Vi har en uppgift från skrivarkursen den kommande veckan: börja varje morgon med att, enligt en idé från Julia Cameron, bara skriva. Rakt av. Låta tankarna flöda ner genom armen, och ut på pappret från pennan. Inte stanna upp och tänka. Inte sortera. Bara tömma huvudet på allt. Ett bra sätt att komma igång med skrivande och, efter en tid, ett bra sätt att få syn på sina egna tankebanor. Vad som fyller ens sinne.
Jag har gjort min uppgift idag. Jag skrev den i ett kollegieblock trots att det var mycket frestande att öppna datorn och blogga ut det istället. Antagligen var det en bra sak. För även om jag är ganska öppen med vad jag tänker och tycker så tror jag att en del skulle hoppa omkring med krossade tår om jag skrev allt jag tänker och känner. Bara sådär, liksom. Utan en viss censur.
För morgonens tankar handlade, visade det sig när jag läste det snabbt efteråt, om vänskap. Om vänner. Om spel. Om sandlådor.
Och om Döden.
Men jag vet ju inte hurpass jag kan styra mig själv. Kanske kommer det plötsligt ett morgonbörp, bara. Säg inte att jag inte varnade er, då. ;)
Nu är det hög tid att borsta tänderna och knata till jobbet. Därborta i slutet av arbetsdagen kan jag skymta kaklet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar