Jag har trillat dit igen. Börjat maniskt läsa Magdalena Ribbings sköna vett- och etikettspalt i DN.
Det senaste inlägget handlar om många mäns ovana att alltför ohöljt intressera sig för andra kvinnor än den de för tillfället umgås med - om så i all vänskaplighet. Jag vet hur otroligt irriterande det kan vara eftersom jag levt i många år tillsammans med en man som inte försummade ett tillfälle att till exempel nästan köra upp på trottoarer och refuger så snart vi var ute och åkte och råkade passera en attraktiv kvinna (företrädesvis under 25...). Han la ner den verksamheten då jag började sträcka ut handen och lägga den på signalhornet - länge - så att den unga damen ifråga hoppade högt och blev lite grinig. Åtminstone la han ner det när jag var med.
Jag tycker att det är en trist och märkligt omogen vana att så låta sig distraheras att man inte kan hålla fokus på den man umgås med. Och är det ens partner är det dubbelt idiotiskt. Jag har inte märkt att kvinnor ägnar sig åt detta beteende i lika hög utsträckning som män - men i den mån de gör det är det precis lika ohyfsat och dumt. Hur svårt kan det vara att vara diskret om man nu inte uppskattar den man är tillsammans med? Så - jag röstar för alternativ 2!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar