the bends

En del morgnar när jag ska till att vakna är det som att jag befinner mig på botten av en varm, djup sjö. Sakta, sakta tar jag mig upp mot ytan. Jag kan se hur ljuset bryter igenom trots att jag inte förmår öppna ögonen. Hjärnan börjar tänka tankar. Dagtankar. Men jag kan inte öppna ögonen. Min älskling är ganska morgonpigg och det händer att han försöker prata med mig. Det går ganska bra. Men jag kan inte befalla mina ögonlock att höjas såpass att jag kan betrakta min omvärld.

Om jag stiger mot medvetandet alltför snabbt kan jag få dykarsjuka.