full speed ahead

Vad hände? Redan fredag? Intressant hur tid kan upplevas så subjektivt beroende på vad som händer inom dess ramar.  Idag ska projektarbetena redovisas - spännande! - och sedan lär det väl lugna sig. (Yeah right. As if... ;)) Fredagsfika blir det också.

Ute skiner solen och medan jag sitter här i mitt kök och njuter Byns godaste fylls jag av ambitiösa planer för eftermiddagen. Jag vill ut och gå. Jag ska tvätta bilen. Äntligen, äntligen räfsa i trädgården. Ta ett röj även inomhus. Köra en tvätt. Fixa med pannan och pelletsen (jag får väl brodera mig en skämskudde för jag kör fortfarande på el...). Göra allt detta innan jag unnar mig att sjunka ner i soffan med ett glas rött och kanske se en bra film. Eller Jane Austen. Vi får väl se hur det blir...

Nu spirar och gror det i alla mina sålådor utom den grekiska oreganon. Pelargonfröna jag fick av Ulla har inte heller satt fart än. Och jag har fått - och accepterat - en offert på altanrenovering som ska utföras i slutet av maj. En lättnad. Måtte det bli en fin altansommar med lata dagar, ätbara saker i stora krukor och goda vänner!

Men än är det april. Och Fin Fredag. Arbetet väntar. Känner kaklet mot fingertopparna.

Jag spelar vanlig - Olle Ljungström

sturm und drang

Tusan hakar vad det blåser ikväll. Vårstormen susar och väsnas. Det knakar och dundrar i altantaket och grenar och lös materia slår mot fönstren. Jag har orkat läsa och prata en god stund med Jenny. Vi uppdaterar oss på livet, skrattar gott åt en tidningsartikel (kjekk = snygg), pratar semesterplaner och livet och sånt.

I brevlådan låg senaste Skriva, när jag kom hem. Den ska jag spara och unna mig att läsa i sängen på lördagmorgon, efter Lundströms bokradio...

Nu blir det lite allsång till godnattet:  

Bottleneck Barbiturate - The Ark

denna dagen ett liv

Sjukt rolig dag. Galet stressig. Snudd på hysterisk. När klockan var två kom jag på att jag inte ätit lunch. Gick ut i fikarummet och hällde upp en mugg extremt potent kaffe. Tillbaka i arbetsrummet satte jag muggen på bordet och mig själv på stolen och mer hanns inte med innan nästa projektarbete skulle läsas och ges återkoppling på och diverse korrigeringar tipsas om... sådant som ska stå under "Resultat" och sådant som ska stå någon helt annanstans och på ett helt annat vis... och jag förundras över hur det aldrig nånsin ever är så att elever är förberedda och klara i god tid - eller åtminstone har en hanterbar situation i sina projektarbeten. OK... det finns några lysande undantag men jag kan enkelt räkna dem på ena handens fingrar...

Men det har varit dynamiskt och kreativt och vi har skrattat en del och spånat mycket och jag har lugnat och tröstat och peppat och nästan glömt bort ett superviktigt möte (men god kollega hämtade mig...) och hunnit med ett utvecklingssamtal och diskuterat den fruktade Gaokao (glädjen att se den glimt som tändes i elevens ögon när det var jag som tog upp det och det alltså fanns någon som visste vad hens kompisar i Kina snart ska göra...) och hur det svenska skolsystemet fungerar jämfört med det kinesiska och så ett möte med Kulturgruppen och så småningom lite lugn och ro så att jag lite snabbt kunde ägna mig åt en av mina spetskompetenser - pappslöjd...

VMG proudly presents... BOB HANSSON!

När jag var klar med pappslöjden och bild-på-Bob-spammandet på väggar och dörrar (simultant med lite mer projektarbetshandledning, såklart) kunde jag då ta tag i lite hands-on förberedelser för första lektionen imorgon. På skrivbordet upptäckte jag min röda mugg. Kallt kaffe. Vad annars? Nå. Inget att göra åt. Förberedelserna blev i alla fall roliga och det hoppas jag att lektionen ska bli också. Inspirationen kommer från... Fem myror! Och så skulle ju Kulturevenemanget-med-Bob promotas på vår webbplattform också och den fick jag avsluta efter vårens näst sista utvecklingssamtal.

Gissa om jag ska ha en göra-inkentinken-kväll, i kväll... Och i exakt detta ögonblick sitter Matilda och Mike på flyget från Anchorage mot Seattle för första etappen mot Saudi. Äventyr!

vårregn

Skogen. Sjön. Stugan.

Arga drömmar i natt. Drömmar om svek och om att sätta ner foten. Jag vaknar till i gryningsljuset. Lätt irriterad. Smatter mot mitt fönster. När jag ska kolla tiden har telefonbatteriet dragit ur och telefonen dött. Jag sätter på radion och ligger och lyssnar till vågbruset. Då vet jag att klockan inte är ens halvsex. Lugnar ner mig. Somnar om en stund. Vaknar till igen och kliver upp. Sätter telefonen på laddning. Dusch. Disk (kul). Kaffe.

Gott om tid. Det är ju torsdag och alltså Övningsdag. Jag Övar mig på att inte dra till jobbet så himla tidigt. Idag är målet att inte vara där före halvnio. Det ger mig gott om tid att se nyheter, dricka mer kaffe och läsa. Kanske skajpa med Matilda också. De ligger tio timmar efter så vi får väl se om vi kan få ihop det.

Mitt hem förfaller. De långa dagarna den här veckan gör att det finns ett och annat att ta tag i. Jag har inte ens disciplinerat mig att aska ur pannan/brännaren och fylla på pellets utan har kört på el i två dygn nu. Fy på mig. Kanske fixar jag det ikväll. Borde räfsa tomten och tvätta bilen också. Hej och hå.

Land of 1000 nights - Mahogany Rush

exhale!

Efter en sådan här dag är det skönt att varva ner med en omvägspromenad hem. Jag slår en lov kring Byn i den milda, mjuka kvällssolen. Går in på biblioteket och lämnar en film. Går vidare över torget till affären där jag köper knäckebröd och makrillfiléer i tomatsås. Jag tror inte jag ätit det på kanske fem... åtta år? Om det räcker. Men idag när jag passerade makrill-i-tomat-hyllan kände jag att det var dags. Sedan strosa vidare. Så småningom komma hem och upptäcka att klockan är nästan sju. Fixa lite mat och lyssna på radio. Landa med en bok i soffan, framför nyhetstimmen.

Jag läser om Persuasion (Jane Austen) av ren och skär lust och så läser jag Uglies (Scott Westerfeld) eftersom jag tror det kan vara en bra bok att använda i undervisningen. Men just nu sticker jag emellan med Fredrik Svenssons TÄNK OM. Rektor Ulf stack till mig den idag och jag har länge tänkt läsa den (jag kan tipsa om hans bok Bryt mönstret eller gå under! också - eller podcasten Skolsnack som Fredrik är en av personerna bakom). Att Fredrik kom och föreläste hos oss på senaste studiedagen har ju inte gjort mig mindre intresserad av hans tankar kring skolan och dess utveckling.

Han skriver seriöst och lättillgängligt om kunskapssyn, om det-var-bättre-förr-människor, om Kina och... framtiden. Och i sitt tack nämner han både Frank Zappa (som ju hade en hel del att säga om utbildning...) och Steve Vai. Han får min kväll. Fredrik, alltså.

Bad Horsie - Steve Vai

pausa

A Room With a View, 15:01

Dagen går i ett enda långt svep, med lama försök att stanna upp. Två gånger har jag hällt upp kaffe bara för att någon timme senare få hälla ut det, kallt. Alltid något som pockar på min tid och uppmärksamhet. Jag sticker in huvudet till en kollega för att snabbt lämna ett papper och vi hamnar i ett samtal som glider iväg på hur vi vill arbeta framöver. En annan kollega och jag börjar samtala mitt i en korridor... också om något helt trivialt först och sedan står vi och pratar en lång stund om kulturkrockar De Luxe när en ska samarbeta internationellt och en annan stund ska jag läsa en tidning och det blir en lång, rolig diskussion, med elever och kollegor, som börjar med "hen" och slutar i spännande tankar kring sociala konstruktioner och väl inpräntade fulmönster. Elever vill samtala om sina rapporter... med några andra pratar jag nuläge, förväntningar och mål i en kurs och hur vi ska komma vidare och så ser vi lite korta filmsnuttar från the Yorkshire moors och känner att om exakt två veckor är vi på väg! En klass ska göra en muntlig redovisning och eftersom ingen av oss uppskattar långdragna föredragssessioner i klassrummet så får de göra podcasts i stället. Givetvis ska dessa läggas upp i klassbloggen. Publiceras. Efter en lektion stannar jag kvar tillsammans med en elev en lång stund och vi gör upp en plan för den närmaste tidens uppgifter. I mejlkorgen ramlar det in ett lyckligt mejl från en elev som klarat sitt diplom i Business English och som är så himla glad att jag pushade och uppmuntrade så att hen inte hoppade av kursen när det var som tyngst. Sådant värmer mitt lärarhjärta. Ola på biblioteket mejlar mig och säger att de har femton fribiljetter till gymnasieelever som kan tänkas vilja gå på nästa veckas föreläsning med Dick Harrison på temat Robin Hood och andra sociala bovar och jag snitsar ihop en liten grafisk grej för att promota det hela och sätter upp vid entrén. I morgon, eller senast fredag, behöver vi få upp stor affisch och anmälningarna till Kulturevenemanget i maj och jag peppar lite till genom att kopiera och sätta upp ännu en liten ledtråd... Och så läser jag några bloggar och tweets från vårens SETT och gråter en liten skvätt över att inte vara där, men bestämmer mig för att nästa år, då ska jag! Och till slut... till slut... häller jag upp ännu en mugg kaffe och slår mig ner vid datorn... slår på omvärldsfiltret och bloggar en stund. Njuter kaffet. Varmt. Ser ut mot solen.

Och så... på med spikskorna igen. Lite att ordna med innan eftermiddagens utvecklingssamtal tar vid.

grönt är skönt

Det börjar lysa grönt i mina äggkartongsodlingar framför det stora fönstret i arbetsrummet. Timjan, tomatplantor och kinesisk gräslök har brutit igenom och skickar upp små spanare. Lite stillsam vardagslycka!

Kan bli körsbärstomater.

Solen skiner, ett projekt som flyter mellan arbete och livet utanför ska sjösättas, samtal ska genomföras och nya idéer bearbetas.

Livet alltså. Det rullar på. Rätt bra ändå.

Here Comes The Sun - Nina Simone

något nytt

De här ljusa aprilkvällarna. Jag har så länge jag kan minnas fått en oro i kroppen av dem. En olust. Längtat... men inte vetat vart.

Men inte nu längre. Jag vet inte när den där känslan försvann. Om det gick plötsligt eller om den sakta bleknade undan. Men den finns inte mer.

Istället tycker jag om de här ljusa aprilkvällarna med skymningskurande. Jag tänder inte ens ljus. Jag bara väntar in mörkret som kommer så sakta. Strax innan det kommer tänder jag en läslampa.

Men boken är utläst och jag tänker på hur vi som vuxna bär barndomens bördor. Ibland så lätt och ibland... inte.

And the sun sets forever over Blackwater Park...

Blackwater Park - Opeth

men... orka

Jag trodde klockan var fem när jag kom hem, men hon var en bit efter sex. Dagen har bara rusat på.

Lektioner, efterarbete, tankar på hur vi går vidare nästa lektion, elever som börjar känna en viss stress inför redovisningarna av projektarbetena vill prata om sina rapporter, kollegan Emma och jag sätter upp lite mer peppgrejer inför kulturgrejen 20:e maj. En annan kollega vill att jag ska kolla om en PPT om geocaching som han ska köra för bygdens turistfolk ser okej ut (och det gör den och jag blir sugen på att ta upp det igen)... och som tack får jag tips om en riktigt vacker vandringsled som jag ska gå så snart det torkat upp lite mer ute i markerna... han visar bilder från egna vandringar där och det är både lagom kuperat och väldigt varierad natur. Jag samlar ihop och skriver ner omdömen om en klass vars mentorer efterfrågat det inför kommande utvecklingssamtal. Det är också hög tid för mig att lite mer strukturerat prata med dem kring läget och därför samlar jag ihop tankar och feedforward för dem alla - och inte bara de som kanske måste flaggas för. Jag uppdaterar mig på ett par viktiga dokument och samlar ihop den sista informationen om mina egna mentorselever och pratar ihop mig med Hanna, som jag är lite mentorshandledare för. Så träffar vi några elever och föräldrar. Samtalen lakar ur mig totalt samtidigt som jag tankar energi ur dem. En bra dag, på det hela taget.

Luften är nästan lite ljummen när jag går hem. Något gräsmatteräfsande blir det inte ikväll. Jag orkar nätt och jämt fixa te och knäckemackor och slå mig ner en stund vid köksbordet med Norrlands svårmod. Jag måste läsa ut den ikväll om jag ska få någon nattsömn. Låg och läste alldeles för länge igår kväll. Så kvällen får bli läsning och te. Räcker så.

A Most Disgusting Song - Rodriguez

smått självisk

Bomber och granater. Åtminstone det första, i Boston. Och jag är självisk nog att känna lättnad över att Matilda och Mike valde att börja sin USA-turné där och avsluta i Anchorage - och inte tvärtom. För känner jag dem rätt hade de befunnit sig i händelsernas centrum... Ja det är ju det där med att räkna in barnen...

Mike mejlar och undrar hur de kan hitta Stugan via google maps, eftersom Matilda har nollkoll... Hitta sjön var ju kvickt gjort men jag använder sällan google maps och det tog mig en liten stund att fatta hur jag märker upp en ny plats. På torsdag blir det för övrigt nya koordinater för dem. Saudi kallar...

Gråtisdag. Men bättre än gårdagen, redan. Nu fryser det inte längre på nätterna och de vilda krokusarna tar sig fram överallt. Utom i rabatterna. Men det har ju sin särskilda charm. Lång arbetsdag idag, eftersom jag kör utvecklingssamtal, men om det inte regnar när jag kommer hem så ska jag nog börja räfsa på någon del av tomten. Nu finns det ingen snö kvar. Bilen behöver tvättas och vårstädas också. En sak i taget...

Kaffet smakar gott och kanske är de sista dagarnas dipp över för den här gången? Det är väl så. Livet. Ups and downs. Mestadels ups för min del. Mycket beroende på att jag inte brukar tillåta mig att hänga läpp. Det är ju sällan särskilt konstruktivt. Så... jag ser framåt. Arbetsveckan är positivt laddad och knôkafull med saker som ska hända och göras och helgen blir rätt social med både Neil Youngkväll på The Tea Room, på lördag, och så skrivarsöndag i Kinas kvarnstuga, uppe i Åfors. Och nästa vecka kommer Johanna och hälsar på!

Men, som en god vän påpekade i ett mejl sent i går kväll, det kan faktiskt vara upplyftande att se bakåt också. Bli medveten igen om vilken galen och underbar resa jag gjort och fortfarande befinner mig på... Den påminnelsen tackar jag för!

Muthucutpor - Jonas Hellborg Art Metal

d&c

The only way is up och efter att ha hängett mig en stund åt att fastna i någon slags kreativ loop och inte komma loss, så lyckades jag slunga mig ur omloppsbanan kring ingenting och fick plötsligt energi till att läsa igenom några elevarbeten och ge bra feedback på dem, skriva ett par viktiga mejl, sköta mina dagliga mentorsuppgifter och dessutom småprata med en kollega innan jag traskade hemåt, vid femtiden.

I övrigt är väl kvällen Norrlands svårmod. Te. Knäckemackor. Nyheter. Mera svårmod.

blockering

När en har så många saker en måste göra och så många roliga idéer att diskutera och kanske sjösätta och det bubblar i huvudet och en inte får något gjort alls. Den känslan. Nu.

Dessutom fryser jag.

Hollow Years (Live at Budokan) - Dream Theater

hindersprövning

Jag såg ett inslag i Babel om Jón Kalman Stefánsson, i går kväll. Han berättade om hur han en dag landade i Ísafjörður och upptäckte att han kommit... hem. Mina tankar började vandra...

Jag funderar på vad som egentligen hindrar en från att bara kapa förtöjningarna och dra någonstans? Svar: ekonomin. Faktiskt inget annat än ekonomin. Ja, alltså... just nu sitter jag ju med ett hus som inte går att sälja och jag har ett arbete som jag stortrivs med... men... nej det är ekonomin. Kasst. Krasst.

Varför är jag en sådan trygghetsknarkare? Tror jag verkligen att det egentligen spelar någon roll med ökad amorteringstakt och sådant? Jag har ju ingen annan att försörja eller ta hänsyn till? Vad hände med äventyret? 

Det funderar jag på. Under tiden dricker jag mitt kaffe, kollar nyheterna och har lite tyst och varsam musik i bakgrunden. Det lugnar den där knuten jag har i magen ibland. 

Klara stjärnor - Jan Johansson

söndagsfilmsaga [liten spoiler för sena]

Jag läser Norrlands svårmod av Therése Söderlind och den funkar fint som altanläsning. Ett halvt glas portvin till det. Lite lagom söndagseftermiddagsdekadens. Det är varmt mot altanväggen tills soldiset drar ihop sig.

När det inte längre känns behagligt och småförfallet går jag in igen. Betalar några räkningar vars förfallodatum inte är i synk med löneutbetalningsdagarna.

Lägger mig på soffan, med en mjuk filt över mig, och ser Snow White & The Huntsman. En kan gilla sagor även som vuxen. Kanske är det då en som bäst behöver dem? Åtminstone ibland? Slutet var ju lite öppet men måtte hon ta the huntsman. Den lille valpen kan hon ha som ... knähund (pun intended)?

Pastamiddag. Jag blandar ner färsk spenat, lite kryddgrönt, några stänk olivolja och toppar med fint riven parmesan. Läser vidare...

Midnight Blues - Joe Bonamassa

oemotståndligt

Det är svårt att fortsätta vara stingslig när en hänger med Catharina. Hon har ett synnerligen smittande gapskratt och dessutom är hon rolig att umgås med. Vi tog en promenadsväng i varma vårsolens glans och sedan landade vi på Fenix veranda, medan vännen Peter + basist bjöd på schyssta Johnny Cashtolkningar. Fullsatt. Attans trivsamt arrangemang och jag önskarönskarönskar att de kunde ha öppet alla söndagar. Det behöver ju inte vara musik varje vecka. Det behöver ju inte ens vara nybakat (bagarna måste ju också få vara lediga ibland) utan upptinat. Och gott kaffe. Räcker så.

Nu: Sitta på altanen och skriva lite, kanske? 28 grader mot solväggen...

Help Me Make It Through The Night - Bryan Ferry

färganalys?

Jag trodde jag hade en borrmaskin. Uppenbarligen har jag drömt det. Så jag får väl köpa en. En borrmaskin är ett oundgängligt verktyg i ett hem. Nu ska jag inte randomborra utan ge mina s k "matsals"-stolar första (sista) hjälpen. De är pluggade och limmade och de håller inte och eftersom Äppletstolar, varav det förut gått tretton på dussinet, plötsligt är helt osynliga på traktens loppisar så måste jag fixa dem så de håller ihop ett tag till. Jag vill helst inte att blodvite uppstår när jag har gäster. Det blir så kladdigt.

Frågan är nu vilken färg jag ska ha?

En manligt blå?

Alltid rött - alltid rätt?

Vårens modefärg - knalligt orange!

Eller ljuvligt rosa - med matchande skyddsglasögon?

Ständigt dessa beslut...

Love Can't Wait - Jane

sol också

Stil i P1.
Sarah Bernhardt. Alphonse Mucha. Impressionisterna. Som alltid (nåja, nästan...) är programmet intressant och jag fängslas av innehållet trots att jag ofta stör mig på fraseringen och betoningen. Lite som att de upptäckt något alldeles revolutionerande och sedan på ett ganska drygt sätt ska meddela en ovetande allmänhet sina vetskaper. Susanne Ljung är okej - absolut! - liksom så många av intervjuerna. Men när någon ska läsa upp bakgrund kring en person, eller något fenomen, eller rama in ett reportage så låter de inte så lite debila, emellanåt. Eller åtminstone lame, som ungdomarna säger.

Vad annars finns att meddela från detta mitt ingenmansland..? Att jag just ätit Den Perfekta Omeletten och att det bara tagit mig 23459 år att fullborda den? Att kaffemuggen står välfylld bredvid mig på köksbordet och att det doftar... cigarettrök? Att solen skiner och himlen är blå? Att jag ska passa på att ta en Fenixfika idag tillsammans med Catharina, nu när de för en gångs skull (eller snarare för motorkulturhelgens skull) har öppet en söndag? Musik har de också. Johnny Cashtolkningar med akustisk gitarr och ståbas.

Jag kunde annars rapportera att altanen har tagit sjukt mycket stryk i vinter och ser helt paj ut och att jag undrar när snickaren egentligen tänker komma in med en offert så jag kan få en uppstramning där. Eller att gräset på framsidan var för långt när snön kom och att det nu är skitfult? Att häcken längs med gatan borde utplånas från jordens yta och sedan ersättas med ett staket av sibirisk lärk? Att jag snart måste putsa fönstren själv eftersom jag knappt kan se ut genom dem längre? Att jag bara skrivit kanske en eller två A4:or på Boken den här helgen? Att jag skulle vilja vara någon annanstans idag? Eller bara att jag känner mig grinig, kritisk och bitsk?

Det händer inte sällan att jag undrar vad fan jag håller på med.

Men mitt hjärta ska vara gjort av sten - November

tar't piano

Nu är det andra gången på två dagar som jag nästan får en whiplashskada och hjärtsnörp samtidigt som det börjar sticka i fingertopparna, så där som de gör när jag blir riktigt jeffla rädd. Det är också andra gången på två dagar som jag i ögonvrån får för mig att det står någon lutad över mig när jag sitter i soffan. Jag anar ett samband.

Fast egentligen är det bara den ena golvlampan. Min ögonvrå behöver nog en justering.

Jenny ringer som hastigast från ett varmt och soligt Venedig, där hon just har ätit seafoodlunch med bästisen Kenneth. Avundsjuk? Moi? Skulle väl aldrig...

Jag stickar inte så fort, men desto mer målmedvetet. Är noggrann med varven och mönstret. De blir klara när de blir klara. De blir snygga och varma. Fin, underbar ull av mjukaste kvalitet. Men kanske något stora. Mönstret var lite diffust. Stickor nr 2½ ungefär om en skulle sticka till stort barn-/liten damhand eller nr 3 om en skulle sticka till större damhand/liten herrdito. Så små händer har jag inte, så jag körde på nr 3. Nå. Jag känner väl någon rockande herre, med frusna fingrar, om de skulle bli superstora till mig själv - eller så tvättar jag dem varmt?

Ikväll går Byborna ut. Det är motorkulturhelg och på Hotell Amigo spelar Byns stolthet HazyDizzy sina AC/DC-covers och därtill är det något rockabillyband. Amigo är inte min grej och jag har sannerligen ingen lust att gå dit ensam, heller. Så jag är för mig själv. Flyter lite ovanpå. Drygar mig. Eller bara... är. Tråkig.

Lyssnar på musik och läser.

Vem har satt mina änglar i bur - Anders F. Rönnblom

på väg

Sakta tar jag tag i dagen. Frukosten är äten, disken diskad, musik lyssnas in och ett projekt påbörjas. Middag på grönsaker och ris puttrar på spisen och sprider goda dofter. Om en stund blir  det film. Det är lördag och en mycket bra sådan.

Orgone Accumulator - Hawkwind

 

ja! just så!

Klicka på bilden...