Den envetna marssolen tvingar mig ut. Jag kämpar i och för sig inte emot. Hur irriterande det än kan vara när den långa sidluggen hela tiden blåser över ögonen så förlåter ändå mjukheten i brisen allt. Och hur hårt jag än måste kisa, eftersom jag valde bort linserna och därmed också solglasögonen, så är solvärmen mot mitt trötta ansikte som den finaste lyckosmekning.
Jag går genom skogen och kommer ut på den gamla landsvägen som går in mot människobyn. Fågelsången är nästan bedövande och det luktar sött och liksom hopp. En lycklig stund. En annan by än min By. Men ändå så bekant. Liksom lite min i alla fall. Jag strosar runt i det lilla centrumet och funderar allvarligt på om det kanske är dags att begå uteserveringspremiär när jag ser att det lilla konditoriet fått ut möblerna och att de står mot en läig solvägg. Men jag vet en ännu mer inbjudande solvägg vid min älsklings hus och jag lovar mig själv att sitta där när jag kommer hem igen.
Jag sitter här nu. I tunn, kortärmad topp, kjol och tunna strumpor. Jag trodde jag skulle behöva en varm jacka att värma ryggen med, men istället rullar jag ihop den och använder den som kudde under mina skolösa fötter som jag lagt upp på en annan stol. Skorna står bredvid. Jag trodde jag skulle frysa utan dem. Då och då tar jag en klunk ur den svarta kaffemuggen på bordet bredvid mig. Jag läser lite om det värmländska musiklivet och inser att vad jag än känner och tänker om alla mina år på bästkusten så är det nog ändå värmlänning jag är. Här är jag som mest hemma. Här känner jag att jag har många små, fina rottrådar som fortfarande förbinder mig med landskapet och människorna. Rötter helt enkelt. Här. Mina. Jag är... hemma här.
Jag lutar mig tillbaka i stolen. Blundar och vänder ansiktet mot solen. Det hettar. I skogen på andra sidan den lilla vägen hör jag en hackspett. Eller om det är en spillkråka. Eller kanske en gröngöling? Låter gör den i alla fall och jag tycker det låter trivsamt.
Om en stund kommer min älskling hem från jobbet. Han vet inte om det än, men vi ska sitta en stund här i solen. Ta ett glas vin. Småprata. Njuta av det oerhörda och fantastiska. Att vi har varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar