ojdå

(Utsmyckning i riksdagshuset)

Att vara i Stockholm väcker många känslor hos mig... staden jag älskar att besöka... men inte tyckte värst mycket om att bo i... åtminstone inte tillräckligt för att bita mig kvar... Jag funderar... helt förutsättningslöst... hur jag skulle ställa mig till ett drömjobb i Stockholm... Ärligt talat... jag vet inte. Jag vet faktiskt inte... Efter att ha överskridit en gräns i vintras och gjort det jag bestämt mig för att aldrig göra - nämligen gå tillbaka till något... har jag insett... att det är något jag skulle kunna upprepa... under rätt förutsättningar... Å andra sidan... jag har commitments här nu... kärleken... ett arbete och en arbetsplats jag älskar... sådant flyttar man ju inte ifrån, liksom... Men... tankarna... jag kan inte hindra dem...

Vi var hemma sent i natt. Jag var ganska så uppvarvad men samtidigt groggytrött, så bloggandet fick allt vänta tills idag. I min brevlåda låg ett litet paket från raraste väninnan Malin; boken våtmarker av Charlotte Roche. Jag har bara läst baksidestexten och de två första sidorna, men får redan hyfsade vibbar av Äldreomsorgen i övre Kågedalen... Malin har rätt - det kan vara en bok jag, till skillnad från en hel del andra, kommer att uppskatta.

Jag sov tills jag vaknade och när jag låg där och kände efter om jag fortfarande levde slog det mig; jag tror faktiskt detta är den allra första söndagen jag vaknar härhemma i min säng, i mitt hem, sedan jag flyttade in. I mars.

När jag tänkt denna djupsinniga tanke vacklade jag upp och apterade moccamastern. Kanelkaffe med en skvätt grädde är fint. Min käraste ringde och kanske blev han lite besviken när jag sa att jag faktiskt inte orkade köra ner till Blekinge idag. Jag saknar honom, men behöver den här dagen till återhämtning och... självupptagenhet. Detta yttrar sig i form av soffhäng, tevetittande, läsning, filtar, raggsockar och en del läsande och skrivande. Jag har också en viss ambition att dammsuga, eftersom jag ovanligt nog är hemma när det är dagsljus, men jag får se. Det får vara någon måtta med vad jag ska hinna med. Det räcker med den ambitiösa bokhögen på mitt soffbord, egentligen; Lev S Vygotskijs Tänkande och språk, Jonas Otterbecks Samtidsislam: unga muslimer i Malmö och Köpenhamn (om- och närläsning) och så Malinprickasenten, dårå. Tillagning av Cozy Christmas-te, inte att förglömma.

Jo... resan då... allt gick som planerat. Kollegan som blev sjuk hade verkligen tänkt på allt och min insats blev sannerligen inte särskilt betungande. Hur trevligt som helst, med sköna elever och dito kollegor. Mina privata höjdpunkter var ändå dels den ensamma morgonpromenaden runt Kastellholmen och Skeppsholmen (jag tröttnar aldrig på att strosa där och fantisera om hur det skulle vara att, som en del andra, ha förmånen att få bo där, på någon av båtarna... det ser så idylliskt och äventyrligt ut...)...

... och så förstås att få träffa Matilda några timmar och rå om henne. Vi åt en god sopplunch på Kulturhuset, uträttade ett par korta ärenden (jag tappade min rouge i golvet och kakan gick upp i atomer, så jag behövde köpa ny) och sedan satt vi på café och pratade. Mysmysmys! Jag har fått ett paket av Matilda också - men trots att jag är galet nyfiken har jag inte öppnat det än. Hon påstår att paketet, som är STORT, innehåller en eyeliner. Hon tyckte dock att det kunde vara idé att öppna paketet innan jag åker till Oslo... ifall jag inte gillar färgen... Kan det vara... en illgrön lusekofta, eller..?

Minns ni förresten min förra Skeppsholmspromenad? Båten är nu länspumpad, och flyter.

Och fortfarande till salu...

Hmm...

Nu: SOFFLÄGE!


Emmaboda 14 november, 2010

finfredag

Jag var vaken före P1. Efter en dusch värmer kaffet gott och jag fyller upp en termos, att njuta under resan upp mot storstan, medan jag lyssnar på tidiga nyheter. På bordet brinner tända ljus och en påbörjad stickning ligger i axelväskan. Jag kollar yr.no och det ser ut att bli... väder. Inte fint och inte fult. Bara... väder. För säkerhets skull tar jag med ett litet paraply. Solglajjerna får bli hemma.


Emmaboda 12 november, 2010

kulturskymning?

Kollegan som planerat morgondagens kulturresa till Stockholm är sjuk och kan inte följa med. Hux flax befann jag mig vara expeditionens ledare. Typ. I did'nt see that coming...

Nu ska jag hålla ordning på elevantal och gruppindelning och rumstilldelningar och frukostsittningar på vandrarhemmet (af Chapman) och biljettbokningar och telefonnummer och kontakter och allmän logistik. Kollegan har ju redan planerat upp allt, men ifrån att ha lyssnat på förberedelseinformationen med ett halvt öra blev jag plötsligt tvungen att sätta mig in i allt.

Resan i sig själv är ju rätt krävande; på 40 timmar ska vi resa med bussar (ca 125 elever plus en handfull lärare) till och från Stockholm och däremellan avverka två museibesök, Riksdagen och en rundvandring i Gamla stan plus teaterbesök på kvällen samt logistik, som sagt, luncher och middag och några timmars strosande på egen hand. Och nu detta också. Hmm...

Oh well. Det ååååårnar sig. Och jag tycker resan ska bli rolig! Ett härligt gäng ungdomar och trevliga kollegor i världens finaste huvudstad (IMO) borgar för det.

Jag får väl hiva ner lite packning (kläder, iPod och stickning) om en stund. Sedan ska jag ägna resten av kvällen åt myspyssel, bara. Och Babel, såklart!

gryningsljuset

Vi dricker vårt kaffe medan gryningen sakta vaknar utanför mitt köksfönster. Tända ljus värmer inte bara fysiskt utan än mer själsligt. Samtalet vandrar sakta kring morgonkänslor och vardagsaktualiteter. En ny dag. Full av möjligheter. Dem ska jag ta vara på.


Emmaboda 11 november, 2010

arla

En spinoff-effekt på att gå och lägga sig tidigt, och faktiskt lyckas tvärsomna, är att man riskerar att vakna väldigt tidigt. Ungefär halvsex, till exempel. Efter en liten stund inser man kanske då att det är lika bra att kliva upp. Åtminstone var det så för min del. Så vid denna tidiga timme har jag redan fixat kaffe, tänt ljus, duschat och lackat naglarna. Facebook har fått en snabb översyn och efter att ha skrivit ett mejl till raraste väninnan Malin kanske jag rentav kikar igenom ännu några elevinlämningar. Eller läser vidare en stund i Paul Austerboken. Faktum är att jag hinner bådadera...


Emmaboda 10 november, 2010

joförresten...

... jag har änteligen fått klarhet i hur det gick med delkursen i religionsvetenskap, i våras. Jag fick VG (WOHOO!) och tar nu med mig 10p in i en omregistrering till magisterkursen. Närmast i pipeline ligger en liten 5-poängare; en fördjupning inom någon valfri religion (utom islam, eftersom jag skrev min C-uppsats i det ämnet) och sedan är det "bara" uppsatsen kvar! Tänk om jag faktiskt kunde fixa den innan sommaren!? Som fördjupning tror jag att jag ska välja att studera Nya religiösa rörelser och nyandlighet.

Men uppsatsen kommer helt klart att ligga inom fältet islam och den första bok jag ska inköpa blir givetvis den här. Tack för tipset, du min underbara f d nästan-granne - jag hann inte läsa DN på jobbet idag!

snark

Jag är trött som en dupp och borde ha intagit horisontalläge för en god stund sedan. Men jag kände ett visst behov av att plocka undan lite här och laga mig en mugg te. Och prata med Mannen förstås.

Det kändes som om jag varit borta väldigt länge från arbetet när jag i själva verket varit ledig tre dagar (varav två utgjorde mitt höstlov). Hursomhaver var det lika roligt som alltid att komma till jobbet, kavla upp ärmarna (bildligt talat) och sätta igång. Fullt ös precis hela dagen och för en gångs skull tog jag med mig en bibba inlämningar hem, för att läsa och kommentera. Efter ett par timmar gav jag upp. Jag får fixa resten i morgon. Det hinner jag. Nog.

Nu ska jag ägna mig åt den trevliga kombinationen mjuk säng med fluffsigt duntäcke, te (Christmas Tea från Indiska - det är nog det som annars kallas Masala Chai, av doften och smaken att döma - eventuellt med lite pomerans tillsatt?) och Paul Austers Invisible.

G'natt!

there and back again

Sådärja. Då är jag hemma igen efter en väldigt najsig resa. Det är väldigt svårt att inte tycka om Prag. Underbar stad att bara strosa omkring i. Och inte glömma att hela tiden ha koll uppåt, för att inte missa fantastiska utsmyckningar och sköna fasader.

Så det har vi gjort. "Strosa" är ett understatement. Vi har varit på benen i många, många timmar varje dag (vilket säkerligen bidrog till att vi sov hårt varje natt, de stenhårda madrasserna till trots...) och på så vis upptäckt saker och ting i hela centrala Prag. Visst är de judiska kvarteren intressanta och Gamla stan väldigt späckad av sevärdheter (men också av en triljard souvenirbutiker med samma utbud - ungefär som Västerlånggatan) men favoritstadsdelen blev nog ändå "lilla stan" som låg nedanför slottet och St Vituskatedralen på Moldaus (Vltava) västra strand.

Fullt med vackra hus, gröna parker (små och en stor där vi travade hela vägen uppför kullen till Petrintornet, i strålande solsken), kyrkor, palats, små butiker och mysiga krogar. Och överallt gatsten i en rar liten dimension! Dessutom; inga tiggare i den delen av stan, annars fanns de överallt och alla låg på knä (även i regn och nattkyla), hopkrupna och med en liten mugg framsträckt. Frågan är hur många som tiggde för egen del och hur många som ingick i något nätverk...

Vi har förstås druckit god öl och ätit rustik tjeckisk mat (kanin, anka, lamm, gris, surkål och knödel i olika varianter), också. Slummat på sunkiga syltor och gått på källarklubb med svängig bluesmusik och varit på en klassisk konsert i en kyrka. Besökt muséer (uråldrig synagoga, Muchamuséet, ett annat konstmuseum och ett med medeltida tortyr som tema). Shoppingen har varit minimal men givetvis köpte jag en Kafkabok (The Metamorphosis) som jag också läste på plats.

Stor spänning blev det när jag, på flygplatsen vid utresan, upptäckte att jag glömt min kamera i taxin. Lyckligtvis hade vi numret till bolaget och numret på taxin och den underbara människa till taxichaufför hann tillbaka till flygplatsen med kameran, i god tid innan vi behövde gå igenom säkerhetskontrollen. Flyt AB, det är jag det! Och som grädde på moset behövde vi bara vänta några få minuter på tåget hem, från Kastrup.

(Stickgraffiti De Luxe!)

Emmaboda 9 november, 2010

packad och glad

Nu har jag hivat ner lite överlevnadsgrejer (kläder, necessär och kamera) i en adidasbag och dessutom gjort lite fint härhemma. Det är skönt att komma hem till en prydlig och välstädad kvart, tycker jag.

Så... nu åker jag till Prag. Via Björkeryds station. Det ni!

pyramidalt

Jag var och fikade igår, på Fenix, med ett par arbetskamrater. Vi kom att samtala om sociala medier, som till exempel Facebook och bloggar. Samtalet rörde sig framförallt kring fenomenet "statusuppdateringar" på Facebook. Under samtalet låg en svag ton av genans, eftersom också vi själva uppdaterar våra statusrader ibland med sådant som knappast kan vara av allmänt intresse. Men likaväl som vi kikar på andras "status" så läser ju folk våra och därmed kanske de ändå är av något intresse? Är vi kanske alla bekräftelsejunkies som både begär sådan för egen del, och faktiskt också på ett rätt enkelt sätt kan ge det till andra? Vi "gillar" vad andra skriver, om det så bara handlar om en notering om väder eller - som så ofta i mitt fall - ett uttalande om att morronkaffet smakar gott.

Och att blogga. Varför gör man det egentligen? Är det inte också för att man vill bli sedd, på något vis? Jag vet att jag bloggar för att det helt enkelt kliar; jag måste skriva! Jag skriver annat också, men bloggen är mitt redskap för en slags regelbunden skrivdisciplin som håller flödet igång. Men naturligtvis vill jag också bli läst - och få feedback på en del. Och jag får ju det. Alltså fungerar det.

Jag läser andras bloggar också - både yrkesrelaterade och helt privata. Varför? De yrkesrelaterade är en sak - där handlar det om ett utvidgat lärarrum - men de privata? Är det inte för att jag faktiskt är intresserad av andra människor? Många delar med sig av sitt liv, sina tankar och sina känslor via sitt skrivande och jag får vara med på ett hörn. Och genom att inte bara läsa utan dessutom gå i dialog med dem jag läser uppstår såväl bekräftelse som mänsklig kontakt och ett utbyte. Du som läser detta gör ju likadant.

Att ingå i en gemenskap, att bli sedd, bekräftad, uppskattad är några av människans mest grundläggande behov. Vi känner väl alla igen Maslows behovspyramid som illustrerar hur vi prioriterar våra dessa:

Väldigt förenklat kan man ju säga att vi alla har de här behoven, men prioriterar dem olika utifrån hur de blir tillgodosedda. Om jag exempelvis är hungrig och hemlös eller sjuk så prioriterar jag antagligen det framför sexuell närhet eller att få utöva min kreativitet. Eller?

Så... det är väl det jag, och andra, gör när vi statusuppdaterar och bloggar och twittrar; vi söker uppmärksamhet och bekräftelse. Vi är mänskliga, helt enkelt.

Och mänsklighet är fint. Liksom flytande kanelbullar också är det.


Emmaboda 3 november, 2010

make-over

Äntligen ska det nergångna och föga inbjudande stationsområdet här i Byn snyggas upp, ser jag under en av mina bloggpromenader. Alla ska få vara med och tycka (om sedan någon lyssnar återstår att se...) så efter Pragresan ska jag kvista bort till bibblan och kolla in förslagen som finns utställda där.

senil

Efter en lång och ganska krävande arbetsdag (med bjudlunch bestående av en mycket god fisksoppa med saffran!), som jag tänkte skriva lite mer om i en annan blogg jag har, gick jag bort till Rosikas salong och hade sådan tur att det inte var någon kö alls på drop-in'et utan jag blev klippt direkt. Jag köpte en förpackning intensivtoning också och medan jag tog på mig jackan och sjalen la jag kartongen på hatthyllan och tänkte att "nu får jag inte glömma den" och ändå var det just det jag gjorde; glömde den alltså. "Senil" är mitt mellannamn, tror jag. Och jag som hade tänkt fixa i färg nu ikväll. Attans.

Å andra sidan är detta Byn och jag vet att när jag kvistar förbi salongen imorgon, på lunchen, så har någon av tjejerna där tagit hand om färgen åt mig.

Sedan gick jag hem och var snygg i håret en stund och efter att ha scramblat lite eggs tog jag bilen och körde ut till Catharina för en fika och lite mysigt snack. Regnet hällde ner (så där rök min fina frisyr bara på den korta biten över parkeringen) och det var givetvis kolmörkt. Det är något glapp i belysningen till instrumentbrädan och vanligen är den också kolmörk, men mirakulöst nog tändes den ikväll, vilket underlättade. Är det förresten någon mer än jag som kan dra ur nyckeln ur tändningslåset medan bilen är i gång? Ganska coolt som partytrick kanske, men antagligen alarmerande ur någon annan synvinkel...

höstligt

Jag lyssnar på nyheterna och allt flyter ihop; trupper hem från afghanistan senast 2014 och nu har man lyckats "tillverka" en pytteliten mänsklig lever i en labb-råtta och många dör i översvämningar i asien och man väntar en storm på haiti så nu ska lägren evakueras och så ska det bli mer nordenkunskaper i svenska skolan och vänstern bryter med S & MP och jadajadajada...

Jag msnade med en av mina systrar för en stund sedan. Hon var redan på sitt arbete. Vi pratade helt kort om det fina och förunderliga i att upptäcka kärleken tillsammans med en gammal vän. Jag är väldigt glad för hennes skull. Och hans, förstås.

Fyller på min mugg med lite mer av flytande kanelbullar och ser ut genom fönstret. Åh, vad det ser höstligt underbart ut. Disigt och ljusgrått. Alla löv har fallit från asparna därutanför och ligger nu som en gulorange matta runt trädens fötter. En dag att trivas inomhus och en dag att ta en lunchpromenad med halsduk och vantar. Också en dag att ta en fika med en skön väninna.

Så får det bli.


Emmaboda 2 november, 2010

just så

Jag har under flera månader sökt ett tyg. Utan att hitta det, givetvis. Jag ska ha det till ett kreativt projekt. Idag hittade jag det. Men i form av en väska. SÅ läcker! Jag var helt enkelt tvungen att fråga väskinnehavaren var hon köpt denna ljuvliga väska.

Det är fortfarande just sådant tyg jag vill ha - men nu vill jag ha en sådan väska också. Tyvärr kostar den fyrsiffrigt. Och då får den vänta ett tag; först ska jag ju köpa mig en ny, väldigt liten, PC. En minimodell.

För övrigt känner jag till märket mer än väl; mina flickor hade jackor från Oilily när de var små. Söta som små dockor var de i dem!

Dagen har varit lång och krävande. Nu blir det te och invirning i varm, gosig filt.


Pst. Om ni vet var jag kan lägga tassarna på någon meter, eller två, av tyg som det ovan så låt mig gärna veta!

höstlov... höstlöv...

Den här veckan är alla elever lediga. Höstlov. För dem, alltså. Vi som har skolan som vår arbetsplats jobbar vidare, minst tre dagar. Tanken är att vi ska få möjligheter att mötas, utveckla våra kompetenser och sånna goa grejer. Om en stund ska jag ta tåget in till Växjö. Jag har valt ut två föreläsningar att koncentrera mig på; en om intermedialitet och en om hur "brus" kan vara till hjälp för barn och unga med koncentrationssvårigheter.

Jag ska försöka hinna göra några ärenden också. Bland annat köpa mer masala-te på Indiska. I övrigt ska jag hålla kostnaderna nere. Det är ju roligare att kunna unna sig lite mer i slutet av veckan!

Morronkaffet smakar utmärkt och det känns fint att det är lite ljusare igen på morgnarna, även om det snart kommer att vara nermörkt igen. Jag lyssnar på P1-morgon och läser i nät-DN en artikel om Teapartyrörelsen. Informationsflödet är enormt och jag försöker sålla ut vad jag vill fördjupa mig i, och vad som ska ges lägre prioritet. Att lyssna på radio (P1) är ett bra sätt att hinna lyssna samtidigt som jag gör något annat jag inte heller vill välja bort, som till exempel att pyssla med mina händer.


Emmaboda 1 november, 2010

hemmapysslande

Jag är hemma nu. I Byn, alltså. Den väntade stillsamt på mig, när jag kom körande i det kompakta kvällsmörkret. Nu när vi fått tillbaka den Riktiga Tiden är det nermörkt redan vid fem. Jag ska vara i Växjö i morgon; därav hemåkningen i kväll - vi som har så mysiga söndagskvällar annars.

Det har varit en fin och skön helg, med mys och kärlek och god mat och lagom med aktiviteter. Garaget är helt grundmålat nu, och trädgården ser städad ut. Vi har spanat på saker vi inte vill missa när vi är i Prag och kikat lite på kartor så att vi vet vart vi ska bege oss. Vi är helt eniga om att det är bra att ha förberett några få saker (som den urgamla synagogan och de kringliggande judiska kvarteren, något konstmuseum och så Sedlec/Kutná Hora, förstås, med "skelettkyrkan") och i övrigt bara strosa omkring med vidöppna sinnen och se vad som händer och var vi hamnar.

När jag kom hem upptäckte jag att tvättstugan var ledig, så nu kör jag för fullt. Skönt att slippa kliva upp före sex på tisdag, för att rådda med dylikt. Jag passar på att småplocka med lite av varje, och när allt är klart ska jag laga mig en stor mugg te och krypa i säng med en bok.

Imorgon är det en ny vecka, med nya insatser!


Emmaboda 31 oktober, 2010

meditativt

Okej. Det här är en reklamlåt (eller snarare; en låt som används i reklamsammanhang - men det var väl knappast Händels intention med att skriva den... eller?), men den är så sjukt vacker att jag bara måste dela den med er:



Och ja... jag vet... den är med i soundtracket till von Triers Antichrist, också.

fira

Den här helgen firas Halloween. Fast jag tycker att originalet - Samhain - är mycket tuffare. Om man nu ska fira alls. Och det kanske man ska? Eller åtminstone begrunda det faktum att slöjan mellan världarna nu är som tunnast...

om njutning

Här kommer mitt allra, allra bästa LCHF-tips. Det kan också användas av alla andra livsnjutare. OM man nu dricker kaffe.

Då brygger man kaffe. T ex 4 koppar. I filtret lägger man, förutom kaffepulvret, ungefär 2 tsk kanel. När kaffet sedan är klart häller man knappt en halv deciliter grädde i en mugg och så fyller man sedan upp med kaffet.

Och nu kommer det allra bästa: Det smakar som flytande kanelbullar!!! Nom nom nom... :9


Björkeryd 30 oktober, 2010

ur led

Ur led är tiden (Hamlet akt 1 scen 5).

Eller är det bara jag. Men något skumt är det när jag vaknar strax efter tre och inte kan somna om. Efter trekvart gav jag upp och klev ur sängen en stund. Lagade mig en mugg kaffe och medan bryggaren puttrade klart läste jag väninnan Malins senaste mejl och skrev ett tillbaka. Sådär mitt i natten kan tankarna vara väldigt klara. Som av en händelse var det faktiskt en av mina elever som sa just det igår; "det är klockan tre allt klarnar". H*n har rätt.

När jag mejlat klart hällde jag upp kaffet i den fina frökenmuggen jag fick av Cia (tyvärr är den lite för hög för att funka i kaffemaskinen på jobbet, så istället är det min morronkaffemugg nu) och kröp ner under täcket. Läste några sidor i Maeve Binchys Whitethorn Woods och släckte sedan. Låg där i dunklet och försökte slappna av. Lyssnade på ljuden i huset. Sus i vattenledningar och fläktsystem. En bil som rullade förbi utanför. Jag somnade aldrig men det kändes bra ändå. Vid sex gick jag upp igen och tog en lång varm dusch. Tröttheten lär nog inte komma förrän framåt kvällen.

Nu är det Fin Fredag!


Emmaboda 29 oktober, 2010