en vanlig dag

Totalt fullpetad dag, från kvart i åtta till fem. Jag hann med allt jag skulle och minst tre improvisationer, dessutom. Mötet med chefen gick bra. Jag jobbar övertid och kommer att få kompensation för det under vårterminen då mitt schema kommer att bli desto luftigare. Bra där. Mycket annat roligt och stimulerande hände också under dagen.

Efter jobbet traskade jag hem och hämtade bilen och körde och handlade öl och vin till helgens begivenheter. Mannen fixar kräftorna. Väl hemma upptäckte jag att tvättstugan var ledig så jag paxade den snabbt och körde några maskiner tvätt medan jag lagade middag, åt den och provbakade ett recept på kokostoppar helt utan socker. De blev mycket goda och ska införlivas i min repertoar av Fin-Fredag-på-jobbet-överraskningar-i-personalrummet-grejer.

Sedan stickade jag klart sjalen jag började med i måndags kväll. Jag brukar inte namnge mina projekt, men om jag hade gjort det kunde den kanske hetat "Min stora feta grekiska sjal" eftersom färgerna minner mig om det underbara, varma, stora blå som jag är så förtjust i. Den är dessutom stor och stickad på rätt feta stickor. Den kommer att värma mig gott under kommande arbetsdagar!

Man kan helt enkelt aldrig ha för många sjalar!

Nu ska jag plocka fram några saker inför helgens roadtrip och sedan ska jag koja tidigt. I natt ska det inte läsas...

tankar för dagen

Det ljusnar vartefter, där utanför. Himlen ser ut att vara alldeles blå. Löven på träden är alldeles stilla, så jag tänker att det inte verkar blåsa alls. Termometern visar 2.6 grader vilket påminner mig om att vantglömmarsäsongen är här nu. Jag glömde ett par svarta, lite lurviga fingervantar på lunchrestaurangen igår. Nå. Jag får väl kvista förbi i eftermiddag och se om de ligger kvar. Annars har jag fler. Jag brukar köpa några billiga par på Indiska varje höst. Får väl fylla på förrådet, vid tillfälle. Jag tänkte väl sticka eller virka mig något par också, men det går verkligen inte an att tappa bort dylika.

Jag smuttar på mitt kaffe och tänker på... livet. Sådär lite lagom morronfilosofiskt. Jag tänker på misslyckanden. Inga specifika utan mer sådär allmänt. Hur livet är fullt av grusiga handflator och skrapade knän men vilken lycka det ligger i att kunna resa sig, gång på gång, och ge sig på livet igen. Och igen. Och igen. Hur gott det är att kunna ge sig själv - och andra - nya chanser. Jag hoppas att jag får behålla den förmågan livet ut. Jag hoppas jag smittat mina barn med den envishetsgenen. Så här långt verkar det faktiskt så. Och det gläder mig.

Arbetsdagen som ligger framför mig är full av lektioner, möten och enskild handledning av elever. Jag känner mig lite seg och trött och har enbart mig själv att skylla; jag låg och läste alldeles för sent igår kväll. Boken var inte så bra, egentligen (Eva Cassadys Otrohetsdieten) men jag har ju svårt att inte läsa ut en bok jag påbörjat. En slags envishet, det också.


Emmaboda 30 september, 2010

den älskade saaben...

... gick igenom besiktningen i morse. Helt utan anmärkningar! TJOHEJ! Att jag fick betala åttahundra kronor igår, för byte av pumpen till spolarvätskan, känns så värt!

Fina fina bilen. Jag tror jag ska virka en rattmuff till den!

småskeptisk

Studiedag idag, alltså. Jag var ganska väl förberedd. Hade läst om de nya programplanerna och studerat de nya ämnesplanerna. Funderat över vad det innebär för eleverna, för mig själv och för vår arbetsplats. Kände mig måttligt taggad ändå. Men det blev en så bra och givande dag! Goda samtal med kollegor och bollande av idéer. Vi har galet mycket att göra och jag borde kanske inte engagera mig mer i det, men jag vet att skulle jag till äventyrs bli tillfrågad om jag vill ingå i den arbetsgrupp som ska utveckla det hela så kommer jag att tacka ja. Blir jag inte tillfrågad blir jag å andra sidan inte ledsen; min chef vet hur mycket jag redan har att göra.

Catharina skulle kommit förbi en sväng efter jobbet för att kika på garner. Jag har så mycket att jag sa till henne att hon gärna fick komma och plocka ut lite till något projekt. Men hon ligger hemma och är sjuk, stackaren. Nå. Kanske mår hon bättre i morgon, så tar vi det då.

Så jag stuvar om lite i "planeringen" för eftermiddagen och kvällen och ska läsa en stund för att sedan ägna resten av kvällen åt stickning. Muddprojekt och sjalprojekt på gång, ju!

Och apropå sjalar...
... så här ser den rosa ut, nu när den är helt färdig!


Emmaboda 29 september, 2010

roligt

Stickcaféet är ingen jättesuccé, om man mäter i antal deltagare. Nu var det i och för sig två säkra kort som saknades ("giltig frånvaro") och Nina och jag hade ett par mysiga timmar med textilpyssel (jag stickar mig ett par muddar och Nina grejar med lapptäcksteknik), fika och småprat men det är aningens irriterande hur så många tycker att "men... ååå, vilken bra idé... det vill jag vara med på..." - men sedan ändå inte dyker upp. Men vi ger oss inte. Vi har ju hur trevligt som helst! Däremot kanske vi byter lokal.

När jag kom hem fortsatte jag roa mig med med stickande. Efter en stund la jag mudden åt sidan (de är snabba och är snart klara ändå) och rotade fram en massa restgarner i olika blå/turkos toner och började på vad som ska bli en randig, stor och mycket värmande trekantssjal, medan jag höll ett öga på teven. Jag tror det blir en riktigt snygg grej! Björn Ranelid dök upp i en repriskanal. Jag har ett mycket ambivalent förhållande till denne man. Igår kände jag mig dock positivt inställd till honom.

Jag är lite tröttare idag än igår morse, men känner mig ändå på gång. Kaffet hjälper till. Dock kom jag på, just när jag vaknade, att jag skulle tagit med mig en del läsestoff hem. Vi har studiedag i morgon och jag behöver läsa in lite kring Gy 2011 - både nya programplaner och nya ämnesplaner ska diskuteras, liksom delar av den nya skollagen. Men jag får väl ögna igenom det idag ifall jag hittar en lucka. Eller så får det bli ikväll. Igår hade jag ju mycket roligare saker för mig!

Mitt Nya Liv tuffar på. Jag har legat lite lågt med träning senaste veckan, eftersom jag helt enkelt inte haft ork. Och då menar jag inte att jag känt mig lite lat. Jag har helt enkelt haft fullt sjå att orka något överhuvudtaget. Men det känns, som sagt, lite piggare nu. Jag är på uppstuds!


Emmaboda 28 september, 2010

vips

Nu är den här!

Men hur nyfiken och sugen jag än är får den ligga lite på vänt. I kväll ska jag på stickcafé och dessutom har jag ju nåååågra andra böcker i pipeline. ;-)

scratch

Nu står jag på scratch igen. Månadens räkningar är betalda. Det var för ovanlighetens skull ganska lite. Där "lite" givetvis är relativt, men bortsett från min skepparkavaj (som jag faktiskt skickade efter) så var det faktiskt enbart de månatliga. De jag kan kalkylera in i den budget som egentligen enbart finns i mitt huvud. Men jag har alltså inte köpt några böcker och inte heller några skivor eller annat som kommer med posten. Jag minns faktiskt inte när jag köpte en platta sist... Dock är Bob Hanssons nya roman på väg, enligt Bokus! Härligt!

Det är mörkgrått ute och det blåser. Jag tar fram den multifärgade tubsjalen i mohair som jag stickade i somras. Den blir skön att ha, både ute och inne, idag. Och så tar jag bilen till jobbet. I princip tar det längre tid än att gå dit, men under förmiddagen ska jag lämna in den till verkstan så att jag kan få kollat det där med spolarvätskeflödet. Och antagligen är det också dit de pengar jag trodde jag fått över kommer att gå...

Morgonen är fin och jag känner mig rätt utsövd när jag sitter här och dricker mitt morronkaffe med grädde. I magen ligger också lite fet yoghurt, linfrö och pumpakärnor. Samt järn- och vitamintillskott. Jag undrar om jag är piggare idag eller om jag har någon form av överväxel som tar över när det blir fråga om arbete..? Antagligen ska jag inte fundera alltför mycket över det utan i stället acceptera och vara glad för det.


Emmaboda 27 september, 2010

solidaritet och kanelbullar

Det var hemskanes rått och kallt på det lilla torget här i Byn. Det hjälpte föga med de tända marschallerna. Dock värmde det bättre att se en tapper skara på kanske 70-80 personer, som mest, som slutit upp bara för att visa att rasism och främlingsfientlighet inte är okej. Bra musik av lokala trubadurer och stela, men väl menade, tal från några politiker. Kudos till vänsterns Nicke Grozdanovski som tagit initiativet. Det behövs fler initiativ!

Efter detta var det verkligen inte alls dumt att köra ut till Catharina och sitta och prata en stund och dricka kaffe ömsom i köket, där det doftade ljuvligt av nybakta kanelbullar (vilka jag ståndaktigt - eller möjligen bara korkat?). Skön vänskap som jag uppskattar så mycket!

Det porlar sakta i mitt badrum. Jag håller på att tömma badkaret från varmt vatten och väldoftande skum. Ravi Shankar på stereon och en god bok vid badkarskanten har avnjutits, liksom ett samtal med Mannen. Nu blir det en kopp te och sängen. Mera bok. Mjuk avslutning på en loj och ganska slutkörd helg.

Jag saknar min käraste. Som fan. Han är faktiskt bäst i världen. Men vi ses om ett par dagar igen.

blockad

Jag är hemma nu. I Byn, alltså. I väntan på den däringa manifestationen har jag plockat med lite ren tvätt och så har jag tvättat, kramat ur och spänt upp spetssjalen till torkning, så att den ska få fin form. Det kallas att blocka. Så nu vet ni det.
(Suddig bild thanks to mobilen samt det faktum att jag inte kan lägga in den knivskarpa bilden jag har i min Nikon eftersom jag upptäckte att jag glömt usb-kabeln hos min käraste.)

Jag är faktiskt lite överraskad själv, men det där knöliga bubblet som var när jag arbetade den visade sig faktiskt bli ett spetsmönster när jag blockade den! Roligt! Jag måste göra fler!

bilägeri

Att ha bil kan vara en stor frihet. Det kan också vara som en kvarnsten runt halsen. I våras sa killen på verkstan att jag nog måste byta länkarmarna fram innan besiktningen (han påstod visserligen att det var helt säkert att köra omkring med den men att Bilprovningen ändå skulle komma att slå ner på det...). Yeah right. Jag har en något fatalistisk inställning när det kommer till saker som bilar. Händer det så händer det och då får jag deala med det då. Så jag har länkarmarna liggandes i bakhuvudet inför onsdagens (absolut näst sista dagen att besiktiga överhuvudtaget, naturligtvis, och hade det inte varit för den omtänksamme och förutseende Mannen hade jag antagligen missat det...) kontrollbesiktning. Jag har kollat att allt funkar; blinkers och andra ljus och säkerhetsbälten och varningstriangel och fan och hans mormor.

Och ändå... i förrgår tog spolarvätskan slut. Så idag fyllde jag på. Och så skulle jag bara tokkontrollera att även vindrutetorkare och sagda spolarfunktion var okej. Och vad händer? Ingenting. Dvs. Vindrutetorkarna viftar frenetiskt (*phew*) men kommer det någon spolarvätska? Nix. Mannen tar sig genast an problemet men kan inte komma åt pumpen med mindre än att halva bilen monteras ner (smart tänkt SAAB!) och till slut får han erkänna sig besegrad.

Lyckligtvis får man inte körförbud för en sådan sak. Troligen behöver den inte ens ombesiktigas utan det blir en etta. Tror jag. Men säker kan jag ju inte vara. För säkerhets skull ska jag be verkstan kolla det hela i morgon. Om de nu har tid. Antagligen kommer de att påpeka det där med länkarmarna igen, men det får jag helt enkelt fetignorera. Jag lägger inte ut tretusen spänn såvida jag inte uppmanas till det av Bilprovningen.

Får jag en massa dyra påpekanden säljer jag bilen och börjar åka buss ett tag. Jag har roligare och viktigare saker att lägga pengar på, tycker jag.

Men så mycket som jag faktiskt gullar med bilen... pratar rart med den... skryter om den... fyller på olja... städar och tvättar den... är glad över den och betalar glatt (hmm...nåja...) skatt och försäkring och sånt... så borde den kunna göra mig den lilla tjänsten att bara glida genom besiktningen utan en massa tjafs. Tycker jag.

Nåväl. Än rullar den. Än får jag köra fritt omkring i den. Om ett par timmar ska jag köra hem till Byn för att vara med på manifestationen mot rasism och främlingsfientlighet. Inte mycket till barrikader att äntra, men det kan bli intressant ändå.

förresten...

... så stickade jag klart den rosa sjalen med spetsmönster igår. Då blev jag lite piggare. En stund.

självömkan

Fortfarande trött, skakis och lätt illamående. Frusen. Ingen aptit. Att jag så gott som aldrig är hungrig är en sak, men att jag inte ens har lust att äta är något helt annat.

Mannen är ute och snickrar. Vi har ätit frukost (han har - jag drack bara kaffe. Med grädde, iofs.) och löst ett korsord. Jag har upptäckt att det ofta är enklast att lösa ett korsord upp-och-ner.

Jag måste ta mig ur mitt letargiska och självömkande tillstånd. Nu. Så... jag lånar en av Mannens varma, pälsfodrade och uppenbarligen pensionerade jobbarjackor, drar på mig gummistövlar och går ut en runda, åtminstone.


Björkeryd 26 september, 2010

den stora mattheten

Huset är nystädat och ytterdörrarna står vidöppna, liksom köksfönstret. I tvättmaskinen snurrar maskin nummer tre, eller om det är fyra? Det är en underbar och vacker höstdag därute. Lite soldis men inga moln. Varmt och skönt. Jag försökte greja lite, men orkade bara vattna. Sedan tog jag med mig kaffemugg och bok ut för att sitta på trappen i solgasset och läsa och titta på när Mannen snickrar så fint (nästan det allra sista nu!) på garaget. Men inte ens det orkade jag. Jag mår lite illa och bokstäverna bara dansar omkring och tankarna glider iväg. Huvudet känns som en basketboll på ett grässtrå.

När man vanligen har så galet med energi som jag har blir man (läs: jag) bekymrad när den bara plötsligt sjunker undan och försvinner och det enda jag nu kan tänka på är en soffa, en kudde och en filt och att blunda och glida bort...

På måndag ska jag gå till doktorn. Det ska jag.

lördagsmorron

Gårkvällen... jag var så trött när jag kom hem till min käraste (med en kasse hen-lit! ;)) att jag knappt tog mig upp för trappan. Fick sitta och vila en stund i köket. Tröttheten är inte mental (där rör det sig mer än vanligt, på flera plan!) utan direkt fysisk. Skakiga ben och yrsel. Jag har brist på järn, trots en vilja av stål. Tidigare, när det varit så här, blev jag av min underbare läkare Dr Marek ordinerad rödvin och rött kött. Så jag hade varit inom ICA i Byn och handlat med mig en försvarlig bit entrecôte, lite gröna grönsaker och annat smått och gott och dessutom hade jag med mig ett par flaskor rött. Ripasso (fast jag vet inte om det är bättre för blodvärdet än annat rötjut).

Medan jag slackade i soffan med en bok - Lolly Winstons Brustna Hjärtans Café - skapade min fantastiske man en superb middag som vi sedan avnjöt i skenet av levande ljus och religionsfilosofiska samtal (fatta att jag har en man som inte bara pallar att prata om sådant utan dessutom gillar det - vad är oddsen för det, liksom?) för att sedan totalignorera ett berg av disk och i stället sjunka ner i soffan och ganska spaka efter en veckas arbete låta oss underhållas av teven.

Dock blev jag (och Mannen) lite besviken på Skavlan som jag tycker sjabblade bort vad som kunde varit ett intressant samtal med Erica Jong , och därför stängde vi av teven, släckte ner och kröp till kojs. Jag med ovan nämnda bok i ett fast grepp och medan Mannen sussade gott låg jag en lång stund och läste. Myspysigt.

När jag vaknade i morse, strax före nio, satte jag på kaffe och diskade av all disken från igår. Lika bra att vaska undan tråkgrejer direkt, så att resten av dagen kan få förflyta i upphöjt lugn. Jag har lovat Mannen att delta i lite inomhusstädning också men eftersom vi har hittat ett sätt att fördela jobbet så är det ganska raskt avklarat och därefter har jag inga som helst ambitioner mer än att se till mina växter ute och inne och sticka klart min rosa sjal så att jag sedan kan ge mig på något nytt projekt! Först ut tror jag att ett par gossiga halvvantar (till mig själv!) får bli, i resterna av sjalgarnet. Sedan får vi se. En dotter önskade sig för ganska längesen ett par svart- och rödrandiga raggsockar. Jag har plockat med mig material till det - om andan skulle falla på. Vi får se - jag har ju några böcker att läsa också. ;-)


Björkeryd 25 september, 2010

försiktigt

Jag körde lugnt och försiktigt till jobbet idag. Kaffet låg snällt och skvalpade i magen. Dimman låg mestadels så tät att jag fick använda vindrutetorkarna. Nyuppsatta skyltar varnade på vägsträckor som är särskilt drabbade av viltolyckor och i dimman kanske älgar, rådjur och vildsvin bildar häck i vägrenen (no pun intended...).

Natten har varit mild och rogivande. Jag har sovit gott. Pilutta er alla fullmåneromantiker! ;-)
Och igår var det höstdagjämning. Fritt fram för halsdukar, vantar och mössor - om man nu känner att man behöver någon slags incitament för sådant. Själv har jag kört med varmare jacka och halsduk ett tag, redan. Och vantarna ligger redo på hatthyllan i hallen!

Arbetsdagen är ganska fullpetad med diverse aktiviteter och framåt eftermiddagen kör jag söderut igen, lyssnandes på Jane Austens Pride and Prejudice. Ganska svårlyssnad eftersom ljudkvaliteten är lite skum, men annars underbart hörvärd! Kvällen och förresten hela helgen ska få bli lugn. Stillsam. Småpysslig, på sin höjd. Kanske kör jag inom biblioteket och lånar upp mig på några hen-lit-böcker och barrikaderar mig i Mannens soffa över helgen. Det är ju [äntligen] höst!


Emmaboda 24 september, 2010

klimakteriet?

När jag, av sköna kollegan Anne-Helene, fick den här länken idag tyckte jag den var så söt, hjärtevarm och underbart rar att jag nästan började gråta av rörelse. Kanske är det klimakteriet som börjat*?



Eller... så är den helt enkelt bara söt, hjärtevarm och underbart rar? Vad vet jag? Anne-Helen hade reagerat likadant, men hon är ju ännu äldre än jag...



* Vore det på det viset skulle jag faktiskt tycka det var helt okej; det är inget jag fruktar. Jag är trevlig, mjuk, varm och socialt kompetent och har aldrig upplevt det som kallas PMS (bortsett från ett visst chokladsug dagen innan mens) så jag har svårt att tänka mig varför jag över en natt skulle förvandlas till en vrålande häxa. Eller en råmande kossa, för den delen. ;-)

panodildag

Jag är smått snorig och det känns som grus i ögonen. Kroppen känns som om jag varit ute och ränt hela natten. Ingen feber, dock. För säkerhets skulle trycker jag ändå i mig ett par panodil zapp, dricker stora muggar kaffe med grädde och vilar en stund i tevesoffan och tittar på det numera rätt uttjatade ämnet huruvida sverigedemokraterna ska särbehandlas i riksdagsarbetet. Min åsikt är att även om det är för jävligt så är de nu här och de är faktiskt invalda via det demokratiska system vi så ofta hyllar. Vad som nu behöver göras är att nogsamt se till att de dels inte inbjuds till mer samarbete än nödvändigt (men att sitta med i utskott är tyvärr något som vore diskriminerande att neka dem) och sedan målmedvetet arbeta för att de åker rakt ut i evigheten i nästa val, via samma demokratiska system.

Dock är det inte särskilt trevligt att plötsligt ha två SD:are sittandes i mitt vardagsrum (via teven), framförandes sina osunda värderingar.

Måste vara tidigare på jobbet idag, för ett viktigt möte.

Tjingeling, söta ni. Sköt om er och stå på er - annars gör någon annan det.


Emmaboda 23 september, 2010

kulturberikad

Jag har varit på föreläsning på bibblan, i kväll. Litteraturvetaren Maria Nilsson föreläste om chick lit. Det var en kort och rätt rolig föreläsning - inte minst samspelet mellan föreläsare och den lilla publiken. Inget nytt direkt (jag har tröskat igenom en del av genren via exempelvis Bridget Jones' Diary och Marian Keyes böcker) men ändå lite uppfräschning av intellektet. En genre jag ska syna lite i sömmarna är subgenren hen lit. Ungefär som chick lit fast om och för kvinnor som är snäppet äldre, dvs i medelåldern. Och när man ska fylla femti antar jag att man hör till den kategorin. (Jag tycker dock att det låter förskräckligt mycket mer ålderstiget att vara "medelålders" jämfört med att vara bara "femtio".)

mjau

Ombyte förnöjer. Jag bryter en morgonvana - eller återgår till en gammal? - och dricker mitt morronkaffe i sköna tevesoffan. Ett par tända ljus på bordet och datorn i knät. Ser ut genom de stora fönstren där inga gardiner stör. Det ser ut att bli en fin och solig dag. Det tycker jag om.

Det ska få bli en lugn dag idag. Mina lektioner är planerade och jag har lite annat att göra men inget som känns det minsta stressande. I kväll ska jag gå till biblioteket för en föreläsning om chick lit. Det kan nog bli intressant! Jag hoppas få med mig Catharina också.

På teve berättas det just om att en stor amerikansk undersökning visat att s k katt- respektive hundmänniskor verkligen är två olika personlighetstyper, där kattmänniskorna är kreativa, filosofiska och självständiga och hundmänniskorna är sociala, disciplinerade och utåtriktade. Det är ju det jag har sagt hela tiden; jag är både katt- och hundmänniska. Fast mest kattdito... ;-)


Emmaboda 22 september, 2010

manifestation

Det här ska jag göra på söndag. Vad ska du göra?