Jan Björklund har nu börjat tagga ner värsta reformivern och talar om tålamod. Joråsåatte...
Vad gäller tankarna kring statushöjandet av yrket; de enda som kan höja statusen* är vi som arbetar i skolan själva. Jag kommer att upprepa detta tills tungan trillar av. Det handlar inte om att ändra vårt görande så mycket som att synliggöra det vi redan gör. Göra våra röster hörda i mediabruset. Delta i debatten. Ta plats! Att för oss själva återupprätta vår yrkesstolthet och yrkessjälvkänsla. Individuellt och kollektivt. Och det görs svårligen i det tysta...
Jag tycker att Anne-Marie uttrycker mycket kloka tankar här.
*Sedan kan det mycket väl vara så att bättre utbildningar, högre löner etc gör sitt till. Men i sig själva är detta knappast incitament för högre status. IMO.
2 kommentarer:
Jag är pessimist och tycker att en inte obetydlig andel av lärarkåren är dåligt utbildad och kass. Tyvärr.
Men beror det på att utbildningarna är kassa eller att individerna är det?
Visst har jag hört om - och någon gång stött på - kassa lärare, men detta har nästan alltid handlat om outbildade/obehöriga som i ordets bemärkelse inte är lärare utan möjligen uppehåller en sådan tjänst. Sedan har jag stött på en och annan olycklig individ som helt enkelt har fel jobb men inte insikt nog att se det - eller är för feg för att sadla om.
Men generellt har jag haft turen att arbeta tillsammans med galet duktiga och professionella lärare eller mött dem i andra mer eller mindre professionella sammanhang.
Skicka en kommentar