Inte helt tyst, förstås. Jag hör ett tyst sus från kylskåpet och med jämna mellanrum mullrar det till nere i pannrummet. Tangentbordsknattret låter också högt när inget annat stör.
Arbetsdag idag. Ett gäng treor ska skriva tentamen för CAE. De har jobbat på fint på lektionerna och jag är övertygad om att de kommer att göra bra ifrån sig. Det som möjligen gör mig orolig - och som antagligen bekymrar dem ännu mer - är att det igår kväll var dags för den årliga holmgången mot Åkrahäll (gymnasieskola i Nybro) i rugby. Det har taggats i veckor. Månader. Träningsmatcherna har varit tuffa tillställningar med stukningar, brutna fötter och annat som följd. Men uppenbarligen har peppningen och träningen gett resultat eftersom både tjejlaget och killaget spöade (möjligen bokstavligen, också?) bortalaget efter noter. Men det är inte detta som bekymrar mig, utan den efterföljande festen i natt som man troligen inte skojar bort i första taget...
Själv la jag mig tidigt och somnade tvärt medan min älskling roade sig på egen hand med böcker och musik och dator och whatnot. Jag känner mig utvilad och redo för den anspänning det också kan vara att hålla i en examination. Sex timmar totalt. Givetvis har vi korta raster mellan varje moment.
Nu bygger jag en solid grund för min egen insats. Njuter stillhet och ett tänt ljus. Dricker hett, svart kaffe och mumsar på en bit av focaccian vi bakade igår kväll, mellan alfapetomgångarna (som älsklingen vann - vi spelar bäst av tre).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar