morronkaffe

Jenny sover. Jag är vaken. Jag har smugit mig ner i köket, fixat kaffe och smugit tillbaka i sängen. Radion pratar tyst och utanför mitt öppna fönster sjunger fåglar - i stark konkurrens med ovanligt mycket trafikbuller. Det är tydligen En dag på strippen idag. Det märktes redan igår. Många pimpade bilar i Byn och när vi satt på altanen i den ganska ljumma kvällen hördes skriken och tjuten från plågade bildäck genom den annars så mjuka tystnaden. Det skulle ju kunna vara ganska störande, men å andra sidan svi'r det väl snart över.

Naturligtvis är det gott att ha Jenny här! Igår kompletteringsprovianterade vi, latade oss på altanen, försökte - som sagt - skruva (Jenny lyckades byta bitsen men de var för mjuka och träet för hårt så vi fick lägga ner det hela... skitsamma.) ihop några stolar, tog en rask långpromenad i värmen (det är vackert nu när inte bara bokarna utan också ekarna slagit ut), bar in en pall med pellets och lagade lite mat. Och så satt vi förstås mer på altanen. Vi pratar om resorna, tankarna, målen, drömmarna... livet.

Idag ska vi väl starta dagen i lugn och ro och sedan blir det gamla rockkompisar för hela slanten. Grilla, hänga på altanen och spela en massa musik, tänker jag. Det blir fint.

Ain't No Mountain High Enough - Marvin Gaye & Tammi Terrell

men fan då

Jag fick, via kollegan J, låna en skruvdragare eftersom min egen har utandats sin sista suck och snart kommer att få möta sin skapare (eller... nej... men det hade varit en skön känsla att få skicka tillbaka gamla, döda maskiner till tillverkaren...).

Problem. Chucken sitter jävelfast. Jag kan inte byta bits. (Jo, det kan jag visst - men inte när allt har låstsig, eller kläggat fast.) Helvete också. Jag får helt enkelt hoppas att kollegan är kvar på jobbet, be hen skruva loss eländet - antagligen kommer diverse verktyg att behövas - och sedan kvista iväg för att möta fin Jenny vid tåget.

Jag har inte förberett någon mat. Får se vad Jenny kan tänkas vara sugen på. Själv sitter jag här och blir sugen på glass, för så varmt och ljuvligt är det i Byn idag.

Hmm... jag kanske helt enkelt skulle svänga förbi en skruvdragaraffär och tjacka upp mig på en?

Freak On a Leash - Korn

(Gammal Jennyfavvo)

med en doft av helg

Retronaut.com

Ännu en fin morgon. Detta är ingen väderblogg, men efter en så segdragen vårvinter som vi haft i år känner jag ändå en stilla glädje över varje ny bekräftelse på att det kanske ändå snart är sommar. I morse väcktes jag av att skatorna levde rövare hos en av grannarna. Det beror på att jag begått öppet-fönsterpremiär. Sovrumsfönstret har fått stå på glänt hela natten och jag har sovit så gott, så gott.

Arbetsdagen blir ganska lugn. Lektion med bokseminarium tillsammans med enbart Komvuxelever. Fredagsfika med kollegorna. Börja läsa engelska uppsatser. Möte med kollega kring höstens uppstart av IKT-arbetet. Vi har båda fått i våra tjänster att fungera som IT-pedagoger för gymnasiet och vi ska väl försöka reda ut vad det kan innebära. Ett uppdrag jag verkligen ser fram emot!

Efter lunch dyker min Jenny upp. Efterlängtad. Jag tror inte vi har några särskilda planer för eftermiddagen. Kanske går vi en runda, kanske sitter vi på altanen och bara myser. Kanske gör vi bådadera. Vill vi se film kan vi göra det. Jag har både Story of Pi hemma (lånat på bibblan) och Goodbye, Lenin som gode kollegan J. stack till mig häromdagen.

Midnight Train To Georgia - Indigo Girls

when the going gets tough...

... börjar prokrastinationens mästarinna röra på sig. .

När jag kommer hem står en barbröstad kille och lukar i min ligusterhäck. I shorts och vita tennissockar. Inga skor. Bredvid står vad jag antar är hans flickvän och ser beundrande på hans gossemjuka mage. Det visar sig att min handyman RUT har en liten praktikantslav. Praktikanten vars namn börjar på R gör verkligen fint men det tar ganska mycket längre tid än när RUT gör det. Jag försäkras dock att jag inte kommer att debiteras de extra timmar R lägger ner (han skulle antagligen jobba dubbelt så fort om inte flickvännen distraherade honom). RUT och jag kikar på ligustern och kanske behöver den inte kapas jäms med fotknölarna - åtminstone inte hela vägen. Det vore ju faktiskt ganska fint om den tog sig och blev snygg. Finast hade det ju varit om den varit av den vintergröna sorten, men en kan ju inte få allt...

Efter att ha provianterat inför helgen (stressade jag hade skrivit en minneslapp... som jag glömde hemma... men jag fick med mig allt - t o m grillbriketter och tändvätska) och pratat en god stund med Netti i telefon tar jag raskt itu med allt jag skjutit upp. Plockar rätt på lite grejer på ovanvåningen, städar badrummet, slänger i en tvätt i maskinen, diskar och dammsuger. Vattnar växter och lyckas mot alla odds att inte bara lokalisera den gamla borrmaskinen (tur jag inte köpte en...) utan dessutom en medfaren, men fungerande skruvdragare så att jag kan laga ihop matsalsstolarna. De ska bytas ut. Snarast. Men jag har ännu inte hittat sådana jag vill ha så de får leva ett tag till. Åtminstone över helgen...

Nu tar jag kväller.

Sweet Leaf - Black Sabbath

sbbd!

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Stora BokBytarDagen!

Jag kollar på kartan på sidan och hittar [givetvis] inte Emmaboda där. Närmaste bokbytarställe verkar vara Nybro. Varför är jag inte förvånad?

Vi hade lösa planer, i skolans kulturgrupp, att ordna bokbyte på skolan men en hinner liksom bara så mycket.

Optimist som jag är tar jag ändå med mig en bok. Kanske vill någon byta med mig? Om inte... så kommer det en ny dag, nästa år, och då ska det bytas desto mer!

Tell Me Why - Neil Young

jordgubbsfrulle

Idag är det verkligen en underbar majmorgon. Jag har satt ut plantbebbarna på altanen, vattnat och njuter nu av anblicken av min gröna, välklippta gräsmatta. Till och med den risiga forsythian är vacker i morgonsolen! I frukosttallriken en klatt havregrynsgröt med jordgubbar. Byns bästa i Frökenmuggen.

Retronaut.com

Det behöver jag. Jag har ju så gott som aldrig bekymmer med insomning, men jag vet att när jag vid något sällsynt tillfälle vaknar alldeles för tidigt (halvfem idag...) då är det stress på gång. Egentligen är stressen inte alls oöverkomlig men försök säg det till min hjärna, i vargtimmen. Det som stressar mig mest är nog att det liksom hamnade på mitt bord att rådda med alla campingdetaljerna till SRF och när jag vaknade i morse försökte min hjärna antagligen lösa problemet med dalkullornas bilpass. Vilket jag nu, i mer vaket tillstånd, tycker att de kan rådda med själva. Dock tillät jag mig inte att stiga upp förrän efter någon timme vilket gör att jag ändå känner mig utvilad.

Dagen idag blir en dag bakom drivor av nationella prov. Jag har god lust att ta alla proven, orättade, och skicka upp till Skolverket. De tvingar oss att köra proven, som ändå inte mäter allt kring kunskapskraven, och därför tycker jag att de fanimej kan rätta dem själva. I egentligheten (bra ord, va'!?) knyter jag givetvis näven i fickan, gnisslar lite tänder och rättar vidare...

På morronnyheterna får jag höra om personer som beställer våldtäkt på barn, via nätet, och sedan får se på - i realtid - medan övergreppen begås. Då blir jag sådär vanmäktigt arg igen. Vaihelvete? När jag hör sådant... dras mina mest primitiva sidor fram... vad kan vara ett lämpligt straff för människor som håller på med sådant? Finns det ens straff nog? Och... hur ser en sådan individ ut? Kan en se på någon att hen är en våldtäkt-på-barn-beställare? Knappast. Det kanske är min granne? Eller din?

Jag försöker släppa det. Måste, liksom. Får ta en bloggpromenad och fylla på kaffemuggen. Lyssna på Tankar för dagen. Tänka på dalkullornas bilpass eller whatever.

Une Nuit à Paris - 10cc

Instagram, ja. Det har jag nu. Den som vill se taffliga bilder utan egentlig kontext (kontexten är ju möjligen... jag?) kan ju följa mig på mronnby.

vardagslyx

När jag kom hem från jobbet hade någon inte bara klippt min gräsmatta utan dessutom dragit in mina soptunnor från gatan. Min inhyrde handyman RUT. I morgon kommer han tillbaka för att åtgärda häcken utmed gatan. Själv har jag lust att dränka in den i bensin och sedan ge kvarteret en majbrasa de sent ska glömma. Men så blir det förstås inte.

Nu tänker jag inte låta klippa gräset hela sommaren. Jag gillar att klippa gräs. Men min motorklippare måste lämnas in på service och handjagaren blir lite väl tufft att dra fram för årets första klippning. Så den här veckan lyxar jag till det, alltså. Det där med soptunnorna var dock helt hans eget initiativ.

Ganska intressant Uppdrag granskning ikväll. Inte minst hur Konfliktredaktionen sägs ha varit ute och cyklar ganska rejält när de försökt tona ner förortstalibanernas framfart i Rinkeby. Jag jobbade med elever från Tensta och Rinkeby i den vevan som är aktuell (jan 2009 - feb 2010) och fick höra ett antal förstahandsberättelser från framförallt tjejerna därifrån...

Äntligen har Nicklas på campingen på SRF också lyckats greppa att vår husvagn dras in med en bil (som sedan genast lämnar campingen) men att vårt bilpass ska gälla en annan bil. Vi fick det löst på så vis att jag fick lämna mitt bilreg-nr och husvagnens reg-nr - men det satt rätt långt inne.

Jag borde nog ha städat och fiffat lite ikväll inför Jennybesök och helgens lilla tillställning... men jag kan inte uppamma orken till det. Imorgon, när deadline hastigt nalkas skulle jag tro att det blir fart på mig. Inte så mycket att göra. Ta rätt på lite tvätt, dammsuga nedervåningen. Handla hem lite förnödenheter. Jag hinner.

Montana - Frank Zappa

Två saker... jag skaffar mig nog ett instagramkonto... och överväger en surfplatta. Frågan är isåfall: android eller windows?

läsaläsaläsa

Jag rättar nationella prov i engelska. Alltså... inte nu, men under min arbetsdag. Jag sparar uppsatserna till sist eftersom jag vet att de kommer att ta mycket tid och kräva en annan uppmärksamhet och koncentration av mig än vad Listening/Reading gör.

Nu har jag rättat L/R för tvåorna (ENG06). Under läsåret har jag ibland känt att vi borde lyssna mer och kanske inte läsa fullt så mycket. Vi har läst skönlitteratur, nyhetsartiklar, lyrik, annonser, debattartiklar, insändare och whatnot. Skrivit mycket också. I alla möjliga genrer. Och jag har, som sagt, tänkt att vi kanske borde lyssna mer på engelska i olika former. Men... när jag nu rättar visar det sig att så gott som genomgående har eleverna klarat Listeningdelen klart bättre än Readingdelen, av provet.



Vad kan jag dra för slutsatser av detta? Att eleverna faktiskt lyssnar väldigt mycket till målspråket utanför skolan (musik, filmer, onlinespelsprat, teveserier etc etc) men att de läser betydligt mindre och att jag måste ge dem möjligheter att kompensera det ännu mer nästa läsår? Kanske är det så. Det tål att fnulas över. En kan ju knappast läsa för mycket, eller hur?

Det är något av det bästa med den här tiden på året; att med nuet pinfärskt i minnet planera framåt!

It Hurts Me Too - Grateful Dead w. Duane Allman

lite toning, tack

Igår kväll, just när jag lagt mig, lyssnade jag på Bob Hansson som delade sina Tankar för dagen, i P1.

Han pratade om känslor - vad annars? Om leendet som alltid dyker upp när någon mår... dåligt, är ledsen, om skratten och om att tillåta oss själva att känna inte bara glädjen utan också sorgen. Att inte ständigt förminska oss själva. Att tillåta oss att... leva. Och han citerade denna sköna käftsmäll av poeten Christine Falkenland:

"Nu är jag trött på att tona ner mig, 

nu får de andra se till att tona upp sig"

Just så. Våga ta plats. I glädje som sorg. 

Vill du läsa Bobs tankar så delade han dem i sin blogg igår. Du hittar den här. Och vill du hellre lyssna hittar du en länk till programmet här.

Dance Me To The End of Love - Leonard Cohen

nä...

... jag tror jag avvaktar. Med att säga vad jag egentligen tänker och tycker. Jag tror att det är en del av mig som utvecklats. Mognat. Den att tänka efter. Före.

Det hjälpte att skriva ett långt inlägg som jag sparat. Kanske släpper jag det endera dagen. Det handlar om något som är viktigt för mig och om något jag absolut inte förstår. Som jag vill ha klarhet i. Andras tankar om. Någon form av lösning på. Annars håller det inte. För mig. Och, troligen, inte för en del andra heller.

Apropå ingenting: idag ringde jag till Bob Hansson. Men han hade telefonsvararen på. Nu är det hans tur att ringa mig.

Circles - Manfred Mann's Earth Band

avvägning

Medan jag funderar på om jag ska ta det så kallade bladet från munnen och skriva mitt hjärtas mening om ett och annat kan jag meddela att mina pioner nu står på plats i "rabatten" åt framsidan. Solen skiner och luften känns frisk och klar. Regnet var välbehövligt.

Jag funderar vidare.

Retronaut.com

Man har blivit smått blasé - John Holm

nödproviant

I dessa tider behövs en extra energiboost. Jag skiter högaktningsfullt i dess artificiella framtoning så länge den gör sitt jobb.

Skrivbordslådefynd...

morgonregn

Banksy...

Det händer ofta att jag vaknar långt före jag behöver. Det gör inget. Jag ligger bara kvar under täcket och slumrar. Vid halvsex brukar jag sätta på radion vid min säng. Ibland somnar jag om, ibland ligger jag och lyssnar. Idag fick den stå tyst en stund. Istället drog jag upp täcket till öronen och sedan lyssnade jag till regnsmattret mot altantaket, och droppandet mot fönsterblecket. Tänkte som hastigast att det ju var synd att jag inte lyfte mig själv i håret och satte ner pionerna. Men sedan lät jag den tanken segla vidare. Blundade och sjönk in i regnljuden.

Lång dag idag. Börjar med nationella prov igen. Hör- och läsförståelse för tvåorna. Klämma in lektioner (så få som vi har kvar släpper jag inte mina klasser till någon vikarie...), börja någonstans i rättningshögen... avsluta arbetsdagen med APT. Chefen skickade ut dagordningen igår. Den hade en enda punkt: de sista veckorna. Det lär bli en lång punkt.

Blackest Eyes - Porcupine Tree

något disträ

Meatfree Monday, ju. Och det kom jag på just som jag smurfat i mig en stor tallrik het fiskgryta med chili, kokosmjölk och lite blandade grönsaker. Nå. Jag får väl kompensera det en annan dag. Eller så har jag redan gjort det. När jag tänker efter var hela helgen köttfri.

Nyss sken solen så vackert och värmde skönt medan jag bar in mina grejer från bilen. Nu är det plötsligt mulet, blåsigt och tråkigt. Genast blev det mörkare även inomhus. Måste komma ihåg att plocka in plantbebbarna. Just nu har de sällskap av två bondpioner (Paeonia * festiva), en rosa (Rosea Plena) och en vit (Alba Plena), och en kinesisk trädpion (Paeonia suffruticosa), också den rosa. Jag är för trött och framförallt för lat ikväll så jag gräver ner dem i morgon.

Jag var kaxig i morse och tyckte jag hade koll och styr. Det har jag fortfarande, men det var inte kul att upptäcka att väldigt många lektioner "plötsligt" försvinner på grund av tentor och muntor och fan och hans moster. Jag borde haft ännu bättre koll, men vårt tentamensschema är svårt att överblicka. Inte som att jag tänkte starta upp något nytt, så här dags, men det vore ju fint att hinna avsluta allt som påbörjats. Grejen är ju inte bara att antalet lektioner blir något mindre än vad jag trott... eleverna har så många prov att det finns en viss risk att de inte klarar av att planera och prioritera så att de hinner med allt. Det må vara att det är eleverna själva som äger detta problem - i förlängningen blir det ändå även mitt.

Lite håglös och blå är jag ikväll. Ett kort samtal med sköna vännen Ola piggar ändå upp. Till helgen blir det lite festival- och sommaruppvärmningshäng med grillning och schysst musik. Något att se fram emot!

Love Walked In (extended) - Thunder

engeng06npc

När jag var alldeles ny i läraryrket kunde jag ibland tycka att det var skönt när eleverna hade prov så jag kunde koppla av och liksom bara låta en schemaposition "hända". Jag kryssade av varje arbetsvecka och räknade ner till lov och andra ledigheter. Jag tyckte det var skittufft att hela tiden vara på tå, att hela tiden ha fullt upp för eleverna att arbeta med och jag var ofta orolig att inte fylla lektioner och kurser med ett tillräckligt bra innehåll. Att inte räcka till, helt enkelt.

Nuförtiden är det mer tvärtom. Jag blir stressad av provtillfällen och annat schemabrytande. Vi har ju så mycket att göra! Så mycket att hinna med! Så mycket undervisning och lärande som ska rymmas inom ramen för kurserna. Problemet är inte längre att försöka fylla tiden, utan att sovra bland alla möjligheter som finns, se till det centrala innehållet i varje kurs och sedan använda alla till buds stående synergieffekter för att ge eleverna det de behöver och ska ha. Inte bara skumma på ytan utan komma oss ner på djupet, också.

Idag sitter jag ändå provvakt, då. Trettiotvå elever skriver så pennor glöder och tangentbord ryker. Genom det öppna fönstret, ut mot grönskan, hörs fågelsång och rasslet från en handjagare i en trädgård någonstans. En och annan hostning och snörvling i klassrummet. I övrigt tystnad. Eleverna är fullt fokuserade på uppgiften (och jag hoppas de nu ser en av anledningarna till att vi jobbat så mycket med att läsa och skriva diskuterande och argumenterande texter...) och själv läser jag en bok jag köpte i England och funderar på nästa lektion. Än är det inte slut. Vi ska hela vägen. In i kaklet!

spikskorna på!

Måndag. Vecka 20. Egentligen är det nu bara tre veckor kvar på terminen, på läsåret. De sista två veckorna är det helgdag och klämdag och student och annat... Det är alltså nu allt ska samlas upp och knytas ihop. Är jag stressad? Nej, egentligen inte. Jag har koll och styrning på det allra mesta. De som ska vara stressade är de elever som nu släpar med uppgifter som skulle lämnats in för länge sedan och som prövar delar av deras kunskaper och förmågor som inte prövas i t ex de nationella proven. Tidsoptimisterna. Prokrastinatörerna. Sådana som jag. Fast jag är det på andra områden.

Utanför mitt köksfönster... grön gräsmatta, blå himmel och en gul forsythia. En illröd lövkorg i grannens trädgård. Här inne är det P1-morgon och en stor mugg svart, hett kaffe. Natten har varit tyst och stilla. Tror jag? Jag har sovit som bedövad. Det var antagligen välbehövligt.

Idag: nationellt prov i ENG06, del C. Uppskjutet eftersom vi var i England när det egentligen skulle gå av stapeln. Och så en lektion på högstadiet. Lite planering och, framförallt, uppsamling av arbeten etc. Förhoppningsvis hinna prata lite med såväl elever som kollegor. En fika, kanske? I eftermiddag: köpa pioner och skruvar (ett litet möbelrenoveringsprojekt...). En promenad. Räcker så.

Marrow of the Earth - Opeth

min mtb och jag

Sexton år har vi kört ihop nu, min cykel och jag. Många hundra mil bör det ha blivit. Jag har inte räknat efter. Den var inte billig i inköp men har i gengäld inte kostat särskilt mycket i underhåll och den kommer att hålla i många år till. I år skulle den nog behöva lite proffsompyssling så jag kanske lämnar in den. Framförallt behöver däcken pumpas men min trogna pump har lämnat in. Bör väl finnas en pump att använda på Runes?

Eftermiddagssolen lockade ut mig på en runda. Jag började inne i Byn men hittade sedan en slingrig grusväg, med gräs i mitten, som jag följde inåt skogen. Mellan träden silade ljuset ner så mjukt och fint och jag passerade en tyst liten bäck jag inte visste fanns. Att cykla är liksom... livet.

Efter utflykten satt det fint med en het soppa som jag joxade ihop av vad jag hittade i kyl och skafferi. Den sortens soppor kan vara de bästa som finns. Till det en slatt sval crème fraîche. Så diska,  bära in plantorna från altanen och bänka mig i soffan för de sedvanliga söndagskvällsprogrammen. En väldigt vilsam helg närmar sig sin fullbordan och mina batterier är uppladdade för den spurt som återstår innan terminen och läsåret är slut.

Wizards of Pan Tang (Live) - Hawkwind

grönt är skönt

Dagen artar sig. Visserligen fick jag avböja att följa med Annhelen på hundrunda men jag har å andra sidan varit ute i Duvemåla och kompletterat lite. Nu är min altanodling på gång! Visserligen får jag nog ta in bebisarna om kvällarna ett tag, men en plan börjar ta form i mitt huvud. Dumt bara att jag inte slog till på två fina pioner också, när jag ändå var där. Det får bli en vända i morgon igen.

På bilden syns lavendel, citrontimjan, rosmarin, slätbladig persilja och tre chiliplantor (två hyfsat heta och en tokhet habanero). När de växt sig lite kaxigare ska även de frön jag själv satt, och som faktiskt klarat mina nio dagar i England, få flytta ut mot solväggen om dagarna. I källaren har jag en skamfilad gammal träbänk som jag tror jag ska släpa ut i dagsljuset och ställa en del av plantorna på, så att jag utnyttjar utrymmet på ett vettigt sätt.

Jag har plockat fram cykeln också. Torkat av den vinterdammet och provcyklat en runda. Växlar och däck ser ut att vara i helt okej form. Sweet! Nu blir det åka av!

Den här la en fin vän upp på min FB-sida häromkvällen. Ljuvlig musik:

Drowning On Dry Land - Manfred Mann's Earth Band

thoughts on the death valley of education

Här är Sir Ken Robinsons föreläsning, som jag nämnde i förra inlägget. Ta tjugo minuter (lite knappt) och lyssna. Det är väl använd tid.

forsythiasagan

När jag var liten gick en serie på vår svartvita teve. Den hette Forsytesagan och av någon outgrundlig anledning fick jag inte se den för min mamma (jag fick inte se Monty Python's Flying Circus, heller) trots att jag nått den mogna åldern av nästan 7 år. Jag tror faktiskt att förklaringen är så enkel att min mamma som hade tre barn tyckte det var skönt om vi la oss tidigt så hon fick kvällarna för sig själv och pappa. Men jag smygtittade, förstås. Jag kunde sitta tyst som en mus i hallen, lite bakom dörren in till vardagsrummet, och titta. Ibland blev jag upptäckt. Ibland inte. Hjältinnan i Forsytesagan, som jag minns det, hette Fleur. Det uttalades Flöööör och jag tyckte hon var så vacker. Kanske var den här teveserien 1967 års variant av Downton Abbey?

Men nu var det inte Flöööör eller teveserier eller ens min mamma eller barndom jag skulle prata om utan om en stor buske som växer precis utanför mitt köksfönster. En forsythia. Därav associationerna. Men det har ni givetvis redan listat ut. Redan förra sommaren såg den ganska utlevad ut men det blev inte av att jag gjorde något åt den och sedan har allehanda småfåglar hängt i den hela vintern (kanske har den någon slags frön eller småkryp som de gillar att kruncha på?) och jag har tyckt det har varit bra för dem och tänkt att den kanske ändå ska få stå kvar. Men när jag nu ser den i full (?) blom inser jag att den är dömd. I steg ett ska den kapas jäms med fotkölarna och kanske kommer den att skjuta nya, fina skott? Om inte åker den upp helt och hållet.

Undras vad jag skulle kunna tänkas ha där i stället?

Ja, ni ser ju själva...

Ja, så går mina tankar den här söndagsmorgonen då jag egentligen inte har lust med någonting alls. Jag dricker Byns bästa, sitter vid mitt köksbord med hakan lutad i handen och ser ut på stora, vita moln som far förbi uppe på den oändligt blå himlen. På radion: Godmorgon Världen! och en diskussion om skolan. Igen. Samtalet handlar, bland annat, om att studenter som kommer upp till högskolor och universitet saknar nödvändiga färdigheter... om skolan som en supertanker som tar en evighet att vända (bullshit säger jag - med kunskaper förankrade i adekvat forskning, gemensamma mål och uppkavlade ärmar kan en åstadkomma mycket på bara några få år, vilket vissa skolor redan visat) och jadajadajada. Jag lyssnade på en föreläsning med Sir Ken Robinson igår och det var betydligt mer upplivande att lyssna till hans kloka tankar (och ja! han nämnde ändå F-ordet...) och alla kloka och goda människor som verkligen lyssnar på honom borde inse att det inte alls är kört. Att det finns så mycket vi kan göra och göra nu.

Art School - The Jam

lördagskväll...

Vissa kvällar kommer känslan från förr tillbaka. Den där jag känner att jag står vid kanten av floden och den bara rinner förbi mig. Som att allt som händer sker någon annanstans. Som att festen pågår för fullt, men jag inte är bjuden. Det lite vemodiga kvällsljuset gör sitt till.

Jag tar tag i mig själv och lagar en enkel pastamiddag. Serverar mig ett glas vin till. I skymningen tänder jag ljus och läser en god väns texter. Han har föreslagit ett samarbete och jag tycker det låter utmanande och spännande.

Jag slipar lite på planer för den närmaste framtiden. Låter konturerna bli skarpare. En älskad unge på besök. En fest med sköna vänner. En vandring, eller kanske två. En festival. Arbete. En skrivarhelg.

Pratar en stund med en slags vän. Om allvarliga ting. Och sedan pratar jag med fina Malin en stund. Om det mesta.

Inte ensam. Avskild.

Darkness On The Edge Of Town - Bruce Springsteen

vackert sagt

Jag ligger i soffan och blundar och lyssnar till en repris om Sven Lindqvist, på teve. Han säger så vackert om ensamheten...

Det är om ryggen man känner saknad.

Framsidan håller nog masken.

Ansiktet kan, 

om inte annat, 

träffa sig självt i spegeln.

Det är nacken som är ensam.

Magen kan man ta i famnen,

och rulla ihop sig om.

Men ryggen blir kvar,

ensam.

Det är därför huldror och djinner 

framställs 

med

urholkad rygg.

Ingen trycker någonsin sin varma mage

bakifrån, 

mot dem.

Där arbetar i stället ensamhetens håljärn.

Ensamheten möter man inte.

Den kommer bakifrån

och hinner upp oss.

(Källa här.)

inga måsten

Jag pysslar på i maklig takt. Fuldansar till världens längsta spotifylista, satt på randomuppspelning, och våttorkar golv. Bäddar rent i en gästsäng för en älskad unge. Hänger tvätt, fejsbokar och dricker vatten. Snart kommer kaffesuget. Det ska bejakas.

Cykla? Ja, kanske? Det har mulnat på ute och börjat blåsa lite. Kanske gå en runda? Vi får väl se. Idag är en dag av... lust. Inget annat. Lyx? Javisst. Men det har jag råd med.

Not Ready To Make Nice - Dixie Chicks

med ett öppet fönster

Det är trångt mellan en del av husen i York.

Lördagsmorgon. Sol, kaffe och ett öppet sovrumsfönster. Lundströms bokradio om dagböcker. Jag har skrivit dagbok till och från hela mitt liv. Sedan har jag slängt dem. Det kan jag ibland ångra väldigt mycket. Men jag har haft mina skäl och de har handlat om tillit. Sedan jag började blogga för snart sju år sedan har jag dock sparat allt. Även det jag sedan valt att inte publicera, eller rentav publicerat och sedan dragit tillbaka.

Jag tänker att jag ändå, genom att skriva ner så mycket, samtidigt har befäst det i minnet. Som en slags studieteknik. Jag minns så väldigt mycket av händelser, tankar och känslor. Små detaljer och stora svep. Och från mina ganska tidiga tonår alltid med ett soundtrack. Säkert inte helt friskt - men inte tillräckligt sjukt, ändå.

Jag var flitig och effektiv igår. Det ska jag vara idag också, fast inte riktigt lika mycket. Köra någon maskin tvätt är ju inte alltför betungande och så ska jag städa ovanvåningen. Sedan är min tanke att dra ut cykeln och se om den är pigg på en runda. Resten av dagen hoppas jag kunna tillbringa i den sköna stolen på altanen med en bra bok och ett soundtrack i ryggen. Jag har bara en skön stol, faktiskt. Men jag ska nog skaffa ett par till - när den är färdigrenoverad. Innan känns det rätt ovärt.

Apropå det här med att skriva dagbok, förresten. Att använda sig av s k "morning pages" är ett bra sätt att sparka igång slumrande, eller motvillig, kreativitet - oavsett vilken typ av skapande det handlar om. Att avsätta en viss tid varje morgon och ha bestämt sig för att skriva ett visst antal sidor (helst för hand... det är en ganska annorlunda upplevelse jämfört med att sitta vid datorns tangentbord) har visat sig öppna stängda dörrar för många. Det viktiga är att verkligen vara i flödet. Inte tänka på vad man skriver utan bara ta just det som kommer för en. Inte korrigera. Inte censurera. Inte låta någon annan läsa - och inte ens läsa själv. Åtminstone inte förrän efter en viss tid passerat. Några veckor, minst. Läsningen då öppnar ens ögon för tankemönster en kanske inte varit medveten om. Det kanske inte alls fungerar för dig - men det gör det för mig.

Paper Thin Hotel - Leonard Cohen

more than just crazy...

Crazy Heart...

Jeff Bridges i högform. SÅ fin film och med underbart skådespeleri. Men filmen sparkar igång min hjärna och min mage...mitt hjärta... Alkoholismen... det oansvariga... all jävla skit... alla andra runtomkring som förväntas förstå... ställa upp... stötta och finnas till hands... och framförallt inte ställa krav. Jag mår fysiskt illa av det. Blir ledsen och skör och tokförbannad. Allt på en och samma gång. Tänker tillbaka. Vet att jag gjort rätt val.

Jag pratar inte om att dricka alkohol. Jag pratar inte om att dra till det med ett par flaskor rött, om helgen, eller någon vardagskväll nångång. Jag tycker ju själv det är gott med både vin och singelmaltwhisky. The occasional grogg eller tequila.

Nej, jag pratar om att tvångs- och vanemässigt dricka varje dag. Helg som söcken. Om beroende. Om att faktiskt - oavsett vad alkoholisten påstår - inget och ingen är viktigare än flaskan. Ursäkta mig, men jag hatar det. Jag hatar inga personer, men jag hatar sjukdomen och hur den trasar sönder människor - den beroende och andra runtomkring - och relationer. Hur den i sitt själva varande är ett enda stort förnekande vilket nästan alltid får den sjuke att vägra inse hur det är fatt. Att ta ständiga återfall mot bättre vetande, till skillnad mot andra kroniska sjukdomar som diabetes, hjärtproblem och allvarliga allergier där den som blivit sjuk vanligen gör allt för att hålla sig frisk...

Några få lysande, underbara undantag finns. Människor jag känner som lyckats bli nyktra och som håller sig nyktra. Kudos och kärlek till dem. De är verkliga hjältar och hjältinnor. De andra är bara...sorgliga figurer. De har redan tagit alldeles för mycket av min tid och mitt liv. För deras egen skull - liksom familjs och vänners - hoppas jag någon av dem kan nå insikt och söka hjälp. Själv. Det är enda möjligheten. För den som gör det kommer jag alltid erbjuda en utsträckt hand. Åtminstone några gånger...

Streams of Whiskey - The Pogues

i'm madferr'im...

När altanen började kännas lite väl kylig drog jag mig inomhus igen. Hällde upp ett glas rött, virade in mig i en filt och la mig i soffan med Jeff Bridges. Eller... ja... han var ju i min teve, bara. Crazy Heart, alltså. Det är fan inte det sämsta. Whattaman... ;-)




En sådan kväll.

qw@lk{=\(/jhn(/&/(#"#¤%¤>½§

När saker och ting fungerar är jag så glad, så glad. När de inte fungerar blir det märkbart precis hur kort min stubin egentligen är.

Sjukt lång historia kort: när jag inte kunde kontakta omvärlden via mitt bredband och suttit med Telejävlanors [ytterst trevliga] kundtjänst i nästan en timme fick jag helt enkelt åka till närmaste Telenorbutik med router och modem för att lämna in skiten på service. Närmaste sådan butik ligger i Karlskrona. Att köra dit fanns inte med i mina planer för dagen. Men det var ju inte mycket att välja på. Så jag ringde snabbt några samtal för att beställa pellets, lämna meddelande hos sotaren  - som hade tänkt sota hos mig i onsdags men meddelade det 2 maj då jag redan var i England... framförhållning verkar inte vara hans starkaste gren... - och bestämma lite trädgårdsjobb med Olof The Handyman (har en ingen man kan en hyra en... hur fiffigt som helst, ju!). Sedan slängde jag i all svart smutstvätt i maskinen, bar ut allt återvinningsskräp och körde till Miljöstationen och så vidare mot Karlskrona. I bilen passade jag på att äntligen börja lyssna på Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz.

På hemvägen muntrade jag upp mig med några härligt röda pelargoner, för utebruk, och ett par underbart doftande kryddväxter. Nytt SIM-kort och lånemodem i fickan. Efter ett antal sorger och en grabbnäve bedrövelser har jag lyckats installera det på jobbdatorn, men den lilla röda vägrar samarbeta.

Vad har jag mer hunnit med? Köpa hem mjölk och lite grönsaker, plantera om pelargonerna, hänga tvätten, städa och göra fint på bottenvåningen (tar övervåningen i morgon), långprata både med Catharina och med en härlig norrländska i telefon, sköta några jobbmejl, vattna alla växter och såpskura verandaräcket vid ytterdörren mot gatan (det behöver målas, ser jag, och det får bli ett småputtrigt sommarprojekt). Jag har helt enkelt varit rätt effektiv, trots allt.

Altandörren står öppen mot en underbar vårkväll, full av mjuka dofter, försiktigt blekgröna björkar och studsmatteskratt från grannarnas barn, längre ner på gatan. Jag tror jag tar med mig temuggen ut en stund.

Den här CD:n låg förresten i min brevlåda, när jag kom hem igår:

All In My Mind - Quicksilver Messenger Service

linderödsåsen

Det går inte fort, men det går i alla fall framåt. Att åka hem är alltid skitjobbigt och jag hade gärna blivit beamad direkt hem, utan att passera gå.

Men det är vackert här i vitsippsskogen och bokarna är skirt gröna. Jag försöker njuta av det medan jag drar upp planer för kvällen: att göra så lite som det överhuvudtaget är möjligt.

Att blogga via telefonen gör det svårt att länka till någon bra låt men den som känner sig hågad kan ju själv leta upp Karma Police med Radiohead, som får avsluta mitt brittiska tema. Brutalvolym anbefalles!

AMAGADD vad det ska bli skönt att komma hem!

homeward bound

OK. Timmen är okristligt tidig, vilket ju passar en ateist. Men nu åker vi hemåt. Det har varit en rolig vecka, men det ska bli skönt att komma hem igen. Riktigt skönt. Just som det ska vara.

 The Beautiful Ones - Suede

york revisited

All things must come to an end. Så också den här resan. Sista dagen idag, och den har vi tillbringat i York. Lunchen intogs i ett gammalt renässanshus, från vars fönster folk har kunnat se The Minster i många hundra år.

När vi satt och väntade på maten dök en underbar gammal låt upp i högtalarna. Bara jag och Patrick, den gamle musik[er]räven som visste vilka det var.

Gatstenar har nötts och jag lyckades givetvis tjacka upp mig på en bok - Leonard Cohens Book of Longing - som lovar gott av det jag hann läsa, medan jag hade egentid i ett avskilt hörn av Starbuck's.

Resten av kvällen är middag, långprommis på stan och så hem och packa. Det ska bli skönt att komma hem till... tystnad. Eller åtminstone mitt eget slammer - inte andras tvångsmässiga kackel.

Make Me Smile (Come Up And See Me) - Steve Harley & Cockney Rebel

tempus fugit

Ancylometes nånting. Sydamerika. Gah...

Vädret slår om igen och det kan nog bli regn idag. York står på programmet. Först studiebesök på University of York och sedan fri lek på stan under eftermiddagen. Plan: strosa en stund och sedan krypa in på något mysigt teställe (jag har ett yttepyttelitet i åtanke) och läsa en god bok. Vi får väl se hur det blir.

Urvalet av nyheter här är märkligt. Igår och idag har nyheterna givetvis dominerats av de tre kidnappade kvinnorna i Cleveland, som återfunnits, men bortsett från sådana breaking news har det knappt hörts ett ljud om krisen i Grekland, läget i Syrien etc. Däremot har det varit mycket prat om det fina vädret under Bank holiday, om hur turister (läs: britter) rippas på pengar när de är utomlands (ett par hade fått betala 64 pund för fyra högst ordinära glassar i Rom) och så lite om hur det nya numret till sjukvårdsupplysningen inte verkar fungera tillfredsställande. Och då pratar jag inte om lokalnyheterna, som fokuserar på vårtecken, en parad för krigshjältar från Afghanistan och något socialt by-event... och då handlar det alltså om BBC One.

Om jag bodde här - vilket ju är sådant jag alltid funderar över när jag befinner mig på någon form av resande fot - skulle jag börja hata fiskmåsar. Och skaffa mig ett gevär. De är en sanitär olägenhet - värre än svenska kajor. Skiter, skränar och är allmänt äckliga. Samt alldeles för många.

Jag skulle också bli alldeles oerhört artig och [ännu] trevlig[are]. Det är please och thank you och excuse me och sorry 'bout that och cheers och luv precis hela tiden och överallt. Jag gillart. Vem gillar inte att bli kallad luv av ett 18-årigt butiksbiträde liksom? Eller av ett dito i 73-årsåldern för den delen?

En kanske skulle bli utbyteslärare?

Something - The Beatles

when you find the girl of your dreams in the arms of some scotsmen from hull

Hull är nog ingen vidare stad. Sådär att besöka, menar jag. Eller så har jag/vi helt missat något. Våra två besök blev dock lyckade (även om några fopollsointresserade elever stånkade och gnölade för att de dymedelst visst "tvång" bibringades en smula allmänbildning) och vi vuxna (vilket ju iofs många av eleverna också är - more or less...) åt vår lunch på en solig uteservering. En dryg timmes strosande i ett shoppingcenter kändes dock rätt överflödigt - men det är ju min åsikt.

En sak jag inte kommer att sakna när jag kommer hem till Byn är bussåkandet. Jag mår konstant illa och måste sitta och luta mig tillbaka och blunda mest hela tiden, Vägarna är backiga och slingriga och trafiken lite ryckig. BLEH. Tur jag har iPoden med mig så att jag kan lyssna på musik. Idag blev det en gammal musikkärlek som fick en liten revival.

Ready For Drowning - Manic Street Preachers

fopoll

OK. Lite sliten är jag allt. Det kostar på med tidiga morgnar, fulltecknade dagar och detta ständiga nötande av asfalt. Samtidigt är det fint att vara här. Vi har trevligt tillsammans, vi upplever och vi lär känna varandra på nya sätt. Ser nya sidor av varandra.

Idag blir det Hull. The Deep, fri tid på stan och sedan studiebesök på KC Stadium, hemmaplan för Hull City FC Tigers som gick upp i Premier League i lördags, och tio av våra elever, tillsammans med lärare K-J och rektor Ulf var där, jublade, stormade planen med 25000 andra, efteråt. Idag blir det antagligen ett kärt återseende för dem, och så får de ju dessutom kika bakom kulisserna...
(Och det här är väl ungefär så mycket sport det blir i den här bloggen i år...)

Jag tycker om att vara på resande fot. Jag gillar att ha mina saker samlade på ett enda ställe, som i en resväska, och att möta nya intryck. Försöka se mig själv lite utifrån. Uppskatta det jag har hemma. Reflektera. Vara en iakttagare ibland och en deltagare ibland. Sitta på ett trottoarcafé i timmar och betrakta människor. Spinna historier kring dem. Sådant blir det ju inte särskilt mycket tid på en sådan här resa men den triggar mig i gengäld att tänka på, och skissa upp planer för, framtida resor jag vill göra. Snart sommar...

Song 2 - Blur

this is england

Jag har inte köpt en enda bok idag. Inte ens tvångsmässigt köpt några fina antecknings- eller skrivböcker. Jag kanske håller på att bli sjuk? Om inte annat så känner jag mig rätt avslagen och tom i huvudet.

It Hurts Me, Too - Eric Clapton

meatfree monday?

Jag går på promenaden...

Måndag. Jag har tappat räkningen på dagarna, och att det är Bank Holiday gör liksom inte saken enklare. En del är stängt - annat inte. Planen är i alla fall att få någon timme för mig själv i eftermiddag så jag kan skumma igenom en och annan bokhandel. Men först ska vi ha resten av de muntliga examinationerna och sedan blir det en informationslunch med researrangören vi samarbetar med. Lite märkligt att inte lägga en sådan i början av vår vistelse. Engelsmännen må ha lyckats skapa ett imperium över vilket solen aldrig gick ner, men logistik, punktlighet och organisation lämnar ändå en hel del övrigt att önska... Med tanke på att vi blir bjudna på lunchen är det antagligen bara att tugga i sig - så någon köttfri måndag lär det inte bli idag, förresten.

På nyheterna nu är det mycket om lokalval, olyckor, skandaler (vice talmannen i House of Commons är anklagad för att ha våldtagit en man och sexuellt ofredat en annan och nu diskuteras huruvida han kan vara skyldig eller möjligen ha blivit utsatt för en komplott... och en av stjärnorna i Coronation Street är anklagad för sex med minderårig...) och vädret. Men det jag fastnat för är turerna kring var kvarlevorna av kung Richard III ska ligga - i Leicester eller York - efter att de hittats vid grävarbeten på en bilparkering i Leicester...

Jag fortsätter läsa Think and grow rich och den sparkar väl inte in några dörrar, egentligen. Men den är en påminnare om att det jag gjort tidigare kan jag göra igen - även om det behöver handla om samma saker. När jag ändrade min livsbana för sisådär 10-12 år sedan och klev ur min dåvarande komfortzon fanns det inte på min karta att jag inte skulle klara det. Jag var tvungen - alltså skulle det gå och något annat tillät jag mig inte att tänka på. Jag var aldrig ens rädd eller orolig. jag bara körde på. Det konceptet fungerar alltså. Jag har några olika mål. Saker jag vill göra eller uppnå. Bara att välja något av dem och köra, då. Typ.

At the Chime Of a City Clock - Nick Drake

maktövertaganden

Jag är kluven till det här med tankens kraft - eller kanske definitionen på det? Jag är fullständigt övertygad om att jag ständigt påverkar mitt liv, mina fram- och motgångar, mitt mående genom mina tankar. Samtidigt köper jag icke flummet om att "tänka positivt" och att en kan få allt bara en tänker positivt och visualiserar hur en redan står där, i mål, med sin dröm och att om en misslyckas med något har en bara inte tänkt tillräckligt positivt.

För mig handlar det dels om hur jag ställer in mitt mindset och dels om det slitna talesättet "det är inte hur en har det, utan hur en tar det". När det gäller mindsetet har jag den inställningen att det helt enkelt inte finns något som är omöjligt om jag verkligen vill. Men också att en måste sätta realistiska och verklighetsförankrade mål. Jag har exempelvis inte som mål att lära mig arabiska på 6 veckor. Eller sätta världsrekord i någon längre löpdistans. Däremot skulle ett realistisk mål kunna vara att "om två år ska jag kunna prata, läsa och skriva på arabiska så att jag kan kommunicera obehindrat" eller "om sex månader ska jag springa en mil på en timme". Ja, ni fattar...

Ett exempel ur verkligheten är ju hur jag en dag bestämde mig för att jag ville göra något helt annat med mitt liv (som vid den tidpunkten var fullständigt bedrövligt). Jag bestämde mig för att om inte situationen förbättrades skulle jag skilja mig efter ytterligare två år. Jag bestämde mig också för att komma i fysisk form. Samt byta bransch. Två år senare gjorde jag mitt livs lappkast: sökte in till lärarutbildningen en månad innan terminsstart (och kom in tack vare en återbudsplats!), sa upp mig från mitt arbete och inledde skilsmässoproceduren. De följande 4½ åren var ingen promenad i parken, med två hemmavarande barn, högt tempo på högskolan, extremt ansträngd ekonomi (omskrivning för att vi levde under existensminimum), städning tre kvällar i veckan (liksom alla ledigheter) och ett löfte till mig själv att aldrig ens få en påminnelseavgift för en för sent inbetald räkning - än mindre hamna hos kronofogden vilket min ex-man och hans revisor profeterade om i bodelningen. Att jag efter avslutad utbildning skulle få ett arbete kändes fullständigt självklart. Och... ni som känner mig vet att jag exade 2006 och hade ett heltidsvikariat redan innan jag fått ut min examen, Att jag sedan fick en tillsvidaretjänst (för att jag var flyttbar). Att jag - viktigast!- fick med mig barnen på denna livsresa så att de är glada och stolta över de vi, gemensamt, åstadkom.

Varför skriver jag nu om detta? Patrick rekommenderade mig en bok igår. När han nämnde titeln studsade jag till: Think and grow rich (av Napoleon Hill). Taggarna utåt. Jag vill inte bli pådyvlad ännu en magisk självhjälpsbok (jag avskyr dem) och jag vill inte bli rik (eller jo.. jag tackar inte nej till pengar, det vore ju korkat... men det är helt klart inte ett mål för mig). Men han förklarade att det inte alls handlar om pengar utan om att ta och ha kontrollen över sitt liv. Om en slags livsfilosofi. Om att lära känna sig själv. Att kunna sätta upp mål och nå dem. Att bossa över sitt eget liv. Så den läser jag nu. En kort stund igår kväll, innan jag föll ner i medvetslösheten, och en kort stund på morgonen. Den handlar om success consciousness alldeles oavsett vilka mål en har. Att en skapar sitt eget liv. För en existentialist som jag känns det smått oemotståndligt - om inte annat för att få någon slags bekräftelse.

Nu är det dags för frukost. Sedan blir det muntliga examinationer hela dagen. Sol, blå himmel och nästan ingen vind. Det finns givetvis saker en aldrig råder över... men jag kan bestämma att det ska bli kul att prata med alla våra elever och att en dags mindre promenerande gör gött, det också. Typ. ;)

War Pigs - Black Sabbath

if it's worth reading it's worth buying

York. Intressant och galet mysig stad. som jag dock hellre upplever en vanlig vardag än en lördag, när det dessutom är bank holidayhelg. Fast jag tror eleverna gillade trängseln, gycklarna, säckpipsorkestern (som enligt Patrick inte var ett dugg skotska utan kom från ett samhälle här i Yorkshire), gatumusikanterna och shoppingen. Många uttryckte också sin uppskattning över den mycket vackra York Minster. Tyvärr pågick renoveringar så de fick inte se det största blyinfattade fönstret av dem alla - det i östra koret som är stort som en tennisplan.

Själv fick jag tips av Patrick (jag säger ju att han är bästa guiden!) om en bok och lyckades, med hjälp av två killar inne på bokhandeln, hitta det sista exemplaret de hade i lager. Mer om den vid annat tillfälle. Det, och en liten anglikansk rosenkrans, summerar väl ungefär mina inköp. Jag kan ha gått förbi Boots också och köpt någon produkt från No7, också. Och eventuellt ett nagellack. Eller två.

Middag strax och sedan är det liksom på'at igen. No rest for the wicked.

weet Gene Vincent - Ian Dury & the Blockheads

jobblördag

Whitby

Igår kväll... nätåtkomsten funkar inte om kvällarna här. Antagligen beror det på att huset är byggt enbart i sten, är två meter brett och nittitre meter högt och den enda routern står nere i källaren, där matsalen/baren/Stewarts & Angies vardagrsum/loungen är. Det funkar bra här på första våningen men redan en trappa upp börjar det vingla betänkligt. Jag bor på tredje, eller om det är fjärde. Det är svårt att veta eftersom våningarna är... halva? För mig, som alltid annars är uppkopplad (även om jag kanske inte hela tiden utnyttjar detta) är detta en källa till viss frustration. Vad händer ute i världen - bortom det jag kan se via BBC:s filter? Detox, baby. Detox.


Idag skiner solen över Scarborough och nagellacket jag köpte i Whitby var inte riktigt som jag trott utan med löst blått glitter i transparent lack vilket gör att naglarna idag är en smula psykedeliska.

Strax frukost och sedan bär det av mot York. Vi ska besöka The Minster och även om jag inte är det minsta troende så kommer jag inte bara att slås av det sakrala, vackra och storslagna utan också tända ett ljus för P, precis som jag gjorde förra året. Fullständigt irrationellt, men... jag saknar honom. Jag saknar hans fantastiska musiktips, våra hetlevrade diskussioner och våra vandringar. Jag saknar vår vänskap. Han är givetvis varken i någon himmel eller någon annanstans. Möjligen har han gått upp i brahman, världssjälen, och är en del av alltet. Jag kan helt enkelt inte ta in att han inte finns.

Nu: frukost! Yoghurt och weetabix, scrambled eggs & bacon. Kaffe. Pressokaffe. Det funkar.

Children of the Revolution - T. Rex

picturesque

Dagen har, så här långt, förlöpt utan missöden. Inga förväntas, heller. Strax middag och sedan stadsvandring as usual. Här är Robin Hood's Bay:

Breaking Glass - David Bowie

it's a new day, it's a new dawn...

... and I'm feeling good. Om än lite trött. Mornarna är inte tidigare - det är kvällarna som är sena. När vi kommer in efter kvällspromenaderna är jag ganska uppe i varv och det tar en stund att komma ner på jorden, igen. Men läsning fixar det. Jag har helt absorberats av The Fall of Giants (Ken Follett) efter att ha tramsat med den ett tag.

En kan göra "kaffe" på rummet. Nescafe. Men det innehåller koffein och smaken är inte så dålig om en dubblar dosen. Och det finns givetvis nyheter. BBC - I love you! Om jag skulle ha någon mer tevekanal hemma skulle det vara just BBC. Visst kan jag se det via datorn, men det är inte riktigt samma sak tycker jag.

Idag blir det en färd över The North Yorkshire Moors med nedslag i Robin Hood's Bay (har troligen inget alls med sagde R.H. att göra), Whitby (vilket jag ser mycket fram emot!) och Goathland. Förra året var vädret urtrist och kallt och jag fick tjacka upp mig på både en extra varm tröja och en windstopper. I år har jag dels bra grejer med mig och dels är vädret så mycket finare.

Jag har inte shoppat något alls än. Men jag har varit inne i två bokhandlar. Och det finns fler...

So Many Roads - John Mayall's Blues Breakers (w. Mick Taylor)

nocturne

Jag är väldigt nöjd med mig själv som packade med inte bara en varm, härlig fleecetröja utan fingervantar dessutom. Ikväll behövdes de. Det blåser friska kustvindar här. Och vi har tagit oss en ordentlig runda, träffat de flesta av våra elever och Så nu var det skönt att komma in, varva ner och snart krypa i säng. Slötitta på teve en stund och glida bort. Idag har varit en lugn uppstartsdag. I morgon blir det ett klart tajtare program.

Grand Hotel

Little Red Riding Hood - 999

fluff och en hatt

Fluff!

Liten eftermiddagspaus. Egentid. Jag har varit på benen hela dagen, bortsett från en kaffe på Costas med kollegan K-J och så lunch med hela crewet (lärare, rektor och guiderna Jackie och Patrick). Jag tog en vidunderligt god sallad med krabba i och den var så fräscht och snyggt upplagd att jag borde ha fotat den och lagt upp här. Men det gjorde jag inte. I stället får ni njuta en bild av mitt rosasnirkliga morronkaffe.

Idag har eleverna varit uppdelade i grupper och haft lektioner (native speaking teachers, naturally), lärt sig hitta i stan och så har det varit studiebesök. Det blev besök på Town Hall för ena halvan där vi visades runt och bjöds på förfriskningar av borgmästaren själv. Andra halvan av gänget är på Plaxton och tittar på hur en bygger lyxbussar. Där har jag varit två gånger, så det var kul att få haka på till Town Hall, istället.

The mayor. Lovely hat!

Den här egentiden skulle jag ju kunna använt till att strosa omkring på egen hand, men jag tror att jag istället ska vila lite, läsa, dricka a nice cup of tea och lyssna på musik. Om några timmar är det middag och sedan ska vi ut och patrullera. Fast... det är lugnt. Våra goa ungdomar får enbart en massa beröm av både guiderna och sina värdfamiljer och det är många glada ögon.

Peaches - The Stranglers 

detox

Sänghimmel!

Buss till Kastrup, flyg till Manchester, buss till Scarborough. Nu har vi checkat in på våra respektive login - eleverna i sina familjer och vi lärare/rektor på vårt boardinghouse. Som vanligt bor vi hos Stewart och Angie på The Maynard och vi har redan hunnit träffa bästa guiden Patrick. Vi har ätit middag, vi har promenerat ner till stan och träffat inte så få elever som också hade spring i benen och vi har stretat oss "hemåt" igen, uppför trapporna och backarna. Förhoppningsvis har alla också sovit gott. Det har i alla fall jag, även om stadens gissel - fiskmåsar en masse - gjorde ett tappert försök att väcka mig vid femtiden.

Förbättring från förra året: jag bor en våning längre ner och därmed får dator och telefon kontakt (om än svajig) med husets wifi... Jag får väl helt enkelt se det som en internet-detox...

Rummet är ännu mer ryschigt och pyschigt än det jag tidigare haft - och det doftar tungt av potpurri och luftfräschare. Jag har åtminstone stängt av elementet som stod och hoppade, rödglödgat, när jag kom in igår kväll - samtidigt som fönstret stod vidöppet. Schysst energiförbrukning, där...

Än så länge går allt bra. Jag är vid gott mod helt enkelt. Och som vanligt känner jag, när jag ser Yorkshires fantastiska kullar rulla fram, att... här skulle jag kunna bo. Lätt.

Full speta idag. Frukost om en stund, sedan kommer vi att vara på benen hela dagen. Stegräknare på!

Scarborough Fair - Simon & Garfunkel feat. Andy Williams

första maj

Bertil V...

Vilken vacker morgon. Blå himmel med lätta, lätta vita skyar. Sol som får det att blänka och glittra i teveantenner, tysta fönster och bilkrom. En lurvig svart katt flanerar över grannens gräsmatta. Filosofiska rummet på P1 (det är ju en slags söndag).

En förnumstig herre, i programmet, tycker att vi har slutat umgås med varandra. "I. R. L.", säger han, med eftertryck. Hmm... Det var väl flera år sedan de digitala infödingarna använde det uttrycket, eftersom det som försiggår via nätet i högsta grad är en del av del verkliga livet. Och många har säkert slutat umgås med folk de helst vill slippa (t ex familj, släkt, grannar, skol- och arbetskamrater), men inte kunnat undvika om de inte velat blir helt isolerade. För andra har nätet i stället inneburit små hål i ensamheten där geografiska förhållanden inte hindrar en från att lära känna andra och skapa nya vänskapsband.

Det har också blivit lättare att hålla kontakten med gamla vänner, utflyttade familjemedlemmar och whatnot. Att sy ihop en fest eller en familjeträff har blivit enklare. Vill man hitta människor som delar ens intressen är det också en av de saker som nätet förenklat. Många blir också allt bättre att snabbt sålla ut och bort all "information" som inte är intressant, oavsett om det är propaganda, reklam eller andras statusuppdateringar, mat- eller kattbilder. Kattbilderna har förresten blivit något färre, har jag noterat. Good riddance!

Om en stund ska jag knata bort till jobbet. Fixa oss en termos kaffe att inmundiga på bussen. Le lugnande mot lite resfebriga elever. Tänka att det såklart blir en trevlig och rolig resa, där vi alla får lära känna varandra på nya plan. Se en vacker del av England. Kriga mot friterade potatisar i alla upptänkliga former och serverade till precis allt. Stå ut med varandra. Mest ser jag fram emot de egna stunderna. Strosa i små gränder i York. Hitta någonstans att sitta ner, dricka te om det är kallt och kanske en ale om det är varmt. Glömma tid och rum i någon bokhandel.

Fast... helst skulle jag nog vilja vara hemma, faktiskt.

Du E för Fin för Mig - Dungen