Jag tänker om rädslor man hade som barn. Jag var ingen rädd unge, men ändå fanns det en del saker jag var rädd för. En sådan sak var Barnavårdsnämnden. Varje gång jag varit olydig (vilket var väldigt ofta...) trodde jag de skulle komma och ta mig. Ibland stod en schackrutig folkabuss parkerad mittemot vårt hus. Jag trodde det var deras var jag nu fick det ifrån? Min far kanske skojade om det någon gång?
Vad jag inte fattade var att hade de haft anledning att komma så hade det ju knappast varit jag som legat pyrt till.
Men våra rädslor är ju sällan särskilt rationella.
Vilka var era rädslor, när ni var barn?
(Typ såhär fast en buss, dårå. Jag undrar om det inte var ett tvätteris firmabil...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar