fredag 23 mars 2012

kvällens dikt

En diktsvit från höften, till Kosta Boda (med en blinkning till Jugnelius skriven på ett tåg igår när solen sken typ.



Kärleken är gjord av glas

& glas är gjort av kärlek,
sen är det inte mer med det…


I

(Varje skönhet kan spricka
Meden minnet av den är evigt.)

Kärleken är två smälta munnar för evigt fixerade mot varandra

Kärleken är genomskinlig och skör och rymmer pressade frukter, rymmer
porlande berusning rymmer
inget annat än möjligheten att rymma

Kärleken kan mycket riktigt ställas i en hylla bakom dörrar av glas
för att inte dammas ner, plockas fram bara till finare tillfällen
som kanske till jul eller melodifestvialfinal,
kärleken kan vara för fin för måndagar.

Kärleken kan också slängas bakom ryggen när man druckit upp den
kärleken kan vare helig och sparsmakad
eller handskas med i flerpack.
När man har många billiga istället för få som man verkligen gillar
då gör det inte lika mycket om de går sönder
eftersom man inte brydde sig över huvudtaget
Vissa kärlekar har man bara för att de är praktiska
och lätta att stapla.

Kärleken är ett förföriskt material, som ögat gärna vill tycka om
Kärleken smörar och flörtar och liksom tränger sig på och in
inte bara genom munnar utan också andra slags hål.
Det kan bli otäckt.
Kärleken är inte att lita på
Plötsligt kan den kastas i väggen och gå sönder
Eller än värre, kastat hårt mot en själv så att man själv går sönder
Kärleken kan likna vinden,
Men också isen.

Kärleken är inte evigt, den rör sig och skiftar form men alltid
så vill den dig något. Alltid.

Först flyter kärleken och allt är varmt
Sedan stelnar den och allt blir kallt och då
kan man lika gärna sälja den.

Det finns kärlek som är fin och kärlek som är för fattiga människor
Fattiga människor har sällan känslor
för stil och finess.
Fattiga människor har inte tid att njuta
de vill bara bli fulla så fort som möjligt.
Det är allt lite synd om dem.

Den finaste kärleken är den tunna, den som spricker så fort du slarvar
Den som kräver din totala närvaro,
obarmhärtigt.

Den som vill att mellanrummet mellan mun och njutning
ska vara tunn som självaste luften
Spunnen av ljus
Inget annat än ljus
En kärlek att dö för.

ll

Den finaste av kärlekar,
är den som är blåst av en mun och därför liknar en mun
Den finaste av kärlekar är den
som verkligen vill dig något
och inte bara bli glodd och tittad på
den som vill ge sin skönhet till dig
inte för att söva, men för att störa
den som om galler finns, vill visa galler

sjung med:
för bara den som ser sitt fängelse
kan bryta sig ut ur det.

(- Jojo. Precis som man för att överklaga sin dom
faktiskt först måste få reda på den….)


IlI.

Under läppstiftet en inskription;
V a k n a e l l e r d ö .


de putande läpparna
är inte enkla, aldrig bara enkla

de är livsfarliga.

© BOB HANSSON
(Och här lånade jag den...)

Inga kommentarer: