Orsak:
"Läraren är viktig. Mycket viktig. Det största sveket mot eleverna är att läraren negligerar detta faktum. Läraren är den som påverkar det som sker i klassrummet här och nu, ansvarar för att i en djupare mening "hålla" i lärandet. Detta ansvar måste läraren axla, utveckla, undersöka, bearbeta och lära sig att bättre förstå. Kring läraren navigerar och relaterar eleverna. I klassrummet är allt det läraren gör, säger, inte gör, inte säger en modell för och i. En modell ur vilken eleverna kan låna, hämta, pröva, härma och utveckla i förhållande till.
Många tror att läraryrket handlar om vilken personlighet man har. Jag tror snarare att läraryrket handlar om vilken förståelse man har av sin betydelse för eleverna och de uppdrag läraryrket omfattar."
(Ur Nu ler Vygotskij - eleverna, undervisningen och Lgr 11 av Anne-Marie Körling)
Just så som jag så länge tänkt! Jag läser, stannar upp, kommenterar, läser vidare - eller om igen. Jämför med gymnasiets läroplan. Finner det gemensamma. Överför till min verklighet. Och nu,
när jag tar mig en liten lunchpromenad i den varma, härliga, efterlängtade vårsolen, ska jag ge mig själv lite reflektionstid.
2 kommentarer:
Det känns väldigt självklart. Tänker inte alla så, är min första tanke. Men uppenbarligen inte, annars hade hon väl knappast velat skriva en bok om det?
Ända sen jag läst om närmaste utvecklingszonen, som jag tycker går att applicera på mycket annat än klassrumssituationer har jag varit lite nyfiken på Han som ler. Kanske jag skulle läsa boken? :)
Jag tycker också det är självklart men hur ska man veta vad andra tänker om vi aldrig pratar om det - vilket också är en sak A-M skriver om.
Jag rekommenderar boken!
Skicka en kommentar