en ny bekantskap

Jag trodde jag läst det mesta av Astrid Lindgren, utom hennes pjäser (men av dem har jag i alla fall läst Ingen rövare finns i skogen) men igår kväll när skrivarcirkeln passade på att lyssna till besökande Maria Nilson fick vi stifta bekantskap med Astrids tidiga hjältinna Kati. Det kändes riktigt intressant och förvånansvärt fräscht att höra Maria berätta om närläsning av böckerna om Kati och hur Astrid, genom bokens hjältinna, framför en ganska så vass samhällskritik - mitt ibland humorn och skratten. En supersnabb hjältebibliotekarie lyckades, under den korta föreläsningens gång, hinna ner i källaren och minsann hitta de tre böckerna om Kati. Jag ska faktiskt låna och läsa dem. Bara för mitt höga nöjes skull.

(Någon av er som känner igen/har läst dessa?)

Annars sätter skrivarcirkeln igång så mycket i mitt tanke- och själsliv. Jag får uppslag och ingångar. Den struktur jag vet mig behöva tar form. Först inuti mitt huvud och sedan ska jag rita ner den på ett vanligt papper. Old school. Jag behöver det väldigt visuella. Men det händer mig nu. Något är i vardande. Jag vet ännu inte vad eller hur, men jag anar det som den islossning man brukar slå vad om uppe i min ungdoms Klarälvsdal. Däruppe fryser man fast en flotte på älven om hösten och sedan slår man vad om när isen ska släppa den och låta den segla iväg. Men vi ska nog inte ha någon vadslagning här i bloggen. För när det lossnar kan jag kanske inte säga det. Inte just då i alla fall - av rädsla för att jinxa alltihop.

Dagen idag är arbete precis hela dagen. Ända in i kaklet ska jag innan jag kan sätta mig bakom ratten och köra norrut, i sällskap av Aino Trosell och hennes Hjärtblad. I slutet av resan väntar min älskling.

Jag laddar med kaffe, tända ljus och nyheter på P1 här vid mitt köksbord. Ute är det grått och disigt, men yr.no säger att det ska bli både soligt och varmt och det tar jag fasta på! Solglajjer på!