så kasst och ändå... inte

Jo. Jag vet. Jag är kass med uppdateringar på helgerna. Men tro mig - ni vill inte läsa om gosiga sovmornar, långsamma frukostar, solskenspromenader, soffhäng, matlagning och alfapetspel hela tiden. Inte heller om en massa skratt, blues, mera sol - fast ute på altanen, goda viner, sommarplaner och tillbakablickar. Inte ens om diskussioner kring allt från relationer och inredning till politik och motorcyklar. Det vill ni inte. Och det är just sådant som mina helger består av just nu.

Men vi isolerar oss inte, egentligen. Folk kommer och går i huset och igår var vi både på husesyn hos grannen och i Kil för att fika och fira att Fanny fyllt femton. Prinsesstårta, cellospel och snack. Trivsamt med la famiglia!

Sommartid idag, alltså. Jag har inga problem med att komma mig upp även om jag tycker att det är en fullständigt värdelös idé. Dessutom tyder viss forskning på att det till och med kan vara farligt för hälsan. Där ser man. Men oavsett vad det står för tid på klockan känns det att det är om inte sommar så i alla fall vår. På riktigt. Okej, det blir nog bakslag nästa helg, med snöblask och elände, men ändå - krokusar, våreld, påskliljor och stockrosor börjar dyka upp i rabatterna liksom blåsippor och tussilago i gläntor och dikeskanter. Solen värmer skönt och liksom drar ut en ur huset. Idag kan det nog bli en vända till havet, höll jag på att säga. Det blir det naturligtvis inte, men väl en tur till Vänern som väl ändå kan sägas vara ett innanhav. Fika ska tas med. Filtar. Och jag lånar med mig älsklingens teleobjektiv ifall det dyker upp något intressant vid horisonten. Och kanske makrot också - ifall jag får för mig att ofreda småkryp.