Byskvaller

Vi körde upp hit till Byn igår eftermiddag. På kvällskanten gick vi och åt en pizza. Det var väldigt goda pizzor, kunde vi konstatera. Mariestadsölen till var inte alltför sorglig, den heller. Efter pizzaätandet skulle vi möta upp Mannens dotter på torget. Hon är här på festivalen, förstås - och tyckte hon behövde ett par gummistövlar. Medan vi satt där på torget upptäckte jag att pedofilskulpturen fått en huvudbonad. Där ser man!

Det var lite trivsamt att sitta där på en parkbänk, käka lite godis och titta på festivalungarna, som drog förbi i små grupper.

Nu dricker jag mitt morronkaffe och ska strax ta mig en dusch innan vi drar vidare mot nya äventyr - via en frukostfika på Fenix. Det är Fin Fredag och jag tror den blir absolut superfin! Det brukar bli fint i Tolg...


Emmaboda 30 juli, 2010

raindrops

Det regnar idag. Jag tittar ut genom fönstret i arbetsrummet och ser hur fint det rinner ner över garagetaket och ner i hängrännorna som Mannen monterade igår. Det är bra med regn; gräsmattan och växtligheten behöver det och dessutom finns det en hel del inomhussaker att pyssla med idag. Och så är det roligt att se vattnet rinna ner i rännorna, som sagt.

Jag är inte riktigt klar med Håpas du trifs... Bitvis är den lite jobbig att läsa. Samhällskritiken är vass och välbehövlig, men under läsningen kommer jag på mig med att undra vad Alakoski vill med boken. Kanske kommer jag på det efteråt?

På fejan chattar jag lite med Matilda och skriver ett meddelande till Jenny. Det är ba på det viset med facebook; det finns inte alltid tid och råd (ringa till Norge är svindyrt och där har jag alla mina tre tjejer just nu) att ringa, men via fejan kan vi ändå hålla kontakten, så gott som dagligen, med varandra.

I natt (eller snarare i morse) drömde jag en sådan där skum, rörig dröm igen. Jag skulle bara in en sväng på jobbet, så här i semestertider, men det visade sig vara mer knôkat än på studenten och Johanna var där också, och hade en tågtid att passa - som hon missade hela tiden - och Susanne blev jätteledsen att jag skulle byta arbetsrum (vi som hade fått nya fina möbler, visserligen i dockstorlek, men ändå..?) och sedan gick hon och Johanna och fikade på 7-11 och jag fastnade med någon ny kollega som ställde jättekonstiga frågor och jag kom liksom aldrig därifrån. Mannen gissade att det är lite jobbångest som tar sig drömlika uttryck. Kanske? Men jag känner inte av någon sådan ångest. Medvetet. Kanske omedvetet, ändå, eftersom jag verkligen njuter av vår gemensamma ledighet? Och så ringde ju chefen igår, då... Hans fru - tillika min värderade och hjärtevarma kollega! - var med i drömmen också. Plötsligt hade hon blivit nästan 190 cm lång. Hon bar en generöst dekolleterad halterneckklänning, med djup skärning i ryggen. Urläckert, bortsett från det faktum att hon var extremt hårig på ryggen... Oh, well. Ibland är kanske drömmar bara... drömmar?

Nu ska jag gå ut i köket, fylla på min kaffemugg, skaka lite försiktigt på min vildjästfälla och sedan bre oss några goda frukostmackor.


Björkeryd 29 juli, 2010

om att slacka

Det tycker jag om. Att slacka, alltså. Jag är ingen riktig slacker (därtill har jag en alltför hög arbetsmoral) men det hindrar inte att jag blivit rätt bra på det. Särskilt om jag får slacka med gott samvete. Och det får jag. Dels får jag det för mig själv; jag har diskat, bäddat, tvättat och gjort klart mina sysslor i garaget för idag. Dels får jag det för Mannen. Han skulle inte höja på ögonbrynen, säger han, om jag så aldrig lyfte ett finger för att greja med honom därute. Så med det där goda samvetet sitter jag i soffan med laptopen, stickningen och sluttampen av Håpas du trifs... och dricker en mugg te och slölyssnar på P1.

Jag slackar - alltså är jag.

lite av varje

De här dagarna är vi bara hemma. Det är i och för sig inte så bara. Mannen snickrar för fullt på garaget och nu börjar det verkligen gå framåt. Fönster och dörrar är på plats! Jag har satt fast de där näten runt om, men orkade inte plåta det hela. Det blev lite läbbigt en stund igår, då jag upptäckte att jag stod högst upp på stegen och hade ett aktivt getingbo i brösthöjd, ungefär. Ett par sura getingar var på inflygning (de verkade måttligt glada över det slambang vi åstadkom) och jag lyckades andas sakta och försiktigt kliva ner steg för steg utan att trassla in mig och därmed ramla över en stor såg som stod där och som jag inte orkat flytta. Lyckligtvis blev jag inte stucken och boet var inte så stort. Mannen a k a The Wasp Terminator utplånade dem på kvällen.

Så idag avslutade jag det jag påbörjat. Och småassisterade - fast mest tittade jag bara på - medan dörren sattes på plats. Sedan diskuterade vi dörrfoder och sådana grejer. Det är liksom trevligt att bli inkluderad i sådant, även om jag inte är mycket till snickare.

(Supersmarrigt snabbmellis!)

Men just nu gör jag inte mycket mer än att kolla in senaste avsnittet av In Treatment på SVT Play. Jag har en tvätt som hänger ute till tork. Jag har ätit en knäckemacka och bläddrat igenom dagens BLT. Där finns ett sommarkryss att lösa, men jag väntar tills senare i eftermiddag - det är roligt att lösa det tillsammans.

Jag har pratat med min chef också. Han ringde och bad om ursäkt att han störde på min ledighet, men hur skulle jag ställa mig till att eventuellt undervisa en klass i psykologi och filosofi, nästa läsår. Jag blev rätt ställd. Visst finns det lite av filosofi i min utbildning (religionsvetenskapen) men knappast tillräckligt för att kvalificera mig för att undervisa i det. Jag sa att jag visserligen anser att allt går att lösa och att jag gillar rejäla utmaningar, men att det samtidigt ju måste bli kvalitet på undervisningen, för elevernas skull. Och därför vore det nog bra om detta kunde lösas på annat vis. Vi får väl se vad som händer. En annan intressant aspekt är ju hur två timmar till ska kunna knôkas in i mitt redan överfulla höstschema? Nå. Det åååårnar sig nog.

I bilen ligger förresten ett litet cafébord och två stolar som vi köpte igår. Jag tror jag ska ta och öppna lådan och kolla att allt är intakt och komplett. Och så ska jag kolla att mitt tält är helt och fint; det drar ihop sig till ett par dagars campingsemester!

Vanemässigt skulle jag vilja sätta på en kanna kaffe också, men jag tror det får bli te i stället. Jag har verkligen för avsikt att dra ner på koffeinintaget. Och så ska jag sticka vidare på min röda korv. Det börjar bli seriöst tråkigt att den inte blir klar.


Björkeryd 28 juli, 2010

better safe than sorry

Idag fick det allt bli kaffe igen. Jag vågar inte chansa och få en sådan off-dag som jag hade igår. Däremot är ambitionen att dra ner rejält på koffeinintaget så något mer kaffe blir det inte idag. Basta!

Idag vaknade vi samtidigt (efter att ha sovit som två stenar hela natten - så mycket för fullmåneteorier!). Det är det bästa. Sedan kan man alltid se vem som först kommer sig ur bingen för att aptera kaffebryggaren. Solen lyser över oss idag och strax ska jag gå ut i dess sken för att hänga tvätt. Mannen är redan i färd med att snickra vidare på garaget och lite senare idag ska jag inviga hans senaste överraskningsprickasent - ett snickarbälte!

Jag ska nita fast insektsnät vid takkanterna. Jag får nog lägga upp en bild senare, så slipper jag förklara hur och varför. Men först tänkte jag diska av lite. Slänga i ännu en tvätt i maskinen. Bädda rent. Och på spisen kokar jag svarta bönor. Sedan väntar röda dito, samt black-eyed peas. Det är gott i sallader, grytor och annat!

Jag har sådan pyssellust. Är på jakt efter ett särskilt, färgsprakande blommigt tyg med lite asiatisk touch. Ska göra ett syexperiment! Men first things first; jag har en del annat att avverka först, idag!

Dagens bikt: OK. Nu är det klippt; jag har tagit en förmånlig prenumeration. 7 nr för 149 spänn, på... Allt om trädgård. Så långt har det alltså gått, nu.


Björkeryd 27 juli, 2010

en långsam dag

Jag orkade inte dricka det där kaffet. Fyllde en termos och tog med ut, men jag drack bara några munfullar och blev lite illamående. Satt ute i bersån och läste trädgårdstidningar och lyssnade med ett kvarts öra på Sommar. Fick lite idéer. Ur tidningen, that is. En av dem testade jag pronto; vi får mycket mer basilika i drivbänkarna än vi kan göra av med, så jag testade att plocka några nävar blad, mixade dem med olivolja och frös ner dem i iskuber. Jag ska frysa in på vanligt vis också, men den där oljegrejen kunde vara rolig att prova också. Och så ska jag smaksätta olivolja med rosmarin och chili och vitlök. Det hade varit roligt om till och med vitlöken vore hemodlad, men det får gå ändå. Men nästa år... då... Timjan får vi en fin skörd av och den ska jag torka i små knippor. Oregano har jag bara en kruka av så den ska jag försöka övervintra i stället.

Vad har jag mer gjort idag? Jag har kört några maskiner tvätt. Det har varit fint torkväder, soligt och lite vind. Jag har blötlagt olika bönor, som jag ska koka imorgon. Jag har pratat med en av mina Annor i telefon. Jag har druckit en sval, god öl med min käraste. Jag har sett ikapp In Treatment. Jag har stickat lite, lite på den röda korven. Jag har varit med Mannen och köpt lite bräder. Jag har gjort en cole slaw. All in all en helt okej semesterdag. Om det inte vore för huvudvärken. Den har bråkat med mig hela dagen. Nu har jag vikt ner mig och tagit en Panodil Zapp. Vi ska grilla vildsvinskorv och dricka weißbier. Det goda livet i bersån fortsätter.

abstinens

OK. Jag har huvudvärk. Jag är trött i huvudet. Jag får inget gjort. Nu gör jag en kanna kaffe. Så har jag gjort något.

vardagsedge

Jag vaknar strax innan åtta. Jag ser solen reflekteras i bokhyllan i vardagsrummet. Kliver upp. Dricker te. Jo. Te. Inte kaffe. Spännande!


Björkeryd 26 juli, 2010

höst?

Ånej. Sällan. Det påstås från flera håll att det nu skulle vara höst. Pft, säger jag. Bara för att det plötsligt blev mer som vanligt svenskt sommarväder så snyftas det. Nu har gnällspikarna redan glömt både att de ylade över den utdragna vinterkylan och snömassorna och sedan förbannade sommarhettan och den gassande solen. Hmpf. Det är sommar. Det är den 25 juli och visserligen tredje dagen av regn (även om det håller upp just nu) men det är ändå ganska skönt i luften. Det fina med vädret nu är att det dels svalkar lite och dels livar upp vår gräsmatta så att den börjar skifta i grönt igen. Innan regnen såg den ut som Gobiöknen,ungefär. Lite mera värme på det här så blir det till att dra fram gräsklipparen ur gömmorna igen!

En annan fin sak med vädret är att vi tänder i kakelugnen ibland, om kvällarna. Inte så mycket för värmens skull, men för att driva ut det lite råa, fuktiga ur luften. Det är så gott att höra det där knakelispraket, tycker jag.

Mannen ligger steget före mig idag. Igen. Eller: som alltid... När jag vaknade var han redan uppe. När jag kom ut i köket hade han redan bryggt kaffet och brett mackor till mig. Nu sitter jag i Abramistisha och skriver och nätar och han är redan ute och sågar och spikar. Jag ska bara vakna till liv lite mer så ska jag gå ut och fullgöra ett ansvarsfullt uppdrag; jag ska beräkna åtgång av täckbräder till garaget. Jag gillar att han litar så på mig! Jag ska försöka räkna så exakt det bara går; vi var på byggaffären igår och det är sanslöst vad det plockar ihop stålars för bara lite bräder och hängrännor och små tillbockade plåtbitar. Tusentals pengar! GAH! Det är ju rån!

Sedan får jag se vad jag gör. Jag har redan skördat, och frusit in, bladpersiljan från våra odlingar. Växterna ser fina ut och behöver knappast bevattning just nu. Ett par av mina pelargoner skulle möjligen behöva tas några sticklingar ifrån. En vinplanta ska grävas ner på lämpligt ställe också, men det ska vi göra tillsammans. Dels är den ju Mannens (fölsedagsprickasent) och dels behöver vi förbereda jorden åt den. Kalkberika eller vad det nu kan heta. Jag tror också jag ska virka rutor till pläden. Målet är att göra åtminstone 20 idag. Jag behöver totalt 150 rutor (minst) och har hittills gjort... tio. Öhm... Vore kul om den kunde bli klar innan vintern... ^^,

Vildjästfällan ser fin ut. Jag har skakat om den försiktigt. Hoppas det fungerar även denna gång för jag är väldigt sugen på att baka ett smarrigt levainbröd snart!

Iförd mina rödrutiga gummistövlar och min mycket gula regnrock trotsar jag nu vind och eventuell nederbörd och går ut för att mäta och dona. Jag tror jag ska elda lite skräp också. Pyromani är fina grejjer!


Björkeryd 25 juli, 2010

kura inne

Efter en regnig utflykt kapitulerade vi. Drack te och åt goda mackor. Satt i soffan och tittade på Jamie Oliver. Höll lite hand. Nu småpysslar vi här inne. Kakelugnen dånar och jag har just joxat ihop osvavlade, torkade aprikoser, socker, honung och vatten till vad som inom några dagar ska bli vildjäst. Lagom sysselsättning för en dag som denna. Vad som blir i övrigt får vi se; säkert något gott till middag, kanske läsa lite böcker eller bara kura och småprata. Det behövs liksom inte så mycket egentligen.

kärleken

Kärleken. Underbar. Och svår. Att våga språnget. Att utlämna sig så, till en annan människa. Utsattheten. Sårbarheten. Rädslan - att ha något att förlora.

Men också...

Närheten. Förtroligheten. Tilliten. Ömsintheten. Kärleken. Värd... allt.

(Vi. SRF. Juni 2010)

mera regn

Det blev ändå inte så mycket regnande igår. Det mestadels hängde i luften, och vi både spikade på garaget och satt med fikagäster ute i bersån, i tidiga kvällen. Men idag regnar det på ett helt annat vis. Temperaturen har sjunkit och det blåser rätt bra. Regnet strilar mer bestämt. Det är bra. För allt som växer. Och för mig som kan lata mig inne. Ändå har jag liiite dåligt samvete eftersom Mannen snickrar vidare därute. Fast han håller på med sådant där finlir som han bäst råddar med själv. Banka och spika rakt av kan jag vara behjälplig med, men småmäta och passa till och sånna goa grejer ska jag nog helst inte lägga mig i. Så jag sitter i soffan i stället, lyssnar på Bokcirkeln i P1, facebookar, slösurfar på Tradera och läser emellanåt i Håpas du trifs... Det är lite jobbigt att läsa om den där mssbrukaranhöriggrejen. Tungt, liksom. Jag tar det i etapper.

Jag har en stickning liggandes här bredvid också. Min röda korv av finaste, mjukaste ullgarn. Jag vill bli klar med den snart. Kanske skulle jag kolla ikapp mig på In Treatment och göra den färdig? Aja. Jag får se.


Björkeryd 24 juli, 2010

regnig dag

Jag vaknade vid femtiden i morse. Utanför föll ett stilla regn. Skönt! Jag somnade om igen. Vaknade vid nio. Det regnade fortfarande, fast ännu mer stillsamt. Det får nog bli en innedag idag. Jag känner ett litet, litet sug efter att baka bröd. Vem vet? Kanske blir det så?

Jag sippar på mitt kaffe och funderar lite över vad jag ska göra av den här Fina Fredagen. Det är fint och skönt att bara låta dagarna glida emellanåt, men det är minst lika gott att fylla dem med ett behagligt och lustfyllt innehåll. De som känner mig vet att jag är ganska lagom organiserad; jag kan både slacka bort tre dagar i sträck - och vara supereffektiv, om det skulle behövas. Och... handen på hjärtat... även slacking kräver ett visst mått av förberedelser. Ska man toklata sig två dagar är det ju rätt B om det visar sig att man blir tvungen att köra och handla mitt i allt det sköna latandet... Och, enligt min erfarenhet så är de där som gärna framställer sig som de mest tokspontana och tillbakalutade egentligen de som behöver mest kontroll av alla... Men om man ens antyder det får de frispel. Så jag låter bli.

Saker jag kan välja att göra idag - förutom äta, sova och pussa på Mannen - innefattar:

- sticka på min röda korv
- virka mormorsrutor till pläden
- baka matbröd
- baka muffins
- läsa böcker (jag har en hel trave här)
- skriva
- blogga (det gör jag ju redan)
- ta siesta
- ta en cykeltur (men det är måttligt lustfyllt när det regnar)
- se på teve
- skriva några mejl jag borde skrivit för längesedan
- styra upp mitt traderakonto
- lösa korsord
- göra en skiss på en trädgårdsplan
- fotografera
- tvätta
- snickra lite på garaget (om regnet håller upp)
- ta lite sticklingar på några av pelargonerna
- pelargonsurfa
- klä om dynan till pinnasoffan som står i hallen
- spana på blocket och tradera efter saker jag vill ha och kanske rentav på något jag behöver
- ringa en av mina systrar
- läsa några bloggar
- lyssna på P1
- gå en promenad
- skissa på ett kök
- slösurfa
- åka på en utflykt nånstans
- plocka lite vildhallon till efterrätt
- ligga i soffan och tänka

Jag kan också välja att inte göra ett enda dugg av ovanstående, och kanske inget annat heller. Skafferi, kyl och frys är tillräckligt fyllda för att jag/vi ska slippa köra till stan, i alla fall. Jag tror jag ska göra en raid där nu, faktiskt. Jag börjar bli sugen på frulle.


Björkeryd 23 juli, 2010

present

Det är förresten min namnsdag idag. Mannen överraskade mig med en läcker liten axelväska i rött skinn. Sa jag att han är världsabäst?

(Det är han för övrigt även utan prickasenter, men... ändå...)

fest

Det var fest här igår. Mannen fyllde år, och en av hans söner gjorde detsamma dagen innan (Johanna hade dessutom namnsdag, men det blev ju mer som en bonus för henne... och den alltid lika uppmärk- och omtänksamme Mannen presentade henne med en bok!).

Trädgården fylldes efterhand av familjemedlemmar i de mest skiftande åldrar och varianter och lite annat "löst" folk. Samt två Parson Russelterriers. Det var kakor och bullar och tårta och kaffe och bål och kall öl och grillade spett och heta såser och sallad och baguetter och vin och mera öl och samtal och skratt och några enstaka nattgäster. Spontan musik och sång blev det också. Väldigt trevligt blev det!

Idag gör vi dock inte många knop. Jag var uppe ganska tidigt och skjutsade Johanna till Byn, varifrån hon tog tåget västerut, kollade min post och gjorde ett fynd i en sickenhundbutik (en Thermos Nissan... Mannen har en likadan - som är helt suverän - och den kostade över femhundra spänn på NK, för 25 år sedan... - jag gav 20 för min! Hoppas den funkar också!). Sedan körde jag hemåt. Vi hjälptes åt med lite disk och undanplockning även om Mannen hunnit med det mesta medan jag var ute och körde och sedan slöade vi i soffan, och irriterade oss på smaklösa hus i Florida (En plats i solen, tror jag programmet heter) tills vi gav upp och tog siesta några timmar.

Det är lite kris nu, med värmen och torkan. Det är för lite vatten i brunnen och pumpen vill inte fungera som det är tänkt, då. Sådana problem har man inte i stan. Å andra sidan har man sällan stor insynsskyddad tomt, stora boytor och spännande djurliv, heller. Till avdelningen spännande hör både humlan som stack mig i långfingret i förrgår kväll och vildsvinet som en av våra gäster krockade med på väg hit på en liten kvällsvisit igår.

Jag har förresten läst ut Push. En sådan där bok som bara fastnar. Som kommer att finnas kvar i mitt system. Länge. Men jag ska inte se den på film; sådant brukar vanligtvis leda till stor besvikelse. Nu har jag börjat läsa Susanna Alakoskis Håpas du trifs bra i fengelset. Så många böcker! Så lite tid!

Värmen är tryckande idag. Luftfuktigheten extremt hög. Det gör inget. Om man håller sig blick stilla. I samma ögonblick som man rör på sig, om så bara för att sträcka ut handen efter ett glas kallt vatten, börjar svetten rinna. Lösningen är kanske ett väldigt långt sugrör?


Björkeryd 22 juli, 2010

tisdagsmorgon

Det blev inte särskilt sent igår. Jag var nog i säng på "rätt" sida tolv. Låg en stund och läste Sapphires Push (sedermera filmad som Precious, och jag vet ännu inte om jag ska se filmen) och försvann sedan bort i drömmarnas land. Jag har i och för sig inget som helst minne av att ha drömt, men det gör man ju ändå alltid. När väckaren drog igång vid sju var jag helt omtöcknad. Inte värre än att ett par stora muggar kaffe fick ordning på det, dock.

Vi hade det stillsamt mysigt igår kväll, Johanna och jag. Åt middag och drack kaffe och Johanna passade på att låna tvättstugan här. Vi slökollade lite på teve och dippade nyttigt med gurka och morötter i en god sås och delade en flaska Masí och jag tog fram ett stickprojekt. Till min förvåning - och glädje! - undrade Johanna om jag inte hade något stick- eller virkpysselförslag till henne och så letade vi upp lite garn, en virknål och mina amigurumibeskrivningar. Jag blev vederbörligen tokimponerad; hon har inte virkat (eller stickat) något sedan hon åstadkom ett litet troll i syslöjden, back in the days, och ändå tog det henne vid pass tre minuter innan hon fick häng på grejerna och rentav kunde frångå mönstret och virka på frihand. Dessutom greps hon av det där roliga flowet och kunde inte lägga arbetet ifrån sig. Och nu på morgonen, när hon skulle till tandläkaren, tog hon det med sig i en liten påse ifall väntetiden skulle bli för lång! Härligt!

Medan hon får sina tänder synade och lagade ska jag passa på och packa ihop här och vattna mina växter. När hon är tillbaka sticker vi till Björkeryd ganska omgående. I morgon är det stort fölsedagskalas där (en 20-åring och en 50-åring) och det är många små saker att förbereda.

Men än är morgonen ung. Jag hinner dricka mitt kaffe, lyssna på P1-morgon och ta en lång dusch. Solen skiner och jag tänker att det blir en fin dag. Igen!


Emmaboda 20 juli, 2010

kvällarna

Ah. Livet som det är just nu är slött och ljuvligt. Kvällarna framlevs i bersån tills det blir mörkt och en anings aning myggigt och lite väl svalt. Igår åt vi en vidunderligt god vegopizza och drack vitt och rosé till det. Sköna och lättsamma samtal med Agneta och Mannen. Lite opretentiöst gled vi sedan in och hamnade i soffan framför laptop och ett teveprogram om Hitler. Sent i säng och så en långsam morgon med morronkaffet i bersån och sedan ett par mackor i köket.

Agneta har åkt igen och jag ska strax dra mig uppåt Byn för att möta upp med Johanna som kommer med tåget i eftermiddag. Ska passa på att också besöka bibblan och både lämna gammalt och låna nytt. Vattna mina växter och kolla att mitt hem är kvar. Göra ett par andra småärenden. I morgon kör vi söderut igen, Pansessan och jag!


Björkeryd 19 juli, 2010

dofter

Gårdagen blev hur supersoffig som helst. Bortsett från en snabbraid till en affär, där bland annat lite salt smågodis inhandlades, tillbringades precis hela dagen och större delen av kvällen med näsan i en bok. Jag fortsatte i morse när jag vaknade. När jag väl fastnar i läsningen så är jag totalt hopplös. Men det verkar som om Mannen kan leva med det. Och vi såg faktiskt både musikprogrammet The Seventies och en långfilm tillsammans.

Idag är jag färdig med Kajsa Ingemanssons bok och har gått vidare med Iain Banks Walking On Glass. Jag har solat också. Och kört en maskin tvätt. Och druckit kaffe. Och klippt en del av gräsmattan (den som dristat sig till att växa i torkan). Och varje gång jag passerat kökstrappen har jag njutit av dofterna från mina kryddor som står där. Ljuvligt är bara förnamnet.


Agneta ringde för en stund sedan. Hon är på väg och lär väl vara här vid sextiden. Jag ska fixa en sallad och Mannen har lovat rådda till sin smarriga vegopizza. Najsigt värre.


Björkeryd 18 juli, 2010

åskan

Nu åskar det igen. Mannen hålls vid båten. Jag ligger i den röda soffan och läser. Nu: Bara vanligt vatten av Kajsa Ingemansson. Jag har druckit kaffe och snaskat i mig blåbärsmuffins. Jag har det bra.

ärr

Jag läser Katerina Janouchs Sommarbarn och en plötslig rad får ett gammalt ärr att börja klia; en översittartyp i lilla Katias klass säger att "Maritas arsle är som en lagårdsdörr". Sådant ska man inte behöva höra. Av någon. Någonsin.

Jag har ändå fått höra det. Inte om någon Marita utan om mig själv. Jag var femton år och lagom besvärad och samtidigt lite stolt över växande bröst och höfter, men gick ledigt i ett par braller i storlek 38 vilket är klart godkänt om man redan är en bit över en och sjutti, på längden. "Hon har ju en ända som en lagårdsdörr". De orden gick in som hullingförsedda spikar rakt in i min själ och även om jag så småningom lyckades lirka ur dem finns hålen kvar, grunt liggande under ärren som i sin tur är hyperkänsliga. Inte undra på att jag fått jobba med min självbild och mitt självförtroende... och fortfarande får göra, emellanåt.

Jag förlåter dig nästan vad som helst... men aldrig det.

Aldrig det, mamma.

kär gäst

Strax efter lunch igår kom då äntligen Catharina och hälsade på! Vi fikade kaffe och muffins under det röda parasollet i bersån, tog en liten promenad på den gamla banvallen längs med ån, under trädens svalka, och pratade och skrattade som vi brukar. Vi konstaterade ömsesidigt att vi då aldrig någonsin saknar samtalsämnen! Lätt och ledigt svingar vi oss mellan högt och lågt, vitt, brett och bråddjupt. Kärlek och relationer, betäckning av hästar och rövarhistorier från fornstora dagar samsas med samtal om drömmar och andlighet, schyssta boktips, jobbprat, ekonomi och oskyldigt skvaller samt samhällsfrågor. Bara sådär, liksom. Härligt med en sådan väninna!

Mannen var med sin kompis och sjösatte båten och kom tillbaka så småningom, lite moloken eftersom det var något vajsing med tändarkablarna. Men efter att ha svängt in till stan och köpt nya såg han glad ut igen och frampå tidiga kvällen donade han ihop en god middag åt oss tre, och så satt vi därute och hade det allmänt gemytligt och skönt. När Catharina kört hem i skymningen satt vi kvar ute, drack något mer glas vin och småpratade. Ännu en sådan där Fin Fredag, alltså. Minst en i veckan vill jag ha!

regnet

Jag vaknade strax efter sex. På avstånd hördes åskan. Halvslumrande låg jag sedan och lyssnade medan den tvekade för att sedan dra sig allt närmare. Mannen vaknade också till en stund, för att sedan somna om. Vid åtta gick jag upp och fixade mig kaffe och kröp sedan tillbaka i sängen, med min bok (morgonens läsning: Katerina Janouchs Sommarbarn) och njöt av åskvädren runt sjön. Vid några tillfällen blinkade lampan till, men det blev inget riktigt strömavbrott. Regnet dundrade det också, för att så småningom övergå till ett envetet strilande.

Efter frukost gick jag ut i trädgården på en liten spaningsrunda. Fräsch, klar luft som doftade sådär ljuvligt efter-åskigt! Inga växter hade tagit skada av skyfallet, men allt var genomvattnat å det rejälaste och nu är vattentunnorna fyllda igen. Jag fick gå en runda bland utepelargonerna för att tappa fat och ytterkrukor på vatten, så de inte står för blött.
Minsann om inte en snigeljävel kravlat sig upp på yttertrappen, för att slå sig ner bland mina kryddväxter. Jag lät den drunkna i en av regnvattentunnorna. Nu är det krig!

(Luktärt)

Björkeryd, 17 juli, 2010

liten plan

I höst ska jag skaffa ett par knölar som till våren ska växa upp till sådana här:
Chokladblomma. Vacker som få. Och den doftar verkligen kakao!

smarr

Mannen båtpysslar med en kompis och jag passar på att dona med lite av varje. Om ett par timmar kommer sköna väninnan Catharina och hälsar på, mitt i idyllen, och jag letade upp det smarriga receptet på blåbärsmuffins, som jag hittade hos Leila i våras, och snodde ihop 8 hyfsat stora. Det blir gott till kaffet ute i bersån, det!



Björkeryd 16 juli, 2010

händigt

Idag har vi gjort lite av varje här hemmavid. Mannen har dels garagepysslat lite, dels försökt laga sådant som är trasigt (dvs det går inte att fixa med gaffatejp) och dels uppfunnit en fiffig bevattningsanordning till tomaterna. Jag tror han har fyllt på olja i båtmotorn också.

Själv har jag tvättat lite, sorterat en del garn och satt lite fler kryddväxter i fina lerkrukor på kökstrappen. Nu har jag en fet basilika, timjan, oregano, mynta och rosmarin där. Chilin har fått flytta ut, den också. Förutom detta har jag shoppat en röd, blommig topp och en sjuttis Havana Club, som ska bli till bland annat mojitos (kanske i morgon?) samt förborrat en jäääädrans massa hål i garageväggen, så att det ska bli lättare att få in spiken i det synnerligen hårda träet. Till yttermera visso har jag satt en räcka spikar i sagda hål också. Mannen såg lätt förskräckt ut först, eftersom jag inte spikat seriöst sen sekelskiftet, ungefär. Både teknik och träffsäkerhet återkom dock och jag tyckte det var riktigt roligt. Men sedan tog spiken slut och det kändes jobbigt att låsa upp förrådet för att hämta fler. Jag spar resten av nöjet (nej, jag är inte ironisk) till helgen!

(Voodoo Chile...)

I drivbänkarna hämtade jag en stor knippa bladpersilja till en saftig tabbouleh och Mannen fixar smarriga färsbiffar, med smak av vitlök och egenhändigt odlad salladslök, till det. Ihop med ett par glas Ecologica Shiraz-Malbec blir det en härlig middag! Efter middagen är det bud på lite soffhäng med en bra bok.

Har jag sagt att jag har semester nu, och att jag njuter något alldeles kolossalt av den?! ;-)

roadtrip

(Sjön i De Djupa Skogarna, kl 6 på morgonen)

Vi kom hem igår, från några dagars roadtrip till västsidan. Det var en rolig och omväxlande resa, men det är samtidigt ack så skönt att komma hem igen (och kolla om tomaterna överlevt).

I lördags drog vi till Varberg. Vi tog god tid på oss. Stannade och fikade i norra Skåne och körde den lilla slingrande kustvägen mellan Ugglarp och Varberg. Sedan blev det finaste festen hemma hos Anna (som fyllde år!) och Morten, med andra sköna vänner. Vi satt ute i pergolan i sena natten och njöt vinylplattor.

Innan vi drog vidare mot Stugan Vid Sjön i De Djupa Skogarna, på söndagen, tog vi en fika ute hos Jocke på Getterön. Vi tänkte badat där också (ett snabbdopp) men där var alldeles för mycket badjävlar.

Ute vid Stugan blåste det. Hett. Som att stå framför en hårfön, ungefär. Ingen svalka stod att finna, utom i sjön och den badar jag inte i. Frampå kvällskanten kom min absoluta älsklingsson ut, med kusinen Anton, och vi grillade och umgåsades en stund innan de blev rastlösa och for tillbaka till civilisationen. Vi metade lite planlöst och drog några förskrämda mörtstackare som vi la tillbaka. Sedan sov vi. Trots att vi sov för öppet fönster lämnade myggen oss i fred. Utanför fönstret låg sjön spegelblank och i den totala tystnaden hördes fiskar som slog ute i viken.

(Morgondimma över Sjön)

Måndag. Vi fixade kaffe och brödkakor med klämost och efter att ha fräschat upp oss i sjön (man kan ju gå i och tvätta sig utan att behöva simma omkring med äckliga saker slingrandes runt benen...) styrde vi kosan söderut. Dock inte längre än till Ringsegård där vi unnade oss en god stund vid ett härligt, friskt och salt västerhav. Troligen bästa badet i år! När vi kände oss lagom sandiga och saltiga for vi vidare, mot Skåne. Familjemiddag med Mannens föräldrar och systrar och allmänt avslappnat och trivsamt.

På tisdagen tog vi "de gamle" med oss på en liten runda förbi en av systrarnas nyinköpta torpidyll och sedan vidare ut mot Kullaberg och fyren. Stannade vid en liten havsvik och fikade. Uppe vid fyren regnade det rätt rejält. Det förtog naturligtvis lite av den vanligtvis så fantastiska utsikten men å andra sidan är det ganska läckert att stå högt upp och långt ute på en havsklippa och höra åskan mullra på inte alltför långt håll. Middagen bestods delvis av oss - på väg söderut hade vi dagen innan köpt en varmrökt lax (jag rekommenderar Lynga rökeri, strax norr om Halmstad!) och den satte vi i oss, tillsammans med en god, kall sås och potatis som Mannens far drog upp ur landet. Färskare än så kan man liksom inte få den! Till dessert fick vi nyplockade smultron med glass.

Onsdagsmorgonen randades och med den en viss hemlängtan, så vi åt en snabb frukost och körde raka vägen hem. Tomaterna var mycket tjuriga, men de levde i alla fall! Och sedan ägnade vi resten av dagen åt vattning, lite tvättande och annat pyssel som till exempel att plantera om en del växter (jag) och uppfinna en fiffig bevattningsanordning (Mannen) så vi slipper ligga sömnlösa för bebisarnas (läs: tomaternas) skull, nästa gång vi är ute och far. Vi avrundade med sittning i bersån, där vi svalkade oss med Bloody Mary och sedan åt en god, grekiskinspirerad middag. Mannen stod för kockandet.

Ja. Jag är bortskämd! Och jag gillar't!


Björkeryd 15 juli, 2010

drömfångande

Några minuter över sex slår jag mig ner vid köksbordet med min kaffemugg. I tvättstugan snurrar två maskiner tvätt och i radion är det P1-morgon. Jag har sovit gott, även om jag vaknade och hade kramp i vaden vid något tillfälle. Jag låg och trasslade lite och till slut sa min käraste: "släng hit benet så kan jag massera dig", vilket jag gjorde. Jag blev mäkta förvånad då han inte låg där vid sidan av mig (och egentligen borde jag blivit ännu mer förvånad om han gjort det, eftersom han är hemma hos sig). Jag hade drömt alltihop. Eller... kanske inte det där med krampen? Jag vet inte. Sådär som det kan bli ibland flöt drömmen och verkligheten ihop.

Häromsistens var jag förresten hemma hos Mona Sahlin. Hon bor i radhus kan jag meddela och hon har inte någon hemhjälp. Eller så är hon totalt maktlös. Drivor av disk i köket, hundar och katter runt benen och inte ens kaklat badrum utan bara sådana där våtrumstapeter och dessutom en stor tvättmaskin. Samt kattlådor. Tvättmaskinen verkar inte heller användas alltför ofta eftersom hela badrummet är belamrat av smutstvätt. Och badleksaker. Jag märkte det när jag skulle låna toan, medan Mona fixade kaffet. Jag är inte särskilt kvackmagad men på den toan ville jag verkligen inte sitta så jag gick över till hennes granne i stället.

De hade en stor vit villa. Dörren var inte låst så jag gick bara in och satte av, genom den gnistrande vita och home-stageade hallen, mot det förmodat vita, kaklade och superfräscha badrummet. Just när jag skulle kliva in i badrummet kom Filippa (inte hon med K utan hon med R) ut och hejade glatt. När jag kom ut igen var Fredde och barnen där och alla höll på att byta om till någon fest. Jag upptäckte plötsligt att jag kanske inte riktigt hade kläder som täckte vad som skulle täckas, men Filippa är ju hyvens och lånade mig en handduk.

Sedan vaknade jag. Utan att ha fått det där kaffet av Mona.

Jag tror inte på drömmar. Åtminstone inte på den här. Men jag tror däremot att de mest perfekta och kontrollerade hemmen har något att dölja. Jag blir misstänksam när jag kommer in i ett hem där varje mattfrans är kammad, möblerna står i snörräta rader och taken nyligen blivit knäskurade. Å andra sidan är det otrivsamt om det blir alltför rörigt, eftersom ett sådant hem också är svårt att hålla en hyfsad hygienisk standard på.

Och varken hon-som-talar-som-om-mottagaren-är-efterbliven eller Alfons Åbergs pappa får min röst i höstens val. Bara så ni vet. Jag ska rösta som en god och klok människa.

Frågan just nu är dock av mer vardaglig karaktär; ska jag hälla upp en mugg kaffe nu och hinner jag dricka upp den - eller ska jag vänta tills jag hängt tvätten? Och: det är Fin Fredag - hurpass Fin ska jag vara? Håret är nyklippt och nytonat (teak) så den delen är tokfin. Återstår bara resten... Och det är ju ändå sista dagen på sommarskolan. Sista dagen på mitt läsår. Det bör givetvis högtidlighållas!


Emmaboda 9 juli, 2010

beroende?

Jordgubbar. Idag igen. Jag tröttnar aldrig. Min själ lättar av jordgubbar. Jag har eventuellt utvecklat ett beroende. Det är okej. Några laster måste jag få ha.

nedräkning

Det hjälper inte mycket att snyfta över att behöva arbeta ytterligare tre veckor, när kollegorna gått på ledighet. Så jag ställde helt enkelt in mig på [hårt] arbete, drog på mig spikskorna och satte igång. Dagarna har bara runnit undan och jag har inte haft tid att fundera så mycket över hurpass långt det kan vara kvar till min semester. Långa har de också varit. Jag begränsade dem tidigt i morgonändan; inte vara på jobbet före åtta! Och helst inte hem senare än fyra, vilket har fungerat de flesta dagar, om än inte alla.

Och... de sena eftermiddagarna, de ljusa kvällarna och de soliga och fina helgerna har varit helt mina egna! Jag har njutit av sol och ett par sköna bad, av närheten till min käraste, av samvaro med goda väninnor och med i alla fall ett av mina barn, och jag har stickat och pysslat och läst en hel del böcker redan. Så min sommar är riktigt okej, faktiskt! Och det är klart... ännu bättre blir den ju i morgon eftermiddag, när jag slänger in packningen i bilen och kör söderut och känner att jag är ledig! Första "aktiviteten" blir en mindre road trip, västerut!

Men än är det alltså två dagar kvar att arbeta. Jag fyller på min kaffemugg och lyssnar på P1-morgon (och jag har mycket svårt för att ömka Littorin som snyftade i Almedalen igår - ger man sig in i leken får man väl tåla den?), medan jag ströläser DN på nätet och stickar ett par varv på mitt senaste projekt; en färgglad tubsjal i mohair, till mig själv. Igår avslutade jag sjalen till Matilda, och den blev mycket vacker - hon har sinne för färger! Jag har gjort en sjalnål, med ett turkost glashjärta, som hon kan använda till den också:




Emmaboda 8 juli, 2010

en stilla kaffe

Det är fint att sitta i Catharinas trädgård, dricka kaffe och prata om stort och smått och emellanåt skratta sådär riktigt gott tillsammans. Hundarna och en av katterna jagade varandra som galna över gräsmattan och vinden var ljum. Det liksom räcker så. Mer behöver jag inte för att en kväll här i Byn ska kännas fin och äga mening.

Nu ska jag laga mig en mugg rooiboste och dra mig mot soffan för en stunds stickpysslande och sedan ska jag tidigt i säng, ligga och läsa en stund och sedan somna gott.

bikt

OK. Jag erkänner. Jag "såg" hela matchen igår, mellan Uruguay och Holland. Jag skriver "såg" inom citationstecken eftersom min koncentration riktades mot min stickning mer än det som visades på teve. Ändå hejade jag lite diskret på Uruguay för de verkade så himla hungriga. Holland har känts helt oviktigt sedan Ruud Gullit och Frank Rijkaard la ner.

Om en liten stund går jag till jobbet. Tre dagar kvar innan jag ska vara ledig tre veckor. Tre veckor som ska bli oerhört avkopplande. En hel trave böcker ligger och väntar på att bli lästa och många stickningar väntar på att bli stickade. Det blir fint!


Emmaboda 7 juni, 2010

molnigt

Jag vaknar till och konstaterar att jag kan ligga kvar en stund till i sängen. Trots att det nu är drygt fem månader sedan jag slutade jobba i hufvudstaden förundras jag fortfarande över hur skönt det är att kunna ligga och dra sig på morgonen... hur detta att sova till halvsju kan kännas som... sovmorgon. Jag tar in det och gläds åt det där jag ligger. Sedan kliver jag upp, sätter på Byns godaste kaffe och tar en dusch medan det blir klart. Det där sista är en sanning med så kallad modifikation. Bryggaren är så snabb att kaffet antagligen är klart innan jag hinner få rätt temperatur på vattnet.

Sitter vid köksbordet, dricker mitt kaffe och tar in världen en liten bit i taget via P1-morgon och nät-DN. Läser om Almedalsveckan och blir lite, lite trött på våra politiker som aldrig nånsin ever förändras utan fortfarande lovar runt och lär hålla tunt. Läser om skolan. Nu igen. Det förefaller vara skolans uppgift att utjämna klasskillnader mellan eleverna. Jag köper det - om än inte fullt ut. Oavsett hur man gör så har en del elever försprång. De har föräldrar som bryr sig, som själva är välutbildade, som har råd att stötta sina barn till max. Andra har det inte så väl förspänt. Jag tänker på min egen skoltid. Mina föräldrar brydde sig bara om en enda sak, när det gällde min skolgång; Jag skulle uppföra mig väl. Studieresultat kunde kvitta, men det hade inte varit nådigt om jag hade påkommits med att skolka, vara uppkäftig (läs: våga ifrågasätta...) eller ens lite sunt småstökig. Trots - eller på grund av? - detta lyckades jag mycket väl, om det är så att framgång i skolan är lika med höga betyg. Och det är det väl, även om jag aldrig någonsin behövt visa mina avgångsbetyg från nian, i något viktigt sammanhang.

Jag är trött idag. Kroppen och själen liksom vägrar att samordna. Jag tar en mugg kaffe till och går iväg till jobbet ändå. Jag vaknar nog till på vägen dit, och annars väcker mina elever mig. Vi har mycket att göra och jag tycker det är så roligt! De verkar också tycka att det är roligt - om än lite mer i smyg.


Emmaboda 6 juli, 2010

biblioteket

Jag känner mig alltid hemma på bibliotek, alldeles oavsett om jag är där för första eller hundrade gången. Vi har ett fint bibliotek här i Byn. Jag nyttjar det så mycket jag kan. Idag lånade jag en bokbok av Katarina Wennstam, Dödergök, och en ljudbok; Q & A av Vikas Swarup. Den senare har filmatiserats och är superkänd som Slumdog Millionaire. Jag tyckte om filmen, men har fått veta att boken ska vara så mycket bättre att jag vill höra den, helt enkelt. På engelska, givetvis. I original heter den alltså Q & A och jag började lyssna redan på väg hem. Den känns lovande, uppläst med en tydligt indisk accent.

vänta barn

Johanna ringer från Oslo. Vi saknar varandra. Men hon ringer för att säga att hon kommer hit om två veckor! Jag börjar redan längta och vänta...

barnen

Björn Ranelid lyckas tydligen dela upp sina läsare i två läger; de som tycker mycket om det han skriver och hur han gör det - och de som inte gör det. Själv vill jag inte mer höra honom läsa sina böcker. Kniven i hjärtat kändes bitvis jobbig för hans inkonsekventa skånsksvenska och det blev för mycket. Dock lyckades det - som tur var! - inte överskugga hans brinnande engagemang i barnen. De sköra och utsatta och ofta misshandlade i ordets alla betydelser. Jag är snart klar med pappersversionen av Bär ditt barn som den sista droppen vatten och vet bara alltför väl att det som förefaller vara fiktion är verklighet för många av våra barn och unga människor. Jag rekommenderar er att läsa honom om ni inte gjort det. Språket är vidunderligt vackert, glasklart, exakt och rakbladsvasst.

Barnen återfinns också i Krigaren som jag läste häromsistens. Och det är inte alls märkligt. De finns ju överallt. Långt borta och väldigt nära. Och vi måste få upp ögonen för dem. Se dem. Göra dem sedda.

Dessutom fick han mitt hjärta att svida över ett Stockholm jag egentligen aldrig gillade att bo i. Men väl att besöka och jag ser fram emot en vecka där, senare i sommar. Då ska jag ströva på Skeppsholmen och hålla utkik efter en skuta...


Emmaboda 5 juli, 2010

en parasolldag

Det här är en dag att vakna sakta... ligga kvar... låta kroppen och själen synkroniseras innan man kliver ur sängen... En dag att dricka sitt kaffe i total närvaro... och sedan sitta under sitt röda parasoll... lyssna på radion... samtala med varandra... kanske sticka eller virka lite... eller läsa en bok... Och frampå eftermiddagen uppsöka svalkan vid havet.


Björkeryd 4 juli, 2010

morgonbestyr

Klockan är inte ens åtta, den här soliga och varma lördagsmorgonen. Den första i juli. Det är inte helt vindstilla vilket kommer att göra värmen riktigt njutbar. Jag har två maskiner tvätt som hänger på tork, i tvättstugan, och ytterligare två snurrar nu. Jag har stickat några rogivande varv på Matildas tubsjal och druckit två muggar kaffe. Med grädde, förstås. Det lovar bli en fin dag.

På radion hör jag nyhetsuppläsaren berätta om de rysk-amerikanska spionerna. Jag undrar mest vad som händer med deras barn..?

Längre fram på förmiddagen ska jag fika med rara Erica, på Fenix. Erica är min kakidol. Kolla hennes blogg här, så fattar ni.

Och när vi fikat och pratat klart, för den här gången, kör jag ner till min käraste och tillbringar resten av helgen där. Jag spetsar på närhet och kärlek, sol och innanhavsbad, god mat och vin. Och kanske en cykeltur och kvällsdopp.


Emmaboda 3 juli, 2010

självkväll

Efter jobbet gjorde jag som jag tänkt och tog tåget in till stan. Snabbare (32 minuter) och smidigare än att ta bilen. Jag hade planerat vilka inköp jag skulle göra och hann precis avverka dem och sedan åka hem med nästa tåg. Smidigt värre!

Nu sitter jag i min soffa med några bitar mörk chåkla och ett glas vin och stickningen på gång. Skön kväll på egen hand.

På teve en film om, och med, Marianne Greenwood. En kvinnlig fotograf som kanske inte är så känd, men som tagit underbara foton under många intressanta förhållanden - och som var en mycket spännande människa dessutom. När filmen gjordes var hon runt nittio bast och strålande vacker! Tänk om jag finge vara sådär vacker när jag blir gammal! För den nyfikna kan jag rekommendera hennes böcker, till exempel Det gråtande hjärtat i Livingston och Varför gråter puman? eller Indianerna kallar det sött salt. Fascinerande bilder och historier.

Man ska inte slösa bort sin tid på att längta, säger Marianne, och menar att vi då förlorar den tid vi har nu. Jag tänker på det där och hon har en poäng. Ändå längtar jag efter Mannen idag. Igår var jag upptagen med vänner här och idag är han på fest med sina arbetskamrater. Jag får bärga mig tills i morgon. Känslorna jag hade för en tid sedan... känslan av splittring... det där att jag kände mig rädd... rädd att "offra" något av min frihet... rädd för det svåra steget att lämna ensamheten för att bejaka tvåsamheten... jag känner inget sådant alls, nu. Tvärtom. I takt med att jag börjar bo in mig i mitt hem här i Byn... verkligen känna att jag bor in mig... känner jag också en allt större längtan efter min käraste... att dela livet med honom... Paradoxalt? Ja, kanske. Men nu verkar jag fungera så - och han är så trygg... tvingar inte... tjatar inte... samtidigt som han lyckas vara tydlig med sina egna känslor och önskningar. Jag är lyckligt lottad.

fredagsfint

Och så är det då Fredag, igen! Fin Fredag! Jag lägger lite extra omsorg på det yttre idag och planerar att åka in till stan (Växjö) direkt efter jobbet, för att köpa upp mig på några saker till en kreativ idé jag fått. Som vanligt planerar jag min stadsresa noggrant så att jag kan utföra den à la effektiv kommandoräd. Inte en minut mer än "nödvändigt" ska spenderas på asfalten. Och även om Umbra Stickspår är en helt underbar liten garnaffär ska jag gå en lååång omväg runt den; jag har mer än tillräckligt av garn, just nu.

Vad som blir i kväll får jag se. Allt behöver inte detaljplaneras.


Emmaboda 2 juli, 2010

i smyg

Så snart höstterminen börjar kommer Emmaboda att begåvas med ett stickcafé. Vi som tagit initiativet till detta (jag, Nina och Catharina) träffades i kväll hemma hos mig för lite kickoff/smygstart med sallad, vatten (vin för den som så önskade), kaffe, mörk chåkla, världsproblemslösande, taktiksnack och... stickande. Fast Nina sydde lite på en klänning hon moddat. Det är tillåtet. Allt slags textilt knåpande är helt okej att hålla på med. Såklart!

Med början den 30 augusti kommer vi att träffas var tredje måndagskväll för att sticka, virka och pyssla med annat av textil karaktär. Naturligtvis ska vi också fika (fattas bara!) och umgås! Även om det kanske är mysigare att ses ute på ett café så finns det en del praktiska saker som talar för att Ninas förslag om att använda en av skolornas textilslöjdsalar (redan förankrat hos aktuell rektor!) är det bästa. Dels så stänger Byns två caféer klockan 18, och dels är slöjdlokalen synnerligen funktionell med bra belysning, arbetsbord och tillgång till symaskiner etc. So be it! Nu ska vi börja göra reklam för det hela också! Vi börjar med några kollegor och sedan får principen bli att man kanske bjuder in sina vänner - om de har lust! På så vis får det hela växa i lugn och naturlig takt.

Detta har jag länge velat. Jag hade det i tankarna redan förra gången jag bodde här, men då var väl tiden inte mogen för det, helt enkelt. Nu är den det! JÄJ!

mejl

Jag mejlväxlar med en kär väninna, från min förra arbetsplats. Våra mejl är enkla och otvungna. Ena stunden talar vi om helger som varit och väder som är. Andra stunden talar vi om djupt personliga saker. Vi mejlar när vi får lust och tid. Ibland är det tätt mellan mejlen, ibland längre. Vi håller inte direkt reda på vems eventuella tur det är att skriva - får vi lust att säga något så gör vi det. Det kan vara en uppkastning efter en tuff arbetsdag eller ett roligt länktips.

Malin är en av de vänner jag fann och lärde känna under mitt år i Stockholm och även om det nu skiljer 50 mil mellan oss så växer och fördjupas vänskapen hela tiden.

En fin sak som gör mig glad.


Emmaboda 1 juli, 2010