lördag

En vanlig arbetsdag som alla andra. Bortsett från tystnaden som ger utrymme för tankar och reflektion. Tankar kring livet och hur det slingrar sig fram i meandrar som en gammal flod i en djup dalgång och ibland tar en oväntad vändning. Väller ut till en stilla sjö eller smalnar av, ökar hastigheten, rusar fram och kastar sig utför forsar. Ett nytt tillflöde - eller ett gammalt som sinar.

Jag läser vidare i Nu ler Vygotskij. Stannar upp ibland. Stryker under eller kommenterar i kanten. För en dialog med både mig själv och med författaren, Anne-Marie. Nya tankekartor ritas i mitt huvud. Idéer föds. Jag både får mitt arbete bekräftat och lust och inspiration att fortsätta utveckla undervisningen.

När arbetsdagen är slut väntar min älskling på mig därhemma. Det känns ovant. Men fint. Han kan vara en av de mest harmoniska människor jag mött. Det smittar av sig på mig. Tillsammans har vi aldrig tråkigt, inte ens i de mest vardagliga sysslorna. Och gemensamt finner vi en rytm för våra liv.