måndag 19 mars 2012

resan går vidare

Vardagsmorgon med kaffe, tända ljus och älsklingen är jag inte bortskämd med. Så min vecka har startat ovanligt fint. Nu har han kört norrut och jag tar tag i dagen.

Mycket att göra idag; inledningsvis Resurs- och Utvecklingssamtal med min chef. Det är alltid spännande och intressant. Direkt därefter lektion. Jag har modellat fram hur jag och en klass skulle kunna använda The Hunger Games som lärobok i engelska och idag (och ett par lektioner framåt) tänkte jag pröva mina idéer tillsammans med en klass. Därefter har jag en rejäl hög med tentor (bl a i religion) att ta tag i.

Men först ska jag ju dricka morronkaffe, lyssna på P1-nyheter och fejsboka. En sak som jag funderar mycket över på facebook är alla dessa upprop för än det ena och än det andra. Och jag noterar hur tragedier och skamfläckar som exempelvis krigsövergrepp, mobbning, barnslaveri och hemlöshet ofta får betydligt mindre uppmärksamhet än inlägg och länkar om diverse djur som far illa. Inte så att det inte är behjärtansvärt och viktigt att värna om djuren (för det är det) men har inte fokus blivit lite skevt när man bryr sig mer om djur som far illa än om människor som gör det - vilket alltså ofta verkar vara fallet?

4 kommentarer:

ANNA sa...

Jag tycker världen är skev när såna där upprop öht behövs, oavsett om det är stackars katter eller stackars barn.

Å fejsbåkk.. där verkar mycket vara skruvat ett extra varv och ändå skevare än i verkligheten.

Lilla gumman. sa...

Det där handlar väl om vilka vänner du har, och vad de är mest "intresserade" av?

Jag tycker såklart att alla borde ha ett hem och att ingen ska misshandlas, men jag brinner för andra grejer. Om jag skulle brinna lika mycket för djur, människor och funktionshinder som jag gör för miljö och ekologi, ja då kan jag nog skippa familj, hus och trädgård.
Allt är väl en prioritet?

magda sa...

Anna> Du har - som så ofta! - en poäng...

Tina> Jovisst. Allt är en prioritet, men jag har snudd på 500 FBvänner och kan läsa en del öppna inlägg därutöver... så det känns lite symptomatiskt...

Lilla gumman. sa...

hmmm... kanske folk ser på djur som mer försvarslösa än människor? Att människor liksom "får skylla sig själva för att de satt sig i den situationen", medans det inte gäller djur?
Jag säger ju såklart inte att detta är fakta, jag är inte sååååå dum, men det kanske har en poäng?