Det är milt ute och molnen är ljusa. Ändå är det skönt att sitta inne i Mannens röda soffa, med ett glas vin, ett par chåklabitar och en sprakande brasa i kakelugnen. Senare går vi nog ut och tänder upp i grillen. Kanske sjunger vi en stump också. En fin vårvisa.
Arbetet är nästan helt bortkopplat nu. Nästan. Men kvällen är ung.
fredag 30 april 2010
torsdag 29 april 2010
tunggung
Reggae. Det nya Moby*? Hursomhaver älskar jag mina Marleypass där på träningscentrets motionscyklar! Uppvärmning: 2 x Kaya (låten - inte hela plattan) med lätt belastning. Sedan kör jag Legend från början och så långt jag orkar eller hinner. Långa sugande tunggunglåtar lägger jag på tjockt med belastning och när tempot ökar minskar jag något på belastningen. Rytmen styr hela passet och de där digitala små prickarna som lyser på displayen indikerar att mina pass är bra och varierade. Idag blev det bara en dryg halvtimme, följt av ett lika långt styrkepass. Jag behövde komma hem och läsa igenom drygt 40 uppsatser i Engelska B (nationellt prov) innan jag lämnar över dem till min medexaminator.
Det kanske låter jobbigt att läsa alla de där uppsatserna, men jag tycker det är roligt och spännande att se hur mina elever tagit sig an uppgiften och hur de löst den! Arbetsglädje FTW! Det sorgliga i sammanhanget är att jag stannade kvar i byn även i kväll, i stället för att åka hem till min käraste. Han fattas mig nu.
*Moby är annars suveränt att just cykla till!
Det kanske låter jobbigt att läsa alla de där uppsatserna, men jag tycker det är roligt och spännande att se hur mina elever tagit sig an uppgiften och hur de löst den! Arbetsglädje FTW! Det sorgliga i sammanhanget är att jag stannade kvar i byn även i kväll, i stället för att åka hem till min käraste. Han fattas mig nu.
*Moby är annars suveränt att just cykla till!
fittigt
Vi pratade om systerskap häromdagen, min käraste och jag. (Jag minns inte riktigt hur vi kom in på ämnet.) Jag berättade att jag reagerar starkt på det uttrycket.
Systerskap. Jag gillar inte det ordet. Jag gillar inte vad det står för. Och seriöst trodde jag att det var på utdöende. Hos mig framkallar det tankar om exkludering och en sorts reaktionär genuselitism. GLÖM systerskap. Det handlar inte om värme och generositet och inkluderande utan om ett sticksigt vi-och-dom-tänkande som borde verka frånstötande för varje tänkande och kännande människa. Det är nästan - men bara nästan - lika störande som när män tilltalar varandra "broder" så att man som kvinna helt utesluts ur sammanhanget. (Exempel: "rockbroder". Det reducerar ju rockintresserade, och kanske rentav initierade kvinnor till något utanför...)
Det handlar inte om nära vänskapsrelationer med andra kvinnor. Jag har sådana. Jag har till och med ganska många goda kvinnliga vänner varav några känns särskilt tajta. Men något systerskap är det dock inte. Vänskapen bygger inte på det faktum att vi är kvinnor; det är i en del fall den allra minsta gemensamma nämnaren, faktiskt.
Anledningen till att jag kom att tänka på detta just nu var det här, som jag snubblade över när jag kollade i SVT:s tevetablå. Fittcrew. Joråsåatteh.... Och... just som jag ju tänker: "Deras kamp bygger på systerskap, en gemenskap där män inte är välkomna." Huvva.
Inte konstigt att ordet "feminism" som kan vara så positivt laddat får många att ta fram både krucifix, vitlök och äggfläckad nätbrynja.
Systerskap är en chimär. Kvinnor är snåla och missunnsamma skator. Tro inget annat. ;-)
Systerskap. Jag gillar inte det ordet. Jag gillar inte vad det står för. Och seriöst trodde jag att det var på utdöende. Hos mig framkallar det tankar om exkludering och en sorts reaktionär genuselitism. GLÖM systerskap. Det handlar inte om värme och generositet och inkluderande utan om ett sticksigt vi-och-dom-tänkande som borde verka frånstötande för varje tänkande och kännande människa. Det är nästan - men bara nästan - lika störande som när män tilltalar varandra "broder" så att man som kvinna helt utesluts ur sammanhanget. (Exempel: "rockbroder". Det reducerar ju rockintresserade, och kanske rentav initierade kvinnor till något utanför...)
Det handlar inte om nära vänskapsrelationer med andra kvinnor. Jag har sådana. Jag har till och med ganska många goda kvinnliga vänner varav några känns särskilt tajta. Men något systerskap är det dock inte. Vänskapen bygger inte på det faktum att vi är kvinnor; det är i en del fall den allra minsta gemensamma nämnaren, faktiskt.
Anledningen till att jag kom att tänka på detta just nu var det här, som jag snubblade över när jag kollade i SVT:s tevetablå. Fittcrew. Joråsåatteh.... Och... just som jag ju tänker: "Deras kamp bygger på systerskap, en gemenskap där män inte är välkomna." Huvva.
Inte konstigt att ordet "feminism" som kan vara så positivt laddat får många att ta fram både krucifix, vitlök och äggfläckad nätbrynja.
Systerskap är en chimär. Kvinnor är snåla och missunnsamma skator. Tro inget annat. ;-)
sovmorgon
Eftersom jag bara har ungefär tre minuters promenad till mitt arbete kunde jag ge mig själv en sovmorgon idag. Det var skönt. Men det kändes konstigt att vakna ensam. Och här. Min känsla för den här bostaden är kluven - den känns som mitt hem och ändå inte. Jag är här alldeles för lite för det, tänker jag. Men... jag har ju annat för mig.
Jag lyssnar på P1-morgon och kommer på hur väldigt mycket jag saknar det, även om det är fint att lyssna på ljudböcker i bilen. Jag måste se om jag kan fixa (eller låta fixa, troligare...) radion i bilstereon.
Milt ute. Det har regnat i natt och det ser ut att kunna bli mer av den varan under dagen. Spelar roll. Jag tar bilen till jobbet. Inte för att det ger någon tidsvinst, utan för att jag ska köra direkt till gymmet efter jobbet. Jag kan till och med tänka att det är bra att det regnar, eftersom det har varit väldigt torrt på gräsmattan de senaste dagarna...
... och inte kan jag meddela mig med min käraste idag, heller. Han är i stealth mode. Bokstavligen.
Emmaboda, 29 april 2010
Jag lyssnar på P1-morgon och kommer på hur väldigt mycket jag saknar det, även om det är fint att lyssna på ljudböcker i bilen. Jag måste se om jag kan fixa (eller låta fixa, troligare...) radion i bilstereon.
Milt ute. Det har regnat i natt och det ser ut att kunna bli mer av den varan under dagen. Spelar roll. Jag tar bilen till jobbet. Inte för att det ger någon tidsvinst, utan för att jag ska köra direkt till gymmet efter jobbet. Jag kan till och med tänka att det är bra att det regnar, eftersom det har varit väldigt torrt på gräsmattan de senaste dagarna...
... och inte kan jag meddela mig med min käraste idag, heller. Han är i stealth mode. Bokstavligen.
Emmaboda, 29 april 2010
onsdag 28 april 2010
skumbad
Hemmakväll i Byn. Sent slut på arbetsdagen och en extra tidig start i morgon avgjorde saken. Ich bleibe im Byn, eller vad det nu kan heta på tyska.
Mina arbetsdagar är så roliga, så roliga, men också krävande och så här dags på kvällen är jag rätt seg. I kväll ska jag ge mig själv en avslappningskur i ett varmt skumbad, medan jag lyssnar på gårdagens Skolministeriet och läser Anne Sofie Roalds Muslimer i nya samhällen. Jag fnular fortfarande på uppsatsvinkel. Jag tänker att jag kanske blir lite mer på det klara när jag läst denna och sedan Otterbecks; de tangerar ju mitt speciella intresse.
~~~~~~~~~~~~~
Jag tänker på min familj. Både den närmaste och den utsträckta. Ni är så många och jag skulle så gärna vilja ha mycket mer och tätare kontakt med er, men det är verkligen mycket runtomkring mig just nu. Hav tålamod med mig. Jag kanske inte ringer så ofta men ni är hela tiden i mina tankar!
Emmaboda 28 april, 2010
Mina arbetsdagar är så roliga, så roliga, men också krävande och så här dags på kvällen är jag rätt seg. I kväll ska jag ge mig själv en avslappningskur i ett varmt skumbad, medan jag lyssnar på gårdagens Skolministeriet och läser Anne Sofie Roalds Muslimer i nya samhällen. Jag fnular fortfarande på uppsatsvinkel. Jag tänker att jag kanske blir lite mer på det klara när jag läst denna och sedan Otterbecks; de tangerar ju mitt speciella intresse.
~~~~~~~~~~~~~
Jag tänker på min familj. Både den närmaste och den utsträckta. Ni är så många och jag skulle så gärna vilja ha mycket mer och tätare kontakt med er, men det är verkligen mycket runtomkring mig just nu. Hav tålamod med mig. Jag kanske inte ringer så ofta men ni är hela tiden i mina tankar!
Emmaboda 28 april, 2010
tisdag 27 april 2010
miscellaneous
Det blir nog inte frost i natt. Men jag är ändå lite purken på den här bitvis knöliga våren. Framförallt tycker jag inte om att det blåser mest hela tiden. Den gör så att jag till slut fryser inifrån och ut och när det händer kan man bara göra en sak: krypa ner under täcket med raggsockar. Och dricka te. Det är i och för sig två saker.
En trevlig sak var dock att upptäcka att bibblan kör Library Loverskampanj igen! Jag plockade åt mig en näve knappar och fick en fin, rosa kasse att lägga min senaste lånebok i; Samtidsislam - unga muslimer i Malmö och Köpenhamn av Jonas Otterbeck. Det ska bli intressant läsning!
En annan fin sak är samtalen med mina barn. Jag försöker ringa dem med jämna mellanrum och det är underbart att byta lite tankar och idéer med dem och höra hur de har det. Prata om studier och arbete och framtidsplaner och säga till varandra att vi älskar varandra. Det vet vi ju redan, men det är fint att säga det också. Jag vill aldrig ångra att jag sagt det för lite. Man kan aldrig höra det för mycket.
Min käraste och jag var på inköpsutflykt i kväll. Det köptes boardskivor och ett fiffigt dräneringssystem (typ) och fyra paket kaffe (Zoegas såklart!) för 89 spänn på Netto. För att få utnyttja erbjudandet var man tvungen att handla något annat för 99 kronor. Det var fasen inte lätt att få ihop när vi inte tyckte vi behövde något... Men till slut fick vi ihop lite stapelvaror. Väl hemma lagade jag en ost- och skinkpaj och gjorde en sallad till det. Sedan kroknade jag alldeles. Mina arbetsdagar är verkligen rätt intensiva nu. Många bollar att hålla i luften. Tur jag tycker det är roligt!
Björkeryd 27 april, 2010
En trevlig sak var dock att upptäcka att bibblan kör Library Loverskampanj igen! Jag plockade åt mig en näve knappar och fick en fin, rosa kasse att lägga min senaste lånebok i; Samtidsislam - unga muslimer i Malmö och Köpenhamn av Jonas Otterbeck. Det ska bli intressant läsning!
En annan fin sak är samtalen med mina barn. Jag försöker ringa dem med jämna mellanrum och det är underbart att byta lite tankar och idéer med dem och höra hur de har det. Prata om studier och arbete och framtidsplaner och säga till varandra att vi älskar varandra. Det vet vi ju redan, men det är fint att säga det också. Jag vill aldrig ångra att jag sagt det för lite. Man kan aldrig höra det för mycket.
Min käraste och jag var på inköpsutflykt i kväll. Det köptes boardskivor och ett fiffigt dräneringssystem (typ) och fyra paket kaffe (Zoegas såklart!) för 89 spänn på Netto. För att få utnyttja erbjudandet var man tvungen att handla något annat för 99 kronor. Det var fasen inte lätt att få ihop när vi inte tyckte vi behövde något... Men till slut fick vi ihop lite stapelvaror. Väl hemma lagade jag en ost- och skinkpaj och gjorde en sallad till det. Sedan kroknade jag alldeles. Mina arbetsdagar är verkligen rätt intensiva nu. Många bollar att hålla i luften. Tur jag tycker det är roligt!
Björkeryd 27 april, 2010
måndag 26 april 2010
sen
Jag blev sen på mitt arbete och ännu senare hem. Min käraste bredde oss mackor med ost och oliver och när vi ätit upp dem kände vi oss rätt styrkta och gick ut på gården för att se vad som skulle hända. Det händer liksom alltid något när vi går ut. Vi vattnade i drivbänkarna och spankulerade omkring lite på tomten. Mannen fick för sig att han kanske skulle börja smågräva - fast bara lite - för dräneringen från garaget. Sedan storgrävde han ändå. Inte illa, när man betänker att det är grus och sand. Hårt packat. Han grävde nästan klart. Under tiden roade jag mig rätt bra på egen hand. Hittade en röd damcykel - helt cykelfärdig! - i garaget och tog mig en vinglig tur runt byn. Väldigt fin kväll för cykling! Mot slutet av turen vinglade jag mindre. Den har helt enkelt en helt annan tyngdpunkt än min mountainbike, men jag vänjer mig. Svårare att lära mig sluta famla efter handbromsarna och i stället inse att den sortens cykel bromsas med fotpedalerna. Det har jag nog inte gjort på 25 år. Minst.
Nå. Den var lättrampad och rullade mjukt och fint och nästa gång beger jag mig på en lite längre utflykt!
Efter avslutad utfärd hämtade mannen fram ett enkelt lås som jag monterade fast och sedan stod jag en lång stund och bara tog in alla fågelläten. Det lät som rena djungelsoundtracket. Jag hade inte blivit särskilt förvånad om en lätt flåsande David Attenborough hade älgat ut från något snår. Sedan gick jag in och satt på pasta och broccoli och medan det kokade upp fräste jag ihop lök och squash i lite smör, spädde med ett par deciliter grädde, lite citron, grovmalen svartpeppar och dill och lät det koka ihop lite för att sedan avrunda det genom att lägga i ett par nävar strimlad, kallrökt lax. Det blev en god middag och det blir gott till lunch i morgon!
Innan vi nu kryper till kojs har vi varit ute igen för att lägga ner glasen på drivbänkarna och sedan bara stå stilla i mörkret, prata lite lågmält, kolla på månen och lyssna på tystnaden och ännu mer fågellåt. Ute på sjön landade en flock svanar. Inte särskilt diskret.
Nu är jag sömnig. Jag ska läsa ett par dikter av Daniel Boyacioglu och killa min käraste i nacken. Sedan ska jag sova.
Björkeryd 26 april, 2010
Nå. Den var lättrampad och rullade mjukt och fint och nästa gång beger jag mig på en lite längre utflykt!
Efter avslutad utfärd hämtade mannen fram ett enkelt lås som jag monterade fast och sedan stod jag en lång stund och bara tog in alla fågelläten. Det lät som rena djungelsoundtracket. Jag hade inte blivit särskilt förvånad om en lätt flåsande David Attenborough hade älgat ut från något snår. Sedan gick jag in och satt på pasta och broccoli och medan det kokade upp fräste jag ihop lök och squash i lite smör, spädde med ett par deciliter grädde, lite citron, grovmalen svartpeppar och dill och lät det koka ihop lite för att sedan avrunda det genom att lägga i ett par nävar strimlad, kallrökt lax. Det blev en god middag och det blir gott till lunch i morgon!
Innan vi nu kryper till kojs har vi varit ute igen för att lägga ner glasen på drivbänkarna och sedan bara stå stilla i mörkret, prata lite lågmält, kolla på månen och lyssna på tystnaden och ännu mer fågellåt. Ute på sjön landade en flock svanar. Inte särskilt diskret.
Nu är jag sömnig. Jag ska läsa ett par dikter av Daniel Boyacioglu och killa min käraste i nacken. Sedan ska jag sova.
Björkeryd 26 april, 2010
söndag 25 april 2010
primör
Mannen såg minst sagt tveksam ut när jag häromdagen illpojade av lycka över det rikliga beståndet av nässlor på tomten.
- Det blir ju underbar nässelsoppa! hojtade jag.
Mannen hummade.
Idag var det så dags. Inspirationen föll över mig och medan han pysslade med båtgrejer tog jag en sax och en blå systempåse och gav mig ut på jakt. Fick lätt ihop ett par liter späda skott som jag tog in i köket och förvällde i ungefär en liten kvart medan jag facebookade. Sedan fick de stå och rinna av i ett durkslag en god stund medan vi drack kaffe ute på trappen och njöt eftermiddagssol. När de svalnat tog jag spadet, tillsatte buljongtärning och en smörkula (smör och vetemjöl som mojats ihop till en lagom boll) och vispade upp. Lätt kokning typ fem minuter, medan jag finhackade nässlorna, och sedan i med nässlorna, en försvarlig slatt grädde och ett uns vitpeppar. Tillsammans med ägghalvor blev det förrätt till middagen, som i övrigt bestod av ljuvliga rårakor med vitlöksdoft och lagom hårt stekt bacon, som Mannen tillredde. Lingonsylt till det, förstås!
Fan vad vi har det bra.
Och... han gillade soppan! Jag får gärna göra den igen! Det var väl det jag visste... ;-)
- Det blir ju underbar nässelsoppa! hojtade jag.
Mannen hummade.
Idag var det så dags. Inspirationen föll över mig och medan han pysslade med båtgrejer tog jag en sax och en blå systempåse och gav mig ut på jakt. Fick lätt ihop ett par liter späda skott som jag tog in i köket och förvällde i ungefär en liten kvart medan jag facebookade. Sedan fick de stå och rinna av i ett durkslag en god stund medan vi drack kaffe ute på trappen och njöt eftermiddagssol. När de svalnat tog jag spadet, tillsatte buljongtärning och en smörkula (smör och vetemjöl som mojats ihop till en lagom boll) och vispade upp. Lätt kokning typ fem minuter, medan jag finhackade nässlorna, och sedan i med nässlorna, en försvarlig slatt grädde och ett uns vitpeppar. Tillsammans med ägghalvor blev det förrätt till middagen, som i övrigt bestod av ljuvliga rårakor med vitlöksdoft och lagom hårt stekt bacon, som Mannen tillredde. Lingonsylt till det, förstås!
Fan vad vi har det bra.
Och... han gillade soppan! Jag får gärna göra den igen! Det var väl det jag visste... ;-)
familjärt
Familj. Det är en viktig sak för mig. Först och främst barnen, förstås. Så är det bara. Och Mannen (fast ändå inte i någon hierarkiskt uppbyggd rangordning utan mer samexisterande, sida vid sida). Givetvis. Han betyder lika mycket som barnen, men på ett annat vis. Mannen och vart och ett av mina fyra barn har alla sina egna rum i mitt hjärta.
Sedan blir det lite snårigare. Eller kanske egentligen enklare? Som min familj räknar jag i övrigt dels sådana jag delar någon form av biologiska släktband med och/eller ett gemensamt intresse att mötas och trivas tillsammans. Det inkluderar alltså mina godaste vänner. De är liksom en del av min utökade familj, de också. "Familj" handlar helt enkelt inte om blodsband, utan om kärlek. Denna familj samsas i mitt hjärtas kök och vardagsrum.
Den här veckan har inneburit en svindlande och underbar utökning av min familj; efter trettiotvå års tappad kontakt har vi funnit varandra, jag och min käraste kusin Anna. Ära vare Buddha för Facebook! Det är för knöligt att gå in på hur och varför and all that jazz, men det handlar om tunga saker. Saker vi delar hon och jag och som vi säkert kommer att samtala om när vi möts. Men... det viktigaste är nuet. Därom är vi helt eniga. Just nu mejlar vi varandra via Facebook. Lite varligt. Vi pratar om detta Nu, samtidigt som vi väver in ett Då emellanåt. Snart kommer vi att mötas. Samtala ansikte mot ansikte. Vi gör oss inga illusioner. Det är inte de över snygga killar fnissande tonåringarna Anna och Magda som kommer att ta vid där det hela slutade så abrupt. Det är två vuxna kvinnor med två gånger trettiotvå års liv bakom sig. Stora ryggsäckar med erfarenheter. Och ändå... jag tror vi kommer att kunna bygga upp en riktigt fin vänskap. Utifrån... nuet. Men vem vet... Kanske kommer vi att lyssna på Slade och skråla med?
Solen skiner därute. Morronkaffet smakar fint. Dags att ta tag i dagen, kanske.
Björkeryd 25 april, 2010.
Sedan blir det lite snårigare. Eller kanske egentligen enklare? Som min familj räknar jag i övrigt dels sådana jag delar någon form av biologiska släktband med och/eller ett gemensamt intresse att mötas och trivas tillsammans. Det inkluderar alltså mina godaste vänner. De är liksom en del av min utökade familj, de också. "Familj" handlar helt enkelt inte om blodsband, utan om kärlek. Denna familj samsas i mitt hjärtas kök och vardagsrum.
Den här veckan har inneburit en svindlande och underbar utökning av min familj; efter trettiotvå års tappad kontakt har vi funnit varandra, jag och min käraste kusin Anna. Ära vare Buddha för Facebook! Det är för knöligt att gå in på hur och varför and all that jazz, men det handlar om tunga saker. Saker vi delar hon och jag och som vi säkert kommer att samtala om när vi möts. Men... det viktigaste är nuet. Därom är vi helt eniga. Just nu mejlar vi varandra via Facebook. Lite varligt. Vi pratar om detta Nu, samtidigt som vi väver in ett Då emellanåt. Snart kommer vi att mötas. Samtala ansikte mot ansikte. Vi gör oss inga illusioner. Det är inte de över snygga killar fnissande tonåringarna Anna och Magda som kommer att ta vid där det hela slutade så abrupt. Det är två vuxna kvinnor med två gånger trettiotvå års liv bakom sig. Stora ryggsäckar med erfarenheter. Och ändå... jag tror vi kommer att kunna bygga upp en riktigt fin vänskap. Utifrån... nuet. Men vem vet... Kanske kommer vi att lyssna på Slade och skråla med?
Solen skiner därute. Morronkaffet smakar fint. Dags att ta tag i dagen, kanske.
Björkeryd 25 april, 2010.
lördag 24 april 2010
lättnad
Jag tycker det är skönt med olika former av kroppsarbete och annan fysisk ansträngning, som till exempel träningen. Jag tänker så många tankar då. De liksom bara kommer flygande. Av sig själva. En del låter jag fara förbi och andra fångar jag in och bollar med en liten stund. Sedan kan det hända att jag släpper dem fria igen, eller så stoppar jag ner dem i någon ficka för att kunna ta fram igen och igen och fnula på.
Idag har jag oljat och målat några fönster med tillhörande karmar. Fyra, närmare bestämt. De ska sitta i (på?) garaget som är under byggnation. Bäst jag stod där och målade och hade fångat en tanke om det där med att vara någons efterträdare, som fallet till exempel är på arbetet men faktiskt också i en relation (helt oundvikligt när man möter kärlek i vuxen ålder) slog det mig. Bara sådär liksom. Man måste faktiskt inte alls fylla någon annans skor - det funkar bra med ens egna. Fan. Visserligen en ganska självklar sak. Men ändå. Vilken lättnad.
Björkeryd 24 april, 2010
Idag har jag oljat och målat några fönster med tillhörande karmar. Fyra, närmare bestämt. De ska sitta i (på?) garaget som är under byggnation. Bäst jag stod där och målade och hade fångat en tanke om det där med att vara någons efterträdare, som fallet till exempel är på arbetet men faktiskt också i en relation (helt oundvikligt när man möter kärlek i vuxen ålder) slog det mig. Bara sådär liksom. Man måste faktiskt inte alls fylla någon annans skor - det funkar bra med ens egna. Fan. Visserligen en ganska självklar sak. Men ändå. Vilken lättnad.
Björkeryd 24 april, 2010
fredag 23 april 2010
landa
Fredagskväll. Vi soffar lite med ett glas vin/en öl, samtalar om dagen som varit, om lustiga människor vi mött i kassaköer, rör varsamt vid varandra och gör oss lustiga över plastmänniskorna i TV4:s Förkväll. Nyss for en regnskur över sjön, men nu lyser solen igen. Maten står på spisen.
Jag landar så sakteliga efter arbetsdagen och träningen och körningen (jag börjar gilla Reine Brynolfsson som uppläsare av Gangsters). Lite tung i huvudet försöker jag stänga ner tankar på elever och arbete och bara vara. Här. Nu. Om en stund så är jag det.
Vi har pratat om att köra ner till Malmö ikväll, för att kolla in Skånska Mord och Abramis Brama. Men... vi är trötta efter arbetsveckan och det är cirkus 25 mil att köra. Enkel resa. Det är för mycket. Visst hade det varit fint att träffa goda vännerna igen, men det blir fler tillfällen.
Björkeryd 23 april, 2010
Jag landar så sakteliga efter arbetsdagen och träningen och körningen (jag börjar gilla Reine Brynolfsson som uppläsare av Gangsters). Lite tung i huvudet försöker jag stänga ner tankar på elever och arbete och bara vara. Här. Nu. Om en stund så är jag det.
Vi har pratat om att köra ner till Malmö ikväll, för att kolla in Skånska Mord och Abramis Brama. Men... vi är trötta efter arbetsveckan och det är cirkus 25 mil att köra. Enkel resa. Det är för mycket. Visst hade det varit fint att träffa goda vännerna igen, men det blir fler tillfällen.
Björkeryd 23 april, 2010
fint
Jag sov så gott i natt. Jag tror det bland annat har att göra med den sköna kvällspromenad vi tog igår kväll, Mannen och jag. Upp för backen, genom skogen och ut bland hästhagar och små gårdar och sedan följa den gamla banvallen tillbaka, längs med den svarta ån, pratandes om paddling och skogsdofter och om oss. Om vårt. Och ibland vilande i skön tystnad.
Idag är det fredag. Fin Fredag, ni vet. Svart, stickad klänning och vårblommiga strumpor. Som en eftergift åt det nyckfulla vädret har jag stövlar på mig. Och idag blev det rosa nagellack.
Solen lyser därute, från en absolut klar himmel (såvitt jag kan se - kanske svävar askstoftet från Eyjafjallajökull högt däruppe), och vinden har avtagit. Det skulle vara fint att vistas ute, men det får vänta tills efter arbetet. Fullt upp idag. Som alltid. Och... det är roligt! Arbetsglädje är en förmån jag åtnjuter. Den är faktiskt inte beskattningsbar - bara uppskattningsbar!
Idag är det fredag. Fin Fredag, ni vet. Svart, stickad klänning och vårblommiga strumpor. Som en eftergift åt det nyckfulla vädret har jag stövlar på mig. Och idag blev det rosa nagellack.
Solen lyser därute, från en absolut klar himmel (såvitt jag kan se - kanske svävar askstoftet från Eyjafjallajökull högt däruppe), och vinden har avtagit. Det skulle vara fint att vistas ute, men det får vänta tills efter arbetet. Fullt upp idag. Som alltid. Och... det är roligt! Arbetsglädje är en förmån jag åtnjuter. Den är faktiskt inte beskattningsbar - bara uppskattningsbar!
torsdag 22 april 2010
vardagspoesi
Jag har snöat in på poesi. Lyrik. Och... det är just som Daniel Boyaciouglu skriver:
("Apropå romanen" ur Fint som snus)
Jag är inte av den uppfattningen
att man lämpligast avnjuter poesi
på en gungstol med en termos te
jag tycker posei är utmärkt tunnelbaneläsning.
Man bara slår upp en sida
obetydligt vilken, koncentrerar sig tillräckligt,
läser en dikt och slår igen boken
eller läser en dikt till om man känner för det.
("Apropå romanen" ur Fint som snus)
mammig
Jag har fyra barn. De är vuxna nu. I alla bemärkelser.
Ändå är de ju mina älskade... barn. Jag längtar efter dem, bryr mig om dem och blir ledsen och bekymrad om de inte har det bra.
Vad som är "bra" kan ju förstås handla om många olika saker, men det jag lägger in i det hela handlar om att jag vill att de ska må bra och känna sig som hela och glada människor. Att de ska känna stråk av lycka i sina liv. När de mår dåligt eller är olyckliga blir jag det också. Fast jag försöker att inte visa det alltför tydligt eftersom även vuxna barn har en tendens att skydda sina föräldrar och kanske skulle de dra sig för att anförtro sig (om de skulle ha behov av det och känner att jag är rätt person att göra det till) om de skulle bli rädda att förorsaka mig bekymmer. De är inte dumma. Klart de fattar. Men hittills har den sköra balansen ändå kunnat upprätthållas.
Just när jag skulle somna igår sa jag till Mannen att jag nu verkligen kunde känna mig lugn och tillfreds ett tag. Ett telefonsamtal från en av döttrarna fick den sista kuggen i maskineriet att hugga tag och därmed få allt att börja rulla mjukt och friktionsfritt. Hon har - efter en väldigt tuff vinter och vår som arbetssökande - kommit in på en kurs som mer eller mindre garanterar henne just ett sådant arbete hon önskar sig! De andra har heltidsarbeten där de trivs bra och tjänar okej eller studerar - och klarar det med den äran (och hårt arbete).
Så nu kan mamman luta sig tillbaka igen. *phew*
Emmaboda 22 april. 2010
Ändå är de ju mina älskade... barn. Jag längtar efter dem, bryr mig om dem och blir ledsen och bekymrad om de inte har det bra.
Vad som är "bra" kan ju förstås handla om många olika saker, men det jag lägger in i det hela handlar om att jag vill att de ska må bra och känna sig som hela och glada människor. Att de ska känna stråk av lycka i sina liv. När de mår dåligt eller är olyckliga blir jag det också. Fast jag försöker att inte visa det alltför tydligt eftersom även vuxna barn har en tendens att skydda sina föräldrar och kanske skulle de dra sig för att anförtro sig (om de skulle ha behov av det och känner att jag är rätt person att göra det till) om de skulle bli rädda att förorsaka mig bekymmer. De är inte dumma. Klart de fattar. Men hittills har den sköra balansen ändå kunnat upprätthållas.
Just när jag skulle somna igår sa jag till Mannen att jag nu verkligen kunde känna mig lugn och tillfreds ett tag. Ett telefonsamtal från en av döttrarna fick den sista kuggen i maskineriet att hugga tag och därmed få allt att börja rulla mjukt och friktionsfritt. Hon har - efter en väldigt tuff vinter och vår som arbetssökande - kommit in på en kurs som mer eller mindre garanterar henne just ett sådant arbete hon önskar sig! De andra har heltidsarbeten där de trivs bra och tjänar okej eller studerar - och klarar det med den äran (och hårt arbete).
Så nu kan mamman luta sig tillbaka igen. *phew*
Emmaboda 22 april. 2010
onsdag 21 april 2010
kura inne
Bilen blev inte tvättad igår. När jag kom hem (rätt sen efter jobb och gym) hängde regnet redan i luften och Mannen hade tänt i kakelugnen och filurade på vad som kunde göras av fläskfilén, som vi så förtänksamt lagt upp för att tina redan på morgonen. Ingen av oss hade någon lust att ge sig ut och greja med något, så vi stannade inne och kurade i stället. Jag höll honom sällskap i köket medan han lagade oss en god middag och sedan blev vi sittandes en god stund vid bordet och samtalade. När tröttheten kom smygande diskade jag undan och sedan gick vi och la oss, medan inte bara regn utan till och med snö föll därutanför. Innan jag somnade låg jag en stund och lyssnade på det trygga, vilsamma knastret från kakelugnsbrasan.
När vi kom ut i morse låg det visserligen lite vitt i gräset neråt sjökanten men luften var mild och det hade slutat blåsa. Fåglarna sjöng av bara fan.
Emmaboda, 21 april 2010
När vi kom ut i morse låg det visserligen lite vitt i gräset neråt sjökanten men luften var mild och det hade slutat blåsa. Fåglarna sjöng av bara fan.
Emmaboda, 21 april 2010
tisdag 20 april 2010
komplimang
En av mina kollegor kom och satte sig bredvid mig, där jag satt i caféet och drack en mugg kaffe och läste DN. Ville prata om sina mentorselever och hur det går för dem just nu. Snart dags för utvecklande samtal. Jag fick höra saker som eleverna sagt om mig. Vore jag bara ett uns mindre ödmjuk skulle jag skriva det här! Arbetsglad och varm blev jag!
- Och den där jeanskjolen är snygg och sexig på dig!
OK. Den korta, rutiga kilten var inte så dum, den heller.
Hon klär i den.
- Och den där jeanskjolen är snygg och sexig på dig!
OK. Den korta, rutiga kilten var inte så dum, den heller.
Hon klär i den.
flit
Vi gör så många bra och roliga saker tillsammans, min käraste och jag. Även de mest vardagliga göromål blir otråkiga när vi gör dem tillsammans, eller parallellt.
Igår hann jag hem först. Jag började med middagen och när Mannen kom hem hjälptes vi åt att göra den klar. Jag hade börjat röra ihop nötfärs med fint hackad purjo, kapris och dijonsenap och gjorde små biffar av geggan, som jag sedan lindade in i bacon och stekte. Till detta fixade Mannen bulgur med god smak och trollade ihop lite squash och tomater med en bit brie.
Efter maten gick vi ut direkt och började pyssla. Mannen bytte ut sina vinterdäck mot sommardito och jag fick äntligen tummen ur och sanerade/storstädade min bil invändigt. Plockade ur skräp, dammsög supernoggrant, torkade av och polerade. Lagade växelspaksknoppen och lite annat som satt löst. Samlade viktiga survivalgrejer i en plastback som får stå i bagageutrymmet. Den stora röda magliteficklampan funkade minsann. Den kan vara bra att ha och slå ihjäl påkörda smådjur med, kanske? Inte för att jag någonsin gör sådant. Enda gången det hänt var när jag körde över en stor hare för en del år sedan och, tro mig, den behövde inte eftersökas... den finfördelades så den blev ett med asfalten... Bilen (ett stort tungt as - Volvo S80) gick sönder undertill och fick stå på verkstad i en vecka. Så kan det gå när man kör fort. För fort. Inte ens det gör jag nuförtiden. Jag har liksom blivit medveten om min egen dödlighet, liksom andras...
Vi arbetade på tills skymningen föll och kylan kom krypande. Då var det skönt att komma inomhus för varm snabbdusch, disk (Mannen) och tekokande (jag). Vi hängde en stund i soffan och slökollade lite nyheter och väderprognoser innan vi kapitulerade och kröp i säng. Jag har drömt om städning hela natten...
När jag vaknade - åh, så segt det var... - sken solen från klarblå himmel och det var nästan fyra minusgrader. Dimman hovrade över den spegelblanka sjön. Att, efter frukost, hejdåpussande och andra morgonbestyr, sätta mig i den rena, fräscha bilen kändes nästan högtidligt. I kväll ska jag ta itu med utsidan på bilen!
Emmaboda 20 april, 2010.
Igår hann jag hem först. Jag började med middagen och när Mannen kom hem hjälptes vi åt att göra den klar. Jag hade börjat röra ihop nötfärs med fint hackad purjo, kapris och dijonsenap och gjorde små biffar av geggan, som jag sedan lindade in i bacon och stekte. Till detta fixade Mannen bulgur med god smak och trollade ihop lite squash och tomater med en bit brie.
Efter maten gick vi ut direkt och började pyssla. Mannen bytte ut sina vinterdäck mot sommardito och jag fick äntligen tummen ur och sanerade/storstädade min bil invändigt. Plockade ur skräp, dammsög supernoggrant, torkade av och polerade. Lagade växelspaksknoppen och lite annat som satt löst. Samlade viktiga survivalgrejer i en plastback som får stå i bagageutrymmet. Den stora röda magliteficklampan funkade minsann. Den kan vara bra att ha och slå ihjäl påkörda smådjur med, kanske? Inte för att jag någonsin gör sådant. Enda gången det hänt var när jag körde över en stor hare för en del år sedan och, tro mig, den behövde inte eftersökas... den finfördelades så den blev ett med asfalten... Bilen (ett stort tungt as - Volvo S80) gick sönder undertill och fick stå på verkstad i en vecka. Så kan det gå när man kör fort. För fort. Inte ens det gör jag nuförtiden. Jag har liksom blivit medveten om min egen dödlighet, liksom andras...
Vi arbetade på tills skymningen föll och kylan kom krypande. Då var det skönt att komma inomhus för varm snabbdusch, disk (Mannen) och tekokande (jag). Vi hängde en stund i soffan och slökollade lite nyheter och väderprognoser innan vi kapitulerade och kröp i säng. Jag har drömt om städning hela natten...
När jag vaknade - åh, så segt det var... - sken solen från klarblå himmel och det var nästan fyra minusgrader. Dimman hovrade över den spegelblanka sjön. Att, efter frukost, hejdåpussande och andra morgonbestyr, sätta mig i den rena, fräscha bilen kändes nästan högtidligt. I kväll ska jag ta itu med utsidan på bilen!
Emmaboda 20 april, 2010.
måndag 19 april 2010
flytande
Det är en viss skillnad mellan att hålla sig flytande och att ha flyt. Jag har flyt. Idag igen. Har just haft ett väldigt positivt och konstruktivt samtal med min chef, där jag gav vika för ett spontant infall och plötsligt räddade sensommarekonomin (jag har ju inte kunnat arbeta in ett helt sommarlov, då jag bara varit anställd sedan första februari). Jag är glad åt samtalet som innehöll konkreta löften om min framtida tjänst. Jag är ännu gladare för den synnerliga uppskattning mina elever tydligen uttalar bakom min rygg. Gladast är jag dock för att jag klev fram och gav det där förslaget. Att jag vågade. Att vi förhandlade. Och att utgången blev ännu bättre än vad jag tänkt när jag gick in i det hela! Nu behöver jag inte tänka på att bara hålla mig flytande.
Tänkt och tänkt, förresten. Jag kom ju på det när vi satt där och samtalade. Det var mer att lyssna på min magkänsla. Och nu är magen lugn och fin. Lite prilligt pirrig, möjligen. Ja. Jag får jobba min breda häck av mig i höst. Men. Jag behöver, å andra sidan, inte oroa mig för om jag får tre veckors förlängd tjänst på sommarskolan. Jag behöver inte jobba där överhuvudtaget. Om jag inte vill, förstås. Och det kanske jag vill? Det får jag se. Då.
Emmaboda 19 april, 2010
Tänkt och tänkt, förresten. Jag kom ju på det när vi satt där och samtalade. Det var mer att lyssna på min magkänsla. Och nu är magen lugn och fin. Lite prilligt pirrig, möjligen. Ja. Jag får jobba min breda häck av mig i höst. Men. Jag behöver, å andra sidan, inte oroa mig för om jag får tre veckors förlängd tjänst på sommarskolan. Jag behöver inte jobba där överhuvudtaget. Om jag inte vill, förstås. Och det kanske jag vill? Det får jag se. Då.
Emmaboda 19 april, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)