Gott nytt år, då. Och... Fin Fredag!fredag 31 december 2010
planer
Jag hade planerat en liten sammanfattning av 2010 här. Men jag tror inte riktigt jag hinner; så jag tar det i morgon. I eftertankens kranka blekhet...
Gott nytt år, då. Och... Fin Fredag!
Gott nytt år, då. Och... Fin Fredag!
gott slut
Årets sista dag. Jag sitter i soffan och samlar mig inför potatisskalning, pannacottatillverkning, dammsugning, disk av champagneglas, dukning, fiffning och moffning. Ikväll blir det middag med Mannens syster och hennes familj samt en god vän till Mannen.
Åtta minusgrader och sol ute. Det känns inte särskilt troligt att det ska bli mildväder och regn i natt, men å andra sidan kan det svänga fort.
Dags att ta tag i mitt liv. En stund. Sedan är jag tillbaka. Här.
Björkeryd 31 december, 2010
Åtta minusgrader och sol ute. Det känns inte särskilt troligt att det ska bli mildväder och regn i natt, men å andra sidan kan det svänga fort.
Dags att ta tag i mitt liv. En stund. Sedan är jag tillbaka. Här.
Björkeryd 31 december, 2010
torsdag 30 december 2010
det blir som det blir...
Utanför faller skymningen och snön på sjön har en blå ton. Vi är tillbaka hos Mannen igen. Det var skönt att vakna hemma hos mig i morse. Men det är fint att vara här också.
Idag har jag varit och blivit klippt. Jag har en klok frisör. Hon säger hela tiden att "det blir som det blir". Hon säger det inte om sitt arbete/mitt hår, naturligtvis - i så fall hade jag blivit orolig - utan mer om livet i allmänhet. Och hon har rätt. Till viss del.
Men jag vet ju att man dessutom kan påverka hur en del saker ska bli. Vill man något får man se till att saker och ting tar rätt riktning. Så förutom klippning har jag dessutom varit och sagt upp min lägenhet. En del av en större plan; när jag bestämde mig för att flytta från Stockholm bestämde jag mig också för att om jag fann tillbaka-flytt-beslutet vara lyckat, om jag trivdes på min arbetsplats och om jag fick en tillsvidaretjänst och kände att jag vill förbli smålänning så skulle jag se mig om efter ett hus.
Jag har sett mig om under det år som gått och häromsistens hittade jag ett hus som liksom väntade på mig. Mitt i Byn. Det är ett vackert och gediget byggt hus. När jag kliver in genom ytterdörren känns det varmt och välkomnande. Det känns... hemma. Snart är det hemma. Jag längtar!
Idag har jag varit och blivit klippt. Jag har en klok frisör. Hon säger hela tiden att "det blir som det blir". Hon säger det inte om sitt arbete/mitt hår, naturligtvis - i så fall hade jag blivit orolig - utan mer om livet i allmänhet. Och hon har rätt. Till viss del.
Men jag vet ju att man dessutom kan påverka hur en del saker ska bli. Vill man något får man se till att saker och ting tar rätt riktning. Så förutom klippning har jag dessutom varit och sagt upp min lägenhet. En del av en större plan; när jag bestämde mig för att flytta från Stockholm bestämde jag mig också för att om jag fann tillbaka-flytt-beslutet vara lyckat, om jag trivdes på min arbetsplats och om jag fick en tillsvidaretjänst och kände att jag vill förbli smålänning så skulle jag se mig om efter ett hus.
Jag har sett mig om under det år som gått och häromsistens hittade jag ett hus som liksom väntade på mig. Mitt i Byn. Det är ett vackert och gediget byggt hus. När jag kliver in genom ytterdörren känns det varmt och välkomnande. Det känns... hemma. Snart är det hemma. Jag längtar!
jomenvisst
Vore det inte fantastiskt på alla sätt och vis om jag hade haft ett rappat hus med brutet tak och många stora spröjsfönster? Kanske några lågmälda äppelträd i trädgården och en skyddad altan på vilken vi kunde sitta i försommarskymningen, dricka ett mjukt vin och samtala oss in i natten med varliga röster. Vore det inte lysande att ha ett matbordsförsett bibliotek för bullriga middagar och ett luftigt vardagsrum där vi dekorativt kunde drapera oss över sofforna kyliga söndagsmorgnar och dricka kanelkaffe och lyssna på jazz på svenska? Och på övervåningen ett soligt arbetsrum med plats för både skrivande och kärlek på en fluffig divan.
Fantastiskt. Lysande. Eller hur?
Emmaboda 30 december, 2010
Fantastiskt. Lysande. Eller hur?
Emmaboda 30 december, 2010
måndag 27 december 2010
nylackat
Nu har jag duschat och snajdat till mig och till och med fixat naglarna, i en glittrigt julröd nyans, och ätit mackor, dessutom. Livet känns genast lite roligare, lite mer värt att leva. Vore det inte så förbenat kallt skulle jag ta mig en promenad. Nu låter jag bli, hivar in lite mer ved i kakelugnarna och öppnar kanske en bok - eller bläddrar i ett glossigt inredningsmagasin jag unnade mig igår.
Men först; väcka Johanna! ;-)
Men först; väcka Johanna! ;-)
frostigt
När jag klev upp vid halvniotiden var det jämngrått och -14 ute. Jippi. Nu kikar solen fram över allt det vita och temperaturen har gått upp till -10.8. Utanför fönstret faller snöflingor, men jag tror de blåser ner från taket snarare än faller från molnen. Kakelugnarna är tända och en hel del av tapasen (tapana? tapasena? hur gör man bestämd form i plural - på svenska - av tapas?) till kvällens familjemiddag är förberedda. Det blir paella också. Och den misslyckade saffranskladdkakan och godis för senare förtäring.
Johanna sover och Mannen småpysslar. Själv är jag rastlös. Jag kan inte riktigt koppla av. Det känns som måsten runtomkring mig och även om de egentligen bara finns i mitt huvud är det rätt påfrestande. Till och med att duscha och snygga sig och lacka naglarna känns just nu som urjobbiga Projekt. BLEH.
Kanske blir allt bättre om jag äter frukost?
Björkeryd 27 december, 2010
Johanna sover och Mannen småpysslar. Själv är jag rastlös. Jag kan inte riktigt koppla av. Det känns som måsten runtomkring mig och även om de egentligen bara finns i mitt huvud är det rätt påfrestande. Till och med att duscha och snygga sig och lacka naglarna känns just nu som urjobbiga Projekt. BLEH.
Kanske blir allt bättre om jag äter frukost?
Björkeryd 27 december, 2010
söndag 26 december 2010
trams
Vi var in till stan en sväng. Stan i det här fallet är Karlskrona. Svinkallt och blåsigt. Ingen nöjestripp direkt. Men nu har vi provianterat. Samt kollat på jävligt små datorer. Men just som jag står där med pengar på fickan tappar jag liksom lusten. Jag köpte ett par reade adventsstjärnor, i stället.
Jag har bakat en saffranskladdkaka. Inte ens det kan jag göra utan att fucka upp. Den blev stenhård i kanterna, trots att jag tog ut den 5 minuter innan utsatt tid, och okladdig i mitten. FÄN också.
Men det var mysigt att kolla Crocodile Dundee (för vilken gång i ordningen?) och dricka kaffe med Johanna. Och senare ikväll ska vi se Damernas Detektivbyrå (som jag älskar!). Popcorn till det! Och stickning.
Livet går vidare.
Jag har bakat en saffranskladdkaka. Inte ens det kan jag göra utan att fucka upp. Den blev stenhård i kanterna, trots att jag tog ut den 5 minuter innan utsatt tid, och okladdig i mitten. FÄN också.
Men det var mysigt att kolla Crocodile Dundee (för vilken gång i ordningen?) och dricka kaffe med Johanna. Och senare ikväll ska vi se Damernas Detektivbyrå (som jag älskar!). Popcorn till det! Och stickning.
Livet går vidare.
fortsättningsvis
Som märks har jag tagit några dagars bloggpaus. Jag har firat jul med tre av mina fyra barn, min käraste och syrrorna med familjer. Vi reste långt - fram och tillbaka - och dessemellan myste vi, åt och drack gott, spelade sällskapsspel, småpratade och tog det allmänt lugnt.
Nu är vi hemma igen. Kallt och snöigt ute, och inomhus är det kakelugnssprak och kaffe. Johanna sover nog ännu. Om en stund ska vi in till stan och proviantera; i morgon blir det middag för Mannens barn med flera. Familjelivet går vidare.
God fortsättning!
Björkeryd 26 december, 2010
Nu är vi hemma igen. Kallt och snöigt ute, och inomhus är det kakelugnssprak och kaffe. Johanna sover nog ännu. Om en stund ska vi in till stan och proviantera; i morgon blir det middag för Mannens barn med flera. Familjelivet går vidare.
God fortsättning!
Björkeryd 26 december, 2010
torsdag 23 december 2010
fulsur
Jag är en smula sur på fuldesign.se som uppdaterar i otakt. De har fortfarande inte lagt upp lucka 22, fast det är den 23:dje idag. Så min uppdatering får vänta den också.
Annars har natten varit mild och öm och jag har sovit nästan tio timmar i sträck. Huvudet är fortfarande lite tungt, men i övrigt känns livet gott. Ute är det varmare idag, bara - 6.8... Nu ska jag packa och fixa fika och dricka lite mer kaffe innan vi kör norrut vid niotiden. Lugnt och fint ska vi köra och en god torsdag önskar jag er!
Emmaboda 23 december, 2010
Annars har natten varit mild och öm och jag har sovit nästan tio timmar i sträck. Huvudet är fortfarande lite tungt, men i övrigt känns livet gott. Ute är det varmare idag, bara - 6.8... Nu ska jag packa och fixa fika och dricka lite mer kaffe innan vi kör norrut vid niotiden. Lugnt och fint ska vi köra och en god torsdag önskar jag er!
Emmaboda 23 december, 2010
onsdag 22 december 2010
låååååååv
Nu har jag jullov. Det är så "kort" i år att jag fick börja fira det direkt efter arbetsdagens slut. Rödbetssalladen är ihopmojad och en stor Jansson står till kylning på balkongen. I morgon bitti bär det av mot Värmland, tillsammans med Mannen, för att fira julen tillsammans med syrror och barn (mer eller mindre vuxna) och respektive och säkert en farmor och någon hund också!
De senaste veckornas anspänning släppte direkt jag kom hem. Jag hann inte ens öppna vinflaskan som stått på lut. Tramsigt toktrött och huvudvärken från helvetet.
Men nu har jag en tillsvidareanställning och anständig lön. Bra slut på ett bra arbetsår.
De senaste veckornas anspänning släppte direkt jag kom hem. Jag hann inte ens öppna vinflaskan som stått på lut. Tramsigt toktrött och huvudvärken från helvetet.
Men nu har jag en tillsvidareanställning och anständig lön. Bra slut på ett bra arbetsår.
final
Sista arbetsdagen idag. Det blev en lååååång dag igår. Tretton timmar av muntliga examinationer är ganska ansträngande. Men så värt allt när alla elever faktiskt klarar sig, om än med varierande resultat! Så när jag kom hem fick det bli ett kort telefonsamtal med min käraste, lite snabbt käk och sedan... sängen. Jag hade inga problem med att somna. Hann inte ens tänka på att öppna Shantaram för några sidors läsning.
Å andra sidan vaknade jag före sex. Tänkte att jag lika gärna kunde kliva upp. Det liksom såg kallt ut därutanför och en koll på termometerns bekräftade det; det är just nu -24 grader. Ptja - jag får väl låta ett par svarta leggings komplettera den aningens korta kjolen, dårå.
Arbetsdagen blir lugn. Lektion ett: se klart Bowling for Columbine med TE1 (diskussion kring filmen först efter lovet). Lektion två: se klart Once Were Warriors med NT2 (ingen diskussion alls eftersom filmen avslutar ett arbete vi gjort). Lektion tre: rolig diskussionsuppgift med NS1. Sedan ska jag och härliga kollegan Annhelen förbereda lite glöggmingel medan resten av folket går till kyrkan för julavslutning (på elevrådets initiativ... jag undrar vad som förorsakade den kovändningen... jag vill minnas att de var väldigt emot just kyrkbesök..?) och när det sedan minglats klart hoppas jag kunna traska hem, via affären för inhandling av ingredienser till Janssons frestelse och rödbetssallad som är mina bidrag till släktjulbordet. Det ska jag alltså laga till ikväll. Hej och hå - och gärna en flaska rom på det...
Men först... mer kaffe!
Emmaboda 22 december, 2010
Å andra sidan vaknade jag före sex. Tänkte att jag lika gärna kunde kliva upp. Det liksom såg kallt ut därutanför och en koll på termometerns bekräftade det; det är just nu -24 grader. Ptja - jag får väl låta ett par svarta leggings komplettera den aningens korta kjolen, dårå.
Arbetsdagen blir lugn. Lektion ett: se klart Bowling for Columbine med TE1 (diskussion kring filmen först efter lovet). Lektion två: se klart Once Were Warriors med NT2 (ingen diskussion alls eftersom filmen avslutar ett arbete vi gjort). Lektion tre: rolig diskussionsuppgift med NS1. Sedan ska jag och härliga kollegan Annhelen förbereda lite glöggmingel medan resten av folket går till kyrkan för julavslutning (på elevrådets initiativ... jag undrar vad som förorsakade den kovändningen... jag vill minnas att de var väldigt emot just kyrkbesök..?) och när det sedan minglats klart hoppas jag kunna traska hem, via affären för inhandling av ingredienser till Janssons frestelse och rödbetssallad som är mina bidrag till släktjulbordet. Det ska jag alltså laga till ikväll. Hej och hå - och gärna en flaska rom på det...Men först... mer kaffe!
Emmaboda 22 december, 2010
tisdag 21 december 2010
variation
Idag dricker jag inte kanelkaffe. Kanelen är slut. Men kardemumma är en annan klassiker och på något vis gör kryddning kaffet ännu mer njutbart, så jag kör på det idag. Termometern visar -15.1 och det är vindstilla. Ära vare Buddha för mina härliga lovikkavantar!
Naglarna är röda och det mesta av klädseln svart. Bad hairday men det får vara som det är när det inte blir som det ska.
På väg till jobbet ska jag kila inom Fenix och köpa en lunchbaguette och något sött till min med-examinator. Han gillar sådant. Själv håller jag mig till bananer och knäckemackor. Det ger snabb energi frampå eftermiddagen när koncentrationen börjar dippa. Eleverna är dock fokuserade och gör goda resultat. Nästan så att jag sitter och blir lite mallig över dem! Vi har arbetat bra tillsammans i höst och jag ser fram emot B-kursen!
På P1-morgon talas det med allvarliga röster om en tänkbar framtida brist på... vägsalt. Jag tänker att det nog ändå får klassas som något av ett i-landsproblem. Eller?
Vintersolstånd i morgon. Man kanske skulle blota lite ikväll?
Emmaboda 21 december, 2010
Naglarna är röda och det mesta av klädseln svart. Bad hairday men det får vara som det är när det inte blir som det ska.
På väg till jobbet ska jag kila inom Fenix och köpa en lunchbaguette och något sött till min med-examinator. Han gillar sådant. Själv håller jag mig till bananer och knäckemackor. Det ger snabb energi frampå eftermiddagen när koncentrationen börjar dippa. Eleverna är dock fokuserade och gör goda resultat. Nästan så att jag sitter och blir lite mallig över dem! Vi har arbetat bra tillsammans i höst och jag ser fram emot B-kursen!
På P1-morgon talas det med allvarliga röster om en tänkbar framtida brist på... vägsalt. Jag tänker att det nog ändå får klassas som något av ett i-landsproblem. Eller?
Vintersolstånd i morgon. Man kanske skulle blota lite ikväll?Emmaboda 21 december, 2010
måndag 20 december 2010
sluttampen
Nu är det bara tre arbetsdagar kvar, innan jag får jullov. Vi jobbar intensivt in i det sista. Nu stundar två heldagar med muntliga examinationer i religionskunskap A. Parallellt med det har jag planerat mina vanliga lektioner så att de ska fungera fint, även om jag inte är där.
Jag gaskar upp mig med ett par muggar gott Zoegas Blue Java, tända ljus och P1-morgon. Egentligen skulle jag vilja läsa DN varje morgon, men i brist på det är P1 suveränt bra. Sedan kompletterar jag med att snabbt ögna igenom DN på nätet här hemma, och i mån av tid kolla lite i pappersvarianten till förmiddagskaffet eller på lunchen.
Naglarna är rejält rosa idag. I övrigt svart. Precis som morgonen där utanför.
Emmaboda 20 december, 2010
Jag gaskar upp mig med ett par muggar gott Zoegas Blue Java, tända ljus och P1-morgon. Egentligen skulle jag vilja läsa DN varje morgon, men i brist på det är P1 suveränt bra. Sedan kompletterar jag med att snabbt ögna igenom DN på nätet här hemma, och i mån av tid kolla lite i pappersvarianten till förmiddagskaffet eller på lunchen.
Naglarna är rejält rosa idag. I övrigt svart. Precis som morgonen där utanför.
Emmaboda 20 december, 2010
söndag 19 december 2010
lättnad
Jag brukar faktiskt inte stressas upp av vare sig jul eller jobb. Något som däremot kan jaga upp mig något alldeles oerhört är när fondförvaltare och premiepensionsmyndigheter och fan och hans mormor tjatar och hetsar om fondplaceringar och pensionsval. Så nu lättade jag något på den bördan genom att ge ett fondserviceföretag en fot därbak. Dessutom sparade jag 579 kronor. Av bara farten passade jag på att säga upp medlemskapet i Hyresgästföreningen också.
Nu känner jag mig lättad. Men trött. Huvudet värker. Dags för horisontalläge.
Nu känner jag mig lättad. Men trött. Huvudet värker. Dags för horisontalläge.
betraktelse
Jag sitter i den röda soffan med mitt morronkaffe, som har en alldeles lagom anstrykning av kanel i smak och doft. Bredvid mig sitter Mannen, försjunken i en bok. Det är alldeles tyst, det enda som hörs är lite knakningar och knäppningar i det gamla huset, när det rör på sig och försiktigt protesterar mot temperaturskillnaderna mellan ute och inne.
Det har fallit ännu mer snö i natt. Kanske ett par decimeter. Hela bygden ligger inbäddad i det vita och himlen är ljust grå. Sjön är frusen och snötäckt. Världen därutanför har blivit monokrom.
Vi unnar oss en stillsam start på en dag som annars kommer att bli rätt aktiv; här väntar städning, tvätt och en del matförberedelser inför julen, såsom köttbullsstekande och sillinläggning. Det är nog mestadels Mannen som ska stå vid spisen. Själv prokrastinerar jag som vanligt och tänker mig att rödbetssalladen och Janssonen ska skapas någon kväll i veckan.
I natt drömde jag att jag var i Karlstad. Jag skulle hem med en buss som avgick från Falkagård (vilket alla falkenbergare vet ligger just i Falkenberg) och när jag gick från stan mot hotellet såg jag det på avstånd och beräknade att de tio minuter jag hade på mig skulle räcka mer än väl, min tunga packning till trots. Men ju mer jag gick och ju fortare jag gick, ju längre bort låg hotellet och plötsligt var jag dessutom på helt fel sida av Klarälven och trots att jag till slut fick tag på en taxi så krympte tiden snabbt. Dessutom var taxin full med folk som skulle till sina destinationer före mig och jag insåg att jag aldrig skulle hinna med den där bussen. Sedan vaknade jag naturligtvis.
Nu fyller jag på min mugg och brer mig en havreknäckemacka och sedan blir det nog till att börja greja här...
Björkeryd 19 december, 2010
Det har fallit ännu mer snö i natt. Kanske ett par decimeter. Hela bygden ligger inbäddad i det vita och himlen är ljust grå. Sjön är frusen och snötäckt. Världen därutanför har blivit monokrom.
Vi unnar oss en stillsam start på en dag som annars kommer att bli rätt aktiv; här väntar städning, tvätt och en del matförberedelser inför julen, såsom köttbullsstekande och sillinläggning. Det är nog mestadels Mannen som ska stå vid spisen. Själv prokrastinerar jag som vanligt och tänker mig att rödbetssalladen och Janssonen ska skapas någon kväll i veckan.
I natt drömde jag att jag var i Karlstad. Jag skulle hem med en buss som avgick från Falkagård (vilket alla falkenbergare vet ligger just i Falkenberg) och när jag gick från stan mot hotellet såg jag det på avstånd och beräknade att de tio minuter jag hade på mig skulle räcka mer än väl, min tunga packning till trots. Men ju mer jag gick och ju fortare jag gick, ju längre bort låg hotellet och plötsligt var jag dessutom på helt fel sida av Klarälven och trots att jag till slut fick tag på en taxi så krympte tiden snabbt. Dessutom var taxin full med folk som skulle till sina destinationer före mig och jag insåg att jag aldrig skulle hinna med den där bussen. Sedan vaknade jag naturligtvis.
Nu fyller jag på min mugg och brer mig en havreknäckemacka och sedan blir det nog till att börja greja här...
Björkeryd 19 december, 2010
lördag 18 december 2010
julinköp
Jag är smart. Jag köper julklappar till småkusinerna via nätet. Först har jag nogsamt tagit reda på vad de önskar sig i bokväg. Sedan beställer jag det. Och nu har jag börjat slå in dem i fint papper. Egentligen hade jag tänkt köpa småkillarna varsin vuvuzela - men jag hittade inga.
Men idag har vi också varit i stan och julshoppat, min käraste och jag. Han skulle köpa julklappar till sina barn och jag hade ett par andra ärenden (köpa garn på Ull o Lull, till exempel). Vi höll oss lugna och fina och lät oss inte ryckas med av stressen. På Stadium köpte vi julklappar till varandra, fast vi ju inte skulle... Jag köpte honom ett par pumabraller och så köpte han ett par adidasdito till mig. Alla nöjda och glada. Sedan bunkrade vi lite mat och dryck. Jag var fruktansvärt hungrig vid det laget och då gick det precis så illa som det brukar; jag köpte en påse smågodis. Jag har inte ätit upp allt, men mår förfärligt illa och då inte bara fysiskt. Just nu vill jag mest spy på mig själv, dock. Men efter jullovet ska jag ta tag i den delen av mitt liv igen - den har fått stå åt sidan för väldigt mycket arbete och annat.
I skrivande stund mojar Mannen med middag i köket. Jag eldar i kakelugnen och slår in hårda paket. Det känns som en något snedfördelad arbetsfördelning, men det funkar för oss.
Nu ska jag återgå till paketpysslandet!
Björkeryd 18 december, 2010
Men idag har vi också varit i stan och julshoppat, min käraste och jag. Han skulle köpa julklappar till sina barn och jag hade ett par andra ärenden (köpa garn på Ull o Lull, till exempel). Vi höll oss lugna och fina och lät oss inte ryckas med av stressen. På Stadium köpte vi julklappar till varandra, fast vi ju inte skulle... Jag köpte honom ett par pumabraller och så köpte han ett par adidasdito till mig. Alla nöjda och glada. Sedan bunkrade vi lite mat och dryck. Jag var fruktansvärt hungrig vid det laget och då gick det precis så illa som det brukar; jag köpte en påse smågodis. Jag har inte ätit upp allt, men mår förfärligt illa och då inte bara fysiskt. Just nu vill jag mest spy på mig själv, dock. Men efter jullovet ska jag ta tag i den delen av mitt liv igen - den har fått stå åt sidan för väldigt mycket arbete och annat.
I skrivande stund mojar Mannen med middag i köket. Jag eldar i kakelugnen och slår in hårda paket. Det känns som en något snedfördelad arbetsfördelning, men det funkar för oss.
Nu ska jag återgå till paketpysslandet!
Björkeryd 18 december, 2010
fredag 17 december 2010
rosa
Nyss kom jag på vad det var jag skulle ha det där USB-minnet till; jag skulle ju göra en snygg powerpointpresentation kring plikt- och nyttoetiken till morgonens lektion i religionskunskap. Håhåjaja. Undras om jag hinner det nu? Eller ska jag i stället visa Karl-Bertil Jonssons Julafton?
För övrigt är detta terminens sista Fina Fredag och jag högtidlighåller den med svart kjol och topp accentuerat med en ny, kardemummafärgad kofta med ett kort blixtlås på tvärs. Rosa nagellack och dito, lite blingiga örhängen.
Ikväll: mys med Mannen. Det är Fint, det också!
Emmaboda 17 december, 2010
För övrigt är detta terminens sista Fina Fredag och jag högtidlighåller den med svart kjol och topp accentuerat med en ny, kardemummafärgad kofta med ett kort blixtlås på tvärs. Rosa nagellack och dito, lite blingiga örhängen.
Ikväll: mys med Mannen. Det är Fint, det också!
Emmaboda 17 december, 2010
torsdag 16 december 2010
minne
På mitt köksbord ligger ett USB-minne. Det påminner mig om Stones. Eller kanske Steven Tyler? Jag tog hem det från mitt arbete, för jag tänkte använda det till något arbetsrelaterat. Nu minns jag inte vad. Jag tar det som ett tecken på att det säkert inte var viktigt. Eller så får jag göra en brandkårsutryckning i morgon.Nu är det mindre än en vecka kvar till jullovet. Jag behöver det nu. Min käraste har gett mig ett par... lusetofflor. Dem ska jag hasa omkring i hela lovet. Åtminstone mellandagarna. Över själva helgerna måste jag nog vara presentabel.
En liten snöstorm slog till under förmiddagen, för att sedan komma av sig under eftermiddagen. Lika bra det. Inte så kul för folk som inte har möjlighet att få vara inne. Själv sitter/går/står/flänger jag omkring inomhus och tittar ut och behöver oftast bara bylsa på mig varmt och knata hem. Idag kom jag ju direkt från Mannen till jobbet och hade bilen med mig, så jag fick borsta av den innan jag körde hem. Inte särskilt jobbigt.
Har pratat med lillsyrran Malin. Sista planeringen inför storjulen. Fördelning av vem som tar med vad. Luftmadrasser. Logistik. Förväntan.
Emmaboda 16 december, 2010
fulkalendern
Punktlighet. Se där en av de dygder som fuldesign.se odlar - inte utan viss framgång.
Här är alltså lucka nummer 16
Här är alltså lucka nummer 16
onsdag 15 december 2010
lugn o fin
Körde ner till Blekinge på hala vintervägar. Men bilen går som ett spjut och ligger fint på vägen. Fin bil.
Vi har ätit middag, som Mannen lagat, och nu blir det soffhäng med te och kakelugnssprak för hela slanten.
Ha en god kväll!
Vi har ätit middag, som Mannen lagat, och nu blir det soffhäng med te och kakelugnssprak för hela slanten.
Ha en god kväll!
jymden
På vetenskapsradion hör jag om en Voyagerfarkost som nu, efter trettio års färd, snart lämnar vårt solsystem för att färdas vidare ut i världsrymden. Ombord spelas Johann Sebastian Bachs Das Wohltemperierte Klavier.Av programinslaget förstod jag att detta är en lyckad resa som fyller många med spänning och intresse. Själv blir jag lite tom och kall inuti; det känns så oerhört ödsligt och sorgligt med den där lilla farkosten (om än obemannad) som stävar vidare och kanske når någon slags destination i en fjärran stjärnbild om sisådär en tiotusen år...
Emmaboda 15 december, 2010
tisdag 14 december 2010
godsaker
Nu är det säsong för clementiner och eftersom jag ändå pajat LCHF-köret för en tid så passar jag på att knarka dessa ljuvligt söta små citrusfrukter. Mina händer doftar jul.
Dagen har rullat på. Fullt ös medvetslös. Dessutom hade jag ett möte med överförmyndaren som tog kontakt för ett par veckor sedan för att höra om jag kunde tänka mig att åta mig ett uppdrag som god man för ett ensamkommande flyktingbarn - en liten kille på 10 år. Jag gillar godhet och en del barn och är inte rädd för att bejaka en och annan manlig sida av mig själv så jag tänkte att "varför inte?" och idag hade vi därför ett möte (efter att jag fått ta emot en hel del skriftlig information kring god manskap) och sedan skrev jag på ett papper och nu är jag alltså en god man.
Fast kvinna, dårå.
Dagen har rullat på. Fullt ös medvetslös. Dessutom hade jag ett möte med överförmyndaren som tog kontakt för ett par veckor sedan för att höra om jag kunde tänka mig att åta mig ett uppdrag som god man för ett ensamkommande flyktingbarn - en liten kille på 10 år. Jag gillar godhet och en del barn och är inte rädd för att bejaka en och annan manlig sida av mig själv så jag tänkte att "varför inte?" och idag hade vi därför ett möte (efter att jag fått ta emot en hel del skriftlig information kring god manskap) och sedan skrev jag på ett papper och nu är jag alltså en god man.
Fast kvinna, dårå.
morronfnul
Jag har verkligen hamnat i en våg av läsning. Klippte Knausgård i helgen och igår blev det Katarina Wennstams Alfahannen. Läsning är underbart. Kanske har jag fel yrke ändå? Tänk att få arbeta som lektör...
Men ikväll hoppas jag det är något vettigt på teve så jag kan sitta i soffan, slökolla och samtidigt sticka klart mina projekt. De är inte julklappar, men eftersom jag stickar till ett par sötisar jag träffar vid jul tänkte jag överlämna grejerna då. Vi får väl se hur det går med den planen, när Shantaram kallar på mig.
Fortsatt långa dagar på jobbet. Tidiga morgnar (tidiga för att vara på en skola, that is) och sena eftermiddagar (fullt normalt på en skola...). Idag: morgonmöte med Östersjöprojektgruppen. Saker och ting måste styras upp så att det hela blir hanterligt och så att våra ungdomar trivs med det hela. Det är härligt med engagemang, men det får vara måtta på saker och ting (och oavsett vad en av våra lokaltidningar påstår har jag inte dementerat någonting alls... inte bekräftat något heller... och jag gillar inte när någon annan opåkallat gör sig till talesman för mig...).
Men än är det tid. Än hinner jag fylla upp muggen igen, med kaffe, och lyssna till läget i Italien inför det förestående valet, läget i Luton och samtal kring hur det funkar när företrädesvis unga män blir extremister och rentav terrorister.
Emmaboda 14 december, 2010
Men ikväll hoppas jag det är något vettigt på teve så jag kan sitta i soffan, slökolla och samtidigt sticka klart mina projekt. De är inte julklappar, men eftersom jag stickar till ett par sötisar jag träffar vid jul tänkte jag överlämna grejerna då. Vi får väl se hur det går med den planen, när Shantaram kallar på mig.
Fortsatt långa dagar på jobbet. Tidiga morgnar (tidiga för att vara på en skola, that is) och sena eftermiddagar (fullt normalt på en skola...). Idag: morgonmöte med Östersjöprojektgruppen. Saker och ting måste styras upp så att det hela blir hanterligt och så att våra ungdomar trivs med det hela. Det är härligt med engagemang, men det får vara måtta på saker och ting (och oavsett vad en av våra lokaltidningar påstår har jag inte dementerat någonting alls... inte bekräftat något heller... och jag gillar inte när någon annan opåkallat gör sig till talesman för mig...).
Men än är det tid. Än hinner jag fylla upp muggen igen, med kaffe, och lyssna till läget i Italien inför det förestående valet, läget i Luton och samtal kring hur det funkar när företrädesvis unga män blir extremister och rentav terrorister.
Emmaboda 14 december, 2010
måndag 13 december 2010
insats
Ny vecka - nya insatser! Jag laddar för en innehållsrik vecka, med några viktiga avgöranden, genom att dricka kaffe vid tända ljus och lyssna på P1-morgon. Terrorismen är i Sverige - igen. Oavsett om det är ett isolerat idiotdåd av en ensam, förvirrad individ eller en del i något större så är det obehagligt ur flera synvinklar. Folk kommer att bli räddare. Räddare för att röra sig fritt. Räddare för invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. Rädsla är kontraproduktivt.
Helgen har sammanfattningsvis varit übermysig. Stillsam samvaro med min käraste, läsning, musik och matlagning kryddat med någon liten promenad, lite pysslande och så fika och massa prat tillsammans med Catharina.
Jag är redo för de där nya insatserna!
Emmaboda 13 december, 2010
Helgen har sammanfattningsvis varit übermysig. Stillsam samvaro med min käraste, läsning, musik och matlagning kryddat med någon liten promenad, lite pysslande och så fika och massa prat tillsammans med Catharina.
Jag är redo för de där nya insatserna!
Emmaboda 13 december, 2010
söndag 12 december 2010
tempus fugit
Jag tänker mycket på tid, nuförtiden. Kanske är det den här andra halvleken som gör att jag börjar tänka mycket mer på vad jag vill ha ut av [resten av] livet, vad jag är nöjd med, vad jag vill förändra och hur jag vill leva - ja, till och med var jag vill leva. Tidigare har jag inte haft några bekymmer med att dra upp bopålarna för att se vad som finns runt hörnet, men nu känner jag ett starkt behov av att rota mig. Att vara mer i häret och nuet - i den mån det är möjligt att göra samtidigt som framtiden alltid är det mest spännande. Jag känner helt enkelt av tidens flykt på ett mer påtagligt vis.
Jag funderar över några tankar från Knausgårds Min kamp som touchar detta...
" När utblicken över världen blir större minskar inte bara smärtan den vållar, utan även meningen. Att förstå världen är att ställa sig på ett bestämt avstånd till den. Det som är för litet att se med blotta ögat, exempelvis molekyler och atomer, förstorar vi upp, och det som är för stort, som molnsystem, floddeltan, stjärnbilder, förminskar vi. När vi sålunda har hämtat in det inom våra sinnens räckvidd fixerar vi det. Det fixerade kallar vi kunskap.Under hela barndomen och ungdomen strävar vi efter att upprätthålla det korrekta avståndet till ting och fenomen. Vi läser, vi lär, vi upplever, vi korrigerar. En dag kommer vi till den punkt där alla nödvändiga avstånd är fastlagda, alla nödvändiga system etablerade. Det är då tiden börjar gå fortare. Den möter inte längre några hinder, allt är fastlagt, tiden forsar genom våra liv, dagarna försvinner i våldsam fart, innan vi vet ordet av är vi fyrtio, femtio, sextio... mening kräver mognad, mognad kräver tid, tid kräver motstånd. Kunskap är avstånd, avstånd är stillestånd och meningens fiende."
Det tål att tänkas på.
Jag funderar över några tankar från Knausgårds Min kamp som touchar detta...
" När utblicken över världen blir större minskar inte bara smärtan den vållar, utan även meningen. Att förstå världen är att ställa sig på ett bestämt avstånd till den. Det som är för litet att se med blotta ögat, exempelvis molekyler och atomer, förstorar vi upp, och det som är för stort, som molnsystem, floddeltan, stjärnbilder, förminskar vi. När vi sålunda har hämtat in det inom våra sinnens räckvidd fixerar vi det. Det fixerade kallar vi kunskap.Under hela barndomen och ungdomen strävar vi efter att upprätthålla det korrekta avståndet till ting och fenomen. Vi läser, vi lär, vi upplever, vi korrigerar. En dag kommer vi till den punkt där alla nödvändiga avstånd är fastlagda, alla nödvändiga system etablerade. Det är då tiden börjar gå fortare. Den möter inte längre några hinder, allt är fastlagt, tiden forsar genom våra liv, dagarna försvinner i våldsam fart, innan vi vet ordet av är vi fyrtio, femtio, sextio... mening kräver mognad, mognad kräver tid, tid kräver motstånd. Kunskap är avstånd, avstånd är stillestånd och meningens fiende."
Det tål att tänkas på.
tredje advent
Ute är det flera minusgrader igen och solgnistrande snö. Samt en vass vind. Som gjort för att kura inne, alltså. Vi har ätit en smarrig frukost i skenet av tre tända ljus, vilket i och för sig var mer av en symbolisk adventshandling än berättigad av praktiska skäl eftersom det skarpa solljuset slog ut effekten av dem, grundligen. Sedan har Mannen pluggat och jag har tillverkat ännu ett par fulkort.
Planen för dagen är ganska lös i kanten. Det enda som med säkerhet kommer att hända är att Catharina kikar förbi på en liten adventsfika, framåt kvällskanten. Därav lär det också hända att en liten driva lussebullar tillverkas. Middagen blir en gräddig laxsoppa som Mannen snitsade ihop redan igår, så den behöver vi inte tänka på idag.
Så... jag sätter väl på en kanna kaffe och fortsätter med Knausgård.
Emmaboda 12 december, 2010
Planen för dagen är ganska lös i kanten. Det enda som med säkerhet kommer att hända är att Catharina kikar förbi på en liten adventsfika, framåt kvällskanten. Därav lär det också hända att en liten driva lussebullar tillverkas. Middagen blir en gräddig laxsoppa som Mannen snitsade ihop redan igår, så den behöver vi inte tänka på idag.
Så... jag sätter väl på en kanna kaffe och fortsätter med Knausgård.
Emmaboda 12 december, 2010
fulkalendern
Jag har kommit på att det egentligen är helt i sin ordning när en fulkalenderuppdatering är lite på skrå.
Så här kommer gårdagens. Idag. Det är mer eller mindre läge för lucka nummer 11.
Har ni förresten pysslat något ur kalendern? Jag har pysslat fulkort i dagarna två nu!
Så här kommer gårdagens. Idag. Det är mer eller mindre läge för lucka nummer 11.
Har ni förresten pysslat något ur kalendern? Jag har pysslat fulkort i dagarna två nu!
lördag 11 december 2010
lördag hemma
Han dök upp sent igår kväll, Mannen. Vi satt och pratade en stund. Drack te. Gick och la oss. Ute var det 7 minusgrader och snöknarrigt. När vi vaknade i morse var det 2 plusgrader och det snöade lätt.
Efter lite läsning och så småningom frukost tog vi en runda på Byn. Kollade lite loppis, köpte öl och lax till sushin som jag lovat laga.
Löftet är nu infriat. Ett stort fat med maki och nigiri står på vänt i kylen. Frank Zappas Overnite Sensation på stereon. Tända ljus.
Jag har börjat knåpa ihop årets fulkort. Det blir en blandad giv.
En fin dag. Hemma.
Emmaboda 11 december, 2010
Efter lite läsning och så småningom frukost tog vi en runda på Byn. Kollade lite loppis, köpte öl och lax till sushin som jag lovat laga.
Löftet är nu infriat. Ett stort fat med maki och nigiri står på vänt i kylen. Frank Zappas Overnite Sensation på stereon. Tända ljus.
Jag har börjat knåpa ihop årets fulkort. Det blir en blandad giv.
En fin dag. Hemma.
Emmaboda 11 december, 2010
fredag 10 december 2010
fredagskväll
Det blev en ovanligt lång fredagsarbetsdag idag. Jag hade ett möte med vår externe examinator för a-kursen i religionskunskap och efter det moddade jag en tenta och kopierade upp och möblerade om tentasalen. Och så lite annat pyssel. Men... det var fortfarande ljust när jag kom hem! Det var åtminstone inte mörkt.
Så jag skottade fram min bil, som stått i nästan två veckor, och den startade direkt. Dock tappar höger fram luft när den står och det var knappt att den var såpass körbar att jag kom till närmaste mack, där ventilpluppen såklart var så hårt åtdragen att jag fick gå in och låna en tång varpå den vänlige innehavaren av macken (och tången) följde med ut och inte bara fick loss den utan dessutom helt gentlemannamässigt såg till att fylla på luft också. Det är skönt med hjälpsamma medmänniskor. What goes around comes around.
Med en varmkörd bil körde jag för att proviantera mat och vin och glögg och sedan körde jag hem för att lasta ur och försöka reda ut den röra som ackumulerats i mitt hem den senaste veckan. Det tog en god stund. Men nu är det rent och fint och undanplockat och små ljus brinner här och var och Trans-Siberian Orchestra står traditionsenligt för soundtracket. Glögg och russin i en mugg. Nu kan helgen få komma! Och min käraste. Helgen är redan här, ju, men Mannen är på julmiddag med jobbet och dyker nog inte upp förrän hyfsat sent. Hoppas jag är vaken då. I väntan på honom har jag slängt in en massa bilder på ett USB-minne och satt in i min digitala fotoram. Jag kanske borde sticka lite så mitt projekt blir klart (ytterligare ett - minst! - att göra innan jul, tänkte jag) men jag tror inte jag pallar. Och inte kan jag se På spåret eftersom det utgått så att svenska folket kan sitta kletade framför teven och titta på nobelfestligheterna. Säkert oerhört pampigt och spännande om man är där. Men varför det ska vara ett nöje att sitta i soffan och kolla på andra som festar fattar jag inte riktigt. Det verkar fattigare än att göra som när man var i tonåren och inte kom in på ställen och hängde utanför.
Nä. Om man skulle slå sig lös på en söt liten clementin, kanske?
Så jag skottade fram min bil, som stått i nästan två veckor, och den startade direkt. Dock tappar höger fram luft när den står och det var knappt att den var såpass körbar att jag kom till närmaste mack, där ventilpluppen såklart var så hårt åtdragen att jag fick gå in och låna en tång varpå den vänlige innehavaren av macken (och tången) följde med ut och inte bara fick loss den utan dessutom helt gentlemannamässigt såg till att fylla på luft också. Det är skönt med hjälpsamma medmänniskor. What goes around comes around.
Med en varmkörd bil körde jag för att proviantera mat och vin och glögg och sedan körde jag hem för att lasta ur och försöka reda ut den röra som ackumulerats i mitt hem den senaste veckan. Det tog en god stund. Men nu är det rent och fint och undanplockat och små ljus brinner här och var och Trans-Siberian Orchestra står traditionsenligt för soundtracket. Glögg och russin i en mugg. Nu kan helgen få komma! Och min käraste. Helgen är redan här, ju, men Mannen är på julmiddag med jobbet och dyker nog inte upp förrän hyfsat sent. Hoppas jag är vaken då. I väntan på honom har jag slängt in en massa bilder på ett USB-minne och satt in i min digitala fotoram. Jag kanske borde sticka lite så mitt projekt blir klart (ytterligare ett - minst! - att göra innan jul, tänkte jag) men jag tror inte jag pallar. Och inte kan jag se På spåret eftersom det utgått så att svenska folket kan sitta kletade framför teven och titta på nobelfestligheterna. Säkert oerhört pampigt och spännande om man är där. Men varför det ska vara ett nöje att sitta i soffan och kolla på andra som festar fattar jag inte riktigt. Det verkar fattigare än att göra som när man var i tonåren och inte kom in på ställen och hängde utanför.
Nä. Om man skulle slå sig lös på en söt liten clementin, kanske?
fredelifredag
Igår somnade jag före nio (jag förutsätter att intresseklubben noterar detta). Följaktligen vaknade jag före sex. Men ändå. Det känns som att jag kan ta mig igenom även den här dagen. Fin Fredag. Men... den här veckan har jag haft kjol precis hela veckan och eftersom jag dessutom behövt vara middagspresentabel i direkt anslutning till jobbet har jag liksom varit lite småfin mest hela veckan. Så först tänkte jag klä ner mig och köra en vanlig casual Friday. Men efter morgonens dusch kom jag på att det får bli kjol idag också. Inget fancy, bara lite småfint. Svart och rött. Nylackade naglar, dock.
Kollegan Annhelen och jag har dock pratat om att det vore jääääkligt skönt att nångång göra som många av våra elever och komma i mysbrallor. Helst med riktigt gällivarehäng. Vi får väl se hur det kan låta sig göras.
Sällan har jag längtat efter helg som jag gör den här veckan. Ingen Nobelmiddag för mig ikväll. Jag ska hem efter jobbet och skotta fram min bil och köra omkring lite med den. Proviantera. Göra ärenden. Städa mitt hem. Pyssla. Och ägna mig åt seriös slacking. Och åt Mannen, dårå.
Emmaboda 10 december, 2010
Kollegan Annhelen och jag har dock pratat om att det vore jääääkligt skönt att nångång göra som många av våra elever och komma i mysbrallor. Helst med riktigt gällivarehäng. Vi får väl se hur det kan låta sig göras.
Sällan har jag längtat efter helg som jag gör den här veckan. Ingen Nobelmiddag för mig ikväll. Jag ska hem efter jobbet och skotta fram min bil och köra omkring lite med den. Proviantera. Göra ärenden. Städa mitt hem. Pyssla. Och ägna mig åt seriös slacking. Och åt Mannen, dårå.
Emmaboda 10 december, 2010
torsdag 9 december 2010
kanel
Mitt morronkaffe smaksätter jag, som bekant, med kanel. Jag tror kanel kan vara vanebildande. Inte i samma härad som heroin, kanske. Men ändå... Kanelkaffet gör min morgon.
Jag dricker det sakta och lite eftertänksamt medan jag tar mig en stilla nätpromenad bland bloggar och tidningar.
Idag blir en spännande dag!
Emmaboda 9 december, 2010.
Jag dricker det sakta och lite eftertänksamt medan jag tar mig en stilla nätpromenad bland bloggar och tidningar.
Idag blir en spännande dag!
Emmaboda 9 december, 2010.
onsdag 8 december 2010
inget glastak
Sista jobbmiddagen på ett bra tag, tänker jag. Inte för att det inte varit trevligt - för det har det! - utan för att det är tröttande med så långa dagar. Just nu känns det som en god idé att krypa i säng vid sju i morgon...
Men jag har bland annat lärt känna en trevlig kollega från andra sidan havet som jag bytt mailadress med och som jag hoppas kunna göra studiebesök hos, i framtiden. Tillsammans med de andra inledde vi kvällen i den här inte alls kassa glasbaren på KostaBoda Art Hotel...
...där jag satt helt belevat och smuttade på en Ardbeg och diskuterade katolska kyrkans avsevärda inflytande i den polska gymnasieskolan tills det var dags för en utmärkt middag i restaurangen, designad av Ulrica Hydman Vallien.
Nu: sängen! Pronto!
Men jag har bland annat lärt känna en trevlig kollega från andra sidan havet som jag bytt mailadress med och som jag hoppas kunna göra studiebesök hos, i framtiden. Tillsammans med de andra inledde vi kvällen i den här inte alls kassa glasbaren på KostaBoda Art Hotel...
...där jag satt helt belevat och smuttade på en Ardbeg och diskuterade katolska kyrkans avsevärda inflytande i den polska gymnasieskolan tills det var dags för en utmärkt middag i restaurangen, designad av Ulrica Hydman Vallien.Nu: sängen! Pronto!
imagine...
Idag är det trettio år sedan John Lennon mördades. TRETTIO ÅR! Var tog de vägen? Jag minns hur jag satt och fikade vid mina föräldrars köksbord en kulen decemberdag 1980. I köksfönstret stod radion på, som den brukade. Plötsligt får jag höra att John Lennon är död. Skjuten.
Han gjorde så många kanonbra låtar men den här är nog ändå min absoluta älsklingsdito - inte minst för den fantastiska och totalt tidlösa (=alltid aktuella) lyriken. Tyvärr kan jag inte bädda in en film för just denna video - men här är en länk. Klicka, lyssna, njut.
Han gjorde så många kanonbra låtar men den här är nog ändå min absoluta älsklingsdito - inte minst för den fantastiska och totalt tidlösa (=alltid aktuella) lyriken. Tyvärr kan jag inte bädda in en film för just denna video - men här är en länk. Klicka, lyssna, njut.
Imagine there's no heaven
It's easy if you try
No hell below us
Above us only sky
Imagine all the people
Living for today...
Imagine there's no countries
It isn't hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people
Living life in peace...
You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will be as one
Imagine no possessions
I wonder if you can
No need for greed or hunger
A brotherhood of man
Imagine all the people
Sharing all the world...
You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will live as one
It's easy if you try
No hell below us
Above us only sky
Imagine all the people
Living for today...
Imagine there's no countries
It isn't hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people
Living life in peace...
You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will be as one
Imagine no possessions
I wonder if you can
No need for greed or hunger
A brotherhood of man
Imagine all the people
Sharing all the world...
You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will live as one
känsla
Jag sitter här med mitt kanelkaffe och känner efter. Jo. Jag lever. Det gör jag, men mer är det inte. Jag börjar känna mig mer än lovligt sliten. Inte för julbordet igår kväll. Det var en trevlig och absolut superlugn historia och jag var hemma vid tio.
Nej, det är mer i allmänhet; mina vanligen långa och fullpetade dagar har nu blivit ännu längre och ännu mer fullpetade och jag må kunna vara hur lat och okontrollerande som helst på hemmaplan, men på mitt arbete duger det inte med sådant - där vill jag ha styr på vad jag gör. Dessutom har jag frångått en av mina käraste principer och faktiskt suttit och arbetat hemma om kvällarna. Snickrat och byggt om och pimpat i mina virtuella undervisningsrum. Fy mig! Det får det vara slut med!
Och nu börjar jag alltså krokna. Jag peppar mig själv med att det bara är två veckor kvar. Till helgen ska vi dessutom vara här hemma, min käraste och jag. Det kanske inte låter så märkvärdigt och det är det inte heller. Det är liksom det som är själva grejen - jag orkar inte med några märkvärdigheter; jag vill bara ligga i soffan och läsa och umgås med Mannen. Kanske möjligen en promenad och/eller en fika.
Nå. Jag gaskar upp mig med ännu en mugg kaffe och fina örhängen!
Emmaboda 8 december, 2010
Nej, det är mer i allmänhet; mina vanligen långa och fullpetade dagar har nu blivit ännu längre och ännu mer fullpetade och jag må kunna vara hur lat och okontrollerande som helst på hemmaplan, men på mitt arbete duger det inte med sådant - där vill jag ha styr på vad jag gör. Dessutom har jag frångått en av mina käraste principer och faktiskt suttit och arbetat hemma om kvällarna. Snickrat och byggt om och pimpat i mina virtuella undervisningsrum. Fy mig! Det får det vara slut med!
Och nu börjar jag alltså krokna. Jag peppar mig själv med att det bara är två veckor kvar. Till helgen ska vi dessutom vara här hemma, min käraste och jag. Det kanske inte låter så märkvärdigt och det är det inte heller. Det är liksom det som är själva grejen - jag orkar inte med några märkvärdigheter; jag vill bara ligga i soffan och läsa och umgås med Mannen. Kanske möjligen en promenad och/eller en fika.
Nå. Jag gaskar upp mig med ännu en mugg kaffe och fina örhängen!
Emmaboda 8 december, 2010
fulkalendern
Samarbetet med fuldesign.se fortsätter (men de är allt lite slöa med att ladda upp luckorna...):
Lucka nummer sju
Lucka nummer sju
tisdag 7 december 2010
harry
Jag avrundade min kväll - och inledde natten... - med att vandra vidare med Harry Hole i Oslo. Förutom en tät och spännande historia väver Jo Nesbø in miljön på ett alldeles lysande sätt. Oslo är också behändigt litet för att vara en storstad och därför kan även jag, som inte är särskilt bevandrad i staden, känna igen mig när Harry far runt på stadens gator och i stadsdelar jag känner igen. Igår kväll var han ute vid Kongsgården på Bygdøy där jag och tjejerna var så sent som för ett par veckor sedan. Och minsann om han inte avslutade på Justisen, där Johanna jobbar och Jenny har jobbat och där jag har varit ett par gånger. Sådant kryddar en redan fängslande historia, tycker jag.
Här i Byn är det väl inte så fängslande direkt, men ganska fint ändå. Jag trivs här. Jag tycker om att känna igen och bli igenkänd. Att hälsa till höger och vänster och känna att jag liksom ingår i ett sammanhang. Att jag har hittat en hylla i livet där jag tycker om att vara. En hylla där jag inte bara sitter och dinglar med benen utan också kan utvecklas vidare.
Idag fortsätter arbetet som vanligt. Eller kanske lite ovanligt - jag har satt in ett par extra pass i religionskunskap A, inför tentan, och jag har lovat min chef att översätta ett dokument till svenska och så har vi ju besök från Polen också. Ikväll blir det julbord med såväl arbetskamrater som gäster. Det blir nog trevligt.
Snart dags att traska iväg. Men jag hinner en mugg kaffe till!
Emmaboda 7 december, 2010
Här i Byn är det väl inte så fängslande direkt, men ganska fint ändå. Jag trivs här. Jag tycker om att känna igen och bli igenkänd. Att hälsa till höger och vänster och känna att jag liksom ingår i ett sammanhang. Att jag har hittat en hylla i livet där jag tycker om att vara. En hylla där jag inte bara sitter och dinglar med benen utan också kan utvecklas vidare.
Idag fortsätter arbetet som vanligt. Eller kanske lite ovanligt - jag har satt in ett par extra pass i religionskunskap A, inför tentan, och jag har lovat min chef att översätta ett dokument till svenska och så har vi ju besök från Polen också. Ikväll blir det julbord med såväl arbetskamrater som gäster. Det blir nog trevligt.
Snart dags att traska iväg. Men jag hinner en mugg kaffe till!
Emmaboda 7 december, 2010
måndag 6 december 2010
international
Svenskar (nåja... en kalmarit, en local, en polsk-svensk och en halvvallon född i Värmland och uppvuxen på bästkusten) dinerade (med italiensk dessert) med tre polacker (varav en med ryskt ursprung och en med tysk-polskt) på grisfestinspirerade Hotel Amigo, språkandes på mestadels engelska kring allmänmänskliga ting som livet, politiken och skolan.
Presentvodkan var ukrainsk.
Na zdrowie! (Typ)
Presentvodkan var ukrainsk.
Na zdrowie! (Typ)
fullpetat
Det blir en fullpetad vecka, det här. Och inte bara den här veckan - hela tiden fram till jul går nu in i overdrive. Det är allt det vanliga plus utvecklingssamtal och extra handledningar och tenta och munta och inlämningar och så har vi projektgruppen från Polen här (måndag - torsdag) och därmed sammanhängande extra möten och ett par middagar samt morgondagens julbord, då. Det är tur att jag gillar mitt jobb! Men... det är inte utan att jag längtar väldigt mycket efter jullovet nu. Att få hasa omkring i raggsockar och smarra skinkmacka med Edvins senap till frukost. Ligga och läsa länge på morgnarna. Krama på min käraste. Träffa mina älskade barn, den övriga familjen och en och annan god vän därtill. Ligga i soffan och lyssna på kakelugnssprak och se gamla långfilmer. Ta en och annan vintrig promenad,
Med tanke på hur veckan kommer att arta sig borde jag verkligen inte ha legat och läst tills klockan var kvart i ett i natt... Men Jo Nesbø skriver så spännande att jag totalt fastnade i Harry Holes öden och äventyr. Jag lär fastna i kväll igen. Men sedan kan jag lägga honom åt sidan och fortsätta med Shantaram.
Nu är det dags att plocka ihop mina grejer och sedan ta ännu en mugg kanelkaffe, läsa lite nät-DN och kanske ta en bloggpromenad innan arbetsdagen tar över.
Emmaboda 6 december, 2010
Med tanke på hur veckan kommer att arta sig borde jag verkligen inte ha legat och läst tills klockan var kvart i ett i natt... Men Jo Nesbø skriver så spännande att jag totalt fastnade i Harry Holes öden och äventyr. Jag lär fastna i kväll igen. Men sedan kan jag lägga honom åt sidan och fortsätta med Shantaram.
Nu är det dags att plocka ihop mina grejer och sedan ta ännu en mugg kanelkaffe, läsa lite nät-DN och kanske ta en bloggpromenad innan arbetsdagen tar över.
Emmaboda 6 december, 2010
söndag 5 december 2010
snömys
När vi långt om länge lämnade sängvärmen för att tassa upp och duscha och göra en mycket sen frukost såg vi att det börjat snöa under natten. Och det fortsätter. Snön bara faller och faller och... faller. Ljudlöst.
Vi brygger mer kaffe och kurar i soffan med varsin bok.
Vi brygger mer kaffe och kurar i soffan med varsin bok.
summering
Det är natt mot lördag. Vinternatten ligger kall över byn och sjön. Halvt stjärnklart och snö, snö, snö... Över snötäcket i trädgården löper ett spår. Vi har haft besök - antagligen av en räv. Min käraste sover i soffan och i kakelugnen brinner några rejäla björkklampar. Jag tror jag ska blåsa ut alla ljus och dra oss i säng.
Jag är sömnig efter ett par händelserika dygn med arbete, grinig tågresa med rejäl försening (SJ höll inte sin del av avtalet och ska betala tillbaka alla mina pengar), sammanstrålning med bästaste Agneta, snabbätning på trevsam mexrestaurang och sedan underskönsång på operan. Småkitschigt, skicklig ensemble och alldeles oemotståndligt vackert.
Sedan körde vi till Helsingborg där vi drack glögg och pratade tills mina ögon gick i kors (av trötthet - inte av glöggen, mind you... ;-)). Jag sov hårt men drömde mycket om Jenny. Hela natten, faktiskt. Jag måste ringa henne i morgon och kolla läget...
Idag, efter en lång trivsam frukost, åkte vi ut till huset Agneta köpt sig. Bara ett stenkast från Mannens föräldrahem... Han kom och hämtade mig (han var på fest i krokarna igår) och sedan var det familjelunch och innan vi styrde ut på E4:an klämde vi in ett besök på nya IKEA, vid Väla. Jag köpte enbart det jag tänkt mig; ljus i olika varianter. Heja mig!
När vi kom hem tände vi en massa ljus och kakelugnen och sedan lagade Mannen entrecôte med en driva grönsaker varpå vi slängde oss i soffan för att se reprisen av gårdagens På spåret.
Helgen så här långt har varit absolut kanonfin, men det blir ändå skönt med en riktig latdag i morgon.
Björkeryd 4(snarare 5) december, 2010
Jag är sömnig efter ett par händelserika dygn med arbete, grinig tågresa med rejäl försening (SJ höll inte sin del av avtalet och ska betala tillbaka alla mina pengar), sammanstrålning med bästaste Agneta, snabbätning på trevsam mexrestaurang och sedan underskönsång på operan. Småkitschigt, skicklig ensemble och alldeles oemotståndligt vackert.
Sedan körde vi till Helsingborg där vi drack glögg och pratade tills mina ögon gick i kors (av trötthet - inte av glöggen, mind you... ;-)). Jag sov hårt men drömde mycket om Jenny. Hela natten, faktiskt. Jag måste ringa henne i morgon och kolla läget...
Idag, efter en lång trivsam frukost, åkte vi ut till huset Agneta köpt sig. Bara ett stenkast från Mannens föräldrahem... Han kom och hämtade mig (han var på fest i krokarna igår) och sedan var det familjelunch och innan vi styrde ut på E4:an klämde vi in ett besök på nya IKEA, vid Väla. Jag köpte enbart det jag tänkt mig; ljus i olika varianter. Heja mig!
När vi kom hem tände vi en massa ljus och kakelugnen och sedan lagade Mannen entrecôte med en driva grönsaker varpå vi slängde oss i soffan för att se reprisen av gårdagens På spåret.
Helgen så här långt har varit absolut kanonfin, men det blir ändå skönt med en riktig latdag i morgon.
Björkeryd 4(snarare 5) december, 2010
lördag 4 december 2010
fredag 3 december 2010
fredagsfin
Fin Fredagsmorgon. Jag ändrar inte på mitt koncept, det där som ger mig en sådan snäll start på dagen. Så det är P1-morgon, tända ljus och kanelkaffe med en slatt grädde. Det är lång, varm dusch och eftersom det är fredag är det lite extra omsorg om kläder - färgskalan idag går i grått med en mörkt lila silkessjal som avbrytare - och nylackade naglar (färg: Black Diamond).
Studiedag på arbetet idag också. Vi fortsätter med Gy 2011. Egentligen kallas detta för "kompetensutvecklingsdagar" och väldigt sällan känns det som att min kompetens utmanats, eller utvecklats, det allra minsta. Men igår kändes det väldigt bra. Vi jobbar med planering och innehåll i de olika gymnasieprogrammen (jag jobbar främst med Hum) och för första gången får jag verkligen en överblick över poöngen och hur allt beräknas och fördelas samtidigt som vi också arbetar för att få synergieffekter och kunna samköra så många kurser som möjligt med de andra programmen. Tidigare har jag arbetat på arbetsplatser där allt sådant bara dumpats, färdigt, i ens knä - och jag trodde verkligen att jag inte fattade något om hur allt hänger ihop. Det gjorde jag inte heller. Men nu gör jag det. Kan till och med komma med konstruktiva egna uppslag! Jag känner mig kompetensutvecklad.
Min fina Messengerväska från Timbuk2 står laddad. Jag har stoppat ner lite övernattningsgrejer också. Ikväll blir det opera - Madama Butterfly! - i Malmö, med fina Agneta! Måtte nu bara Satans Järnvägar hålla sin del av vårt avtal.
Emmaboda 3 december, 2010
Studiedag på arbetet idag också. Vi fortsätter med Gy 2011. Egentligen kallas detta för "kompetensutvecklingsdagar" och väldigt sällan känns det som att min kompetens utmanats, eller utvecklats, det allra minsta. Men igår kändes det väldigt bra. Vi jobbar med planering och innehåll i de olika gymnasieprogrammen (jag jobbar främst med Hum) och för första gången får jag verkligen en överblick över poöngen och hur allt beräknas och fördelas samtidigt som vi också arbetar för att få synergieffekter och kunna samköra så många kurser som möjligt med de andra programmen. Tidigare har jag arbetat på arbetsplatser där allt sådant bara dumpats, färdigt, i ens knä - och jag trodde verkligen att jag inte fattade något om hur allt hänger ihop. Det gjorde jag inte heller. Men nu gör jag det. Kan till och med komma med konstruktiva egna uppslag! Jag känner mig kompetensutvecklad.
Min fina Messengerväska från Timbuk2 står laddad. Jag har stoppat ner lite övernattningsgrejer också. Ikväll blir det opera - Madama Butterfly! - i Malmö, med fina Agneta! Måtte nu bara Satans Järnvägar hålla sin del av vårt avtal.
Emmaboda 3 december, 2010
torsdag 2 december 2010
fnissattack
När eftermiddagens möte började sväva ut i diskussioner om huruvida fysik eller kemi är svårast att läsa i ettan fann jag mig plötsligt fejsbokandes. Hittade den här länken och blev hysteriskt fnissig. Försökte stänga ner men var liksom tvungen att kika vidare. Och vidare. Seriöst, Magda. Verkligen.
rör inte min...
I media, och i den så kallade bloggosfären, fortsätter debatten om niqabens vara eller icke vara, i utbildnings- och arbetsliv. DO:s resonemang hyllas av en del och risas av andra. Själv tycker jag att det märkligaste är att det tog DO två år att komma fram till detta. Själva frågan i sig är något av en icke-fråga, annars. Jag sorterar den under kepsdebatten, till och med. Niqab, för att inte tala om burka, är en ytterst marginell företeelse i vårt samhälle. Den kan i och för sig vara ett förortstalibanernas förtryckarredskap (jag raljerar lite här *förtydligar*) men jag har också mött muslimska kvinnor i alla åldrar som faktiskt vill bära detta plagg (eller kanske andra typer av mer eller mindre täckande slöja) - och de ska naturligtvis ha frihet att göra detta.
Det finns så många andra "stötande" outfits som folk får lov att bära och som i lika måtto skulle kunna vara uttryck för en slags förtryck (titta bara på alla små uppumpade, halvnakna flickebarn som trippar omkring och "måste" se ut som barbiedockor - eller som Kissie...) som ingen har några som helst avsikter att förbjuda... (Jag tror nog att det finns de som också tycker att jag, med tanke på såväl min ansenliga ålder som osnygga ben, borde ha längre kjolar...).
Vad man däremot måste vara beredd på, som med alla andra livsval man gör, är att man också får ta konsekvenserna. Vill man genomföra en viss utbildning eller vara anställningsbar inom något särskilt område, får man ta skeden i vacker hand och skaffa sig därefter. Och det är de allra, allra flesta medvetna om. Även kvinnor som väljer en tämligen heltäckande livsstil. De är nämligen inte dummare än jag. Eller du.
Men jag tror det är en del av problemet (en del som på något vis är större än grundproblemet); det handlar om kvinnor. Kvinnor som kanske faktiskt väljer hur de vill klä sig. Marginaliserade kvinnor som kanske rentav gör det som ett ställningstagande - och då inte nödvändigtvis enbart ett religiöst sådant. Lovligt villebråd. Typ.
Kanske dags att damma av min burka och ha på mig till jobbet? Men då skulle de flesta bara tro att det är en kul grej...
För det är ju jag som bär den.
Det finns så många andra "stötande" outfits som folk får lov att bära och som i lika måtto skulle kunna vara uttryck för en slags förtryck (titta bara på alla små uppumpade, halvnakna flickebarn som trippar omkring och "måste" se ut som barbiedockor - eller som Kissie...) som ingen har några som helst avsikter att förbjuda... (Jag tror nog att det finns de som också tycker att jag, med tanke på såväl min ansenliga ålder som osnygga ben, borde ha längre kjolar...).
Vad man däremot måste vara beredd på, som med alla andra livsval man gör, är att man också får ta konsekvenserna. Vill man genomföra en viss utbildning eller vara anställningsbar inom något särskilt område, får man ta skeden i vacker hand och skaffa sig därefter. Och det är de allra, allra flesta medvetna om. Även kvinnor som väljer en tämligen heltäckande livsstil. De är nämligen inte dummare än jag. Eller du.
Men jag tror det är en del av problemet (en del som på något vis är större än grundproblemet); det handlar om kvinnor. Kvinnor som kanske faktiskt väljer hur de vill klä sig. Marginaliserade kvinnor som kanske rentav gör det som ett ställningstagande - och då inte nödvändigtvis enbart ett religiöst sådant. Lovligt villebråd. Typ.
Kanske dags att damma av min burka och ha på mig till jobbet? Men då skulle de flesta bara tro att det är en kul grej...
För det är ju jag som bär den.
mina morgnar
Duscha. Kanelkaffe med en skvätt grädde. P1-morgon. Lägga lite make-up samtidigt som jag kollar av DN på nätet, och Facebook. Kanske ta en kort bloggpromenad. Skriva lite. Tänka. Samla ihop mig inför dagen. Idag: fundera på en promenad efter jobbet... köpa en liten sak till en väninna jag ska träffa imorgon.
Mina morgnar är mina. Och jag älskar dem. Behöver dem.
Emmaboda 2 december, 2010
Mina morgnar är mina. Och jag älskar dem. Behöver dem.
Emmaboda 2 december, 2010
onsdag 1 december 2010
kväll i Byn
Var hemma vid sextiden och hann bara få av mig ytterkläderna, sätta på en stillsam platta (Kristofer Åström & Hidden Truck) och tända några ljus så ringde det på dörren och Catharina kom och hälsade på mig. Jag lagade Cozy Christmas-te och så drack vi det, åt fullkornsskorpor med Västerbottenost och pratade. Mycket. Och länge. Saker reddes ut, händelser blev redogjorda för, känslor sattes ord på och åtminstone ett gemensamt beslut fattades. Härligt - både med resoluta beslut och med skön vänskap.
Jag har pratat med Mannen en stund också. En vecka då vi faktiskt inte har möjlighet att träffas alls. Så kan det ju vara ibland. Det får gå det också. Vi är unga. Vi hinner.
Äntligen har jag också tagit mig för att se SVT-satsningen PSL på festival - och givetvis det avsnitt där han besöker Sweden Rock Festival. Minsann om inte min rara vän Ola är med på ett hörn och förklarar storheten hos Amon Düül II. Få är mer lämpade än han att göra det. Och min öländske vän kommenterar Axls dagsform. Fler kända ansikten passerade. Det har ju varit några festivalår. Och det blir åtminstone ett till - spikade campingbokningen idag!
Dagen har varit fullpetad. Dags att dra mig tillbaka. Sängen, och Shantaram, kallar...
Jag har pratat med Mannen en stund också. En vecka då vi faktiskt inte har möjlighet att träffas alls. Så kan det ju vara ibland. Det får gå det också. Vi är unga. Vi hinner.
Äntligen har jag också tagit mig för att se SVT-satsningen PSL på festival - och givetvis det avsnitt där han besöker Sweden Rock Festival. Minsann om inte min rara vän Ola är med på ett hörn och förklarar storheten hos Amon Düül II. Få är mer lämpade än han att göra det. Och min öländske vän kommenterar Axls dagsform. Fler kända ansikten passerade. Det har ju varit några festivalår. Och det blir åtminstone ett till - spikade campingbokningen idag!
Dagen har varit fullpetad. Dags att dra mig tillbaka. Sängen, och Shantaram, kallar...
en god morgon
Vilken fin och stilla morgon efter en skön natts sömn. Första december. Hösten är slut. Vintern är här. Fast... den har ju tjuvstartat, opålitlig som den är.
På P1-morgon: USA vrålar om högförräderi och avrättning för att deras smutsiga byk nu fått skåda dagsljuset via Wikileaks. Klart det svider när de får tvål i ögonen. De skulle behöva tvål i munnen också.
– Let us be clear. This disclosure is not just an attack on America's foreign policy interest. It is an attack on the international community, the alliances, partnerships, conversations and negotiations that safeguard global security and advance economic prosperity, säger Hillary. (Hör ni symfoniorkestern med feta stråkar i bakgrunden..?)
Och Assange kontrar med att Clinton bör lämna sin post. Assange som ju faktiskt också är häktad i sin frånvaro, här i landet, för våldtäkt. Kanske är han skyldig. Riktigt svinigt i så fall. Å andra sidan - med mäktiga fiender kan man nog hamna i allt möjligt blåsväder..? Hej och hå.
Årets ord kanske blev whistleblower?
Emmaboda 1 december, 2010
På P1-morgon: USA vrålar om högförräderi och avrättning för att deras smutsiga byk nu fått skåda dagsljuset via Wikileaks. Klart det svider när de får tvål i ögonen. De skulle behöva tvål i munnen också.
– Let us be clear. This disclosure is not just an attack on America's foreign policy interest. It is an attack on the international community, the alliances, partnerships, conversations and negotiations that safeguard global security and advance economic prosperity, säger Hillary. (Hör ni symfoniorkestern med feta stråkar i bakgrunden..?)
Och Assange kontrar med att Clinton bör lämna sin post. Assange som ju faktiskt också är häktad i sin frånvaro, här i landet, för våldtäkt. Kanske är han skyldig. Riktigt svinigt i så fall. Å andra sidan - med mäktiga fiender kan man nog hamna i allt möjligt blåsväder..? Hej och hå.
Årets ord kanske blev whistleblower?
Emmaboda 1 december, 2010
tisdag 30 november 2010
polski projektski
Idag undrade min chef om jag ville vara med i ett projekt som är på gång, tillsammans med en gymnasieskola i Polen. Ett slags Östersjöprojekt med fokus på ekonomi, samhälle och miljö runt Östersjön. Två stora grupper elever - en från vardera skolan - som ska arbeta kring dessa frågor, med handledning av NO-, samhälls- och engelsklärare. Vad säger man när ens chef frågar något sådant? Jag sa det vettigaste jag kom på: "Vad innebär det för mig?". Det har jag i alla fall lärt mig, av livet, att fråga innan jag säger ja.
Han svävade lite på målet, men egentligen är det ju sådana saker som kan sägas ingå i min tjänst och då kan jag knappast neka, eller hur? Dessutom tror jag det kan bli roligt. Eller åtminstone intressant. Bortsett från någon resa till Polen (och det är inte förrän till hösten) kommer det inte heller att inkräkta på min fritid. Ja, förutom nästa vecka då. Den polska delen av projektgruppen kommer på besök och ska tas om hand. I synnerhet på kvällarna då det ska ätas middag. Tre middagar på rad. Bye bye LCHF. Ungefär.
Jag ska inte sticka under stol med att jag ändå tänker att detta kan bli bra. Utvecklande. Meriterande. Och... jag villkorar det. Men det enda villkoret för min medverkan är jag tyvärr, av hänsyn till Rikets säkerhet (eller åtminstone bevarande av "hem"friden på min arbetsplats), förhindrad att avslöja här.
Långa dagar nu, förresten. Utvecklingssamtal och genomläsning av många inlämningsarbeten, förutom allt det dagliga, sörjer för att jag kommer till arbetet tidigt och går hem rätt sent. Jag försöker också ge mig själv tid till reflektion kring mitt arbete, men det går trögt. Reflektera över livet i övrigt får jag väl göra när det blir jullov. I morgon kväll ska jag dock försöka klämma in en fika med Catharina. Det var alldeles för länge sedan nu. Vi har mycket att prata om. Det har vi i och för sig alltid.
Häromdagen skrev Annika Ström Melin om Mattias Gardells Islamofobi. Läs artikeln här - eller lägg mitt Wordlepussel!
Jag har ännu inte påbörjat boken. Vill avnjuta Shantaram först. Kanske sparar jag rentav Islamofobi till vårens fortsatta magisterkurs, till vilken jag idag fick registrera mig. Apropå Shantaram... Dags för te, mjuk säng och fluffigt duntäcke. Jag tänder ett par värmeljus i fönstret också. Ute är det nu -10,2.
Han svävade lite på målet, men egentligen är det ju sådana saker som kan sägas ingå i min tjänst och då kan jag knappast neka, eller hur? Dessutom tror jag det kan bli roligt. Eller åtminstone intressant. Bortsett från någon resa till Polen (och det är inte förrän till hösten) kommer det inte heller att inkräkta på min fritid. Ja, förutom nästa vecka då. Den polska delen av projektgruppen kommer på besök och ska tas om hand. I synnerhet på kvällarna då det ska ätas middag. Tre middagar på rad. Bye bye LCHF. Ungefär.
Jag ska inte sticka under stol med att jag ändå tänker att detta kan bli bra. Utvecklande. Meriterande. Och... jag villkorar det. Men det enda villkoret för min medverkan är jag tyvärr, av hänsyn till Rikets säkerhet (eller åtminstone bevarande av "hem"friden på min arbetsplats), förhindrad att avslöja här.
Långa dagar nu, förresten. Utvecklingssamtal och genomläsning av många inlämningsarbeten, förutom allt det dagliga, sörjer för att jag kommer till arbetet tidigt och går hem rätt sent. Jag försöker också ge mig själv tid till reflektion kring mitt arbete, men det går trögt. Reflektera över livet i övrigt får jag väl göra när det blir jullov. I morgon kväll ska jag dock försöka klämma in en fika med Catharina. Det var alldeles för länge sedan nu. Vi har mycket att prata om. Det har vi i och för sig alltid.
Häromdagen skrev Annika Ström Melin om Mattias Gardells Islamofobi. Läs artikeln här - eller lägg mitt Wordlepussel!
Jag har ännu inte påbörjat boken. Vill avnjuta Shantaram först. Kanske sparar jag rentav Islamofobi till vårens fortsatta magisterkurs, till vilken jag idag fick registrera mig. Apropå Shantaram... Dags för te, mjuk säng och fluffigt duntäcke. Jag tänder ett par värmeljus i fönstret också. Ute är det nu -10,2.
kungligt
Jag tror bestämt att kung Bore kopplat greppet nu. Rejält. Termometern visar -9.3 och ännu något mer snö har under natten lagt sig över tak och parkering. Trots att snötäcket lyser upp en smula är det fortfarande nermörkt. Världen kliver in i mitt kök, via P1-morgon, medan jag dricker mitt kanelkaffe och känner att jag tycker om att leva. Att det här blir en bra dag.
Jag drömmer mycket på nätterna. Långa invecklade drömmar där jag ofta behöver lösa olika vardagsproblem i en oändligt stor familj. Jag vet inte vad de betyder, drömmarna, men kanske har det att göra med hur mina barn och min övriga familj hela tiden finns med mig i mina tankar, med alla deras glädjeämnen och bekymmer? De må leva spridda för vinden men alfan håller ändå ett vakande öga på sin flock...
Emmaboda 30 november, 2010
måndag 29 november 2010
[be]sviken
Vi skulle ju haft stickcafé ikväll. Jag bestämde mig för att trotsa kylan och promenera dit och på väg smsade jag C. för att höra om hon skulle komma - om inte annat så kanske bara för en fika? Men hon hade liftat med en arbetskamrat till jobbet, och behövde ju lift hem också... S. hade missat att det var idag (annars är hon ju den mest pålitliga) och N. dök inte upp och inte fick jag tag på henne på telefon, heller, för att meddela att caféet var... stängt. L. har jag inte ens numret till. Alltså knatade jag hem igen. Jag ska laga mig lite gott te och sedan sticka på egen hand. Jag håller på med något som är svart och rosa. Det blir väldigt... fiffigt.
Men det hade varit roligt med lite schysst småprat till pysslandet.
Men det hade varit roligt med lite schysst småprat till pysslandet.
luddigt
Hela världen är vitluddig när jag vaknar och så småningom kör norrut, mot Byn och en ny arbetsvecka. Även om Mannen sett till att jag nu har vinterdäcken på så kör jag ganska försiktigt; har varken tid eller lust att få närkontakt med diken och snödrivor. Och jag har gott om tid. Ingen brådska. Jag lyssnar på Joanne Harris Blueeyedboy och dras med i den mörka historien där inget är vad det verkar vara.
Arbetsdagen har redan börjat. Jag pausar bara lite, med kaffemugg och en stunds samlande av andra tankar än de arbetsrelaterade. Egentligen längtar jag hem lite. Tids nog kommer jag dit. Men först ska jag arbeta och sedan gå på café. Stickcafé.
Emmaboda 29 november, 2010
Arbetsdagen har redan börjat. Jag pausar bara lite, med kaffemugg och en stunds samlande av andra tankar än de arbetsrelaterade. Egentligen längtar jag hem lite. Tids nog kommer jag dit. Men först ska jag arbeta och sedan gå på café. Stickcafé.
Emmaboda 29 november, 2010
söndag 28 november 2010
första adventsmyset
Allt ordnar sig. När jag vaknade kändes det inte alls som mysig adventsstämning. Men...
... Mannen har skottat. Ett sisyfosarbete en dag som denna när snön fortsätter att bara vräka ner. Saffransbullarna blev som de brukar; skitfula och vansinnigt goda! Jag körde samma recept som alla andra år (smör, fet mjölk, vit baksirap och kesella - allt för att få dem så saftiga som möjligt!) - varför ändra på ett vinnande koncept, liksom?
Dessutom har julsaker plockats fram och i köksfönstret lyser nu en vacker stjärna och i andra fönster vita ljusstakar. Det doftar av kaffe, glögg, saffransbak och tända ljus.
Nu ska vi gå ut en stund, för lite mer snöröjning, och sedan får det bli kakelugnssprak, också!
Allt ordnar sig.
... Mannen har skottat. Ett sisyfosarbete en dag som denna när snön fortsätter att bara vräka ner. Saffransbullarna blev som de brukar; skitfula och vansinnigt goda! Jag körde samma recept som alla andra år (smör, fet mjölk, vit baksirap och kesella - allt för att få dem så saftiga som möjligt!) - varför ändra på ett vinnande koncept, liksom?
Dessutom har julsaker plockats fram och i köksfönstret lyser nu en vacker stjärna och i andra fönster vita ljusstakar. Det doftar av kaffe, glögg, saffransbak och tända ljus.
Nu ska vi gå ut en stund, för lite mer snöröjning, och sedan får det bli kakelugnssprak, också!
Allt ordnar sig.
initiering
Nu ska jag sätta en saffransbullsdeg, tända ett par ljus och värma glögg.
It's a dirty work but someone's gotta do it.
It's a dirty work but someone's gotta do it.
julshopping
Jag klarade av julshoppingen igår. Det tog inte lång stund. Nu har jag köpt vad småkusinerna önskar sig plus en julklapp till utlottningen bland oss andra.
Sa jag att jag gillar nätshopping? ;)
Sa jag att jag gillar nätshopping? ;)
gripande
Jag har ett soundtrack till mitt liv. Jag lyckas tidsbestämma låtar och album genom att minnas vad jag gjorde just då. Var jag befann mig. Med vem. Vilka. Hur jag kände mig. Musiken griper tag i mig. Kastar mig rakt in i dået. Eller föralldel nuet.
Det märkliga ("märkligt" är ett vackert ord) är att en av de sånger som tar tag i mig allra hårdast är en sång till vilken jag inte har någon direkt händelse/epok/person/whatever att knyta. Utom möjligen på ett metaplan... Jag ska inte gå dit nu. Men sången är Gabriellas sång, ur filmen Så som i himmelen. Och den måste sjungas av Helen Sjöholm. Jag hörde den... nej... jag lyssnade till den... så sent som igår eftermiddag. Strax före tre, ungefär.
Och det isade i nacken. Ännu en gång.
Björkeryd 28 november, 2010
Det märkliga ("märkligt" är ett vackert ord) är att en av de sånger som tar tag i mig allra hårdast är en sång till vilken jag inte har någon direkt händelse/epok/person/whatever att knyta. Utom möjligen på ett metaplan... Jag ska inte gå dit nu. Men sången är Gabriellas sång, ur filmen Så som i himmelen. Och den måste sjungas av Helen Sjöholm. Jag hörde den... nej... jag lyssnade till den... så sent som igår eftermiddag. Strax före tre, ungefär.
Och det isade i nacken. Ännu en gång.
Björkeryd 28 november, 2010
lördag 27 november 2010
pepparkaka
Vi skulle ändå in till stan och proviantera, så medan Mannen svängde förbi sitt jobb för att ordna med något passade jag på att raida tre butiker i centrum (och jag menar raida; en shoppingrunda ska vara som en väl planerad och minutiöst utförd kommandoräd). Jag var ute efter en topp eller en mjuk kofta. I brunt. Typ pepparkaksfärg. Jag äger inga bruna kläder, men har haft lust till det ett tag nu. Jag har liksom aldrig trott att jag klär i det men upptäckte när jag provade en liten sjal jag virkat att det gör jag ju visst!
Vanligen, när det är något man bestämt sig för så hittar man inget. Men... tänka sig... jag hittade både en mjuk, långärmad topp och en gosig långkofta! Samt varma strumpbyxor. Pepparkakefärgat! Dessutom... en stickad, lite tunnare kofta med spännande framstycke i kamelfärg.
Brunt är det nya svarta!
Vanligen, när det är något man bestämt sig för så hittar man inget. Men... tänka sig... jag hittade både en mjuk, långärmad topp och en gosig långkofta! Samt varma strumpbyxor. Pepparkakefärgat! Dessutom... en stickad, lite tunnare kofta med spännande framstycke i kamelfärg.
Brunt är det nya svarta!
spill
Jag läser Sigrid Combüchens Spill. Tidigare har jag bara känt henne till namnet - för första gången läser jag henne nu. Hon säger att det är en damroman. Och det kanske det är, även om Hedda inte är särskilt... ladylike. Eller så är det just det hon är?
Språket är vackert, precist och tidsmarkerat.
Ännu en bok att vilja läsa sakta. Att tycka om. Att rekommendera.
Att inspireras av.
Språket är vackert, precist och tidsmarkerat.
Ännu en bok att vilja läsa sakta. Att tycka om. Att rekommendera.Att inspireras av.
knakelugnssprakelisprak
Kallt ute. Sjön vid min kärastes hus är återigen överfull och plötsligt har vi strandtomt. Närmast är sjön gråfrusen, men mitt uti är det ännu öppet vatten. Runt omkring är vitt. Snö. Frost. Träden vajar betänkligt. De fyra minusgraderna lär kännas som snarare fjorton.
Ännu en mugg kaffe värmer magen medan jag matar kakelugnen som svarar med att spraka och värma min rygg där jag sitter i röda soffan. Laptopen värmer mina lår och knän och Amr Diab tar hand om själen.
Björkeryd 27 november, 2010
Ännu en mugg kaffe värmer magen medan jag matar kakelugnen som svarar med att spraka och värma min rygg där jag sitter i röda soffan. Laptopen värmer mina lår och knän och Amr Diab tar hand om själen.
Björkeryd 27 november, 2010
fredag 26 november 2010
uppiggning
Morgnarna är ljusare nu, när snön breder ut sig. Ändå är jag ganska trött när det är dags att lämna sängvärmen och ta ett försiktigt tag i dagen. Men jag tar det som jag brukar; i små, varsamma steg. Först sätta på P1-morgon och kaffebryggaren och så in i duschen. Det är Fin Fredag och att välja kläder får ta en liten extra stund. Ändå blir det egentligen inget märkvärdigt. Kort jeanskjol, gråmönstrade strumpor och en stickad tunika/klänning/långtröja över det.
I köket väntar kaffet, med sin fina doft av kanel, och jag dricker det med en liten slatt grädde medan jag betalar mina räkningar (där vaknar jag till lite mer...), slösurfar och lägger lite make-up. På bordet brinner några ljus och i mina fönster lyser nu ett par adventsstjärnor. Radion och koffeinet öppnar min hjärna bit för bit.
Termometern visar fem minusgrader och när jag avverkat den korta promenaden till jobbet är jag helt vaken och klar att dra igång min arbetsdag.
Emmaboda 26 november, 2010
I köket väntar kaffet, med sin fina doft av kanel, och jag dricker det med en liten slatt grädde medan jag betalar mina räkningar (där vaknar jag till lite mer...), slösurfar och lägger lite make-up. På bordet brinner några ljus och i mina fönster lyser nu ett par adventsstjärnor. Radion och koffeinet öppnar min hjärna bit för bit.
Termometern visar fem minusgrader och när jag avverkat den korta promenaden till jobbet är jag helt vaken och klar att dra igång min arbetsdag.
Emmaboda 26 november, 2010
torsdag 25 november 2010
mera fira
Jag var verkligen inte alls beredd på att bli uppmärksammad på min arbetsplats idag men mina kära kollegor både sjöng för mig och gav mig en fin blombukett och två flaskor trevligt Amaronevin. Väldigt gulligt, tycker jag! Jag uppskattade det hela väldigt mycket... omtanken... det hela. Men jag verkligen avskyr att stå i centrum på det där viset. Ville helst sjunka genom golvet, faktiskt.
Men... som sagt... jag blev ju glad också!
Men... som sagt... jag blev ju glad också!
fusk
Jag var tillbaka på jobbet en sväng igår. Informationskväll för nästa års ettor, som nu befinner sig i valet och kvalet. Mannen dök upp när jag var på väg ut, så han fick sitta och äta middag ensam. Det var lite synd om honom. När jag kom hem hade han satt upp adventsstjärnan som han köpt åt mig på väg hit. Han är så pysslig. Det gillar jag! Sedan fick den vara tänd hela kvällen, även om det är lite fusk - den ska ju inte tändas förrän till helgen, egentligen. Men alltid retar det väl någon, hoppas jag. ;-)
Nu börjar det ljusna över taken. Allt det vita hjälper till. Ett par minusgrader, men det verkar som om vinden avtagit. Med dunjacka och lovikkavantar spelar det ingen större roll, även om jag ser ut som om jag ska på arktisk expedition när jag i själva verket bara ska kila till, eller från, jobbet...
Nu börjar det ljusna över taken. Allt det vita hjälper till. Ett par minusgrader, men det verkar som om vinden avtagit. Med dunjacka och lovikkavantar spelar det ingen större roll, även om jag ser ut som om jag ska på arktisk expedition när jag i själva verket bara ska kila till, eller från, jobbet...
skuld
Jag har lämnat den bakom mig - the guilt, blame and judge business. Känner jag någon enstaka gång skuld är det oftast när jag plötsligt minns något som hände när barnen var små och jag inte hanterade en situation så bra som jag, i skenet av facit, borde ha gjort. Jag brukar trösta mig med att jag alltid haft deras bästa för ögonen och handlat efter bästa förstånd. Sett till utgången blev det ju ändå väldigt bra.
En fin sak med livet är annars att man nästan alltid kan börja om. Välja nytt. Till och med reparera, ibland. Idag är en ny dag. En dag då jag kan göra bra val.
Till att börja med väljer jag att fylla på min kaffemugg och kontemplera en stund, i skenet av tända ljus.
Emmaboda 25 november, 2010
En fin sak med livet är annars att man nästan alltid kan börja om. Välja nytt. Till och med reparera, ibland. Idag är en ny dag. En dag då jag kan göra bra val.
Till att börja med väljer jag att fylla på min kaffemugg och kontemplera en stund, i skenet av tända ljus.
Emmaboda 25 november, 2010
onsdag 24 november 2010
ordnung muß sein
Jag är allt annat än pedantisk. Tro mig. Men... jag tycker om lite ordning. En smula reda. Att veta var mina grejer finns. Att var sak har en plats där jag kan leta efter den. Tyvärr råder inte alltid denna ordning i min boning. Hade det gjort det hade ju exempelvis inte julgrejerna försvunnit utan minsta betydande spår.
När jag har den där lilla redan omkring mig trivs jag. När jag ska ta itu med något Viktigt vill jag först ha styr på tingens ordning. Ska jag pyssla likaså. Eller bara sitta och jäsa i tevesoffan, eller skriva lite.
Min själ finner ro i det lugn som ordningen sprider. Mina CD:ar står i bokstavsordning i hyllorna (hur ska jag annars hitta dem?), tvätten (den otvättade) ligger i sin tvättkorg och mina rena kläder hänger i klädkammaren, böcker som väntar på att läsas ligger i små travar på köksbord, fotpall i vardagsrummet eller på mitt sängbord och de andra står i bokhyllorna i bokstavsordning (skönlitteraturen) eller ämnesordning (resten). Garnerna ligger mestadels i sina korgar och jag vet ganska exakt vad jag har i kyl och skafferi (vilket iofs kan bero på att jag vanligen inte har så mycket hemma).
Nu är jag hemma från jobbet. Sängen är bäddad, ljusen tända, maten som ska lagas ligger på köksbänken, badrummet är fräscht och på ett litet bord vid ett fönster blinkar en digital fotoram lite vänligt och visar bilder på nära och kära. Både utvändigt och invändigt känner jag frid. Ro. Själslugn.
Och... med lite vettiga städrutiner året om slipper man julstäda..! ;-)
När jag har den där lilla redan omkring mig trivs jag. När jag ska ta itu med något Viktigt vill jag först ha styr på tingens ordning. Ska jag pyssla likaså. Eller bara sitta och jäsa i tevesoffan, eller skriva lite.
Min själ finner ro i det lugn som ordningen sprider. Mina CD:ar står i bokstavsordning i hyllorna (hur ska jag annars hitta dem?), tvätten (den otvättade) ligger i sin tvättkorg och mina rena kläder hänger i klädkammaren, böcker som väntar på att läsas ligger i små travar på köksbord, fotpall i vardagsrummet eller på mitt sängbord och de andra står i bokhyllorna i bokstavsordning (skönlitteraturen) eller ämnesordning (resten). Garnerna ligger mestadels i sina korgar och jag vet ganska exakt vad jag har i kyl och skafferi (vilket iofs kan bero på att jag vanligen inte har så mycket hemma).
Nu är jag hemma från jobbet. Sängen är bäddad, ljusen tända, maten som ska lagas ligger på köksbänken, badrummet är fräscht och på ett litet bord vid ett fönster blinkar en digital fotoram lite vänligt och visar bilder på nära och kära. Både utvändigt och invändigt känner jag frid. Ro. Själslugn.
Och... med lite vettiga städrutiner året om slipper man julstäda..! ;-)
snö
Jag är duktigt trött idag. Jag somnade i god tid och har sovit gott, men känner mig inte alls utvilad. Det goda kaffet hjälper upp det hela något, men inte tillräckligt. Troligen vaknar jag dock ordentligt när jag promenerar till jobbet.
Temperaturen sjönk fort igår kväll och nu är det frysgrader ute och snön ligger fint på tak och gräsmattor. Träden utanför mitt fönster vajar betänkligt så jag antar att det blåser rätt rejält. Det är skönt att ha så nära till jobbet då. Samt ett gott förråd av varma halsdukar och vantar.
Min dator svajar betänkligt. Jag trodde inte jag skulle få igång den alls idag. Jag får ta tag i det där med ny maskin, tror jag. Johanna tyckte dock inte att jag skulle köpa en sådan där pyttegrej. Hennes kompisar, som har sådana, har mest bara bekymmer med dem. Hmm... jag får se. Tänker mest på att jag ju lever lite i kappsäck och att det vore skönt med lite lättare bagage.
Onsdag idag. Det betyder, som vanligt, att det är fullt ös medvetslös. Fast idag ska jag se till att hinna dricka kaffe, i alla fall...
(Nej, så här mycket snö har vi inte än... bilden är från en promenad i Sköndal förra vintern!)
Emmaboda 24 november, 2010
Temperaturen sjönk fort igår kväll och nu är det frysgrader ute och snön ligger fint på tak och gräsmattor. Träden utanför mitt fönster vajar betänkligt så jag antar att det blåser rätt rejält. Det är skönt att ha så nära till jobbet då. Samt ett gott förråd av varma halsdukar och vantar.
Min dator svajar betänkligt. Jag trodde inte jag skulle få igång den alls idag. Jag får ta tag i det där med ny maskin, tror jag. Johanna tyckte dock inte att jag skulle köpa en sådan där pyttegrej. Hennes kompisar, som har sådana, har mest bara bekymmer med dem. Hmm... jag får se. Tänker mest på att jag ju lever lite i kappsäck och att det vore skönt med lite lättare bagage.
Onsdag idag. Det betyder, som vanligt, att det är fullt ös medvetslös. Fast idag ska jag se till att hinna dricka kaffe, i alla fall...
(Nej, så här mycket snö har vi inte än... bilden är från en promenad i Sköndal förra vintern!)Emmaboda 24 november, 2010
tisdag 23 november 2010
mystik
Jag undrar hur en guldig adventsstjärna i flätad rotting liksom bara kan försvinna? Och i sällskap med ett par ljusstakar, dessutom? Mycket märkligt. Lyckligtvis är Mannen omtänksam och snäll och kör inom en adventsstjärneaffär imorgon eftermiddag, och fixar mig en! Under tiden får jag roa mig med en annan adventsstjärna, ett par härligt kitschiga ljusslingor med röda hjärtan och en krans med röda hittepåbär att hänga på ytterdörren.
Sedan återstår bara lussebullsbakande, en del glöggavsmakning och kanske lite sparsmakad godistillverkning (jag vill gärna prova väninnan Malins tips om rocky-road-godis) och sedan kan julen få komma. Undrar förresten om det blir någon fulkalender i år?
Ryggen värker. Jag tror det var allt stillasittande på tåg och buss igår. Jag ska mjuka upp den med ett varmt bad.
Sedan återstår bara lussebullsbakande, en del glöggavsmakning och kanske lite sparsmakad godistillverkning (jag vill gärna prova väninnan Malins tips om rocky-road-godis) och sedan kan julen få komma. Undrar förresten om det blir någon fulkalender i år?
Ryggen värker. Jag tror det var allt stillasittande på tåg och buss igår. Jag ska mjuka upp den med ett varmt bad.
ruskprickigt
Nu är det verkligen mörkaste november! Ljuvligt! Jag traskade hem i mörker och snöglopp iförd dunjacka, kängor och gosiga vantar. Låt det blåsa och jävlas, bara! Jag gillart! Trist bara att det troligen ska trilla ner mer snö i natt och bli kallare, så att Mannen gjorde det kloka och stannade på sin hemmafront, i stället för att komma hit ikväll. Jag hoppas på bättre väderutsikter för i morgon kväll. Han fattas mig.
Jag tror faktiskt jag ska använda kvällen till att greja med mina julsaker. Jag går ner och hämtar dem nu genast!
Jag tror faktiskt jag ska använda kvällen till att greja med mina julsaker. Jag går ner och hämtar dem nu genast!
redan?
Tur jag har uppmärksamma barn. Jenny visste minsann att det är advent nu till helgen. Jag som trodde det var nästa helg. Alltså ska jag ta fram jullådan en kväll den här veckan och kolla vilka små lampor som behöver bytas. Och handla hem ingredienser så jag kan baka lussebullar med mycket saffran i! Mys!
Annars är det en vanlig morgon här i Byn. Ösregn eller om det är snöblask därute och här inne är det kaneldoftande kaffe, tända ljus och P1-morgon.
I'm one year older - but none the wiser.
Emmaboda 23 november, 2010
Annars är det en vanlig morgon här i Byn. Ösregn eller om det är snöblask därute och här inne är det kaneldoftande kaffe, tända ljus och P1-morgon.
I'm one year older - but none the wiser.
Emmaboda 23 november, 2010
måndag 22 november 2010
saknad
Hemma igen, i Byn. Snöglopp ute och varmt te inne. Telefonprat med min käraste. Det är gott att vara hemma igen - och ändå... När bussen snirklade sig ut ur Oslo, förbi operahuset och med Oslofjordens iskalla, grå vatten nedanför gjorde det nästan fysiskt ont när navelsträngen mellan mig och Johanna och Jenny liksom började tänjas ut. En superelastisk sträng som egentligen inte alls sitter fast i naveln utan mer är en slags förlängning av hjärterötterna. När jag några timmar senare tog en kaffe på centralen i Göteborg hade den tänjts ut ännu mer - den går helt enkelt inte av. Och tur är väl det.
På min hemfärd hade jag sällskap av Vygotskij (i en slags tolkning av Leif Strandberg) och Shantaram som jag ju fick av Jenny. Jag förstår vad hon menar med att det är en bok man vill läsa sakta. Underbart språk och en oerhörd förmedling av intryck...
På min hemfärd hade jag sällskap av Vygotskij (i en slags tolkning av Leif Strandberg) och Shantaram som jag ju fick av Jenny. Jag förstår vad hon menar med att det är en bok man vill läsa sakta. Underbart språk och en oerhörd förmedling av intryck...
andra
Okej. Nu är det helt klart andra halvlek. Det erkänner t o m jag. Och därmed är det slut på sportmetaforerna för ett bra tag igen. Men eftersom det är min bemärkelsedag tänkte jag bjuda på en virtuell tårta:
Till den dricks inte helt oväntat kanelkaffe!
Oslo 22 november, 2010
söndag 21 november 2010
familjehelg
När jag vaknade i morse var jag precis så trött som jag förtjänade; det blev sent igår - eller snarare i morse. Jag vet faktiskt inte när vi kom hem men det var i alla fall på fel sida av klockan tre. Men vad spelar det för roll när kvällen var galet trevlig. Efter en dag på stan med Johanna, Jenny och Johnathon med stros och fika på mysigt café (Oslo har hur många myscaféer som helst!) splittade vi för några timmar (varvid jag och Johanna gick till Grønland för kebablunch och grönsaksinköp) och sedan sammanstrålade vi på en rockpub för att ta en öl och bege oss ut på något hemligt som Johanna och Jenny hade hittat på. Det visade sig vara en konsert i Oslos coola operahus, med operaorkestern. Mycket maffigt och vackert - såväl föreställning som byggnad.
Sedan tyckte Jennys kompis Kennet att vi skulle kila inom en mellanösternrestaurang för att kolla in en magdansshow, som en av hans kompisar skulle köra, och vi hann precis se showen och sedan halvspringa till en bar vid busstationen för att möta upp med Matilda in transit fvb Gol, och extrajobb. Vi kramades och stojade i en dryg halvtimme innan det var dags att vinka av henne och sedan gå till rockhaket Rock In där vi sedan blev kvar till rätt sent. På väg hem slank Johanna och jag in på hennes jobb och tog en avslutande drink - och sedan falafel tvärs över gatan - innan vi gick hem och ramlade i säng.
Inte konstigt att jag var trött i morse alltså. Huvudvärk hade jag också... Men vi klev tappert upp, gjorde oss i ordning och promenerade tvärs över stan, till Frogner, hem till Jenny och John för brunch. Promenaden hade det goda med sig att huvudvärken försvann.
Vi hann träffa min systerson Anton också, som bor hos J & J. Sedan stack John iväg för att fiska havsöring och vi tog bussen ut till Bygdøy och Kon Tikimuséet. Läckert! Sedan tillbaka till Frogner och mys och småprat medan Johanna lagade sushi. Mera småprat och tända ljus och god mat och kaffe och så småningom promenad tillbaka genom stan.
Nu ska vi dricka te och pyssla med den fina presenten jag fick av Johanna; en digital fotoram! Bortskämd? Moi? ;-)
Oslo 21 november, 2010
lördag 20 november 2010
vaffanculo*
Fick ett tips till DN-läsning av vaken, ung väninna till en dotter:
Läs här.
Jag har ibland tänkt att jag skulle vilja åka till Italien - men jag vill fan inte gynna en stat med en bajskorv till regeringschef.
* går att googla, för förklaring... ;-)
aktare
"Men aktare' va' fint det är i Oslo..." som Fred Åkerström sjöng. Och han hade rätt. Det Oslo jag möter nu, och har mött i de åtta år jag haft barn boendes här (mestadels stadsdelarna Grünerløkka och Grønland), har en sorts bedagad charm som jag finner... helt oemotståndlig, på ett lite romantiskt vis. Man kan jämföra det med knivsöder, men det är inte rätt.
Bäst är såklart ändå att vara med två av de finaste döttrarna. Kärlek. Det är vad det handlar om. Igår gick vi och åt thaimat ner på hörnet (jag bor hos Johanna) och sedan satt vi och drack kaffe med Bailey's i vardagsrummet och småpratade med varandra och några av Johannas homeboys. Det är mys på hög nivå, det!
Nu ligger en ny bok och väntar på att bli läst, förresten; Shantaram av Gregory David Roberts. En veritabel tegelsten på i runda slängar niohundra sidor! Underbart! Jag fick den av Jenny igår, tillsammans med ett fint - och matchande! - bokmärke, ett par fräcka badrumskrokar och ett mycket speciellt armband (bilder kommer senare - jag har inte med mig usb-kabeln). Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag har helt fantastiska barn och jag är förfärligt bortskämd!
Fast... jag är faktiskt tacksam också. Mycket tacksam. Över den gåva som mina fyra barn är. Jag upphör aldrig att stolt förundra mig över dem.
Och kan ni tänka er... man kan ju dricka kanelkaffe på morgonen i Oslo också!
Oslo 20 november, 2010
fredag 19 november 2010
förberedelser
Även om jag bara ska åka iväg över en helg så känns det som en hel del förberedelser måste göras. En del är roliga, som att packa, och en del är tråkiga, som att komma ihåg att gå ut med soporna så man inte kommer hem till en bostad som luktar avfallsstation. Jag var ute och gjorde det för en stund sedan och passade på att även tömma och sortera ur kassen med pappersåtervinningsgrejer. Lyckan var sedan fullständig när jag kom in igen i mitt sopbefriade hem, bara för att upptäcka att jag ju glömt att ta ur filtret med kaffesump ur bryggaren. Nåja, lite unken sumpdoft kan jag kanske leva med, ändå.
Jag har packat och packat i min fina messengerbag, samt pimpat den med ett par reflexer (fast den har givetvis snygga fastsydda reflexer också). Den har så infernaliskt många fiffiga fickor och smarta lösningar att jag faktiskt blev glad (ja, ännu gladare än jag redan var, liksom) när jag, på Youtube, hittade en INSTRUKTIONSFILM för den! Haha! Det är verkligen så att allt finns på nätet!
Och ändå... när jag kollat klart på filmen hittade jag ännu en ficka och - i en annan ficka - ett fiffigt band med en karbinhake vilken jag kan fästa min nyckelknippa, som jag annars alltid måste stå och gräva efter när jag kommer hem från jobbet och bara vill in så fort som möjligt! Väskan har bara en enda nackdel - och det är att jag får plats med halva mitt bohag i den och, eftersom jag känner mig själv, jag lär försöka med det också... ;-)
Min dag har alltså börjat fint. Det kanske inte syns, men det känns som en good-hair-day. Kanelblandningen i kaffet blev perfekt och jag har faktiskt brett ett par smörgåsar (LCHF-brödet jag bakade i onsdags blev riktigt gott!) att ha till lunch. Den fina röda nya resväskan (tack, min käraste) står klar i hallen. Arbetsdagen är planerad och tågbiljetterna är hämtade. Jag trivs till och med med min helsvarta outfit som är mjuk och skön. Känner mig inte så korvstoppad ändå, vilket jag annars brukar göra vid den här tiden i månaden. Bloated, som di säger på utrikiska. Det är helt enkelt en Fin start på ännu en Fin Fredag! Jag säger som kära väninnan Anna; "nu jävla rolig kan börja komma!"
Emmaboda 19 november, 2010
Jag har packat och packat i min fina messengerbag, samt pimpat den med ett par reflexer (fast den har givetvis snygga fastsydda reflexer också). Den har så infernaliskt många fiffiga fickor och smarta lösningar att jag faktiskt blev glad (ja, ännu gladare än jag redan var, liksom) när jag, på Youtube, hittade en INSTRUKTIONSFILM för den! Haha! Det är verkligen så att allt finns på nätet!
Och ändå... när jag kollat klart på filmen hittade jag ännu en ficka och - i en annan ficka - ett fiffigt band med en karbinhake vilken jag kan fästa min nyckelknippa, som jag annars alltid måste stå och gräva efter när jag kommer hem från jobbet och bara vill in så fort som möjligt! Väskan har bara en enda nackdel - och det är att jag får plats med halva mitt bohag i den och, eftersom jag känner mig själv, jag lär försöka med det också... ;-)
Min dag har alltså börjat fint. Det kanske inte syns, men det känns som en good-hair-day. Kanelblandningen i kaffet blev perfekt och jag har faktiskt brett ett par smörgåsar (LCHF-brödet jag bakade i onsdags blev riktigt gott!) att ha till lunch. Den fina röda nya resväskan (tack, min käraste) står klar i hallen. Arbetsdagen är planerad och tågbiljetterna är hämtade. Jag trivs till och med med min helsvarta outfit som är mjuk och skön. Känner mig inte så korvstoppad ändå, vilket jag annars brukar göra vid den här tiden i månaden. Bloated, som di säger på utrikiska. Det är helt enkelt en Fin start på ännu en Fin Fredag! Jag säger som kära väninnan Anna; "nu jävla rolig kan börja komma!"
Emmaboda 19 november, 2010
torsdag 18 november 2010
lärare i allmänhet
Jag har en ny favvosida på Facebook. Lärare i allmänhet. Tvångsmässigt kollar jag av den, minst en gång om dagen - helst två. Är ni nyfnikna får ni faktiskt kolla själva, men för er som minns mitt klädbloggande härförleden ska jag fresta med ett väl valt citat:
Lärare i allmänhet avser att börja bära cape vid medelålderns inträdande. För de oinsatta kommer det att se ut som ett vanligt kulturtants-sjok från Gudrun Sjödén, men lärare i allmänhet vet att det är ett tecken på superhjältestatus.
Empirisk forskning visar att denna sida verkar höjande på såväl professionalism som livskvalitet och arbetsglädje.
Lärare i allmänhet avser att börja bära cape vid medelålderns inträdande. För de oinsatta kommer det att se ut som ett vanligt kulturtants-sjok från Gudrun Sjödén, men lärare i allmänhet vet att det är ett tecken på superhjältestatus.
Empirisk forskning visar att denna sida verkar höjande på såväl professionalism som livskvalitet och arbetsglädje.
i am the messenger
Vi satt så länge och pratade över vårt morronkaffe att jag för första gången på länge fick riktigt bråttom att göra mig klar och promenera till jobbet, när min käraste kört ner mot Blekinge. I och för sig hade jag också ett tidigt möte bokat, annars hade jag nog kunnat softa lite till. Men jag behövde hjälp med att par funktioner i vår så kallade "skolportal" och min iT-kunnige kollega och jag verkar ha fått scheman som är så motsatta som det bara går, så en tidig morgonsession var enda chansen (när jag säger "tidig" menar jag halvåtta... den tiden är förbi då jag var på jobbet halvåtta varje morgon, efter att ha klivit upp strax efter fem och sedan färdats genom en nyvaket Stockholm). Och nu funkar det som jag vill att det ska göra! Fiffigt som fan.
Dagen har varit som de flesta andra; fullt upp med arbete varvat med lite peppning och handledning av elever och ett par, tre givande samtal med kollegor. Dessutom tillbringades eftermiddagen (min, kollegornas och elevernas) dels på Folkets Hus där det bjöds på hyfsat utmanande levande teater på temat främlingsrädslor och rasism, och dels tillbaka på skolan i samtalsgrupper (de samtalen var också givande och det kändes som två ganska väl använda timmar).
Väl hemma åt jag lite läckra rester och msnade med en gammal kursare, från lärarutbildningen, som också jobbar på ett gymnasium - fast på bästkusten. Hon var uppgiven och less och främst då på sin chef. Jag peppade henne så gott jag kunde; jag har varit i en liknande sits och det är inget jag ens önskar mina ovänner (om jag nu skulle ha några).
När jag träffade Matilda i lördags fick jag ett stort paket, som jag fick lova att inte öppna förrän på min födelsedag. Sedan ändrade hon sig och sa att det kanske ändå kunde vara en bra idé att öppna paketet innan Osloturen "ifall du vill byta färg på... öhm... eyelinern...". Så jag öppnade paketet nyss. Och blev helt vek och väldigt, väldigt rörd. Hur fadringen kunde hon veta att jag i nästan ett och ett halvt år sneglat på en Timbuk2-väska (Classic Messenger, size M, black)? Har jag sagt det till henne så måste det ha varit för bortåt ett år sedan... Den blir (är!) helt PERFEKT och med den kvaliteten kan jag ha den tills jag går i pension - och troligen också beyond... TACK och pussar och allt sånt, du rara, fina, goa! <3
Emmaboda 18 november, 2010
Dagen har varit som de flesta andra; fullt upp med arbete varvat med lite peppning och handledning av elever och ett par, tre givande samtal med kollegor. Dessutom tillbringades eftermiddagen (min, kollegornas och elevernas) dels på Folkets Hus där det bjöds på hyfsat utmanande levande teater på temat främlingsrädslor och rasism, och dels tillbaka på skolan i samtalsgrupper (de samtalen var också givande och det kändes som två ganska väl använda timmar).
Väl hemma åt jag lite läckra rester och msnade med en gammal kursare, från lärarutbildningen, som också jobbar på ett gymnasium - fast på bästkusten. Hon var uppgiven och less och främst då på sin chef. Jag peppade henne så gott jag kunde; jag har varit i en liknande sits och det är inget jag ens önskar mina ovänner (om jag nu skulle ha några).
När jag träffade Matilda i lördags fick jag ett stort paket, som jag fick lova att inte öppna förrän på min födelsedag. Sedan ändrade hon sig och sa att det kanske ändå kunde vara en bra idé att öppna paketet innan Osloturen "ifall du vill byta färg på... öhm... eyelinern...". Så jag öppnade paketet nyss. Och blev helt vek och väldigt, väldigt rörd. Hur fadringen kunde hon veta att jag i nästan ett och ett halvt år sneglat på en Timbuk2-väska (Classic Messenger, size M, black)? Har jag sagt det till henne så måste det ha varit för bortåt ett år sedan... Den blir (är!) helt PERFEKT och med den kvaliteten kan jag ha den tills jag går i pension - och troligen också beyond... TACK och pussar och allt sånt, du rara, fina, goa! <3
Emmaboda 18 november, 2010
onsdag 17 november 2010
av bara farten liksom
Strax innan jag gick hem från mitt arbete konstaterade jag att min kaffemugg var ren. Det kan bara innebära en av följande två saker:
1. Det är tidig morgon
2. Jag har inte hunnit fylla på den. På hela dagen.
Det i sin tur innebär - eftersom min klocka visade på ungefär 15.30 - att detta har varit en synnerligen upptagen dag och att jag alltså inte tog (eller snarare: glömde) lunch heller. När jag nu skulle ha hunnit klämma in den. Fast det har varit en bra och rolig dag och då funkar det, ju.
Jag hade alltså ångan uppe och skyndade mig hemåt. Gick vägen om affären och köpte lite grönsaker och ingredienser till LCHF-bröd. Receptet hittade jag här.
Nu står brödet i ugnen och när det är klart åker en kyckling in istället. Tända ljus brinner här och var i mitt hem och morgonens rena tvätt ligger eller hänger på sina respektive platser. På mitt köksbord frestar Mattias Gardells senaste, Islamofobi, som låg i brevlådan och väntade när jag kom hem från jobbet. Den ser jag mycket fram emot att ägna en lång, skön helg åt. Dock inte den närmaste helgen, då jag ju ska åka upp till Oslo för att mysa med Johanna och Jenny! På tåget får någon tunnare, lättare bok följa med – kanske Kate Jacobs Knit Two? – tillsammans med iPoden som både är laddad med all min musik och med Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann.
Om en stund kommer Mannen hit efter jobbet och vi ska förmodligen göra vad vi brukar göra på vardagskvällarna; så lite som möjligt. Tidigare idag tänkte jag att jag skulle föreslå honom en promenad efter middagen, men nu vet jag inte… jag är trött… har mjuka, sköna men inte särskilt varma träningsbrallor på… och det är kallt ute…
Dagens snackis har förstås (bland annat) annat varit vem den unga kvinna är, här i Byn, som kallar sig Laserkvinnan. Jag vet. Jag vet till och med något om hennes familjeförhållanden och var hon bor. Det är ingen jag känner. Ingen jag vill känna, heller. Men Byn är liten och dessutom finns Flashback. Jag har inte letat - men man har ju öron. Jag kan bara tycka att det verkar vara en tragisk och sorglig människa.
1. Det är tidig morgon
2. Jag har inte hunnit fylla på den. På hela dagen.
Det i sin tur innebär - eftersom min klocka visade på ungefär 15.30 - att detta har varit en synnerligen upptagen dag och att jag alltså inte tog (eller snarare: glömde) lunch heller. När jag nu skulle ha hunnit klämma in den. Fast det har varit en bra och rolig dag och då funkar det, ju.
Jag hade alltså ångan uppe och skyndade mig hemåt. Gick vägen om affären och köpte lite grönsaker och ingredienser till LCHF-bröd. Receptet hittade jag här.
Nu står brödet i ugnen och när det är klart åker en kyckling in istället. Tända ljus brinner här och var i mitt hem och morgonens rena tvätt ligger eller hänger på sina respektive platser. På mitt köksbord frestar Mattias Gardells senaste, Islamofobi, som låg i brevlådan och väntade när jag kom hem från jobbet. Den ser jag mycket fram emot att ägna en lång, skön helg åt. Dock inte den närmaste helgen, då jag ju ska åka upp till Oslo för att mysa med Johanna och Jenny! På tåget får någon tunnare, lättare bok följa med – kanske Kate Jacobs Knit Two? – tillsammans med iPoden som både är laddad med all min musik och med Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann.
Om en stund kommer Mannen hit efter jobbet och vi ska förmodligen göra vad vi brukar göra på vardagskvällarna; så lite som möjligt. Tidigare idag tänkte jag att jag skulle föreslå honom en promenad efter middagen, men nu vet jag inte… jag är trött… har mjuka, sköna men inte särskilt varma träningsbrallor på… och det är kallt ute…
Dagens snackis har förstås (bland annat) annat varit vem den unga kvinna är, här i Byn, som kallar sig Laserkvinnan. Jag vet. Jag vet till och med något om hennes familjeförhållanden och var hon bor. Det är ingen jag känner. Ingen jag vill känna, heller. Men Byn är liten och dessutom finns Flashback. Jag har inte letat - men man har ju öron. Jag kan bara tycka att det verkar vara en tragisk och sorglig människa.
tuppjuck
Idag var jag uppe och väckte både tupp och tidningsbud och har nu kört fyra maskiner tvätt och bäddat sängen och duschat länge och druckit två muggar underbart kanelkaffe och skrivit ett långlångt mejl till skön väninna och är nu redo för... sängen. Typ.
Fast... det blir såklart jobbet, istället... Morrn alla!
Emmaboda 17 november, 2010
Fast... det blir såklart jobbet, istället... Morrn alla!
Emmaboda 17 november, 2010
tisdag 16 november 2010
jo...
... jag har fått nya brevvänner! En hel klass, till och med!
Ojojoj, vad vissa och somliga har att ta igen på fredag... :-) Till att börja med behöver vi nog repetera ihopskrivning/användning av genitiv-s, stor bokstav och något mer. I en C-kurs.
Jag noterade dock det lilla hjärtat...
Ojojoj, vad vissa och somliga har att ta igen på fredag... :-) Till att börja med behöver vi nog repetera ihopskrivning/användning av genitiv-s, stor bokstav och något mer. I en C-kurs.Jag noterade dock det lilla hjärtat...
råd
Samtal med en kollega om vem som kan tänkas ärva sossetronen efter Mona glider via en välfärd under nedmontering över till vårt konsumtionssamhälle där det plötsligt har blivit fullständigt självklart att man ska kunna resa på utlandssemester minst en gång om året, att man ska ha råd att luncha ute, att man för länge sedan ska ha bytt ut den gamla tjockteven mot en plattdito, att ungarna ska ha märkeskläder och dyra fritidsintressen och ständigt uppgraderade teve- och datorspel och EU-moppar och ens hem ska vara high tech och försett med nya möbler och alla familjemedlemmar ska ha egen dator/laptop... och samfälligt konstaterar vi;
De allra flesta har ett liv de inte har råd med. De skjuter skuldberget framför sig och lever inte bara på lånad tid utan för andras pengar, dessutom. Hela deras verklighet är ett enda stort kreditkort. Stackars jävlar.
Emmaboda 16 november, 2010
De allra flesta har ett liv de inte har råd med. De skjuter skuldberget framför sig och lever inte bara på lånad tid utan för andras pengar, dessutom. Hela deras verklighet är ett enda stort kreditkort. Stackars jävlar.
Emmaboda 16 november, 2010
måndag 15 november 2010
morrn
Jag startar upp den nya veckan med kanelkaffe, goda föresatser och ett beslut samt nylackade naglar.
Gårdagen var en orgie i lättja. Inte fasen dammsög jag. Men... jag hittade en rykande färsk avhandling som ska bli en av stöttepelarna i min 5-poängare. Jag läste ut våtmarker och Malin hade rätt - det kan vara den äckligaste bok jag läst. Jag mår fortfarande lite illa av den. Samtidigt kunde jag inte låta bli att smått fascineras av den väldigt störda unga kvinna den beskriver, och hennes ledsamma öde. Jag läste nog tre kapitel, minst, i Vygotskij också. Och några i Samtidsislam. "Diversifiering" is da shit.
Jag skrev en lista också. En att-göra-lista. För jobbet. Egentligen är det helt emot mina principer att utföra något som ens påminner om arbete på helgerna (det finns nog med over-achievers i lärarkåren utan att jag behöver öka på antalet) men eftersom jag kom på några saker jag måste göra idag (det är ju det här med tankar och att de liksom bara dyker upp, helt objudna) var det lika bra att skriva upp (ner?) dem så att jag sedan kunde släppa dem. Av samma anledning har jag alltid block och penna tillgängligt i mitt sängbord - så att jag inte behöver ligga och grubbla om nätterna.
Mona Sahlin har avgått. Kanske inte helt oväntat och ändå lite överraskande. Jag har aldrig gillat henne något vidare, men jag tror ändå att hon var mycket kompetent och att hon skulle funkat bra som statsminister. Nu blir det intressant att se vem som blir hennes efterträdare. Och det vore inte alls dumt om hennes gelikar på kommunal nivå följde hennes exempel - de är dryga och kaxiga på ett mycket opassande vis - inte minst i sina "förhandlingar" med V och MP om fördelningen av makten här...
Emmaboda 15 november, 2010
Gårdagen var en orgie i lättja. Inte fasen dammsög jag. Men... jag hittade en rykande färsk avhandling som ska bli en av stöttepelarna i min 5-poängare. Jag läste ut våtmarker och Malin hade rätt - det kan vara den äckligaste bok jag läst. Jag mår fortfarande lite illa av den. Samtidigt kunde jag inte låta bli att smått fascineras av den väldigt störda unga kvinna den beskriver, och hennes ledsamma öde. Jag läste nog tre kapitel, minst, i Vygotskij också. Och några i Samtidsislam. "Diversifiering" is da shit.
Jag skrev en lista också. En att-göra-lista. För jobbet. Egentligen är det helt emot mina principer att utföra något som ens påminner om arbete på helgerna (det finns nog med over-achievers i lärarkåren utan att jag behöver öka på antalet) men eftersom jag kom på några saker jag måste göra idag (det är ju det här med tankar och att de liksom bara dyker upp, helt objudna) var det lika bra att skriva upp (ner?) dem så att jag sedan kunde släppa dem. Av samma anledning har jag alltid block och penna tillgängligt i mitt sängbord - så att jag inte behöver ligga och grubbla om nätterna.
Mona Sahlin har avgått. Kanske inte helt oväntat och ändå lite överraskande. Jag har aldrig gillat henne något vidare, men jag tror ändå att hon var mycket kompetent och att hon skulle funkat bra som statsminister. Nu blir det intressant att se vem som blir hennes efterträdare. Och det vore inte alls dumt om hennes gelikar på kommunal nivå följde hennes exempel - de är dryga och kaxiga på ett mycket opassande vis - inte minst i sina "förhandlingar" med V och MP om fördelningen av makten här...
Emmaboda 15 november, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)