssnar på samtal och twittrar.

När jag blivit klippt är jag för ovanlighetens skull lite missnöjd. Det är ju givetvis min favoritfrisör som är hemma med armbrott och även om hon som klipper mig är duktig blir det inte riktigt som jag vill. Framförallt blev det inte riktigt så kort som jag önskade. Men vad gör en när en sagt till tre gånger, på olika vis, att "du får gärna klippa ganska rejält" men budskapet inte går fram? En tackar, betalar och lovar sig själv att gå tillbaka så snart den Rätta är tillbaka...

Efter frisörbesöket gör jag en raid på affären och handlar mat som antagligen räcker hela veckan. Minst. Och så en sväng till biblioteket för att låna några filmer. Sedan kör jag hem, lastar in i skafferi och kyl och river av disken. Lägger kikärter i blöt. Jag ska försöka bli lite bättre på att laga mat till mig själv och inte bara leva på yoghurt och mackor. Fast spenatsoppa är ändå riktig mat!

Resten av kvällen får vara soffhäng, lite gott att smarra på och ett glas rött. Det är ju Fredag. Fin Fredag. När jag sitter här faller mina ögon på Läs och Res broschyr som kom förra veckan men som jag inte kollat igenom. Här är en resa som jag är seriöst intresserad av. Den är inte ens särskilt dyr.

Skärmdump från Läs och res hemsida.

socrative

Socrative, alltså. En måste liksom älska det lite. Nej... mycket. Jag använde det som "exit ticket" på första lektionen idag. Eleverna fick ge lite respons på arbetet, på om de lärt sig något (i så fall vad?) och komma med egna förslag. Nu ska jag använda deras svar till individuell återkoppling! Tjohej!

Views From a Room. Kl 10:53. M. Ronnby CC

minustjugekommafyra

Det knäpper och knakar i mitt hus. Det gör det i gamla hus, särskilt när det är kallt. Jag tycker det är mysigt. Jag hoppas lite, i smyg, att det ska vara så här kallt även i helgen så att jag kan bunkra lite förnödenheter idag och sedan ha en raggsocks- och innesittargalore i dagarna två! För idag är det ju fredag! Fin Fredag! Klädeln går i svart och nyckelordet är... varmt. Jag har den lilla omlottkoftan jag köpte via Etsy och den värmer som en kamin - fast den är fjäderlätt. Och LOVE-örhängena har jag köpt av Laura, via Facebook. Risajkling är Fint!

Love. M. Ronnby CC

Andra fina saker är mina kollegor. Jag påmindes om det - om jag nu, till äventyrs, skulle ha glömt bort det - igår kväll. I den stränga kylan åkte vi till Bussamåla för att dels få lite facklig information och dels för att äta gott och umgås med varandra. Och åt gott gjorde vi. Jag hade veckans köttätardag, med råge. Vi fick olika slags kött som vi stekte vid borden på glödheta täljstenar. Tillbehör till det. Och ett par glas gott vin. Men framför allt: de roliga och goda samtalen. Tyvärr saknades många av mina kollegor från gymnasiet, men i gengäld fick jag återknyta med några av dem jag inte längre träffar så ofta, från högstadiet. Och ur samtalen kan det komma både filmkvällar, glada samkväm och Jimi Hendrixevent... Det kan säkert komma en hel del annat utbyte också men detta var i första hand en avkopplande kväll då inte så mycket arbetsrelaterat diskuterades - förutom det fackliga, förstås.

När vi kom ut i kvällsmörkret efter middagen låg nejden iskall och grymt vacker med månljus och stjärngnister över snötyngd skog. Vintern är fin.

teatime

Kopp Te. M. Ronnby CC

En del dagar känner jag mig verkligen effektiv. Nästan inspirerad. Idag är en sådan dag. Förberedelser för testarbete med elever, äta kanelbulle, dela tankar och idéer med kollegor och lite mentorspyssel. Jag har fått en hel del uträttat och det känns gott inför kommande arbetsvecka.

Ikväll blir det facklig information och middag tillsammans med sköna kollegor. Vi ska inte ses för samåkning, ut på landet, förrän halvsex så jag går hem en sväng, lackar om naglarna och dricker en mugg te. Ett tänt ljus och fallande skymning bidrar till stämningen.

En stillsam stund. Eftertanke.

minusartonkommaåtta

Torsdag. Mjukaste dagen. Inga lektioner. Planering, möten och förberedelser. Men i min egen takt. Jag låter mig ha en sovmorgon. Sova en timme längre. Sedan duscha länge och hett. Dricka Byns bästa i sakta mak insvept i en len sjal. Tänka på nattens goda sömn och på dagen som kommer.

I den annars orörda snön i min trädgård ser jag spåren av en räv som tagit för vana att gena över tomten på sina nattliga uppdrag. Vore det inte så kallt skulle jag gå ut och fotografera stämplarna i den gryningsblå snön. I stället går jag ner i källaren och skruvar upp shunten lite till.

Bertil Vallien... M. Ronnby CC

en delar musik...

Om en gillar det progressiva doom-metalbandet Faith så mycket att en råkar köpa på sig dublett av en av deras plattor så kan en göra så här:

1. En slänger ut en liten krok på Fejan och sedan väntar en på napp. I det här fallet tog det inte många minuter innan det högg och snabbast var min gode vän Stefan i Göteborg.

Sorg 1. M. Ronnby CC

2. En köper ett vadderat kuvert och lägger därutinnan CD:n och präntar namn och adress. Snyggt och prydligt. Fast det kan ni inte se eftersom jag inte har för avsikt att lämna ut Stefans adress.

Sorg 2. M. Ronnby CC

3. Sedan trotsar en den arktiska kylan, efter att ha haft öppet hus på jobbet, och tar sig till närmaste postlåda. Tyvärr efter sista tömning (kl 18:00) så han får vänta tills på fredag. Men ändå... den som väntar på något gott, ni vet...

Sorg 3. M. Ronnby CC

Det är roligt att göra andra människor glada!

joråsåatte...

Dagens mejlväxling...

1. Från mig till kostchefen:

"Hej!

Allt fler skolor/kommuner väljer att införa en helt köttfri dag i veckan, en s.k "köttfri måndag".
Jag undrar... hur ser tänket ut kring detta i vår kommun? Finns planer för detta? Har kommunen en "kostpolicy" för skolorna (och föralldel också för äldrevården)?

Med vänliga hälsningar,
Magdalena Ronnby"

2. Kostchefen svarar [inte riktigt] på frågan:

"Hej!

Vi har inga planer på detta i dagsläget.

I högstadiet och gymnasiet så erbjuder vi alltid en veg-rätt som alternativ varje dag. (plus att vi har två andra rätter att välja på)

Alla som önskar veg-mat får det, från förskola, skola till äldreomsorgen.

Vi har en kostpolicy i vår kommun som gäller för alla.

Hälsningar NN" 

3. Jag frågar igen:

"Hej!

Tack så mycket för snabbt svar!

Men... jag tror du missade själva poängen i min fråga? Kanske var den otydligt formulerad?

Att det serveras alternativ (som exempelvis vegetariskt) är ju självklart. Min fråga gällde en s k "köttfri måndag" - inte vegetarianer. 

Har frågan om "köttfri måndag" diskuterats när skolmåltiderna (både kort- och långsiktigt) planerats? Om ja - vad är skälen till att inte detta införts? Om nej - varför inte?

Detta undrar jag!

Med vänliga hälsningar,

Magdalena Ronnby"

4. Kostchefen svarar:

"Hej igen!

Nej- valfrihet är en orsak.

Med vänlig hälsning NN"

5. Jag avrundar:

"OK... Tack!"

Nu funderar jag på vad hens svar egentligen betyder? "Nej" tolkar jag utifrån min frågeställning som att "köttfri måndag" (eller vilken annan veckodag som helst, faktiskt) aldrig ens varit uppe till förslag i det sammanhang jag nämnde. Det känns inte så svårt. Men... "valfrihet"? Vem bestämde att det pga sagda "valfrihet" inte ens skulle tas upp till diskussion? Och vad menas med "valfrihet" i sammanhanget? Valfrihet för vem? Och detta i en kommun som - visserligen i gott miljösyfte - exempelvis pålägger oss som har hus/villa att antingen 1. källsortera matavfall av bara tusan (vilket jag iofs gärna gör) eller 2. betala hutlöst mycket mer i sopavgift. Visst - här föreligger ett slags "val" men med betydligt större konsekvenser för den enskilde än för en person som faktiskt får sin lunch betald via skattsedeln. Eller..?

 © M. Ronnby

Joråsåatte...

och förresten...

Om en vill ha lite bra underbyggnad till varför det är en så förbaskat bra idé att dra ner på köttkonsumtionen  (och fisk- och kycklingkonsumtion också, för den delen...) så finns det ett väldigt informativt och väl skrivet inlägg HÄR! :)

Ekologiskt. Rättvist. Närväxt. M. Ronnby CC

the continuing story

När jag väl får en idé har jag ofta svårt att släppa den. Hela morgonen har jag nu tänkt på att inte bara låta det råka bli så att jag äter grönt de flesta av veckans dagar utan faktiskt göra det till ett aktivt val. Så får det bli*. Kanske kan jag ibland, om jag är snäll, ge mig en fiskdag också. Om en bara äter kött en gång i veckan kan det ju dessutom gärna få bli vilt...

Jag mejlade förresten kommunens kostchef och frågade hur policyn kring kost i skolor och äldreomsorg ser ut. Det blir intressant att se hur hon svarar!

Mejl. © M. Ronnby

The Beatles - The Continuing Story of Bungalow Bill

*Eftersom jag ska på middag på krogen imorgon kväll, med trivsamma kollegorna, och jag i förväg sagt att jag är carnivor får väl torsdagen bli den här veckans köttdag, dårå...

köttfritt

Köttskatt. Jag gillar, av ren princip, inte att människor ska tvingas in i kostvanor, vad det vara må. Det ska lika lite vara straffskatt på chips och godis som på kött. Men samtidigt... om en får reda på hur fantastiskt bra det vore för miljön (och för en själv) att dra ner på köttkonsumtionen så kanske en ska ta det till sig och göra ett allvarligt försök?

När skolor till exempel har infört köttfri måndag har reaktionerna ibland varit rent sanslösa. Som om skolan hade infört måndagsstryk. Hallå? Hur är det ens möjligt att bli så till den milda grad provocerad? Det handlar om en köttfri lunch - inte om att barnen hotas av undernäring eller i smyg tvingas in i vegetarianträsket... Moffla i ungen kött till frukost och middag på måndagarna om du nu tror att det är så farligt. (Visserligen kontraproduktivt sett till helheten...)

Nu är detta förvisso en ickefråga i kommunen där jag bor. Så här ser de närmaste veckornas skolmatsedel ut:
Vecka 2
mån Kalkonsnitzel potatis bearnaiseås
tis Stuvade makaroner korv
ons Örtkryddad fiskgratäng potatis
tors Herrgårdskyckling ris
fre Gulaschsoppa, bröd
Vecka 3
mån Spagetti köttfärssås
tis Panerad fisk potatis remouladsås
ons Korv stroganoff ris
tors Potatisbullar skinkfräs, lingon
fre Kebabbuffé
Vecka 4
mån Grillkorv potatismos
tis Grekiska biffar klyftpotatis tzatziki
ons Dragonkryddad fiskgratäng ris
tors Ärtsoppa/pannkaka  & sylt
fre Helstekt kotlettrad potatis
Vecka 5
mån Sprödbakad fisk potatis kall sås
tis Ugnstekt falukorv potatismos
ons Köttgryta ris
tors Lasagne
fre Fläskpannkaka, lingon

(Tittar en på matsedlarna för äldreomsorgen är upplägget detsamma som för barn och ungdomar.)


Den enda vegetariska dagen förefaller vara torsdagen i v 4 - men det kanske är fläskbitar i ärtsoppan? Var inte oroliga - det finns givetvis alternativ för vegetarianer och de som inte vill äta fläskkött, men de matsedlarna ligger inte uppe. Och det är inte det som jag funderar över. Jag funderar över varför vi inte har en "grön" dag i veckan, för alla.

Jag har kört helt vegetarisk kost i perioder av kortare och längre karaktär. I nuläget har jag ingen som helst lust att avstå varken kött eller fisk helt och hållet, men jag äter det inte mer än någon gång i veckan och ofta spelar inte biffen huvudrollen på min tallrik när jag väl gör det. Jag mår bra av det, på flera plan.

Vågar du testa, du också?

Tomat- och olivpaj med ost. M. Ronnby CC

ångervecka

Åkejrå. Jag tar tillbaka. Kanske skulle jag kunna bo i en skog i alla fall? Under vissa omständigheter...

Den här och ett par fina bilder till hittar du här.

what the *meeep*?

Jomenvisst. Även solen har sina fläckar. Trots att jag lovat mig själv att aldrigaldrigaldrig mer gå med i någon bokklubb fann jag mig gamandes över några billiga böcker och en ganska trevlig, ljusblå resväska och HÄPP! så var jag plötsligen medlem i Bonniers (bara en sån sak... FY mig...). Strategi: att alltidalltidalltid komma ihåg att avbeställa månadsboken och barabarabara köpa om jag hittar något jag verkligen behöver (jag behöver alltså böcker... det är inte en fråga om att kanske vilja ha...).

Så... vad gör jag? När månadsmagasinet dök upp i min brevlåda i fredags (den 18:e... lägg detta på minnet) bläddrade jag igenom det och konstaterade att jag inte behövde något den här gången och så la jag fram bladet där det stod att sista datum för avbeställning är 28 januari och idag efter jobbet gick jag in på bokklubbens hemsida i akt och mening att avboka. Döm om min förvåning - för att inte tala om irritation! - när jag möttes av beskedet att jag inte kan avboka månadens exemplar eftersom det är för sent. På hemsidan står det nämligen att sista dagen är den 18:e...

Nu har jag väntat en god stund på att de ska behaga ringa upp från Kundtjänst. Jag lär få vänta en god stund till. Och det skulle inte förvåna mig om jag åker på att köpa den där fåniga månadsboken (Nora Roberts nånting...). Dumma Bonniers LoserKlubb. Dumma mig. BLEH. DUBBELBLEH.

Jeffla Loserbroschyr. M. Ronnby CC

jag är glad när jag vaknar

Här men inte där. M. Ronnby CC

En mardrömsnatt. Alltså... en natt med mardrömmar. Så jag känner lättnad när jag dras upp mot medvetande av Cheb Khaled och min redan tända sovrumslampa. Slår på radion och ligger och lyssnar en kort stund innan jag får benen över sängkanten och påbörjar min dag.

När jag gick hem från arbetet igår, kanske vid halvfemtiden, var det fortfarande inte mörkt ute. Skumtimme. Men än är mornarna bläcksvarta. Och mitt kvarter är alldeles tyst. Jag tänker ofta att jag lika gärna kunde bo mitt ute i skogen, så stillsamt som här är. Men... nej... bo i skogen är inte riktigt min tekopp.

Jag vill veta att det finns folk nära. Jag tycker om att vinka till Fatima när hon är ute i trädgården med ett barnbarn eller heja på Ros-Marie eller växla några ord med Börje. Och jag tycker om att ha så nära till min arbetsplats, till affär och bibliotek. Till stationen.

Skogar kan vara fina att gå omkring i, däremot. Det tycker jag om.

i'm calling it a day

Muntliga examinationerna gick fint. Jag är stolt och glad över eleverna. De är så himla bra! Varvar ner med lite nära samtal med kollegan Anna och sedan Annhelen och går sedan hem, askar/sotar ur pannan, fyller på pellets, startar upp brännaren och medan den mullrar igång lagar jag en snabb, busenkel och synnerligen god och mättande spenatsoppa som jag äter tillsammans med ägghalvor.

Nu tänker jag lägga mig i soffan och slöglo på teven, under en filt, och göra så lite som det bara är möjligt.


Det har varit lite för snällt och trevligt här ett tag. No more being Ms. Nice.

happy birthady, lillmysen!

Idag, för tjugofyra år sedan, föddes världens finaste kille! Han kommer alltid att vara mannen nr 1 i mitt liv!

Fiiin! © M. Ronnby

Kärlek till dig, Linus! Och ha en absolut tokfin dag idag!

distraktioner, tack

Jag har lite svårt att uppamma den där riktiga entusiasmen idag. Men det är helt okej. Jag får ha sådana dagar också. Dagar då autopiloten kopplas på och saker och ting blir som jag brukar eller i förväg har planerat. Som tur är har jag sovit gott. Drömlöst? Kanske. Jag minns helt enkelt inte.

Kylan håller fortfarande mitt sydöstra hörn av Småland och jag tar fram en extra sjal att ta med till jobbet. Idag är det muntliga examinationer och det blir alltså extra stillasittande och antagligen lite småkallt - om inte annat kommer det att kännas så när jag börjar bli trött framåt eftermiddagen.

Fullt upp idag, alltså. Som så många andra dagar. Det är bra. Idag vill jag ha distraktioner. Tänka ska jag göra senare. Idag ger jag mitt fokus, och mina tankar, till mina elever. Så som det ska vara. Idag är deras dag.

Mina orkidéer blommar vackert nu. M. Ronnby CC

heaven and hell

Med städningen avklarad (you can call me... Rut...) blev det en tur till affären och sedan bakade jag en blåbärspaj och startade upp ett nytt stickprojekt. När Catharina kom drack vi te, gjorde vårt bästa för att göra slut på pajen (vi gav upp halvvägs) och pratade. Idag var det vildsvin på tapeten igen. Vildsvin, ensamhet, frälsning, relationer och goda skratt. Du har så rätt, Catharina (om du läser detta); vi skulle lätt kunna bli insnöade tre dygn och inte ha brist på samtalsämnen en enda gång!

Så det har varit en bra dag som dock avslutas med halsbränna (jag har Inside i köksskåpet, får nog dra i mig ett par tabletter) och en besvikelse. Jag vill inte säga så mycket om besvikelsen, åtminstone inte just nu. Men den är stor. Inte bara för idag, för nu... utan mycket större än så.

Hallfönster. M. Ronnby CC

paus

När vintersolen skiner in genom mina lindrigt rena fönster ser jag att en insats är absolut behövlig. Inte fönstren (jag avvaktar sonens nästa besök...) men resten. Golvsocklar, teven, hyllor, lister... damm, damm, damm.

Jag skjuter promenaden åt sidan och drar nytta av det intensiva dagsljuset. Plockar, dammtorkar, skurar, donar, rensar, dammsuger och våttorkar. Jenny ringer och vi pratar en god stund. *kärlek* Och sedan fortsätter jag. Nu väntar jag på att golven ska torka, så att jag kan lägga tillbaka några mattor. Sedan ska jag köra ner till affären och komplettera med ett par saker så jag kan baka blåbärsmuffins, eller vad det nu kan tänkas bli, tills Catharina kommer och fikar.

En bra söndag, ändå.

Förresten... när jag var på Bökön (vår hembygdsgård) på julmarknad gick jag in i ett av husen. Där stod en massa gamla föremål. Bland annat den här barnvagnen.

Stor. M. Ronnby CC

Jag blev så glad! Endast en gång tidigare har jag sett just en sådan - som skyltning på Indiska i Karlskrona 1989.... Varför jag blev så glad? Jo, för att i mitt hus har jag en likadan. Men i dockstorlek. Den lekte min mormor Cajsa med när hon var en liten flicka i Linnéområdet i Göteborg och förra seklet var purungt. Jag tänker att det nog var ett ganska lyckligt och bekymmersfritt liv i den tämligen välbeställda familjen. Sedan dog plötsligt hennes båda föräldrar och hennes storebror i spanska sjukan och mormor fick en förmyndare som ackorderade ut henne till snikna bönder på landet för att sedan försnilla hela hennes arv, utom det som var avsatt för hennes utbildning och några få pinaler. Bland dessa få pinaler var dockvagnen. När jag var liten och hälsade på hos mormor och morfar i Kumla brukade morfar ta upp den från källarförrådet och så fick jag leka med den. Jag minns att jag var så arg, så arg. Det var ju ingen riktig dockvagn! Och ändå envisades de med att jag skulle leka med den...

Idag är jag så glad, så glad att de lät mig göra det. Och att jag fick den när mormor gick bort.

Liten. M. Ronnby CC

Mina egna barn har inte lekt med den. Därför är den fortfarande intakt. Det lilla fotsteget har trillat av, men jag har det kvar. En dag ska jag laga den. Försiktigt.

mina radiomorgnar

När jag gick ut nian var det tradition att en skulle vara utklädd, enligt något tema. Jag var nog ganska vanligt klädd, men jag hade en stor blixt målad i olika blå metallictoner, tvärs över ansiktet.

Söndag. Stil på P1. Idag om musikern och stilikonen David Bowie, som släppte en fin singel häromveckan men som ju varit verksam i musikvärlden sedan sextiotalet. Mitt Bowieårtionde framför alla andra är sjuttiotalet. Jag var ung och sög åt mig musik, stilar och influenser som ett läskpapper. David Bowie gjorde helt fantastisk musik, var absolut läcker i sina utspejsade outfits (fast jag gillade honom stenhårt även som the Thin White Duke och under Berlin-eran) och dessutom kontroversiell - vad var det där för musik egentligen och var han homosexuell eller inte? För så upplyst och avslappnat var Sverige inte på sjuttiotalet, om ni ni trodde det...

Att plocka ut en enda låt som skulle få representera min 70-talsbowie är fullständigt omöjligt. Verkligen. Så jag ger er den låt, och det framträdande, som nämns i radioprogrammet och som nog får anses vara den som öppnade den riktigt stora publikens öron...

(Filmklippet lånat/stulet från YouTube...)

Sedan behandlas män i kjolar. Att män kan köpa kjolar - eller snarare kiltar - i Blåkläders sortiment är ju ingen nyhet - de har funnits där i ganska många år nu. Så... vem är mannen som bär kilt i jobbet? Vanligen är han en maskulin grovarbetare. Troligen en byggjobbare. Eller kanske asfaltsläggare. En yrkesgren där utseendet inte är särskilt viktigt. Mannen som intervjuas i programmet berättar att när han började bära kjol i jobbet var det inte hans arbetskamrater som kommenterade det så mycket, som folk på gatan. Utanför jobbet går han i jeans som vanligt - men på jobbet visade sig kjolen vara lätt och luftig och han säger att det är det skönaste arbetsplagg han burit.

Som vanligt, när det gäller bra radioprogram, så får ni helt enkelt lyssna själva om ni vill ha hela bilden. Och vill ni se bilder på kiltarna får ni gå till leverantörens hemsida (sök på kilt) eller bildgoogla blåkläder+kilt+hantverk och se att det förutom klassiska blå snickarkiltar också finns illgula varselkiltar liksom vita för målare och grå för park- och trädgårdsarbetare. Jag tycker det ser snyggt ut, och dessutom bör det ju vara det perfekta arbetsplagget på sommaren eftersom kjol är betydligt svalare att bära än shorts.

en kväll i eremitaget

Men att jag då aldrig lär mig. Först godis. Och sedan det här. Jag är lite trött och skör och vad gör jag då? Jag lägger mig i soffan, med kuddar och filt och ser en film jag haft i två och en halv månad utan att komma mig för att se - The Jane Austen Book Club. Big mistake. Huge mistake.

Missförstå mig rätt; filmen är småputtrigt trivsam om än oändligt förutsägbar. Egentligen den perfekta filmen att se en lördagseftermiddag. Ensam. I soffan. Med filtar. En feelgoodfilm.

Men just idag. Inte så bra. Lite för... romantiskt. Lite för... vackra människor. Lite för... lätt.

Ändå: jag gillar den. Kanske mest för att jag själv skulle vilja vara med i en liten trevlig bokklubb?

mjo...

Vad jag gör? Ptja. Inte mycket. Jag har hängt en tvätt och diskat. Tankat bilen och handlat bröd. Mjölk till teet. Skottat undan snön som föll igår och i natt. Försökt peppa den gamla ångdrivna datorn. Det gick väl så där. Läst vidare i Madame Bovary. Bloggpromenerat. Klippt till några tygkassar av ett ganska snyggt och kraftigt rött tyg och sytt en del också.

Just nu ser jag ett teveprogram om en vacker designvilla, designad av Rem Koolhaas och sedd genom städerskans ögon. Hade mitt hus läckt in ens en tiondel av hur den vattenskadas på reguljär basis, hade jag gett upp och gett bort det. Nu läcker det lyckligtvis inte alls. Och så mår jag lite illa. När jag var på affären köpte jag en liten påse godis. En liten påse. Och jag har inte ens ätit upp allt i den. Men det jag ätit räckte alltså för att jag skulle bli illamående.

Vad skulle nu det vara bra för, då?

Hands on. M. Ronnby CC

medan ljuset erövrar dagen

Jag vaknar till vid halvsjutiden. Lampan i mitt sovrumsfönster är tänd. Den går på timer så att jag ska slippa vakna i kolmörker. Först tror jag att det är dags att gå upp men kommer sedan på att det ju är lördag. Långsovardag. Om jag vill. Jag sätter på radion som står på mitt sängbord och kryper längre ner under täcket. Somnar om. Vaknar strax före åtta av att telefonen surrar till. Jag har satt den på väckning eftersom jag inte bara vill ligga i sängen och myslyssna på Lundströms bokradio utan dessutom vill ha kaffe tillgängligt.

Så jag tassar upp. Brädgolven känns kalla mot mina bara fötter men jag tänker på att jag snart ska krypa tillbaka ner i sängvärmen och bryr mig inte om att dra på mig raggsockarna. Lagar mig en kanna kaffe och skyndar tillbaka till mitt sängläger.

Vi får lyssna på intervjuer med både Paul Auster och Kristoffer Leandoer som båda skrivit böcker om sina mammor. Såsom varande mamma kan jag inte låta bli att fundera över vad mina barn skulle skriva i böcker om mig... Jag är ju själv nyfiken på att i skriven form utforska den relation jag har med min egen mor.

Så är det ju bokcirkeldags, då. Jag har läst den första delen av Madame Bovary och är nyfiken på vad Märta Tikkanen och Jens Liljestrand kan tänkas ha för funderingar kring boken. Det blir ett trivsamt och intressant boksamtal - som börjar med att Märta T råkar spilla kaffe över sin bok! - med en del detaljer jag själv lagt märke till. De läser också ett par korta avsnitt ur den nya svenska översättningen (av Anders Bodegård) och jag får tillfälle att jämföra med den översättning jag själv har (av Greta Åkerhielm) - och så kass är den faktiskt inte. Min utgåva, alltså. Den fungerar.

Att samtala om Madame Bovary utan att diskutera kärleksrelationer torde väl vara i det närmaste omöjligt och Tikkanen och Liljestrand pratar om hur Charles verkligen dyrkar Emma och är beredd att göra exakt vad som helst för henne. De ställer frågan om det är möjligt för en kvinna att älska en man utan att också beundra honom. Emma kan inte älska sin man. Hon finner inget att beundra hos honom. Han är tämligen medelmåttig och helt utan ambitioner. Hon kan inte älska honom när väl den första förälskelsen och hennes förhoppningar om vad ett liv tillsammans med honom skulle kunna bli och vara flagnar bort.

Kan vi själva känna igen detta? Kan det vara så att det är lättare att älska någon som en känner har det där lilla extra? Kan det vara som Jens Liljestrand säger? Att "det finns en ojämställdhet i detta... att det är lättare för en man att älska en kvinna som man inte helt och hållet beundrar i allt hon gör än för en kvinna att älska en man där detta inte föreligger... att mäns behov av att vara beundrade i en relation förefaller vara större än kvinnors behov av detsamma"?

Jag rekommenderar helt enkelt att lyssna till programmet! Det finns här!

Vad har du på ditt sängbord? M. Ronnby CC

Jag kan läsa precis överallt, men det känns särskilt skönt att ligga och läsa i sängen. Hur läser du helst? Och vad ligger på ditt sängbord just nu? På mitt ligger Yann Martels Life of Pi, Jane Robins Rebel Queen och Martina Lowdens Allt. Och så Madame Bovary, då.

there's a first for everything

Idag kom det. Paketet från Etsy. Jag har hängt där i perioder och suktat efter vackra kläder och accessoarer. Det finns faktiskt precis hur mycket som helst - och för alla plånböcker.

Men det var inte förrän för ett par veckor sedan, alldeles i slutet av lovet, som jag faktiskt slog till och köpte ett par plagg.

Den vänstra tröjan är i något svalvarmt material och väldigt tung. Den högra är i fjärilslätt mohair.

Tokfräscha är de.

Fan också. Ni fattar ju hur detta kommer att sluta - eller snarare fortsätta...

Jag inte bara risajklar en del kläder - jag gör det med bilder också. De här två kommer från Etsys säljsida...

Kvällen här är i övrigt lugn och fin. Jag har plockat och pysslat lite här hemma. Kört ett par maskiner tvätt. Läst lite. Uppdaterat mig på nyheter. Druckit te. Mejlat med fina vänner och pratat en stund med Mats. Sammanfattat veckan och lagt den till handlingarna.

Nu får det bli På spåret och så Skavlan. Småputtrigt trivsamt. Något att knapra på och ett glas vin till det. Gott så.

risajkling

Minns ni loppisfynden jag la upp bilder på, den där sista skälvande dagen på julledigheten? Den där sista söndagen betraktade jag den stormönstrade duken jag köpt för trettio kronor, tänkte på en god vän och sydde sedan en väska att ha stickgrejer i. Inuti väskan satte jag vitt foder och en ficka och dessutom sydde jag en liten påse att hänga inuti den stora kassen så att inga småsaker som nålar och annat kan försvinna...

Framsidan. M. Ronnby (by)

Lös och fast ficka inuti. M. Ronnby (by)

Nu tror jag fina vännen fått sin kasse och jag hoppas den kommer till nytta!

swooooosch...

Hörde ni också det där hastigt förbipasserande ljudet? Jag tror det var veckan som dånade förbi? Och så är det fredag igen. En Fin Fredag. Jag funderar på hur jag ska göra den lite extra fin. Bortsett från nylackade naglar, vilka i sig självt knappast garanterar en bra dag - men däremot bidrar till varm helgkänsla. Jag tror jag ska göra som jag brukar; vara öppen för möjligheter, helt enkelt. Se vad dagen bjuder.

Jag tänker att jag framför mig har en helg av pyssel. Vädret lockar inte till några stordåd utomhus, men jag har några UFO*:n liggande och ett par nya idéer i huvudet. Och så hoppas jag på någon vänskaplig fika.

*UnFinished Objects

son & son

Min familj är fin.

I love you guys!

dyrbart

Vi får en fin eftermiddag tillsammans, sonen och jag. Vi äter en sen frukost, eller om det är en tidig lunch? Samtalen flyter lätt, vi skrattar och han visar mig lite hur Minecraft funkar. Så småningom måste han köra hemåt och vi är båda överens om att en tomhetskänsla uppstår när vi skils åt.

Ändå... jag är glad för att vi har ett så gott förhållande till varandra. Enkelt, okomplicerat och kärleksfullt. Nära. Oskattbart.

Detalj av full sleeve. © M. Ronnby

Men vad det känns skumt att vara hemma såhär en tidig torsdag. Det är som en känsla av att skolka. Ändå är jag ju på min arbetsplats långt fler än de 35 timmar som vanligen är en lärares arbetsplatsförlagda arbetstid. Jag lägger ju dessutom merparten av min förtroendetid där. Och igår jobbade jag ju till klockan var nästan sex eftersom jag gick på den där inspirationsföreläsningen (som inte inspirerade mig så mycket).

Jag ska skaka det av mig. diska, köra några ärenden och sedan se om jag kanske skulle kunna ägna mig åt något trivsamt pyssel!

silver linings

© M. Ronnby

Sonen kom tillbaka från Karlskrona igår kväll. En arm - ett bestående konstverk. Sådana måste få ta tid. Vi låter kvällen ta sin tid, den också. Äter, pratar och... pratar. Vi finns här och nu men samtalet handlar om framtiden.

Det blir sent. Jag somnar gott. Det är om att det känns i huset när det är någon här. En god känsla.

Jag unnar mig lyxen att göra den här torsdagsmorgonen till en sovmorgon. Sover nästan två timmar längre än vad jag någonsin gör en vardag. Lång, varm dusch och hett svart kaffe. Mildare ute idag. Bara -5 grader...

Strax ska jag gå till jobbet. Skaffa mig bättre överblick över några projektarbeten och ett möte kring en förestående resa. Sedan: mera lyx. Sluta tidigt och få tid att umgås med med sonen innan det är dags för honom att köra hemåt, till bästkusten.

fölseda!

Sonen fyller inte år idag. Han gör det på måndag. Men eftersom han är in da house så blir det lite god mat och prickasenter i kväll. En får passa på, ju!

Två paket får han. Båda ligger redan fint inslagna och väntar på honom. Och så hittade jag ett vackert kort, sist jag var på Värmlands Museum. En fint målad bild av en pilgrimsfalk. Supergulligt minne och internt skämt av det hjärtevärmande slaget.

Linus fattar! M. Ronnby CC

Nu ska jag gå på inspirationsträff inför Snilleblixtmässan! Så här ser det ut i inbjudan:

"Världen förändras och vi med den!

En inspirationsföreläsning som tar avstamp i skolan och

fortsätter med elevernas förutsättningar för ett framgångsrikt

liv. Entreprenörskapets betydelse som drivkraft, företagens

betydelse för Sverige och lärarens betydelse för eleven."

Föreläser gör Leila Khammari.

en gör så gott en kan

Jag har, som den uppmärksamme läsaren kanske lagt märke till, under en tid nu använt pronomenet "en" i stället för "man" - såvida jag inte verkligen skrivit om en man. Detta är inte influerat av värmländskan, eller någon annan dialekt där detta pronomen är vanligen förekommande. Det är en högst medveten strategi i avsikt att göra texterna en smula mer genusneutrala. Världen ska inte med nödvändighet alltid beskrivas ur ett manligt perspektiv.

Jag är knappast ensam om detta, vilket DN uppmärksammat i dagens kulturdel.

DN Kultur 2012-01-16:2. M. Ronnby CC

DN Kultur 2013-01-16:2. M. Ronnby CC

Efter HEN kommer EN, alltså!

Fast... det känns av någon anledning svårare att säga "en" än att skriva det. Bonnigare, på något vis. Kanske en fråga om vad en är van vid, bara?

knarr vs gnissel

När jag går till jobbet knarrar inte snön under mina stövelsulor. Den gnisslar. Det är alltså rejält kallt. Ändå känns det lockande att bege sig ut på promenad när solen skiner, himlen är klarblå och snön gnistrar.

A Room With a View. Kl 09:44. M. Ronnby CC

Önsketänkande. Jag har arbete att göra.

med värme

Jag dricker mitt morronkaffe och medan kylan pågår därutanför (minus 16.8 grader) är det varmt och fint här inne. Pannan mullrar, ljusen brinner och kaffet är hett. Dessutom har jag sonen här. Det värmer mest.

Jag funderar på om jag ska gå ut och starta bilen eller inte. Bara för att hålla batteriet vid liv. Gör slag i saken, den startar och får nu stå en stund på tomgång. Inte alls miljövänligt, men idag nödvändigt. Det är skönt att ha bil när en ska köra långt, handla eller forsla saker. Annars mest besvär, ju.

Jag tar en bloggpromenad och blir lite full i skratt. En av de bloggare jag följt längst har ett nytt förhållande och rekommenderar läsning av partnerns blogg eftersom den är så fint och klokt skriven. Det är den, och den berör mig ofta, men det som roar mig är hur partnerns blogg är så lik den första i sättet att uttrycka sig att jag ibland får för mig att den är skriven av samma person. Orden, upplägget, ja till och med interpunktionen... Så går jag vidare till pysselbloggar, musikbloggar, Sofias cancerblogg, ett par satiriska bloggar... och passerar härliga Karins konstnärliga blogg innan jag landar i min egen.

Arbetet idag... En hel del av planering och tänkande kring de närmaste veckornas upplägg. När jag var nyexad tyckte jag att tiden från jul och fram till avslutningen i juni var i det närmaste oändlig. Nuförtiden känner jag stress redan vecka 3 för att vi inte ska hinna med allt som behövs. Då kunde jag pricka av varje vecka och vara glad att jag lyckats fylla dem med innehåll. Ganska snabbt lärde jag mig dock att sovra detta innehåll så att vi hann med det centrala... En ärrad veterankollega sa till mig att "det vi inte har gjort innan påsk hinner vi inte med". Då skrattade jag lite inombords åt hen. Idag vet jag. Hen hade rätt.

Nu är det ju inte så att jag inte får in kursernas centrala innehåll. Det får jag ju - det gäller att tänka och planera smart så att vi gör det vi ska men på ett stimulerande, kreativt och intressant vis. Och det är just sådant jag ska tänka kring idag.

I've got the power! M. Ronnby CC

tankar vid dagens slut

På väg hem från mitt arbete gör jag några ärenden. Handlar ett par bortglömda saker och postar ett tungt brev till en god vän. Bilen ber mig om en runda så den hinner bli riktigt varm och jag gör den till viljes. Snön tynger ner skogen jag kör genom och en smal månskära lyser upp den dunkelblå himlen.

Hemma igen skottar jag snö en stund medan temperaturen snabbt faller från -3 till -9. Pellets ska fyllas på, en säng till finaste sonen bäddas och när jag ändå är i farten tar jag ett varv med dammsugaren och städar badrummet innan jag tar itu med matlagningen. Inget fancy idag; en mustig köttfärssås som får stå till sig medan han färdas de knappa tjugofem milen mellan där och här.

Medan jag bäddar gästsängen, skruvar upp elementet lite och lägger fram en stor badhandduk i vackra färger tänker jag att jag faktiskt gärna skulle ha barnen boende hemma. I nästa ögonblick tänker jag... nej, nej... det är inte naturligt. När barn blir vuxna ska de flyga ut och bygga sig egna bon. Något ögonblick senare tänker jag på hur det bara är några få generationer sedan det var den självklaraste sak att livet skulle levas nära. Att en kanske rentav skulle samsas på samma gård... föräldrar... barn... barnbarn... alla med sina givna roller... och i respekt för varandra. Det var inte alltid det fungerade så men jag tänker att jag nog hade stått ut med det. Och ändå... så stolt och glad jag är för mina ungar med starka vingar!

Sedan lutar jag mig mot mina stora röda soffkuddar, lägger upp fötterna på bordet och dricker mitt te medan jag ser på nyheterna. En förfärligt omfattande olycka i Skåne och jag kan inte låta bli att tänka på de av mina vänner som bor i de där krokarna...

Jag tänker tillbaka på min arbetsdag. Terminen rullar igång och vi är alla upptagna. Vi hinner ändå prata med varandra och det finns utrymme för samtal med elever också. Jag är så glad för min arbetsplats. Jag har funnit min hylla i livet på den där lilla skolan. Fint.

a man with a dream...

Idag är det den 15 januari. Martin Luther King Jr:s födelsedag. Mannen med en dröm. En dröm som åtminstone till viss del kom att bli sann.

På lektionen pratar* vi  om mannen och drömmen. Vi pratar om Nobels fredspris (1964) och vi pratar om mordet. Vi lyssnar på hans berömda tal och vi funderar på hur det kunde kännas att behöva gå till skolan med militäreskort som de nio svarta ungdomar - kända som "The Little Rock Nine" - fick göra när de började plugga 1957 i en skola som tidigare varit förbehållen endast vita.

En av dessa ungdomar lever idag i Sverige (hon är givetvis ingen ungdom längre...) och den morgontidige kunde se henne intervjuas i SVT:s Gomorron Sverige i morse. Tyvärr ligger inte klippet upp i skrivande stund annars hade jag tänkt länka till det.

Här kommer istället en inbäddad Youtubelänk:




* att vi använder målspråket goes without saying...

planerar

Kolmörkt ute. Uppskattningsvis tre millimeter snö har fallit. Bara att borsta av bilen. Jo, men jag tar bilen till jobbet så blir det också av att jag kör till gymmet efter jobbet.

Medan levande ljus värmer min själ och hett svart av Byns bästa min kropp planerar jag en liten resa till döttrarna i vårt västra grannland och en kommande ledighet har redan fått som en extra liten silverkant.

Skimrande kant får även den här dagen. Sonen kommer och hälsar på ett par dagar. Det blir fint.

Och möjligen kan det också bli så att äldsta dottern dyker upp om ett litet tag.

Mina barn. Allt.

La Famiglia. ©M. Ronnby

mme bovary

Jag tror att Madame Bovary gick som teveserie när jag var liten. Men jag fick inte se den för min mamma. Jag fick inte se Forsythesagan heller. Men jag kollade i smyg och jag minns att det fanns någon som hette Flööör. Det var ett så vackert namn. Hon var så vacker.

Det var ganska mycket min mamma inte gillade att jag gjorde. När jag var liten. Faktiskt inte när jag blev större, heller.

I Lundströms bokradio drar nu årets första bokcirkel igång - och det är just sagda madame som ska läsas. Jag tänkte börja ikväll. Alldeles strax, faktiskt. Tills på lördag ska en ha läst första delen så det blir rätt lagom att börja så smått i kväll.

Jag har ett stort, fluffsigt dubbeltäcke. Under det ska jag krypa nu.

G'natt.

Lektyr. M. Ronnby CC

grallimatiken (och lite produktplacering)

Men ÅH...

Nya väskan, den röda med fickor (som jag köpte på en loppis) är kanonbra. Meeeen... den har en kass mobilficka. Fickan måtte vara gjord för Motorolas Microtac, om någon minns den? Så min lite större modell (Samsung Galaxy SII) ramlar ur fickan och liksom uppslukas av det bottenlösa djup som är resten av väskan. Detta fick mig att - i tron att jag glömt den på skrivbordet eftersom jag inte hittade den trots en riktig djupdykning i den rödas innanmäte - stå och banka på skolans entré för att försöka få uppmärksamhet från två tjejer som satt kvar sent och pluggade, så jag kunde komma in och hämta min livlina, min telefon, mitt allt...

Har jag ingen nyckel? undrar vän av ordning. Eller en portkod? Jovisst. Men jag har ingen entrényckel utan bara en liten bricka som jag håller upp mot en läsare varefter jag knappar in en kod och TADAAA! dörren låses upp. Men varför knackade jag då? Varför knappade jag inte bara in koden och knatade in? FÖR ATT KODEN FINNS I MIN TELEFON. That's why...

Men skolan är uppenbarligen välisolerad och till slut gav jag upp och gick, med sorgsna axlar, och satte mig i bilen. Stack ner handen i väskan för att hala upp plånkan och får fatt i... telefonen. Oh well.

Jag lever ett äventyrligt liv.

Dessutom lägger jag nycklarna på bordet. M. Ronnby CC

Och vad mer, då? Förutom allt annat har jag äntligen petat ihop den där grammatikflippfilmen. Det blir givetvis fler, men just den här tar upp adjektiv och adverb. Helt okej om en ser till att det går att få ut vad som behövs av den, om en är elev. Men bilden blev lite ofokuserad vid något tillfälle och jag låter trist och stel på ett ställe, men... nästa gång ska bli proffsigare. Jag måste ju börja i något hörn, liksom.

Och för eleverna är det naturligtvis fiffigt att kunna se en genomgång om och om igen, om de behöver.

sleepless in emmaboda

Jag somnade ovaggad igår. Gled fint in i drömmarnas rike. Men vaknade någonstans runt fyra och det blev svårt att somna om. Kände att hjärnan började gå igång, trots att jag spjärnade emot och försökte tänka på i princip ingenting. Slumrade. Klev upp vid halvsex eftersom jag bara blir stressad av att ligga och tvinna mig och hålla koll på tiden.

Så jag har duschat och frukosterat och putsat mina stövlar efter att ta nött saltiga, smutsiga storstadsgator ett par dagar. Kolmörkt ute. Pannan mullrar i källaren. Tända ljus och hett, svart kaffe.

Dagen är ovanligt fullpetad och tider och stunder måste klaffa för att inte kaos ska bryta ut. Jag har en tenta i filosofi och är väl förberedd men salen måste ställas i ordning och material plockas fram. Och så får min klass i engelska starta upp sig själva med lite samtal kring ämnen de själva fått komma upp med på vår CorkBoard medan jag sätter igång tentan. Och så är det extra stödtid för någon som behöver det och så andra lektioner.

CorkBoard.Me. Användbart! CC

Men än en stund får jag sitta här under min korkek och lukta på blommorna...

hemlig

Om en tycker mycket om sitt hem och verkligen gillar att vara där - kan en sägas vara hemlig då? I så fall är jag väldigt hemlig och väldigt glad att vara hemma igen, i mitt sköna, fina hus.

När jag stuvat in Matildas grejer i bilen, och mina egna, tog jag ett djupt andetag för att leta mig fram till Ingalills hemadress ute i en av de mysigare södra förorterna, för att leverera en femtiotalsbyrå i teakfanér. Jag var fullt beredd på att köra vilse men missade bara en gata jag skulle svänga in på, kom på det, vände och kom rätt. Direkt. Tack vare en bra vägbeskrivning från Eniro, en inre kartbild etsad i skallen och lite allmänt lokalsinne. Eat that GPS-lovers!

Lika smidigt hittade jag ut ur staden - genom att fetignorera skyltning och köra på känsla - men sedan blev jag ändå stående tillsammans med hundratals andra i kö på motorvägen utanför Huddinge eftersom det skett en olycka. När den väl var passerad låg vägen torr och bred och hem tog det inte ens fem timmar (bortsett från stoppet, då) trots att jag stannade för påfyllning (bensin och hamburgare) i Mjölby.

Nu har Matildas lådor och grunkor stuvats in i en av mina stora garderober och min egen resväska är urplockad. Jag sitter och dör lite, av trötthet, i soffan och ser på ett fint program, på SVT2, om Stora Barriärrevet. Jag ska försöka uppamma krafter nog att dra mig ut i köket och fixa mig en mugg te.

Men vilken fin, fin helg jag haft!

Finmugg. M. Ronnby CC