Jag är hemma nu. I Byn, alltså. Den väntade stillsamt på mig, när jag kom körande i det kompakta kvällsmörkret. Nu när vi fått tillbaka den Riktiga Tiden är det nermörkt redan vid fem. Jag ska vara i Växjö i morgon; därav hemåkningen i kväll - vi som har så mysiga söndagskvällar annars.
Det har varit en fin och skön helg, med mys och kärlek och god mat och lagom med aktiviteter. Garaget är helt grundmålat nu, och trädgården ser städad ut. Vi har spanat på saker vi inte vill missa när vi är i Prag och kikat lite på kartor så att vi vet vart vi ska bege oss. Vi är helt eniga om att det är bra att ha förberett några få saker (som den urgamla synagogan och de kringliggande judiska kvarteren, något konstmuseum och så Sedlec/Kutná Hora, förstås, med "skelettkyrkan") och i övrigt bara strosa omkring med vidöppna sinnen och se vad som händer och var vi hamnar.
När jag kom hem upptäckte jag att tvättstugan var ledig, så nu kör jag för fullt. Skönt att slippa kliva upp före sex på tisdag, för att rådda med dylikt. Jag passar på att småplocka med lite av varje, och när allt är klart ska jag laga mig en stor mugg te och krypa i säng med en bok.
Imorgon är det en ny vecka, med nya insatser!
Emmaboda 31 oktober, 2010
söndag 31 oktober 2010
lördag 30 oktober 2010
meditativt
Okej. Det här är en reklamlåt (eller snarare; en låt som används i reklamsammanhang - men det var väl knappast Händels intention med att skriva den... eller?), men den är så sjukt vacker att jag bara måste dela den med er:
Och ja... jag vet... den är med i soundtracket till von Triers Antichrist, också.
Och ja... jag vet... den är med i soundtracket till von Triers Antichrist, också.
fira
om njutning
Här kommer mitt allra, allra bästa LCHF-tips. Det kan också användas av alla andra livsnjutare. OM man nu dricker kaffe.
Då brygger man kaffe. T ex 4 koppar. I filtret lägger man, förutom kaffepulvret, ungefär 2 tsk kanel. När kaffet sedan är klart häller man knappt en halv deciliter grädde i en mugg och så fyller man sedan upp med kaffet.
Och nu kommer det allra bästa: Det smakar som flytande kanelbullar!!! Nom nom nom... :9
Björkeryd 30 oktober, 2010
Då brygger man kaffe. T ex 4 koppar. I filtret lägger man, förutom kaffepulvret, ungefär 2 tsk kanel. När kaffet sedan är klart häller man knappt en halv deciliter grädde i en mugg och så fyller man sedan upp med kaffet.
Och nu kommer det allra bästa: Det smakar som flytande kanelbullar!!! Nom nom nom... :9
Björkeryd 30 oktober, 2010
fredag 29 oktober 2010
ur led
Ur led är tiden (Hamlet akt 1 scen 5).
Eller är det bara jag. Men något skumt är det när jag vaknar strax efter tre och inte kan somna om. Efter trekvart gav jag upp och klev ur sängen en stund. Lagade mig en mugg kaffe och medan bryggaren puttrade klart läste jag väninnan Malins senaste mejl och skrev ett tillbaka. Sådär mitt i natten kan tankarna vara väldigt klara. Som av en händelse var det faktiskt en av mina elever som sa just det igår; "det är klockan tre allt klarnar". H*n har rätt.
När jag mejlat klart hällde jag upp kaffet i den fina frökenmuggen jag fick av Cia (tyvärr är den lite för hög för att funka i kaffemaskinen på jobbet, så istället är det min morronkaffemugg nu) och kröp ner under täcket. Läste några sidor i Maeve Binchys Whitethorn Woods och släckte sedan. Låg där i dunklet och försökte slappna av. Lyssnade på ljuden i huset. Sus i vattenledningar och fläktsystem. En bil som rullade förbi utanför. Jag somnade aldrig men det kändes bra ändå. Vid sex gick jag upp igen och tog en lång varm dusch. Tröttheten lär nog inte komma förrän framåt kvällen.
Nu är det Fin Fredag!
Emmaboda 29 oktober, 2010
Eller är det bara jag. Men något skumt är det när jag vaknar strax efter tre och inte kan somna om. Efter trekvart gav jag upp och klev ur sängen en stund. Lagade mig en mugg kaffe och medan bryggaren puttrade klart läste jag väninnan Malins senaste mejl och skrev ett tillbaka. Sådär mitt i natten kan tankarna vara väldigt klara. Som av en händelse var det faktiskt en av mina elever som sa just det igår; "det är klockan tre allt klarnar". H*n har rätt.
När jag mejlat klart hällde jag upp kaffet i den fina frökenmuggen jag fick av Cia (tyvärr är den lite för hög för att funka i kaffemaskinen på jobbet, så istället är det min morronkaffemugg nu) och kröp ner under täcket. Läste några sidor i Maeve Binchys Whitethorn Woods och släckte sedan. Låg där i dunklet och försökte slappna av. Lyssnade på ljuden i huset. Sus i vattenledningar och fläktsystem. En bil som rullade förbi utanför. Jag somnade aldrig men det kändes bra ändå. Vid sex gick jag upp igen och tog en lång varm dusch. Tröttheten lär nog inte komma förrän framåt kvällen.Nu är det Fin Fredag!
Emmaboda 29 oktober, 2010
torsdag 28 oktober 2010
långpanna
Ibland har mina döttrar använt uttrycket "långpanna". I krogsvängen betyder det ofta att man jobbar både lunch- och kvällspasset. Idag känns det som att jag också har jobbat långpanna. I höjd med att arbetsdagen brukar sluta satte vi oss ner för klasskonferens. På klasskonferensen går man igenom varje elev i varje klass och får på så vis , exempelvis som mentor, en mer samlad bild av de elever man jobbar med. Ofta diskuterar vi också tänkbara stödinsatser och lösningar av olika slag. Det tar tid. Två och en halv timme, närmre bestämt. Och då var vi ändå väldigt effektiva.
Under tiden som jag satt där på mötet hörde Mannen av sig. Han var tvungen att stanna kvar på hemmaplan ikväll. Lika bra det kanske, även om jag saknat honom lite extra den här veckan; jag är nog ändå inget vidare sällskap. Vilken tur att jag var framsynt och lagade till den där gulaschsoppan igår. Det var ju bara att ta fram och värma upp. Nu hägrar soffan. Jag ska läsa klart "Vips..." och sedan blir det te, stickning och - en av veckans höjdpunkter! - Babel! Om jag inte redan har somnat då.
Gode vännen D sa att det märks att jag trivs väldigt fint på mitt jobb. Jo. Jag vet. Möjligen trivs jag lite för bra? Jag är där tidigt och är inte sällan en av dem som går hem sist. Som lärare har man ju sin "förtroendetid" som man väljer att lägga där det passar en bäst och jag väljer nästan uteslutande att lägga den på min arbetsplats. Då blir det ganska långa dagar. Å andra sidan känner jag alltid att när jag går hem kan jag lämna arbetet bakom mig och fokusera på helt andra saker. Eller inte fokusera på något alls. Ibland är det rätt skönt, det också.
En sak jag tänker mycket på är: när ska jag hinna sätta igång med mitt skrivande på allvar? Skriver gör jag varje dag. Ganska disciplinerat. Men... de där tankarna och idéerna som ligger och bubblar precis under ytan... när ska jag göra något av och åt dem?
Under tiden som jag satt där på mötet hörde Mannen av sig. Han var tvungen att stanna kvar på hemmaplan ikväll. Lika bra det kanske, även om jag saknat honom lite extra den här veckan; jag är nog ändå inget vidare sällskap. Vilken tur att jag var framsynt och lagade till den där gulaschsoppan igår. Det var ju bara att ta fram och värma upp. Nu hägrar soffan. Jag ska läsa klart "Vips..." och sedan blir det te, stickning och - en av veckans höjdpunkter! - Babel! Om jag inte redan har somnat då.
Gode vännen D sa att det märks att jag trivs väldigt fint på mitt jobb. Jo. Jag vet. Möjligen trivs jag lite för bra? Jag är där tidigt och är inte sällan en av dem som går hem sist. Som lärare har man ju sin "förtroendetid" som man väljer att lägga där det passar en bäst och jag väljer nästan uteslutande att lägga den på min arbetsplats. Då blir det ganska långa dagar. Å andra sidan känner jag alltid att när jag går hem kan jag lämna arbetet bakom mig och fokusera på helt andra saker. Eller inte fokusera på något alls. Ibland är det rätt skönt, det också.
En sak jag tänker mycket på är: när ska jag hinna sätta igång med mitt skrivande på allvar? Skriver gör jag varje dag. Ganska disciplinerat. Men... de där tankarna och idéerna som ligger och bubblar precis under ytan... när ska jag göra något av och åt dem?
långsiktigt
Igår kväll var jag disciplinerad. Jag läste en stund, sedan släckte jag. Och somnade. Idag väcktes jag av ett sms. Det var Jenny. Hon saknar mig. Och jag längtar efter henne. Vi konstaterade att vi snart ses. Det blir en dyrbar helg, då jag ska få mysa och gosa med bägge mina Oslotjejer!
Medan jag dricker mitt kaffe, lyssnar på nyheter och kollar Facebook chattar jag lite med en före detta elev, från Stockholm. Han har gått vidare till ett vanligt gymnasieprogram men det är inte alltid så lätt att hålla farten, hur motiverad man än kan vara. Jag peppar lite från mitt håll, ibland.
Jag tänker över hur min dag ska bli. Givetvis ska den bli bra. Men den blir också lång eftersom den avslutas med klasskonferens. Jag planerar dagen så att orken räcker hela vägen. Det känns som att jag skulle behöva ett lika långt höstlov som våra elever. Men så blir det ju inte. Dock är det ju lite mer tillbakalutat med studiedagar så det får väl bli lite halvvilsamt. Och så hägrar ju Pragresan! Om exakt en vecka är vi på väg...
Nu ska jag betala räkningar.
Emmaboda 28 oktober, 2010
Medan jag dricker mitt kaffe, lyssnar på nyheter och kollar Facebook chattar jag lite med en före detta elev, från Stockholm. Han har gått vidare till ett vanligt gymnasieprogram men det är inte alltid så lätt att hålla farten, hur motiverad man än kan vara. Jag peppar lite från mitt håll, ibland.
Jag tänker över hur min dag ska bli. Givetvis ska den bli bra. Men den blir också lång eftersom den avslutas med klasskonferens. Jag planerar dagen så att orken räcker hela vägen. Det känns som att jag skulle behöva ett lika långt höstlov som våra elever. Men så blir det ju inte. Dock är det ju lite mer tillbakalutat med studiedagar så det får väl bli lite halvvilsamt. Och så hägrar ju Pragresan! Om exakt en vecka är vi på väg...
Nu ska jag betala räkningar.
Emmaboda 28 oktober, 2010
onsdag 27 oktober 2010
klokskap
En klok person sa häromsistens att "romaner är facklitteratur om människor". Jag säger "amen to that". Välskriven skönlitteratur kan verkligen ge privilegierad insyn i mänskligt liv. Genom att luta mig tillbaka och läsa får jag färdas med andra människor en bit, dela deras öden och erfarenheter. Lära mig av dem.
En mugg te till det så är kvällen hur fin som helst.
Har man dessutom umgåtts, fikat, stickat och pratat med en fin kollega är det inte mycket kvar att önska sig.
I kylen står nu en gryta kryddhet gulaschsoppa. Det blir morgondagens middag för mig och min käraste.
En mugg te till det så är kvällen hur fin som helst.
Har man dessutom umgåtts, fikat, stickat och pratat med en fin kollega är det inte mycket kvar att önska sig.
I kylen står nu en gryta kryddhet gulaschsoppa. Det blir morgondagens middag för mig och min käraste.
ljus
Jag fördriver morgonmörkret med tre tända ljus. De väcker mig sakta till liv, tillsammans med ett par stora muggar kaffe. När jag la mig igår kväll hade jag vissa ambitioner. En av dessa var att kliva upp klockan sex och hugga den lediga tvättstugan och hinna köra ett par maskiner innan jobbet. När jag vaknade kom jag på andra tankar, satte fram klockan en halvtimme och somnade om. Gott. Jag behövde det. Nu är jag inte särskilt trött och känner tillförsikt inför den här dagen också.
Onsdagar är ju de mest intensiva på hela arbetsveckan så jag ser alltid till att planera dem väl. Tiden kommer att liksom bara flyga iväg. Och i eftermiddag/kväll är det lite nypremiär på vårt stickcafé eftersom vi nu blir lite mer offentliga; vi ska köra på nystartade Café Himmel & Pannkaka! Det ska bli roligt att se om vi blir några fler!
Jag läste Att springa igår. Jo. Det är sant. Jag valde läsning framför stickning och läste faktiskt ut boken. En bok som berör. Jag rekommenderar den! Sedan, när jag lagt mig, började jag med Bobs nya. Jag hann bara några sidor innan sömnen kom tassande, men så här långt läser man den med ett litet leende i mungipan - samtidigt som jag finner en underton av allvar i den. Och kärlek, förstås. Kärlek till människor och till livet.
Emmaboda 27 oktober, 2010
Onsdagar är ju de mest intensiva på hela arbetsveckan så jag ser alltid till att planera dem väl. Tiden kommer att liksom bara flyga iväg. Och i eftermiddag/kväll är det lite nypremiär på vårt stickcafé eftersom vi nu blir lite mer offentliga; vi ska köra på nystartade Café Himmel & Pannkaka! Det ska bli roligt att se om vi blir några fler!
Jag läste Att springa igår. Jo. Det är sant. Jag valde läsning framför stickning och läste faktiskt ut boken. En bok som berör. Jag rekommenderar den! Sedan, när jag lagt mig, började jag med Bobs nya. Jag hann bara några sidor innan sömnen kom tassande, men så här långt läser man den med ett litet leende i mungipan - samtidigt som jag finner en underton av allvar i den. Och kärlek, förstås. Kärlek till människor och till livet.
Emmaboda 27 oktober, 2010
tisdag 26 oktober 2010
glupsk
Vanja undrade hur jag kunde börja på en ny bok samma dag som jag avslutat en annan. Ofta har jag ju 2-3 på gång samtidigt. Boken jag började på igår (Knausgård hade jag ju bara några sidor kvar av och den var tung, men det mesta av eftertankarna gjorde jag simultant med läsningen) var Den man älskar av Emily Griffin. En förutsägbar lättviktsbok i hen-litgenren. Jag läste ut den igår kväll. Den typen av bok jag kan skumma rakt igenom.
Det är helt enkelt så att när jag väl kom i slukaråldern i slutet av sextitalet, så hamnade jag i ett tillstånd jag aldrig lyckats ta mig ur. Jag har inte ens försökt. Varför skulle jag? Jag älskar min läsning, ju. Glupskt konsumerar jag såväl lättare som tyngre litteratur och försöker ge respektive litteratur den uppmärksamhet de förtjänar, vilken korrelerar med vad de ger mig under läsningens gång. En del är som smågodis. Snacks. Fruktmellis. Andra är som en förståndig frukost, eller en njutbar gourmetmiddag. Eller som mjuk, varsam havregrynsgröt som ligger länge och värmer snällt som fetvadd i magen...
I pipeline ligger nu Maria Svelands Att springa, Paul Austers Invisible och Bob Hanssons Vips så blev det liv. I bilen har jag just börjat lyssna på Emma (Jane Austen). Dessutom funderar jag på att kompetensutveckla mig själv en smula genom att bland annat läsa Vygotskij - det har jag inte gjort sedan lärarutbildningen, men jag har förstått av bland annat Anne-Marie att han har så mycket att säga.
Morgonens kaffe har en lätt touch av kanel och ljusen värmer fint. Utanför min varma, trygga bubbla är det mörkt och fem minusgrader. Jag umgås med tankar på hur det skulle kännas att faktiskt bara krypa ner i sängen igen, dra det fluffsiga duntäcket över huvudet och sova bort min dag. Som tanke är den skön, men som genomförbar idé faller den. Så... jag piggar upp mig med knallröda naglar och de fina röda örhängena jag fick av fina väninnan Pärlisen. Jag vet ju hur det blir; i samma ögonblick jag kliver in på jobbet sugs jag upp och timmarna bara flyger iväg, igen.
I stället fyller jag på min kaffemugg och lyssnar på nyheterna på P1. Det sägs att korruptionen och mutandet i Sverige ökar. Jag är inte förvånad. Är du?
Emmaboda 26 oktober, 2010
Det är helt enkelt så att när jag väl kom i slukaråldern i slutet av sextitalet, så hamnade jag i ett tillstånd jag aldrig lyckats ta mig ur. Jag har inte ens försökt. Varför skulle jag? Jag älskar min läsning, ju. Glupskt konsumerar jag såväl lättare som tyngre litteratur och försöker ge respektive litteratur den uppmärksamhet de förtjänar, vilken korrelerar med vad de ger mig under läsningens gång. En del är som smågodis. Snacks. Fruktmellis. Andra är som en förståndig frukost, eller en njutbar gourmetmiddag. Eller som mjuk, varsam havregrynsgröt som ligger länge och värmer snällt som fetvadd i magen...
I pipeline ligger nu Maria Svelands Att springa, Paul Austers Invisible och Bob Hanssons Vips så blev det liv. I bilen har jag just börjat lyssna på Emma (Jane Austen). Dessutom funderar jag på att kompetensutveckla mig själv en smula genom att bland annat läsa Vygotskij - det har jag inte gjort sedan lärarutbildningen, men jag har förstått av bland annat Anne-Marie att han har så mycket att säga.
Morgonens kaffe har en lätt touch av kanel och ljusen värmer fint. Utanför min varma, trygga bubbla är det mörkt och fem minusgrader. Jag umgås med tankar på hur det skulle kännas att faktiskt bara krypa ner i sängen igen, dra det fluffsiga duntäcket över huvudet och sova bort min dag. Som tanke är den skön, men som genomförbar idé faller den. Så... jag piggar upp mig med knallröda naglar och de fina röda örhängena jag fick av fina väninnan Pärlisen. Jag vet ju hur det blir; i samma ögonblick jag kliver in på jobbet sugs jag upp och timmarna bara flyger iväg, igen.
I stället fyller jag på min kaffemugg och lyssnar på nyheterna på P1. Det sägs att korruptionen och mutandet i Sverige ökar. Jag är inte förvånad. Är du?
Emmaboda 26 oktober, 2010
måndag 25 oktober 2010
kvällssysslor
Äta middag.
Lägga undan till lunch imorgon.
Läsa klart Knausgårds Allt har sin tid.
Fejsboka.
Ta ett varmt skumbad.
Diska.
Påbörja ny bok.
Sitta i soffan och kolla nyheter och sticka vidare på projektet.
Prata med min käraste som sitter i en bil på väg norrut.
Laga en mugg te (nu).
Sätta på lite soft musik.
Ta temugg och bok och krypa ner i sängen och dra duntäcket över mig.
Sakna (ensamheten är tveeggad; njutbar men... ensam).
En sådan kväll är det.
Lägga undan till lunch imorgon.
Läsa klart Knausgårds Allt har sin tid.
Fejsboka.
Ta ett varmt skumbad.
Diska.
Påbörja ny bok.
Sitta i soffan och kolla nyheter och sticka vidare på projektet.
Prata med min käraste som sitter i en bil på väg norrut.
Laga en mugg te (nu).
Sätta på lite soft musik.
Ta temugg och bok och krypa ner i sängen och dra duntäcket över mig.
Sakna (ensamheten är tveeggad; njutbar men... ensam).
En sådan kväll är det.
ett gulnat fotografi
Min pappa mejlade mig igår och hade bifogat ett gammalt foto... Det bör vara taget 1972. Jag och kusin Anna är typ 12 år och småsyskonen 6-7 år. Jag har verkligen inget som helst minne av att vi hade en elgitarr hemma hos oss; däremot minns jag kaningardinerna. Oavsett, så är det roligt att få sådana här plötsliga flashbacks. Inte minst nu, när Anna och jag sammanstrålat igen, efter 34 år...
tillbaka
Helgen har verkligen inneburit återhämtning och batteriladdande. Det är välbehövligt, denna späckade höst. Mannen var flitig och grejade i lördags, medan jag övade frenetiskt på mindfulness...
Nu är jag tillbaka på mitt arbete igen och det är, som vanligt, full sula. Jag har just översatt ett brev åt en av mina chefer. Det var inte chefen, utan en annan person, som lakoniskt skrev: "Var god översätt". Den personen ska fanimej inte beordra mig något. Alls. Men eftersom chefen däremot undrade om jag ville hjälpa till, redan förra veckan, så gjorde jag det. Och mejlade sedan resultatet till chefen och inte den där domderande kollegan. Jag hjälper så gärna alla mina arbetskamrater - men då måste de fråga hövligt. Jag skulle liksom inte drömma om att göra annat själv, heller.
Morronkaffet dracks två gånger; dels i skenet av ett tänt ljus, tillsammans med min käraste tidigt i morse och dels här på jobbet, prasslandes med DN och i samtal med en kollega som undrade om jag skulle köpa SRF-biljetter när de släpps idag. Nej, det ska jag inte. Jag tror jag väntar till efter nyår. Enda akten som släppts hittills är Ozzy och visst blir det tufft, men inget jag springer benen av mig för.
Ikväll ska jag bara dricka te och sticka vidare på Projektet. Halva är klart nu! Mannen är i Stockholmskrokarna några dagar, och jobbar.
Emmaboda 25 oktober, 2010
Nu är jag tillbaka på mitt arbete igen och det är, som vanligt, full sula. Jag har just översatt ett brev åt en av mina chefer. Det var inte chefen, utan en annan person, som lakoniskt skrev: "Var god översätt". Den personen ska fanimej inte beordra mig något. Alls. Men eftersom chefen däremot undrade om jag ville hjälpa till, redan förra veckan, så gjorde jag det. Och mejlade sedan resultatet till chefen och inte den där domderande kollegan. Jag hjälper så gärna alla mina arbetskamrater - men då måste de fråga hövligt. Jag skulle liksom inte drömma om att göra annat själv, heller.
Morronkaffet dracks två gånger; dels i skenet av ett tänt ljus, tillsammans med min käraste tidigt i morse och dels här på jobbet, prasslandes med DN och i samtal med en kollega som undrade om jag skulle köpa SRF-biljetter när de släpps idag. Nej, det ska jag inte. Jag tror jag väntar till efter nyår. Enda akten som släppts hittills är Ozzy och visst blir det tufft, men inget jag springer benen av mig för.
Ikväll ska jag bara dricka te och sticka vidare på Projektet. Halva är klart nu! Mannen är i Stockholmskrokarna några dagar, och jobbar.
Emmaboda 25 oktober, 2010
lördag 23 oktober 2010
marjane
Vilken tjej. Jag har hennes böcker. Har läst dem flera gånger. Men inte förrän ikväll har jag sett filmatiseringen av Persepolis. Vilken helt underbar film. En redan stark berättelse blir så mycket starkare. Nu ska jag tänka på den. Länge.
inomhuslördag
Grått är en intressant färg; den kan vara antingen varm eller kall. Idag är den det senare. Diset ligger grått och rått över sjön och himlen har en jämngrå, kylig ton. Men här på vardagsrumsbordet brinner ett värmeljus i en liten vit hållare och min morronrock värmer lagom skönt.
Det är innelördag. För mig, åtminstone. Jag ägnar mig åt att slötitta på teven som liksom bara får stå på, tar ett par långsamma bloggpromenader, facebookar lite random, brygger nytt kaffe (det blir extra gott med en tesked kardemumma i filtret) som jag dricker medan jag vilar fötterna på soffbordet och funderar på om jag ska ta mig an Knausgårds En tid för allt (jag står på bibliotekets väntelista för Min kamp), som jag började med igår kväll, efter att ha sett den fina filmen Försoning på SVT1, eller om jag kanske ska sticka vidare på Nya Projektet?
Detta kan låta som att följa minsta motståndets lag, men i själva verket är det en övning i mindfulness; att vara precis här. Precis nu. Och lämna allt annat (så som exempelvis lutheranska jantekrav på att hela tiden vara produktiv och görande...) utanför. Tro mig - det är ganska krävande. Men jag jobbar på det.
Igår samtalade vi mycket och länge kring livet, Mannen och jag. Jag tänker mycket kring livet, just nu. Det har väl med min annalkande födelsedag att göra. Även om jag har bestämt mig för att bli minst nitti bast så befinner jag mig nu i andra halvlek och det känns alltmer angeläget att verkligen se till att jag får ut det jag vill av livet, och inte bränna tid på sådant som lägger hinder i vägen för detta. Boendet kommer därför upp på tapeten... Jag älskar min Man. Jag vill leva med honom. Tills jag dör (om fyrtio år, dårå... ;-)). Frågan är bara - var? Hans hus har ett härligt läge och dito potential. Jag trivs så fint här. Men... det är så mycket att göra (och där är vi väldigt överens)... och jag måste ju vara ärlig och säga att jag inte vet om jag pallar ett sådant projekt. Jag vet nämligen, efter många andra husprojekt i livet, vilket engagemang som krävs (pengar, fysiskt arbete, tankar och inte minst - tid) och det finns ju så mycket annat jag hellre lägger tid på. Jag vill helt enkelt bo i ett någorlunda färdigt hus. Men gärna med en trädgård att utveckla. Det är en sak jag vill lägga min tid på.
Nu vet jag att hus aldrig blir riktigt färdiga... alltid är det något som ska bytas eller lagas eller fixas med... och även om man köper ett hus man kan flytta rakt in i, så kommer man ju att vilja måla om och tapetsera eller kanske bygga sig en altan - men det är små projekt. Fullt överkomliga och dessutom roliga! Men... bygga ett helt nytt kök... bygga nytt badrum... näää. Det blir helt enkelt för oöverkomligt för mig; jag vill hellre promenera med min käraste, sticka, läsa, resa och umgås med familj och vänner. Sy roliga grejer och cykla. Fundera över spännande trädgårdsprojekt och ligga i en solstol och lyssna på skön musik, långa lata dagar. Renovera gamla möbler och åka på festivaler. Skriva på Den Stora Romanen (nån gång ska det bli av...). Vintageshoppa och lära mig paddla kajak. Börja rida igen. Plocka svamp och kolla en massa sköna filmer. Göra spontana roadtrips och stapla ved. Träna. Ja... ni fattar...
Det ligger ingen egentlig konflikt i detta. Mannen vill inte heller bränna av en massa år av livet på ett evigt fritidsjobbande. Såvitt jag har förstått. Men samtidigt tycker han att vägen är målet. Det gör ju jag också. För mig ska Vägen inbegripa sådant jag räknade upp ovan; för Mannen kan Vägen också innebära att bygga sig ett nytt kök. Och ett badrum (fast där är det jag som tycker mest, liksom). Kanske har vi bara väldigt olika syn på... tid? Jag vet att jag är otålig. Som fan. Men det har ju just att göra med att jag anser att livet är för kort - jag måste prioritera. Det måste han också, och vi behöver nå konsensus kring detta. Att vi gör det betvivlar jag inte. Det ska bli spännande att se hur, dock!
Björkeryd, 23 oktober 2010
Det är innelördag. För mig, åtminstone. Jag ägnar mig åt att slötitta på teven som liksom bara får stå på, tar ett par långsamma bloggpromenader, facebookar lite random, brygger nytt kaffe (det blir extra gott med en tesked kardemumma i filtret) som jag dricker medan jag vilar fötterna på soffbordet och funderar på om jag ska ta mig an Knausgårds En tid för allt (jag står på bibliotekets väntelista för Min kamp), som jag började med igår kväll, efter att ha sett den fina filmen Försoning på SVT1, eller om jag kanske ska sticka vidare på Nya Projektet?
Detta kan låta som att följa minsta motståndets lag, men i själva verket är det en övning i mindfulness; att vara precis här. Precis nu. Och lämna allt annat (så som exempelvis lutheranska jantekrav på att hela tiden vara produktiv och görande...) utanför. Tro mig - det är ganska krävande. Men jag jobbar på det.
Igår samtalade vi mycket och länge kring livet, Mannen och jag. Jag tänker mycket kring livet, just nu. Det har väl med min annalkande födelsedag att göra. Även om jag har bestämt mig för att bli minst nitti bast så befinner jag mig nu i andra halvlek och det känns alltmer angeläget att verkligen se till att jag får ut det jag vill av livet, och inte bränna tid på sådant som lägger hinder i vägen för detta. Boendet kommer därför upp på tapeten... Jag älskar min Man. Jag vill leva med honom. Tills jag dör (om fyrtio år, dårå... ;-)). Frågan är bara - var? Hans hus har ett härligt läge och dito potential. Jag trivs så fint här. Men... det är så mycket att göra (och där är vi väldigt överens)... och jag måste ju vara ärlig och säga att jag inte vet om jag pallar ett sådant projekt. Jag vet nämligen, efter många andra husprojekt i livet, vilket engagemang som krävs (pengar, fysiskt arbete, tankar och inte minst - tid) och det finns ju så mycket annat jag hellre lägger tid på. Jag vill helt enkelt bo i ett någorlunda färdigt hus. Men gärna med en trädgård att utveckla. Det är en sak jag vill lägga min tid på.
Nu vet jag att hus aldrig blir riktigt färdiga... alltid är det något som ska bytas eller lagas eller fixas med... och även om man köper ett hus man kan flytta rakt in i, så kommer man ju att vilja måla om och tapetsera eller kanske bygga sig en altan - men det är små projekt. Fullt överkomliga och dessutom roliga! Men... bygga ett helt nytt kök... bygga nytt badrum... näää. Det blir helt enkelt för oöverkomligt för mig; jag vill hellre promenera med min käraste, sticka, läsa, resa och umgås med familj och vänner. Sy roliga grejer och cykla. Fundera över spännande trädgårdsprojekt och ligga i en solstol och lyssna på skön musik, långa lata dagar. Renovera gamla möbler och åka på festivaler. Skriva på Den Stora Romanen (nån gång ska det bli av...). Vintageshoppa och lära mig paddla kajak. Börja rida igen. Plocka svamp och kolla en massa sköna filmer. Göra spontana roadtrips och stapla ved. Träna. Ja... ni fattar...
Det ligger ingen egentlig konflikt i detta. Mannen vill inte heller bränna av en massa år av livet på ett evigt fritidsjobbande. Såvitt jag har förstått. Men samtidigt tycker han att vägen är målet. Det gör ju jag också. För mig ska Vägen inbegripa sådant jag räknade upp ovan; för Mannen kan Vägen också innebära att bygga sig ett nytt kök. Och ett badrum (fast där är det jag som tycker mest, liksom). Kanske har vi bara väldigt olika syn på... tid? Jag vet att jag är otålig. Som fan. Men det har ju just att göra med att jag anser att livet är för kort - jag måste prioritera. Det måste han också, och vi behöver nå konsensus kring detta. Att vi gör det betvivlar jag inte. Det ska bli spännande att se hur, dock!
Björkeryd, 23 oktober 2010
fredag 22 oktober 2010
vit fredag
Mörk gryning där utanför. Ljusen härinne värmer min själ. Kaffet smakar extra gott denna morgon och jag känner mig förvånansvärt utsövd, med tanke på hur sent jag kom i säng. Snön ligger kvar och temperaturen håller sig precis runt nollan. Det blir en bra dag på arbetet och framåt eftermiddagen kör jag söderut... Jag är laddad för ännu en Fin Fredag!
Middagen igår var faktiskt helt underbar. Och personalen på Helen & Jörgen suveräna! Jag hade ju bett dem byta ut rotsaker och potatis mot något annat, och mina bordskamrater drog avundsjuka suckar när de såg de fantastiska ugnsrostade paprikorna och lökarna som jag fick istället! Dessutom hade de själva tänkt på att jag kanske inte heller ville ha rotsaker i min hummersoppa (vilket det annars fanns) och därför lagat en annan sorts - ljuvligt god! - till mig. Det är vad jag kallar service! Desserten hade jag ju redan på förhand bestämt att smarra i mig och samtidigt se till att stornjuta av - och det gjorde jag. Låt mig säga att kardemumma är mycket gott som glasskrydda!
Som om inte detta var nog flöt hela kvällen undan på ett synnerligen glatt och trevligt vis, och det fackliga inslaget höll sig på en föredömligt diskret nivå. I stället fick vi gott om tid att samtala med varandra om allt möjligt och då inte bara en massa jobbrelaterade ting. En av kollegorna var i Köpenhamn för två-tre veckor sedan och såg Bob Dylans utställning och då var ju steget inte så långt till att börja dissekera Ulf Lundells gärning och då försöka enas om hans bästa grejer (musikaliskt) och sedan var vi plötsligt inne på planering av en kommande vinylkväll... Ja. Jag har sköna arbetskamrater! Enda eventuella smolket igår var att jag inte hann prata med Sari och Ingrid, men så blir det ju vid sådana här sittningar. Och det kommer fler tillfällen!
Emmaboda 22 oktober, 2010
Middagen igår var faktiskt helt underbar. Och personalen på Helen & Jörgen suveräna! Jag hade ju bett dem byta ut rotsaker och potatis mot något annat, och mina bordskamrater drog avundsjuka suckar när de såg de fantastiska ugnsrostade paprikorna och lökarna som jag fick istället! Dessutom hade de själva tänkt på att jag kanske inte heller ville ha rotsaker i min hummersoppa (vilket det annars fanns) och därför lagat en annan sorts - ljuvligt god! - till mig. Det är vad jag kallar service! Desserten hade jag ju redan på förhand bestämt att smarra i mig och samtidigt se till att stornjuta av - och det gjorde jag. Låt mig säga att kardemumma är mycket gott som glasskrydda!
Som om inte detta var nog flöt hela kvällen undan på ett synnerligen glatt och trevligt vis, och det fackliga inslaget höll sig på en föredömligt diskret nivå. I stället fick vi gott om tid att samtala med varandra om allt möjligt och då inte bara en massa jobbrelaterade ting. En av kollegorna var i Köpenhamn för två-tre veckor sedan och såg Bob Dylans utställning och då var ju steget inte så långt till att börja dissekera Ulf Lundells gärning och då försöka enas om hans bästa grejer (musikaliskt) och sedan var vi plötsligt inne på planering av en kommande vinylkväll... Ja. Jag har sköna arbetskamrater! Enda eventuella smolket igår var att jag inte hann prata med Sari och Ingrid, men så blir det ju vid sådana här sittningar. Och det kommer fler tillfällen!
Emmaboda 22 oktober, 2010
torsdag 21 oktober 2010
middagsplaner
(Utanför mitt köksfönster fångade de gulorangea höstlöven, bakom det snötäckta garagetaket, de sista, sneda solstrålarna medan den lilla hoyan gonade sig i trygg inomhusvärme.)Det är alldeles för sällan som jag skyndar mig hem från arbetet för att tvätta håret, fixa naglarna och fundera över vad som kan vara snyggt att ha på mig inför en middag på fin restaurang. Men idag gör jag det. Visserligen bara en facklig middag, men en trerätters middag på Helen & Jörgen i sällskap av trevliga kollegor är ändå en treat. Menyn kommer att bestå av hummersoppa med friterad västerbottenost, oxfilé med brynt svamp, pepparsmör och en god sallad (jag valde bort rotfrukter och potatisfondant) och till dessert dragerad chokladtårta med kardemummaglass. Den senare har jag inte valt bort...
Medan hår och naglar lufttorkar, tänder jag ljus, läser lite och dricker en stor mugg sött (suketter!) masala chai med mjölk i. Det måste vara både kanel och kardemumma i kryddningen, har jag kommit fram till. Och kanske en anings, anings mynta..?
vitt
När jag vaknade vid halvsju och kikade ut genom sovrumsfönstret såg jag att världen blivit lite ljusare i natt - SNÖ! Täckt med ett puder av nysnö är till och med gårdens miljöstation lite fin, tycker jag:
(Suddig bild, då den är tagen med rätt lång slutartid - jag orkade inte krabba med inställningarna...)
Nu var det ju inte någon överraskning att det skulle komma snö i natt; både min käraste och SMHI har varnat för det, och det var ju också en av anledningarna till att jag valde att stanna hemma igår kväll, i stället för att köra söderut. Sommardäck är ingen hit i den första snöhalkan. Det är det inte senare, heller, så byte till vinterhjulen känns rätt aktuellt. Men hur var det nu igen med dubbdäck - får man ha dem före första november? Jag måste kolla igen. Det är märkligt hur minnet kan vara så selektivt, ibland. Viss information tillåts helt enkelt inte invadera systemet. Antagligen har det att göra med vilken betydelse jag tillmäter den...
Jag har tagit fram min stora dunjacka ur garderoben (som egentligen är en klädkammare och med lite god vilja skulle kunna kallas en walk-in closet). Jag ser ut som barbapapa i den, men jag kunde inte bry mig mindre - att ta på den är som att krypa in i en varm och mysig koja. Mmm...
Men än en liten stund kan jag stanna inne i stugvärmen (eller... nåja... lägenhetsvärmen, då...), lyssna på P1-morgon, betrakta ljuslågorna och långsamt njuta i mig mitt kaffe. Med en slatt grädde. Mjukstarterna blir allt viktigare för mig. Jag sov konstigt i natt. Vaknade sjöblöt av svett och frös och kunde inte minnas om jag kanske haft en mardröm. Lyckades somna om igen. Men avbruten sömn är ju liksom... avbruten. Och det blir kännbart när jag måste upp...
Emmaboda 21 oktober, 2010
(Suddig bild, då den är tagen med rätt lång slutartid - jag orkade inte krabba med inställningarna...)Nu var det ju inte någon överraskning att det skulle komma snö i natt; både min käraste och SMHI har varnat för det, och det var ju också en av anledningarna till att jag valde att stanna hemma igår kväll, i stället för att köra söderut. Sommardäck är ingen hit i den första snöhalkan. Det är det inte senare, heller, så byte till vinterhjulen känns rätt aktuellt. Men hur var det nu igen med dubbdäck - får man ha dem före första november? Jag måste kolla igen. Det är märkligt hur minnet kan vara så selektivt, ibland. Viss information tillåts helt enkelt inte invadera systemet. Antagligen har det att göra med vilken betydelse jag tillmäter den...
Jag har tagit fram min stora dunjacka ur garderoben (som egentligen är en klädkammare och med lite god vilja skulle kunna kallas en walk-in closet). Jag ser ut som barbapapa i den, men jag kunde inte bry mig mindre - att ta på den är som att krypa in i en varm och mysig koja. Mmm...
Men än en liten stund kan jag stanna inne i stugvärmen (eller... nåja... lägenhetsvärmen, då...), lyssna på P1-morgon, betrakta ljuslågorna och långsamt njuta i mig mitt kaffe. Med en slatt grädde. Mjukstarterna blir allt viktigare för mig. Jag sov konstigt i natt. Vaknade sjöblöt av svett och frös och kunde inte minnas om jag kanske haft en mardröm. Lyckades somna om igen. Men avbruten sömn är ju liksom... avbruten. Och det blir kännbart när jag måste upp...
Emmaboda 21 oktober, 2010
onsdag 20 oktober 2010
inga kakor
Jag kommer antagligen att brinna i helvetet. Eller kanske inte. Dock har jag nu låtit tårna snudda vid The Dark Side (no cookies, though). Jag har gjort det otänkbara. Jag har kollat efter en snygg outfit hos... Gudrun Sjödén. Jag har sett massor av kvinnor bära hennes kläder. Men såvitt jag kan minnas har ingen av dem varit på den här sidan femtifem. Minst. Köper man kläder hos GS behöver man inte heller bära kultursjal - man är en. Nu hittade jag inget som jag gillade, förutom en helt ljuvlig vit, stickad kappa som absolut var to die for. Och jag köpte den inte. Blev inte ens inspirerad att sticka en själv.
Men jag har passerat en bortre gräns och fan (eller Buddha?) vete vad jag hittar på härnäst?
(Oroa er inte för att jag ska skaffa systerskor, eller något liknande; mina Dr Martens är något av det mest foträta och sköna som finns!)
Å andra sidan tänkte jag, tidigare idag, att det faktiskt är väldigt skönt att inte vara purung, längre. Jag är fan inte ens ung, ju. Till åren, that is. Jag fyller snart femtio och tycker att det känns helt okej. Jag har insett, och accepterat, att jag lagt en stor del av livet bakom mig och jag tycker lite synd om alla som har den upptäckten kvar att göra. För... det är faktiskt helt oundvikligt. För oss alla. Äntligen något i livet som är rättvist. ;-)
Jag var trött efter jobbet, idag. Onsdag är veckans tuffaste arbetsdag och idag var det dessutom elevkonferens mot slutet av dagen. Väl hemma snodde jag ihop en liten sallad med kräftstjärtar (extrapris på Konsum), laddade CD-spelaren med Sade, Norah Jones och Kristofer Åström & Hidden Truck och sedan slog jag mig ner vid köksbordet, tände ljusen och fortsatte läsa i The Hot Flash Club, av Nancy Thayer. Lämplig läsning, eller hur? Dock inte aktuell än. Men den dagen lär ju komma, den också. Och jag välkomnar den. ;-)
Catharina kom över en sväng på fika. Vi drack chai köpt på Indiska och försökte komma på vilken krydda som dominerade drycken - utan att lyckas. Men gott var det och samtalet flöt sådär härligt som det brukar. När hon gått hem fortsatte jag med läsningen och nu är frågan om jag ska landa mig i soffan med det nya stickprojektet, eller om ja ska laga mig lite mer te, hänga uppe en liten stund till och sedan krypa ner under duntäcket och läsa vidare tills jag glider bort?
Men jag har passerat en bortre gräns och fan (eller Buddha?) vete vad jag hittar på härnäst?
(Oroa er inte för att jag ska skaffa systerskor, eller något liknande; mina Dr Martens är något av det mest foträta och sköna som finns!)
Å andra sidan tänkte jag, tidigare idag, att det faktiskt är väldigt skönt att inte vara purung, längre. Jag är fan inte ens ung, ju. Till åren, that is. Jag fyller snart femtio och tycker att det känns helt okej. Jag har insett, och accepterat, att jag lagt en stor del av livet bakom mig och jag tycker lite synd om alla som har den upptäckten kvar att göra. För... det är faktiskt helt oundvikligt. För oss alla. Äntligen något i livet som är rättvist. ;-)
Jag var trött efter jobbet, idag. Onsdag är veckans tuffaste arbetsdag och idag var det dessutom elevkonferens mot slutet av dagen. Väl hemma snodde jag ihop en liten sallad med kräftstjärtar (extrapris på Konsum), laddade CD-spelaren med Sade, Norah Jones och Kristofer Åström & Hidden Truck och sedan slog jag mig ner vid köksbordet, tände ljusen och fortsatte läsa i The Hot Flash Club, av Nancy Thayer. Lämplig läsning, eller hur? Dock inte aktuell än. Men den dagen lär ju komma, den också. Och jag välkomnar den. ;-)
Catharina kom över en sväng på fika. Vi drack chai köpt på Indiska och försökte komma på vilken krydda som dominerade drycken - utan att lyckas. Men gott var det och samtalet flöt sådär härligt som det brukar. När hon gått hem fortsatte jag med läsningen och nu är frågan om jag ska landa mig i soffan med det nya stickprojektet, eller om ja ska laga mig lite mer te, hänga uppe en liten stund till och sedan krypa ner under duntäcket och läsa vidare tills jag glider bort?
svart
Kolmörkt ute. Blött. Fem plusgrader. På mitt bord brinner ljus. P1-morgon håller mig sällskap. Nacken smeks av Sades mjuka röst, ifrån vardagsrummet. Kaffet är nybryggt och avrundat med en skvätt grädde.
Jag gör så gott jag kan.
Emmaboda 20 oktober, 2010
Jag gör så gott jag kan.
Emmaboda 20 oktober, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)