Igårkväll var min gamla klasskompis Ulla här. Fast numera känns hon ju som en nuvarande vän. Hon skulle bara låna ett par filmer, men blev kvar ett par timmar. Ett par timmar som förflöt mycket trevligt och mysigt under knaprande av hembakat knäckebröd och sköna samtal. Vänskap är ett förunderligt ting. Finns den där så finns den. Och då kan man tydligen plocka upp den efter nästan fyrtio år, putsa av den och bygga vidare. Som kärleken - i en del, mycket lyckliga, fall...
Innan Ulla dök upp hann vi med några omgångar Alfapet. Det gick inte så bra. För älsklingen, that is... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar