en vanlig dag

Totalt fullpetad dag, från kvart i åtta till fem. Jag hann med allt jag skulle och minst tre improvisationer, dessutom. Mötet med chefen gick bra. Jag jobbar övertid och kommer att få kompensation för det under vårterminen då mitt schema kommer att bli desto luftigare. Bra där. Mycket annat roligt och stimulerande hände också under dagen.

Efter jobbet traskade jag hem och hämtade bilen och körde och handlade öl och vin till helgens begivenheter. Mannen fixar kräftorna. Väl hemma upptäckte jag att tvättstugan var ledig så jag paxade den snabbt och körde några maskiner tvätt medan jag lagade middag, åt den och provbakade ett recept på kokostoppar helt utan socker. De blev mycket goda och ska införlivas i min repertoar av Fin-Fredag-på-jobbet-överraskningar-i-personalrummet-grejer.

Sedan stickade jag klart sjalen jag började med i måndags kväll. Jag brukar inte namnge mina projekt, men om jag hade gjort det kunde den kanske hetat "Min stora feta grekiska sjal" eftersom färgerna minner mig om det underbara, varma, stora blå som jag är så förtjust i. Den är dessutom stor och stickad på rätt feta stickor. Den kommer att värma mig gott under kommande arbetsdagar!

Man kan helt enkelt aldrig ha för många sjalar!

Nu ska jag plocka fram några saker inför helgens roadtrip och sedan ska jag koja tidigt. I natt ska det inte läsas...

tankar för dagen

Det ljusnar vartefter, där utanför. Himlen ser ut att vara alldeles blå. Löven på träden är alldeles stilla, så jag tänker att det inte verkar blåsa alls. Termometern visar 2.6 grader vilket påminner mig om att vantglömmarsäsongen är här nu. Jag glömde ett par svarta, lite lurviga fingervantar på lunchrestaurangen igår. Nå. Jag får väl kvista förbi i eftermiddag och se om de ligger kvar. Annars har jag fler. Jag brukar köpa några billiga par på Indiska varje höst. Får väl fylla på förrådet, vid tillfälle. Jag tänkte väl sticka eller virka mig något par också, men det går verkligen inte an att tappa bort dylika.

Jag smuttar på mitt kaffe och tänker på... livet. Sådär lite lagom morronfilosofiskt. Jag tänker på misslyckanden. Inga specifika utan mer sådär allmänt. Hur livet är fullt av grusiga handflator och skrapade knän men vilken lycka det ligger i att kunna resa sig, gång på gång, och ge sig på livet igen. Och igen. Och igen. Hur gott det är att kunna ge sig själv - och andra - nya chanser. Jag hoppas att jag får behålla den förmågan livet ut. Jag hoppas jag smittat mina barn med den envishetsgenen. Så här långt verkar det faktiskt så. Och det gläder mig.

Arbetsdagen som ligger framför mig är full av lektioner, möten och enskild handledning av elever. Jag känner mig lite seg och trött och har enbart mig själv att skylla; jag låg och läste alldeles för sent igår kväll. Boken var inte så bra, egentligen (Eva Cassadys Otrohetsdieten) men jag har ju svårt att inte läsa ut en bok jag påbörjat. En slags envishet, det också.


Emmaboda 30 september, 2010

den älskade saaben...

... gick igenom besiktningen i morse. Helt utan anmärkningar! TJOHEJ! Att jag fick betala åttahundra kronor igår, för byte av pumpen till spolarvätskan, känns så värt!

Fina fina bilen. Jag tror jag ska virka en rattmuff till den!

småskeptisk

Studiedag idag, alltså. Jag var ganska väl förberedd. Hade läst om de nya programplanerna och studerat de nya ämnesplanerna. Funderat över vad det innebär för eleverna, för mig själv och för vår arbetsplats. Kände mig måttligt taggad ändå. Men det blev en så bra och givande dag! Goda samtal med kollegor och bollande av idéer. Vi har galet mycket att göra och jag borde kanske inte engagera mig mer i det, men jag vet att skulle jag till äventyrs bli tillfrågad om jag vill ingå i den arbetsgrupp som ska utveckla det hela så kommer jag att tacka ja. Blir jag inte tillfrågad blir jag å andra sidan inte ledsen; min chef vet hur mycket jag redan har att göra.

Catharina skulle kommit förbi en sväng efter jobbet för att kika på garner. Jag har så mycket att jag sa till henne att hon gärna fick komma och plocka ut lite till något projekt. Men hon ligger hemma och är sjuk, stackaren. Nå. Kanske mår hon bättre i morgon, så tar vi det då.

Så jag stuvar om lite i "planeringen" för eftermiddagen och kvällen och ska läsa en stund för att sedan ägna resten av kvällen åt stickning. Muddprojekt och sjalprojekt på gång, ju!

Och apropå sjalar...
... så här ser den rosa ut, nu när den är helt färdig!


Emmaboda 29 september, 2010

roligt

Stickcaféet är ingen jättesuccé, om man mäter i antal deltagare. Nu var det i och för sig två säkra kort som saknades ("giltig frånvaro") och Nina och jag hade ett par mysiga timmar med textilpyssel (jag stickar mig ett par muddar och Nina grejar med lapptäcksteknik), fika och småprat men det är aningens irriterande hur så många tycker att "men... ååå, vilken bra idé... det vill jag vara med på..." - men sedan ändå inte dyker upp. Men vi ger oss inte. Vi har ju hur trevligt som helst! Däremot kanske vi byter lokal.

När jag kom hem fortsatte jag roa mig med med stickande. Efter en stund la jag mudden åt sidan (de är snabba och är snart klara ändå) och rotade fram en massa restgarner i olika blå/turkos toner och började på vad som ska bli en randig, stor och mycket värmande trekantssjal, medan jag höll ett öga på teven. Jag tror det blir en riktigt snygg grej! Björn Ranelid dök upp i en repriskanal. Jag har ett mycket ambivalent förhållande till denne man. Igår kände jag mig dock positivt inställd till honom.

Jag är lite tröttare idag än igår morse, men känner mig ändå på gång. Kaffet hjälper till. Dock kom jag på, just när jag vaknade, att jag skulle tagit med mig en del läsestoff hem. Vi har studiedag i morgon och jag behöver läsa in lite kring Gy 2011 - både nya programplaner och nya ämnesplaner ska diskuteras, liksom delar av den nya skollagen. Men jag får väl ögna igenom det idag ifall jag hittar en lucka. Eller så får det bli ikväll. Igår hade jag ju mycket roligare saker för mig!

Mitt Nya Liv tuffar på. Jag har legat lite lågt med träning senaste veckan, eftersom jag helt enkelt inte haft ork. Och då menar jag inte att jag känt mig lite lat. Jag har helt enkelt haft fullt sjå att orka något överhuvudtaget. Men det känns, som sagt, lite piggare nu. Jag är på uppstuds!


Emmaboda 28 september, 2010

vips

Nu är den här!

Men hur nyfiken och sugen jag än är får den ligga lite på vänt. I kväll ska jag på stickcafé och dessutom har jag ju nåååågra andra böcker i pipeline. ;-)

scratch

Nu står jag på scratch igen. Månadens räkningar är betalda. Det var för ovanlighetens skull ganska lite. Där "lite" givetvis är relativt, men bortsett från min skepparkavaj (som jag faktiskt skickade efter) så var det faktiskt enbart de månatliga. De jag kan kalkylera in i den budget som egentligen enbart finns i mitt huvud. Men jag har alltså inte köpt några böcker och inte heller några skivor eller annat som kommer med posten. Jag minns faktiskt inte när jag köpte en platta sist... Dock är Bob Hanssons nya roman på väg, enligt Bokus! Härligt!

Det är mörkgrått ute och det blåser. Jag tar fram den multifärgade tubsjalen i mohair som jag stickade i somras. Den blir skön att ha, både ute och inne, idag. Och så tar jag bilen till jobbet. I princip tar det längre tid än att gå dit, men under förmiddagen ska jag lämna in den till verkstan så att jag kan få kollat det där med spolarvätskeflödet. Och antagligen är det också dit de pengar jag trodde jag fått över kommer att gå...

Morgonen är fin och jag känner mig rätt utsövd när jag sitter här och dricker mitt morronkaffe med grädde. I magen ligger också lite fet yoghurt, linfrö och pumpakärnor. Samt järn- och vitamintillskott. Jag undrar om jag är piggare idag eller om jag har någon form av överväxel som tar över när det blir fråga om arbete..? Antagligen ska jag inte fundera alltför mycket över det utan i stället acceptera och vara glad för det.


Emmaboda 27 september, 2010

solidaritet och kanelbullar

Det var hemskanes rått och kallt på det lilla torget här i Byn. Det hjälpte föga med de tända marschallerna. Dock värmde det bättre att se en tapper skara på kanske 70-80 personer, som mest, som slutit upp bara för att visa att rasism och främlingsfientlighet inte är okej. Bra musik av lokala trubadurer och stela, men väl menade, tal från några politiker. Kudos till vänsterns Nicke Grozdanovski som tagit initiativet. Det behövs fler initiativ!

Efter detta var det verkligen inte alls dumt att köra ut till Catharina och sitta och prata en stund och dricka kaffe ömsom i köket, där det doftade ljuvligt av nybakta kanelbullar (vilka jag ståndaktigt - eller möjligen bara korkat?). Skön vänskap som jag uppskattar så mycket!

Det porlar sakta i mitt badrum. Jag håller på att tömma badkaret från varmt vatten och väldoftande skum. Ravi Shankar på stereon och en god bok vid badkarskanten har avnjutits, liksom ett samtal med Mannen. Nu blir det en kopp te och sängen. Mera bok. Mjuk avslutning på en loj och ganska slutkörd helg.

Jag saknar min käraste. Som fan. Han är faktiskt bäst i världen. Men vi ses om ett par dagar igen.

blockad

Jag är hemma nu. I Byn, alltså. I väntan på den däringa manifestationen har jag plockat med lite ren tvätt och så har jag tvättat, kramat ur och spänt upp spetssjalen till torkning, så att den ska få fin form. Det kallas att blocka. Så nu vet ni det.
(Suddig bild thanks to mobilen samt det faktum att jag inte kan lägga in den knivskarpa bilden jag har i min Nikon eftersom jag upptäckte att jag glömt usb-kabeln hos min käraste.)

Jag är faktiskt lite överraskad själv, men det där knöliga bubblet som var när jag arbetade den visade sig faktiskt bli ett spetsmönster när jag blockade den! Roligt! Jag måste göra fler!

bilägeri

Att ha bil kan vara en stor frihet. Det kan också vara som en kvarnsten runt halsen. I våras sa killen på verkstan att jag nog måste byta länkarmarna fram innan besiktningen (han påstod visserligen att det var helt säkert att köra omkring med den men att Bilprovningen ändå skulle komma att slå ner på det...). Yeah right. Jag har en något fatalistisk inställning när det kommer till saker som bilar. Händer det så händer det och då får jag deala med det då. Så jag har länkarmarna liggandes i bakhuvudet inför onsdagens (absolut näst sista dagen att besiktiga överhuvudtaget, naturligtvis, och hade det inte varit för den omtänksamme och förutseende Mannen hade jag antagligen missat det...) kontrollbesiktning. Jag har kollat att allt funkar; blinkers och andra ljus och säkerhetsbälten och varningstriangel och fan och hans mormor.

Och ändå... i förrgår tog spolarvätskan slut. Så idag fyllde jag på. Och så skulle jag bara tokkontrollera att även vindrutetorkare och sagda spolarfunktion var okej. Och vad händer? Ingenting. Dvs. Vindrutetorkarna viftar frenetiskt (*phew*) men kommer det någon spolarvätska? Nix. Mannen tar sig genast an problemet men kan inte komma åt pumpen med mindre än att halva bilen monteras ner (smart tänkt SAAB!) och till slut får han erkänna sig besegrad.

Lyckligtvis får man inte körförbud för en sådan sak. Troligen behöver den inte ens ombesiktigas utan det blir en etta. Tror jag. Men säker kan jag ju inte vara. För säkerhets skull ska jag be verkstan kolla det hela i morgon. Om de nu har tid. Antagligen kommer de att påpeka det där med länkarmarna igen, men det får jag helt enkelt fetignorera. Jag lägger inte ut tretusen spänn såvida jag inte uppmanas till det av Bilprovningen.

Får jag en massa dyra påpekanden säljer jag bilen och börjar åka buss ett tag. Jag har roligare och viktigare saker att lägga pengar på, tycker jag.

Men så mycket som jag faktiskt gullar med bilen... pratar rart med den... skryter om den... fyller på olja... städar och tvättar den... är glad över den och betalar glatt (hmm...nåja...) skatt och försäkring och sånt... så borde den kunna göra mig den lilla tjänsten att bara glida genom besiktningen utan en massa tjafs. Tycker jag.

Nåväl. Än rullar den. Än får jag köra fritt omkring i den. Om ett par timmar ska jag köra hem till Byn för att vara med på manifestationen mot rasism och främlingsfientlighet. Inte mycket till barrikader att äntra, men det kan bli intressant ändå.

förresten...

... så stickade jag klart den rosa sjalen med spetsmönster igår. Då blev jag lite piggare. En stund.

självömkan

Fortfarande trött, skakis och lätt illamående. Frusen. Ingen aptit. Att jag så gott som aldrig är hungrig är en sak, men att jag inte ens har lust att äta är något helt annat.

Mannen är ute och snickrar. Vi har ätit frukost (han har - jag drack bara kaffe. Med grädde, iofs.) och löst ett korsord. Jag har upptäckt att det ofta är enklast att lösa ett korsord upp-och-ner.

Jag måste ta mig ur mitt letargiska och självömkande tillstånd. Nu. Så... jag lånar en av Mannens varma, pälsfodrade och uppenbarligen pensionerade jobbarjackor, drar på mig gummistövlar och går ut en runda, åtminstone.


Björkeryd 26 september, 2010

den stora mattheten

Huset är nystädat och ytterdörrarna står vidöppna, liksom köksfönstret. I tvättmaskinen snurrar maskin nummer tre, eller om det är fyra? Det är en underbar och vacker höstdag därute. Lite soldis men inga moln. Varmt och skönt. Jag försökte greja lite, men orkade bara vattna. Sedan tog jag med mig kaffemugg och bok ut för att sitta på trappen i solgasset och läsa och titta på när Mannen snickrar så fint (nästan det allra sista nu!) på garaget. Men inte ens det orkade jag. Jag mår lite illa och bokstäverna bara dansar omkring och tankarna glider iväg. Huvudet känns som en basketboll på ett grässtrå.

När man vanligen har så galet med energi som jag har blir man (läs: jag) bekymrad när den bara plötsligt sjunker undan och försvinner och det enda jag nu kan tänka på är en soffa, en kudde och en filt och att blunda och glida bort...

På måndag ska jag gå till doktorn. Det ska jag.

lördagsmorron

Gårkvällen... jag var så trött när jag kom hem till min käraste (med en kasse hen-lit! ;)) att jag knappt tog mig upp för trappan. Fick sitta och vila en stund i köket. Tröttheten är inte mental (där rör det sig mer än vanligt, på flera plan!) utan direkt fysisk. Skakiga ben och yrsel. Jag har brist på järn, trots en vilja av stål. Tidigare, när det varit så här, blev jag av min underbare läkare Dr Marek ordinerad rödvin och rött kött. Så jag hade varit inom ICA i Byn och handlat med mig en försvarlig bit entrecôte, lite gröna grönsaker och annat smått och gott och dessutom hade jag med mig ett par flaskor rött. Ripasso (fast jag vet inte om det är bättre för blodvärdet än annat rötjut).

Medan jag slackade i soffan med en bok - Lolly Winstons Brustna Hjärtans Café - skapade min fantastiske man en superb middag som vi sedan avnjöt i skenet av levande ljus och religionsfilosofiska samtal (fatta att jag har en man som inte bara pallar att prata om sådant utan dessutom gillar det - vad är oddsen för det, liksom?) för att sedan totalignorera ett berg av disk och i stället sjunka ner i soffan och ganska spaka efter en veckas arbete låta oss underhållas av teven.

Dock blev jag (och Mannen) lite besviken på Skavlan som jag tycker sjabblade bort vad som kunde varit ett intressant samtal med Erica Jong , och därför stängde vi av teven, släckte ner och kröp till kojs. Jag med ovan nämnda bok i ett fast grepp och medan Mannen sussade gott låg jag en lång stund och läste. Myspysigt.

När jag vaknade i morse, strax före nio, satte jag på kaffe och diskade av all disken från igår. Lika bra att vaska undan tråkgrejer direkt, så att resten av dagen kan få förflyta i upphöjt lugn. Jag har lovat Mannen att delta i lite inomhusstädning också men eftersom vi har hittat ett sätt att fördela jobbet så är det ganska raskt avklarat och därefter har jag inga som helst ambitioner mer än att se till mina växter ute och inne och sticka klart min rosa sjal så att jag sedan kan ge mig på något nytt projekt! Först ut tror jag att ett par gossiga halvvantar (till mig själv!) får bli, i resterna av sjalgarnet. Sedan får vi se. En dotter önskade sig för ganska längesen ett par svart- och rödrandiga raggsockar. Jag har plockat med mig material till det - om andan skulle falla på. Vi får se - jag har ju några böcker att läsa också. ;-)


Björkeryd 25 september, 2010

försiktigt

Jag körde lugnt och försiktigt till jobbet idag. Kaffet låg snällt och skvalpade i magen. Dimman låg mestadels så tät att jag fick använda vindrutetorkarna. Nyuppsatta skyltar varnade på vägsträckor som är särskilt drabbade av viltolyckor och i dimman kanske älgar, rådjur och vildsvin bildar häck i vägrenen (no pun intended...).

Natten har varit mild och rogivande. Jag har sovit gott. Pilutta er alla fullmåneromantiker! ;-)
Och igår var det höstdagjämning. Fritt fram för halsdukar, vantar och mössor - om man nu känner att man behöver någon slags incitament för sådant. Själv har jag kört med varmare jacka och halsduk ett tag, redan. Och vantarna ligger redo på hatthyllan i hallen!

Arbetsdagen är ganska fullpetad med diverse aktiviteter och framåt eftermiddagen kör jag söderut igen, lyssnandes på Jane Austens Pride and Prejudice. Ganska svårlyssnad eftersom ljudkvaliteten är lite skum, men annars underbart hörvärd! Kvällen och förresten hela helgen ska få bli lugn. Stillsam. Småpysslig, på sin höjd. Kanske kör jag inom biblioteket och lånar upp mig på några hen-lit-böcker och barrikaderar mig i Mannens soffa över helgen. Det är ju [äntligen] höst!


Emmaboda 24 september, 2010

klimakteriet?

När jag, av sköna kollegan Anne-Helene, fick den här länken idag tyckte jag den var så söt, hjärtevarm och underbart rar att jag nästan började gråta av rörelse. Kanske är det klimakteriet som börjat*?



Eller... så är den helt enkelt bara söt, hjärtevarm och underbart rar? Vad vet jag? Anne-Helen hade reagerat likadant, men hon är ju ännu äldre än jag...



* Vore det på det viset skulle jag faktiskt tycka det var helt okej; det är inget jag fruktar. Jag är trevlig, mjuk, varm och socialt kompetent och har aldrig upplevt det som kallas PMS (bortsett från ett visst chokladsug dagen innan mens) så jag har svårt att tänka mig varför jag över en natt skulle förvandlas till en vrålande häxa. Eller en råmande kossa, för den delen. ;-)

panodildag

Jag är smått snorig och det känns som grus i ögonen. Kroppen känns som om jag varit ute och ränt hela natten. Ingen feber, dock. För säkerhets skulle trycker jag ändå i mig ett par panodil zapp, dricker stora muggar kaffe med grädde och vilar en stund i tevesoffan och tittar på det numera rätt uttjatade ämnet huruvida sverigedemokraterna ska särbehandlas i riksdagsarbetet. Min åsikt är att även om det är för jävligt så är de nu här och de är faktiskt invalda via det demokratiska system vi så ofta hyllar. Vad som nu behöver göras är att nogsamt se till att de dels inte inbjuds till mer samarbete än nödvändigt (men att sitta med i utskott är tyvärr något som vore diskriminerande att neka dem) och sedan målmedvetet arbeta för att de åker rakt ut i evigheten i nästa val, via samma demokratiska system.

Dock är det inte särskilt trevligt att plötsligt ha två SD:are sittandes i mitt vardagsrum (via teven), framförandes sina osunda värderingar.

Måste vara tidigare på jobbet idag, för ett viktigt möte.

Tjingeling, söta ni. Sköt om er och stå på er - annars gör någon annan det.


Emmaboda 23 september, 2010

kulturberikad

Jag har varit på föreläsning på bibblan, i kväll. Litteraturvetaren Maria Nilsson föreläste om chick lit. Det var en kort och rätt rolig föreläsning - inte minst samspelet mellan föreläsare och den lilla publiken. Inget nytt direkt (jag har tröskat igenom en del av genren via exempelvis Bridget Jones' Diary och Marian Keyes böcker) men ändå lite uppfräschning av intellektet. En genre jag ska syna lite i sömmarna är subgenren hen lit. Ungefär som chick lit fast om och för kvinnor som är snäppet äldre, dvs i medelåldern. Och när man ska fylla femti antar jag att man hör till den kategorin. (Jag tycker dock att det låter förskräckligt mycket mer ålderstiget att vara "medelålders" jämfört med att vara bara "femtio".)

mjau

Ombyte förnöjer. Jag bryter en morgonvana - eller återgår till en gammal? - och dricker mitt morronkaffe i sköna tevesoffan. Ett par tända ljus på bordet och datorn i knät. Ser ut genom de stora fönstren där inga gardiner stör. Det ser ut att bli en fin och solig dag. Det tycker jag om.

Det ska få bli en lugn dag idag. Mina lektioner är planerade och jag har lite annat att göra men inget som känns det minsta stressande. I kväll ska jag gå till biblioteket för en föreläsning om chick lit. Det kan nog bli intressant! Jag hoppas få med mig Catharina också.

På teve berättas det just om att en stor amerikansk undersökning visat att s k katt- respektive hundmänniskor verkligen är två olika personlighetstyper, där kattmänniskorna är kreativa, filosofiska och självständiga och hundmänniskorna är sociala, disciplinerade och utåtriktade. Det är ju det jag har sagt hela tiden; jag är både katt- och hundmänniska. Fast mest kattdito... ;-)


Emmaboda 22 september, 2010

manifestation

Det här ska jag göra på söndag. Vad ska du göra?

lust och olust

Olustkänslan vill inte lämna min kropp. Halsen svider och det värker lite i muskler och leder. Så jag bestämde mig för att skippa yogan idag och i stället gå hem, vända olusten till lust och pyssla om min själ på annat vis. Jag sitter i soffan och stickar och småplockar med annat. Tända ljus i fönstren och på bordet. Teven på i bakgrunden och en varm och skön kofta på. Te i en kanna. Raggsocksfötter på bordet. Laptopen bredvid mig. Emellanåt kikar jag på fejan eller tar en liten bloggpromenad. Det får bli tidig läggning.

Jag har inte tid att bli sjuk nu. Inte. Inte lust heller.

gomorron världen - let's go!

Idag ringde telefonen före sex. Ja, väckningsfunktionen, alltså. Kolmörkt ute, inte minst eftersom det regnat och alla våta ytor liksom suger upp det lilla ljus som eventuellt finns. Ute. Här inne brinner ljus på köksbordet och kaffet doftar gott. Mannen körde till jobbet extra tidigt idag och solidarisk som jag är så gick jag ju upp med honom. Det är mysigt att fixa frukost till honom och sedan sitta och småmuttra över första kaffemuggen. En kvart hit eller dit gör ingen skillnad ändå, och jag gillar långsamma mornar då jag kan lyssna på nyheterna, läsa DN och liksom bara vakna väldigt sakta. En sådan morgon har jag nu.

Långt samtal med en dotter igår. Hon ville ha lite råd och synpunkter inför ett beslut hon står i begrepp att fatta. Jag är så himla glad och stolt över att hon vill prata med mig om sådant; jag har aldrig själv känt att jag kunnat göra det med min mamma. Jag tror inte hon kunde det med sin heller. Så... jag har kanske brutit en negativ utvecklingsspiral eftersom jag varit mycket medveten om vad jag själv saknat och alltid jobbat hårt för att ge mina barn möjligheten till just det (och då pratar jag inte om materiella ting)?

Det blir en till det yttre grå och glåmig dag även idag. Men den innehåller ändå många ljuspunkter och jag ser fram emot den. Enda smolket är väl att det svider i halsen och att jag känner mig lite olustig i kroppen. Jag har verkligen inte tid att hålla på och vara sjuk så jag ska shotta lite c-vitaminer och dricka te och ta hand om mig lite extra. Jag hoppas det räcker.

OK. Nog med kontemplation. Let's GO!


Emmaboda 21 september, 2010

gloom

Vi drack vårt morronkaffe i soffan framför teven. Såg lite av sammanfattningen kring gårkvällens och nattens händelser. Korta kommentarer från partiledarna. Det känns tungt idag; fyra år är en lång tid, ibland. Men skam den som ger sig. Nu känns det tvärtom mer angeläget än någonsin att engagera och aktivera sig.

Jag körde norröver genom skogarna i tungt grådis, så kompakt att jag fick använda vindrutetorkarna mest hela tiden. Tyst färd eftersom jag avslutade The Double Comfort Safari Club igår när jag körde hem från Kristianstad. Vanliga radion funkar ju inte. Jag lovade mig själv att sticka till bibblan och låna nytt direkt efter jobbet.

Svängde inom hemmavid och hivade in ryggsäcken och kassen med ren tvätt, packade träningsväskan och la den i bilen. Just in case. Jo. Jag ska allt träna i eftermiddag. Det blir ingen pedagågisk powerwalk med Ingrid idag, för hon skulle på något möte. Jag känner mig bara lite slö just nu. Om en sisådär 7-8 timmar har jag nog spring i benen. Tänker jag.

Smsar med Lillmysen. Han är vid gott mod. Har sovmorgon idag och pluggar teori för sitt körkort.

En kollega är sjuk och jag lovar täcka upp en långlektion för henne. Har ett inbokat möte också, egna lektioner att köra och så en ganska omfattande planering. Jag ska nog få den här dagen att rulla undan. ;-)

Livet går vidare.


Emmaboda 20 september, 2010

soppkök

Slår de dystra prognoserna in kanske det vore läge att starta ett soppkök? Isåfall kan man ju till exempel bjucka på den heta, värmande soppa jag lagade till middag idag (ja, ibland lagar faktiskt jag middag här i huset... ;-)). Lilla gumman önskade receptet och henne har jag svårt att neka någonting alls, faktiskt:

Jag hackade ihop en röd och en gul lök och lät dem fräsa lugnt och fint i lite smör och olivolja. Sedan fräste jag med köttfärs, några hetkryddade färska korvar (som jag skivat), några krossade vitlöksklyftor, en finhackad röd chili (mellanstark variant), lite salladslök från egna odlingen, en burk konserverade körsbärstomater, några matskedar paprikapulver, salt, grovmalen svartpeppar, en buljongtärning och sedan spädde jag med vatten till en bra konsistens.

Jag lät det puttra ihop en god stund och under tiden rev jag ungefär tre deciliter ost och blandade med två ägg och ett par generöst tilltagna matskedar majonnäs. Sedan klattade jag ut dem till 6-7 "plättar" på ett bakplåtspapper och körde in i ungen, på 250 grader. Typ 5 minuter, kanske? De ska bli lite lätt gyllene och lukta ljuvligt.

Det kan nog finnas skäl att återkomma med sopprecept, som sagt.

valfläsk

Vi vakar i soffan, framför teven. Dricker vatten och knaprar danska flaeskesvaerer. SD ser alltså ut att komma in i riksdagen. Det är för jävla illa. SKÄMMES tamejfan, de som lagt sin röst på dem. Det ser inte så ljust ut för de rödgröna, men vi har gjort vad vi kan och vi ger inte upp.

Jag såg i en VALU att de rödgröna är de ungas favoriter. Det finns hopp om framtiden.

kulen

Jag är lite seg idag. Minst sagt. Inte bakis (min alkoholförtäring under gårkvällen var synnerligen måttlig) utan bara frusen och lite illamående och knäsvag och håglös.

Det var mysigt igår, att sitta och bubbla i timtals med systrar och kusin. Jag hade kameran med mig, men ljust var för svagt och jag orkade inte krabba med blixt och grejer. Men om ni är nyfikna kan jag avslöja att vi åt en god köttgryta, drack rött vin och avrundade med några väldigt smarriga ostar och vi var alla jävligt snygga, precis hela tiden.

Med mig hem idag fick jag två gigantiska tuvor Hosta som Mannen och jag grävt ner på lämpliga ställen här i trädgården under eftermiddagen. Vi har pysslat med lite annat också (som att plantera en vinplanta, en hoper små tallplantor samt ansa och ta in pelargoner och chili) men jag orkade inte utan vi gick in. Mannen eldar i kakelugnen och jag sitter bara här i soffan och hänger.

Sonen ringde och undrade vafan han ska rösta på. Jag förstår hans förvirring i det mischmasch och vanvettiga mediabrus som utgjort årets valrörelse. Vi samtalade om olika för- och nackdelar med olika valmöjligheter och jag berättade hur jag valt; miljöpartiet för riksdag och landsting och Vänster i kommunvalet. Han skulle fundera på saken.

Kanske skulle jag må bättre om jag fick i mig lite mat? Vi testar; tinar köttfärs och jag ska strax laga till en het soppa av gulaschtyp och till det ska jag prova att göra små ostplättar i ugnen. Resten av kvällen vill jag fortsätta tillbringa i soffan med min käraste, filtar, kuddar och en stor kanna te. Valvaka the Björkeryd Way.


Björkeryd 19 september, 2010

vågat

Jag njuter ännu en lat morgon. Eller snarare förmiddag... Först sova länge och så dricka kaffe och äta äggåbejkonfrulle med min käraste. Sedan plåta pysselalster som förfärdigats i veckan. Och sitta i soffan och bloggpromenera och skriva lite själv dessutom. Att skriva i tre bloggar tar lite tid. Tur jag inte är lika aktiv i alla tre. ;-)

Ja, så har min dag sett ut, så här långt. Om en stund ska jag ta en dusch och sedan börja göra mig klar för att så småningom köra till Kristianstad för en kombinerad tjej-, kusin- och femtiårsmiddag hos käraste kusinen Anna. Hon ska få en sjal av mig. Jag har gjort den själv. Att få - eller ge bort - saker som är egentillverkade är inte fattigt och snålt. Inte i min bok.

Tvärtom; i den här sjalen, virkad i ett oerhört mjukt yllegarn av yppersta kvalitet, har jag virkat in tankar, minnen och förhoppningar tillsammans med inte så lite kärlek. Sedan har jag försett den med random placerade transparenta rocaillepärlor och en liten Fatimas hand, som jag numera sätter på grejer jag stickat eller virkat.
Mannen tyckte att sjalen påminde om havet och vågor. Det har han rätt i. Nyanserna och strukturen liksom guppar som små vågor. Om jag skulle ge den ett namn skulle den få heta Marsten, efter en kobbe i havet, utanför mitt livs strand, Ringsegård.

Av rara vännen Anna fick jag ett "pysselpaket" för någon vecka sedan. Jag har sneglat på alla de fina sakerna i det och undrat när jag ska våga ge mig på att göra något av det. Jag har ju aldrig gjort något sådant förut. Men häromkvällen tog jag mod till mig och förfärdigade ett grattiskort till kusinen Anna (ja, jag "har" rätt många Annor... ;-)). Så här blev det och även om det känns lite trevande så är jag ändå ganska nöjd med mitt förstlingsverk!
Nu ska jag fylla på min kaffemugg och läsa gårdagens ETC. Vi såg förresten partiledardebatten igår och den stärkte mig i min redan fasta övertygelse om att jag valt rätt... Morgondagen blir en ödesmättad och spännande dag.


Björkeryd 18 september, 2010

thank god it's friday

Jag somnade med en trave böcker i sängen. Böcker som inspirerar och gör mig glad. Stick- och virkprojekt i alla upptänkliga varianter. Jag blir nog tvungen att starta upp ett par grejer till, tänker jag!

Sov "länge". Ända till halv sju. Kroppen har inte riktigt vaknat än, men jag är i alla fall redo att möta en ny dag. Veckans sista arbetsdag och sedan hålla helg. I kväll blir det nog bara mysigt och stillsamt. Det är väl ungefär vad vi orkar med. I morgon eftermiddag ska jag åka på kombinerad tjej-, kusin- och femtiårsfest! Presenten blev klar igår och jag knåpade dessutom ihop ett gratulationskort alldeles själv, av en del av de fina sakerna Anna överraskade mig med förra veckan! Bilder kommer upp efter helgen - man vet ju aldrig om födelsedagsbarnet (nå... barn och barn...) kikar in här?

Den Fina Fredagen har redan börjat. Med lång, varm dusch och hett kaffe med grädde. Frukosten fick bli en skål med turkisk yoghurt (den feta varianten) och lite linfrö och pumpakärnor. På radion: P1-morgon, som serverar nyheter av allehanda slag. Givetvis mestadels valrelaterat. Ikväll är det sista partiledardebatten på teve. Jag tror jag ska se det, även om jag redan lagt min röst. Man får också veta att var tredje vecka mördas en kvinna, av någon henne närstående. Året runt. I Sverige. Och polisen kritiseras för att inte göra vad de kan - eller ens vad de ska - för att skydda och hjälpa dessa kvinnor, innan det är för sent. Kanske för att de inte har tillräckliga kunskaper om hur psykologin fungerar i destruktiva relationer? Så kanske det kan vara på sina håll - men jag har också sett exempel på motsatsen.

Ute skiner en enveten sol, mellan grå molnrevor och det blåser en ganska frisk vind. Det nästan liksom syns att luften kommer att vara krispig och klar att andas in. Jag firar detta med att begå världspremiär för min skepparkavaj! Och så en snajdig, färgglad halsduk på det! Okej, världen - här kommer jag! YEHHEY!


Emmaboda 17 september, 2010

livet, då?

Vi tittade på Annas eviga igår kväll, när vi satt och soffade en stund efter maten. Samtalet för kvällen handlade om livet. Vad gör vi av vårt liv. Vad gör jag av mitt? Och du ditt? Måste man hamna i någon form av livskris för att verkligen uppskatta livet och ta vara på varje dag? Föds livsglädjen ur dödsångesten?

Jag kan bara tala för egen del. Och jag lever som om varje dag vore den sista - och ändå inte. Jag försöker verkligen ta vara på varje dag och hellre ångra saker jag gjort än det jag inte gjort. Och jag försöker se det stora i det lilla. Det roliga i det vanliga. Det vackra och sköna i det vardagliga.

Oftast funkar det. Över förväntan till och med.

Och ändå... jag finner rum för förbättringar. Stora rum. Ibland hyssjar jag på min inre röst. Eller överröstar den.

Men inte just idag. Idag sa min inre röst till mig att inte alls sticka och träna efter jobbet.
-Jamen, invände jag. Väskan ligger ju redan i bilen, packad och klar. Och det tar bara någon timme.
- Appappapp, sa Inre Rösten. Du har annat att göra. Du skulle ju till biblioteket, eller hur? Och så ska du handla. Och så har du en födelsedagspresent som du behöver få klar och gör du den inte idag så lär den inte bli färdig i tid. Och en mjuk, fin rosa sjal att pyssla med om du skulle få tid över. Och Babel... Du skulle ju kolla ikapp Babel så du kan se kvällens avsnitt? Va? Va? Va?

Den Inre Rösten kan ibland vara en redig tjôtröv. Men den har ofta rätt. Och att sticka till gymmet och sedan känna en inre stress över allt jag vill hinna med under resten av dagen är sannerligen ingen höjdare heller. Så nu sitter jag här. Jag tog svängen förbi biblioteket och kände mig sådär varsamt tillfreds som jag alltid gör på bibliotek. Bibliotek är verkligen något alldeles speciellt för mig, och för en god stund lät jag mig förloras där bland hyllorna. Strosade runt och bara... var. Givetvis lånade jag hem en bibba böcker också. Och beställde Pride and prejudice som ljudbok.

Nu är middagen är lagad och uppäten och disken är diskad. Under tiden jag röjde upp lät jag SVT Play buffra klart förra Babelprogrammet och strax ska jag tända ljus och laga en kanna rooibos te och sedan sätta mig i sköna soffan, lägga upp fötterna på bordet och knåpa lite på en present till en kär person.

En skön stund av mitt liv.

igår röd...

... idag svart. Fast liksom röd ändå. Men mest inuti. Dock är det sådär lite höstlikt ute så att jag kan ha på mig den superlånga, röda korvsjalen som jag stickade i somras. Det känns mysigt, på något vis. Jag skulle vilja ha på mig den svarta skepparkavajen också, men jag tror det är aningens för varmt än.

Och apropå ingenting; idag ska jag utöva min medborgerliga plikt och rättighet och rösta. Jag har nu bestämt mig för hur jag ska rösta och det känns bra.

Onsdag. Nu kör vi!

Ska bara dricka upp kaffet, så...

summering

Så här på kvällskanten kan jag konstatera att även om en viss trötthet vidlådde mig under hela dagen så blev det ändå en riktigt bra och fin dag, både på arbetet och därefter. Innan yogan hann jag pyssla undan lite här hemma och nu ska jag strax krypa ner i sängen. Ska bara laga till en mugg rooiboste och ringa min käraste. Jag hade behövt honom nära just nu, men man kan inte få allt här i världen. Inte ens jag. Åtminstone inte just när jag vill. I vilket fall inte i kväll.

Namaste.

ett illa dolt hat?

På en fikarast tidigare idag (jo, det händer ju att jag har sådana) läste jag Jonas Gardells senaste blogginlägg. Jag tycker du ska läsa det också. Här.

Och när du ändå är igång så ta och kika på detta också, förresten.

'nuff said.

en sån d ä r morron

Jag är inte på topp varje morgon. Idag är en sådan otoppig morgon. Kramar, tända ljus, P1-morgon och kaffe med grädde... och ändå skulle jag helst vilja krypa tillbaka ner under täcket. Men jag vet att jag kan vända det hela och när jag kliver in på jobbet om en dryg halvtimme så är jag ändå taggad. Jag har trevliga och stimulerande grupper/klasser att jobba med idag. Det har jag varje dag men idag känns det extra viktigt att tänka på.

På vetenskapsradion, tidigare i morse, pratades det om att forskare i psykologi forskat i hur vi människor påverkas av andras ansiktsuttryck. Det känns ju inte särskilt nytt. Jag tänker att det borde (och kanske finns?) forskning på hur man också kan påverkas av sitt eget ansiktsuttryck. För om jag bestämmer mig för att se lite piggare ut. Lite gladare. Så känner jag mig också sådan efter en stund. Den vetskapen praktiserar jag just nu.

Och i kväll ska jag belöna mig med ett rejält pass vinyasayoga. Det är jag värd. Redan nu.


Emmaboda 14 september, 2010

jymden...

Vi var alltså på bio igår. I rymden finns inga känslor. Det vette fan. Om det inte finns, alltså. Filmen var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Jag vet å andra sidan inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Aspergers kan ju se ut på så många olika sätt och jag kan väl inte påstå att jag direkt kände igen "aspisar" jag känner i filmens Simon. Inte helt och hållet, i alla fall. Å andra sidan hade han helt klart drag av en del jag mött eller möter. Inte minst problemen med förändringar och behovet av synnerlig tydlighet och grym framförhållning när förändringarna dyker upp. Eller insnöandet på något ämne.

Jag vill tänka lite mer på filmen. Men den var gullig och varm och en sak som kändes väldigt tydlig - och inte var någon nyhet, direkt - var att det sannerligen inte bara är aspisarna som kan uppfattas som skruvade... Vad med resten av oss? Är inte hela vårt samhälle rätt skruvat och ställe det inte ofta de mest vanvettiga krav på oss? Vem är det egentligen som är "normal"? Vem/vad bestämmer det?

(Bilden har jag snott på nätet.)

samling

Det är måndagsförmiddag. Jag sitter vid mitt skrivbord med en mugg kaffe och unnar mig en stunds paus efter att ha besvarat lite mejl, kollat veckans schema och säkrat upp att jag har koll på läget. Samlar ihop mig inför nästa arbetsryck. Bara två lektioner på måndagarna, men desto mer av allt annat som måste göras.

Ute är det mörkgrått och klafsblött. Några elever på väg ut sprang nyss förbi med pappkartonger över huvudet. Att ha paraply med sig är uppenbarligen vuxenpoäng. Det bådar inte gott för min och Ingrids pedagågiska powerwalk i eftermiddag. Vilken tur, då, att träningsväskan ligger färdig i baksätet på bilen! Jag hinner till gymmet och riva av ett cykelpass efter sista lektionen och innan eftermiddagskonferensen. Om det nu inte blir vår sköna mil, dårå. Jag saknar våra härliga samtal, ju!

Det är ofrånkomligen höst nu. När jag vaknade några minuter före sex var det mörkt ute och vi var tvungna att tända lamporna i sovrummet. När jag duschat klart tände jag ljus på det lilla fikabordet i köket och satte på radion. När man nu ändå måste upp och iväg kan man ju se till att åtminstone starta dagen så mjukt och varsamt som det bara går. Idag var jag extra trött; jag har inte sovit så bra (kanske för att vi åt middag alldeles för sent igår - efter bion) och kroppen var mer än motvillig att ta klivet över sängkanten.

På min väg upp till Byn lyssnade jag på Alexander McCall Smiths The Double Comfort Safari Club (No. 1 Ladies' Detective Agency) i bilstereon. Underbar och lågmäld feelgoodbok, med en tro på det goda hos människan. Att höra den läst på vad jag tänker är botswana-accent gör inte upplevelsen mindre angenäm.

Väl framme på jobbet fortsatte jag mjukstarten med att ta en mugg latte och sätta mig och ögna igenom DN, i skolans café. (På några sekunder kollade jag också upp emmabodasidorna i Barran och Östran.) Det är inte bara ett skönt sätt att starta upp arbetsdagen; det är också ett bra sätt att möta både elever och kollegor på ingående. Vi hinner prata, fånga upp någon idé och kanske också avverka någon aktuell fråga. Sedan är det spikskorna på och fullt ös medvetslös...


Emmaboda 13 september, 2010

söndagslättja

Mannen beflitar sig. Men jag är lat. Söndagslat. Jag vilar kropp och själ med lite slösurfande, stickning och väldigt lättsamt trädgårdspyssel (vattna och plantera om/ta sticklingar). Samt några maskiner tvätt. Jag har iofs också bäddat rent och städat badrummet.

Men mestadels har det sett ut så här på vår yttertrapp:

Om en stund blir det middagsbestyr. Mannen ska tillreda anka och jag tänkte väl asssistera. Och sedan tänkte vi faktiskt gå på bio och kolla I rymden finns inga känslor. Najs!


Björkeryd 12 september, 2010

växtlycka

(Bilden har jag snott på nätet. Egna kommer till sommaren! ;-))

Jomenvisst! De hade kvar Agaphantus till halva priset, så jag köpte fyra stycken; två stycken Early Blue, en Luna (vitblå) och en White Heaven. Ljuvligt!

Sedan slog jag till på ett par hostor också (en Whirlwind och en Frozen Margarita), och en guldhumle (Humulus Lupulus Aurea). De ska bilda en fin grön hörna bakom vedskjulet tillsammans med den blå klematisen (Jackmanii) som redan står där. Det ser lite klent ut nu, men vänta tills sommaren!
Jag kunde inte motstå två påsar med Alliumlökar också...
... en påse Nigrum (som namnet till trots blir vita)...


... och en påse Aflatunense (som blir blå).

Jag odlar min trädgård. I mer än ett avseende.

omval

Äh. Jag klarade det inte. Stillasittandet, menar jag. Efter att ha bäddat och diskat fick jag spring i benen och drog på mig träningstajtsen och tröjan, startade min Garmin Forerunner, drog ut cykeln ur garaget och trampade iväg, ner mot Nättraby. Väl nere i byn mötte jag Mannen, på väg hemåt för att lägga upp båten för vintern, så jag vände och cyklade tillbaka igen. 13.8 km på 34 minuter känner jag mig förbaskat nöjd med. Vad jag inte förstår är hur jag kunde ha motvind både dit och hem på exakt samma vägsträckor?

Det bästa med många av livets val, stora som små, är att om inte utfallet blir som man tänkt så kan man välja på nytt. Det gäller dock inte riktigt alla val. Exempelvis gäller det inte det val vi gör nästa söndag...

Nu ska jag äta lite yoghurt och sedan köra ner till handelsträdgården. Håll tummarna för att de fortfarande har halva priset på de helt underbara Afrikas blå lilja (som inte alls bara är blå utan också finns i till exempel en vacker vit variant) - Agapanthus praecox!

valfrågor

Efter - eller kanske snarare under - en sådan där galet skön och slapp lördagsmorgon befann jag mig i en prekär valsituation. Vad skulle jag ta mig för idag? Cykla ner till småbåtshamnen i Nättraby, på backiga och slingriga omvägar, för att mest bara beskåda när Mannen och hans bästis båtgrejar? Solen skiner och den sköna höstluften talade för detta alternativ. Veckans intensiva träningspass talade emot; kroppen behöver faktiskt vila också. Har jag hört. Stanna i soffan och sticka några varv på min rosa sjal, kanske? Sticklusten talade för. Lusten att vara utomhus talade emot. Gå ut och kratta och kanske ta in lite växter som ska övervintra inomhus? Sticklusten och det ännu milda vädret talade för detta. De behöver inte komma in än på ett tag. Möjligen ser chilin lite stukad ut.

Som den kompromissernas - och logistikens! - mästarinna jag kan vara har jag nu kommit fram till följande:

1. Ta en dusch
2. Slänga in veckans träningskläder i tvättmaskinen.
3. Diska
4. Bädda
5. Ta med mig stickningen och gå ut i trädgården.

Så ska min lördag fortsätta. Vad som sedan händer får vi se.


Björkeryd 11 september, 2010

(Nio år har gått sedan 9/11... Nio år har också gått sedan jag fattade det oåterkalleliga beslutet att skilja mig från mina barns far... På ett något skruvat vis var det Osama Bin Laden som fick mig att inse det lönlösa i att försöka mer...)

fredagsflur

Jag bor i en By. Ibland (ganska ofta, faktiskt) bor jag i en annan by. Men jag är folkbokförd och lever det mesta av mitt vardags- och arbetveckoliv i Byn. Byar har många fördelar. De har nackdelar också. Nackdelarna kan vara att det ibland finns en tendens att veta lite för mycket om för många och att dra förhastade slutsatser kring alla som avviker från det man anser sig veta. Man kan till exempel veta att en person har en fast relation med någon annan. Denna person kan sedan synas offentligt på ett av Byns två fik tillsammans med någon med vilken personen inte har den sortens relation. Genast finns det då en tendens att dra slutsatsen att de två fikande inte egentligen fikar kaffe utan efter varandra och helt enkelt har något otillbörligt på gång. Ni tror jag skojar? Jag menar allvar. En sådan företeelse kan också kallas skitsnack. Det finns andra exempel på nackdelar också, men jag stannar vi detta. För idag.

Fördelarna uppväger dock nackdelarna. Man har till exempel nära till det mesta av livets nödtorft såsom Konsum, ICA, bokhandel, bibliotek och systembolag. Till och med till banken är det nära i min By.

När man handlar möter man ofta människor man känner, känner igen eller blir igenkänd av. Detta resulterar i en massa hälsande vilket känns trevligt. Man (jag) ingår liksom i ett sammanhang. Hör till. Och det tycker jag om. Inte bara jag - det är ett sådant där basalt mänskligt behov. Sociala varelser som vi ju är.

En plats där man verkligen möter de flesta är gymmet. Egentligen är det ju så mycket mer än ett gym; det är kommunens simhall och träningscenter. Man kan bada, simma, basta, sola, fika. gymma och träna i olika klasser - och många gör det. En average träningsdag möter jag både elever, deras föräldrar, grannar och kollegor. Eller möter människor jag inte skulle möta annars och slår mig i samspråk med. Att mötas på ett sådant ställe, helt privat, känns positivt när det exempelvis gäller relationerna till mina elever. Inte så att vi direkt hänger, men vi småpratar, hejar och peppar. Vi ser varandra i ett sammanhang utanför den konstruerade värld i vilken vi tillbringar våra vardagar. Bra skit, typ.

Mina arbetsveckor tar ut sin rätt annars. Träningen blir mitt sätt att rensa ur skallen och förnya energin. Jag ser fram emot den som en belöning för väl utfört arbete. När varje lektion blir en ny "föreställning" bränner man snabbt ut sig om man inte motverkar detta genom att låta kroppen jobba skiten ur sig och hjärnan tömmas på intryck. Det... och förmågan att helt koppla bort arbetet när jag går hem. Jag älskar mitt arbete. Toktrivs. Men det får inte följa med hem - mer än möjligen i form av något jag känner att jag kan dela med Mannen, som i sin tur också delar bitar av sin arbetsvardag.

Kvällarna och helgerna är mina egna. Tankar på arbetet kan dyka upp men jag låter dem komma... och gå.

En kväll som denna; att komma hem till min andra by... tända ljus i hallen och kakelugnssprak... middagen redan på gång... Mannen har stekt lövbiff och råddat ihop en vidunderlig sås på grädde, gorgonzola och kärlek (kanske lite av den dyra balsamvinägern också, den jag köpte till honom på Cajsa Warg på Renstiernas gata, när jag var i Stockholm i augusti?) som han serverar med en sallad på körsbärstomater med fetaost, bladpersilja och salladslök. Vi dricker rött vin och pratar energipolitik, kärnkraft, höstskymningen och det underbara med riktig vänskap. Sedan landar vi i soffan med lite ljuvligt rökig singelmalt. Då är jobbet sedan länge avhängt.

Och det är långt till måndag...


Björkeryd 10 september, 2010

tankar för dagen

I mina morgonrutiner ingår att vara klar med dusch och bäddning och kläder och sitta vid köksbordet med dator och morronkaffe tills Tankar för dagen börjar på P1. Det är ett litet lågmält, och ibland tänkvärt, program. Det passar mig fint vid den här tiden på dagen. Får igång mina egna tankar. Först får de flyta fritt omkring. Jag tittar ut och tänker på väder och vind och nattens drömmar (i natt dömde jag för första gången på länge en såpass otäck mardröm att jag var tvungen att kliva upp och dricka lite vatten för att försäkra mig om att inte glida in i samma dröm igen) och dagen som ligger framför mig. Sedan brukar jag samla ihop tankarna och lyssna på nyheterna vid sju.

Idag tänker jag mycket på tid. Tid är mycket jämlikt och rättvist. Vi har alla precis lika mycket tid. Om man tänker på hur många sekunder, minuter och timmar vårt dygn har. Å andra sidan vet vi inte hur mycket av detta vi har kvar och jag tänker att det är tankarna på det som gör att jag hela tiden driver mig själv framåt; det är så mycket jag vill hinna i mitt liv. Så är det säkert för er andra också?

Det finns de som verkar ha fått en extra timtilldelning på sina dygn - och det finns de som verkar ha bara 20 timmar... Själv pendlar jag mellan dessa ytterligheter även om jag inser att det handlar om prioriteringar. Jag prioriterar exempelvis min sömn. Den är urviktig för att resten av dygnet ska bli så energiskt som möjligt, så helst vill jag ha mina 8 timmar varje natt. Åtminstone på vardagarna. Får jag inte det funkar det med 7 också. Men får jag inte det heller så är det lite kris. I natt har jag sovit lite mer än åtta till och med och vet att jag kommer att hålla hela vägen ut, ända till kvällen. Och det behövs. Sista (?) pusselbitarna i mitt schema föll på plats igår (nej... snarare tryckte vi in dem med hjälp av milt våld och vaselin) och jag har mycket nu. Lektionerna avlöser varandra - och ofta utan raster emellan. Ibland har jag inte ens tio minuter emellan. Tio minuter som ändå brukar "försvinna" i samtal med elever som undrar över något, eller kommer tidigare till lektion för att prata med mig. Eftersom varje lektion är ett nytt "performance" (varje grupp har rätt till det allra bästa jag kan ge) så är jag ganska urlakad efter en dag.

Det är där träningen kommer in. Hur slut jag än kan känna mig som artist så laddar jag liksom om när jag får ta ut mig fysiskt också. I nuläget varvar jag mellan powerwalks (äntligen tagit upp de pedagågiska rundorna med Ingrid igen!), cykling (vanligen inomhus), styrketräning och yoga. En skön mix av fyra grejer jag gillar att hålla på med.

Trixet är att sedan få in allt det andra jag vill och måste; tid tillsammans med min käraste (mycket hög prio!), umgås med familj och vänner (också hög prio), pyssla med allehanda pyssel, läsa, lyssna på musik, skriva, lata mig (viktigt!), hänga med i vad som händer i samhället runtomkring mig, greja med växter och trädgård och ungefär åttahundratre andra grejer. Men jag gör så gott jag kan!

~~~~~~~~~~

Idag skulle vi haft valdebatt i skolan. Jag finner det mycket märkligt att två partier (varav det ena är ett stort) inte har representanter att skicka? Har de verkligen inte det, eller är våra ungdomar inte viktiga? I en såhär liten kommun (ca 10 000 invånare) borde väl ändå en 150-200 förstagångsväljare (i detta eller nästa val) vara superviktiga?! På grund av detta flyttades debatten till nästa vecka då det tydligen skulle funka för detta stora parti, som börjar på S.., att skicka någon representant. Men då visar det sig att två andra partier (varav det ena börjar på V och det andra på M) inte kan närvara. Vad detta beror på vet man inte säkert men då det stått i tidningen att det finns en "hotbild" mot enskilda företrädare för dessa partier - de står enligt media (jag hittar dock inte länken) på en "lista" hos ett annat parti som också börjar på S, men som är ganska litet och blinkar frenetiskt mot ljuset eftersom det krupit fram under en sten... - kan man ju inte låta bli att dra sina slutsatser. Så mycket för demokrati och frihet.

Editering: Jag hittade två länkar hos tidningen Östra Småland. Här är länk 1 och här är länk 2.

Men det vi ska ha är skolfotografering. På elevernas önskan ska även vi lärare ställa upp på en gruppbild. Så nu fick jag fuska till det lite och ha en smått Fin Torsdag också. ;-)

Efter jobbet bär det av till Karlskrona. Måste fixa mig ett nytt pass inför Pragresan (det gamla har inte gått ut, men jag har ju ett annat efternamn nu, än det som står där) och kan likaväl göra det förr som senare... Och pass... det fixar man i närmaste större stad om man bor här i Byn. Vår polisstation är bara befolkad på tisdagar, verkar det som, och de har ingen passenhet i vilket fall.


Emmaboda 9 september, 2010

let's go!

Mittiveckan! Jag börjar redan få vittring på helgen. Hur eller hur (detta underbara småländska talesätt!) så är det fint med helger. Man kan få komma hem och slänga sig i en soffa och bara vara, på fredagskvällen, sippandes på ett glas rött om man så önskar (jag lovar att inte sova bort den här fredagskvällen... ;-)). Småprata, killa varandra i nacken och slökolla på teve. Och sedan har man hela lördagen och söndagen på sig att ha sovmorgon, gosa, mysa, hasa omkring i timmar i bara nattpajtan och sockar eller kanske gå ut och pyssla med trädgård och annat utomhusgöra. Jag är sugen på att vara ute och greja. Men också på att fortsätta sticka på min sjal och läsa. Två saker vill jag absolut göra den här helgen; jag vill gå åtminstone en promenad - och då helst i en svampskog - och jag vill gå på bio och se I rymden finns inga känslor. Jag får ta och kolla om den går i Karlskrona.

Men först ska resten av veckan avverkas. Jag laddar med ni-vet-vad. Idag är det mycket med lektioner och grejer. Sedan är det direkt till Nöjeshuset för att fika och bowla med klassen jag är mentor för, tillsammans med kollegan Lorenzo. Och efter det blir det lite träning innan jag så småningom landar hemma. Troligen rätt mör, vid det laget.

Lite grått ute, men samtidigt milt och gott. Innan jag fyller på min kaffemugg ska jag hämta upp tvätten. Jag brukar alltid boka morrontiden och så tvättar jag och hänger till tork på kvällen, och kör ett par maskiner till om det behövs under natten. Sedan kilar jag ner till tvättis (som ligger i min port) på morronen och hänger det sista. Så här dags är allt klart och jag har ytterst smärtfritt klarat av ett sådant där vardagsmåste.

Det är onsdag! Let's GO!

Emmaboda 8 september, 2010.

klappa sin själ

Det är lätt att det blir mycket fokus på det rent fysiska när man lever ett Nytt Liv. Kost, träning, sömn och sådant. Ganska naturligt, egentligen. Men jag vill att själen ska hänga med också. Att ägna mig åt yoga en gång i veckan är en bra sak i det hänseendet. Samtidigt som kroppen och pulsen får sitt (vinyasa är ungefär som poweryoga i intensitet) är det väldigt skönt att släppa omvärlden totalt och bara vara i stunden. En slags mindfulness. Inga prestationskrav vare sig visavi de andra i klassen eller ens mig själv. Lyssna inåt, på kroppen och andningen och känna efter exakt hur djupt jag klarar att gå in i de olika positionerna just den här gången. Känna hur det sträcker och stretar emot för att bli allt mjukare och medgörligare. Och sedan... mot slutet av det 90 minuter långa passet... ligga stilla på golvet... dämpat ljus... varmt ombonad av en varm stor fleecefilt... fullständigt avslappnad...

... och när jag kommer hem fortsätter jag klappa varsamt på min själ. Jag dricker en mugg te och tänker på ingenting särskilt alls. Är skönt trött och genomarbetad i kropp - och själ.

Nu väntar en mjuk säng och en god natts sömn.

överraskning

När jag kom hem efter väl förrättat värv, för en dryg halvtimme sedan, låg det ett paket och väntade på mig i brevlådan. Jamen, älska överraskningar! Finaste pysselpaketet från ännu finare vännen Anna:

(Tack, tack och TACK, raraste Anna!)

Nu måste jag försöka filura ut hur man gör fina saker av allt detta godis, men Anna var omtänksam nog att också bifoga små lappar med tips på!

Dock får pysslandet anstå, kanske tills imorgon? Nu står det strax yoga på schemat!

smålåg

Jag är lite låg i humöret. Min kropp bråkar med mig och ställer till lite oreda. Men det är inget jag direkt kan påverka, det går över och är inget jag tänker fastna i; jag njuter kärlek och omtanke, jag har så mycket roligt och dessutom skiner en klar höstsol från blå himmel över Byn även idag - och detta tänker jag fokusera på.

Jag har föreslagit Mannen att han ska börja blogga, han också. Skriva en matblogg; han lagar vidunderligt god mat, helt enkelt. Den uppmärksamme läsaren kanske minns hur han exempelvis kokade ägg härförleden? Igår hade han med sig ett kilo svenska kräftor. Vi smakade på varsin men blev inte särskilt imponerade; så vi skalade dem och så kokade han en fräck fond på skalen och sedan tillredde han en soppa som smakade himmelskt. Eller djävulskt, kanske? ;-) Men det vore klart bättre om han själv skrev om sin matlagning än att jag gör det...

Över morronkaffet diskuterade vi politiskt engagemang. Man skulle gjort politisk karriär; ta Maud, till exempel, hon har inte läst ett enda högskolepoäng men lyfter nästan 140 000. I månaden. Freddan tjänar femhundra spänn mer i månaden. Men så kan han också blinka spaniellikt och lägga den extremt höga pannan i djupa, landsfaderligt bekymrade veck. Men det är väl också det enda. IMO.

Fast seriöst, alltså. Något måste jag göra, känner jag. Jag ska börja med att närstudera det politiska livet här i Byn. Efter valet, that is. Just nu står allt sådant mig upp i halsen. Dock ska det bli smått intressant med politisk debatt i skolan på torsdag; samtliga partier med representation kommer att delta. Själv ska jag hålla tand för tunga. Lyssna. Iaktta. Tänka.

Apropå att iaktta... jag har bedrivit lite spaning på sistone. På träningscentret. Men detta får jag återkomma till i ett annat inlägg; nu ska jag samla ihop mina pinaler, byta handväska, borsta tänderna och sedan traska till jobbet.


Emmaboda 7 september, 2010

hamsterjobb

(Det blommar fortfarande friskt i en av favvohörnorna!)

I helgen som gick fokuserade Mannen på garaget. Det är inte mycket kvar, men det som ska göras tar sin rundliga tid. Jag höll mig mest ur vägen (min tur kommer när det ska oljas och målas) och pysslade med annat. Tankade min själ samtidigt som jag lät tankarna fritt flyga omkring. Tro nu inte att jag bara svävar omkring och nyper tomater och pratar med pelargonerna. Ånej. Igår räfsade jag ihop stora högar med gräs som gräsklipparen slängt ut i prydliga, men gulnande, rader vid senaste klippningen. Sedan körde jag bort dem med hjälp av den lilla åkgräsklippartraktorn och en vidhängande släpvagn. När det var klart började jag flytta veden (fortfarande mha "minitraktorn"), som legat till tork bakom det lilla godsmagasinet, till det tomma vedförrådet alldeles bredvid yttertrappen (så att man kan smita ut och hämta kakelugnsved i bara tofflor och tisha om så skulle vara). Staplade det snyggt och tajt. Nästan tre kubik. I alla fall drygt två..! Nu kan kylan få komma!

(Snyggt, va'? ;-))

Eftersom jag besitter en viss simultankapacitet tvättade jag också några maskiner tvätt. Och diskade. Mannen å andra sidan råddade med en smarrig middag - dansk fläskstek med knaprig svål på! Me likes!

Det har också blivit några varv stickning i helgen. Jag börjar få häng på det där med att sticka efter ett diagram och har roligt! Jag kan till och med skönja ett visst, regelbundet mönster i det hela även om jag tror att sjalen behöver blockas (som vi proffs säger när vi menar att vi ska fukta ett färdigt arbete och sedan spänna upp till torkning så det får sin avsedda form och utseende ;-)) innan det ser riktigt okej ut.

Och nu är det en ny arbetsvecka. Extra trevligheter att se fram emot - förutom kärlek, arbete och träning - är yogan i morgon och bowlingen med mentorsklassen på onsdag. Säkert någon fika med någon god vän också.


Emmaboda 6 september, 2010

frostigt

Inte riktigt, men nästan frost i natt. 0,5 grader som kallast. Men chilin, tomaterna och pelargonerna klarade det med den äran och får allt stå ute någon vecka till. Dock har jag rensat bort alla blad och ej fruktbärande kvistar på tomatplantorna dels för att solen ska komma åt att hjälpa dem rodna och dels för att all kraft ska gå till frukterna och inget annat. Möjligen skulle jag gjort det tidigare, så hade skörden blivit ännu bättre? Nå. Till nästa år vet jag.

En del av pelargonerna har också skattats på sticklingar. Men det var svårt nu när de bestämt sig - samfälligt - för ännu en grym blomningsperiod. Några gav jag mig ändå på och resten får antingen vänta till nästa helg - som min kära Mårbacka - eller så får de stå som de är över vintern. Jag har gjort plats i ett av de stora fönstren i "verkstan" (kanske ett blivande kök?) så att de kan stå ljust och svalt. Jag satte sticklingarna där. Ska ta de andra två i morgon så att det finns plats för resten när de ska in.

Mannen har sågat och snickrat. Och så satt vi en stund på trappen och bara gonade oss i solen och småpratade. Nytt ord jag lärt honom idag: kardiovaskulär. Nya ord han lärt mig: akustisk respektive magnetisk signatur och cycloidal propeller. Jag vet vad de innebär också. Inte illa. Inte illa alls.

Träningskläder fick jag också tag på, när jag var inne en repa till stan i förmiddags. Svarta träningstights och tre funktionstoppar i skitsnygga, ganska starka färger. Ingen lär missa mig på gymmet och på yogan i höst...

Nu är det grilltajm. Vi har besök i kväll, av en av Mannens systersöner med flickvän. Lite familjemiddag, alltså. Trevlans! Jag drar på mig en tjocktröja och en sjal och går ut och håller Mannen sällskap vid grillen. Men äter... det gör vi nog inne. Det är kyligt och myggen lite väl hungriga fortfarande. Kakelugnen är redan tänd!

Och se här då: nu blev jag serverad en Bowmore. Life is good. And so is my Man.


Björkeryd 4 september, 2010.

pysselkväll

Ikväll är Mannen på något jobbevent ute i skogen. Jag har lovat plocka upp honom frampå nattkröken. Kanske inne i stan (Karlskrona) eller ute i bushen. Så kvällen ska tillbringas på ett så bra sätt som möjligt, här hemma i Byn; det blir fötterna på soffbordet, lite teve i bakgrunden och så ska jag sticka på en rosa sjal till mig själv. Med spetsmönster. Jag ska ha tända ljus och dricka rooiboste. Allt detta är jag värd efter en tuff arbetsdag, en mysig kondisfika med Catharina (alltså... "kondis" som i "konditori" - inte "kondition"... ;-)) och ett genomsvettigt träningspass. Jag är äckligt nöjd med mig själv och min dag.
Jag ska ha en bra helg också. Ännu en gång är jag verkligt sugen på både garagesnickrande (täckpanelen ska målas och sedan spikas upp) och trädgårdspyssel (ansa och sköra tomater, gräva en hel del, börja ta sticklingar av pelargonerna och annat moffande). Jag tror jag ska ta en snabbrepa in till stan också, eftersom jag behöver köpa upp mig på ett par träningsbrallor och ett par dito toppar.



Pst... "kondisfika" innebär för min del också en latte. Inget mer. Räcker så. Inte minst i gott sällskap!

utblick

Jag har en ny utblick på livet. Eller snarare nya hjälpmedel att se klart på tillvaron - häromdagen kom mina nya glasögon äntligen fram! Genast infinner sig ett nytt "problem"; vilket par ska jag ha på mig till jobbet idag? Jag har dels mina gamla röda som funkar även om glasen är repiga och de breda skalmarna gör dem mindre lämpliga för bilkörning (de skymmer när jag sneglar över axeln), dels mina nya röda och så har jag de mycket mörkt bruna (sköldpadd). Hmm...

(Gamla röda)

(Nya röda)

(Nya sköldpadd)

Gah! Ständigt dessa avgörande beslut. Kanske de röda eftersom min övriga färgskala går i svart, mörkgrått och vitt? T o m naglarna är mörk gråsvarta med glitter i. Snyggare än det kanske låter... Å andra sidan är de sköldpaddsfärgade snygga, de också... Medan jag begrundar pros and cons dricker jag mitt kaffe och lyssnar på nyheterna. Jag har slutat ta in det politiska blajet. Jag har bestämt mig och ska rösta onsdagen den 15 september, då vi har möjlighet att göra det på skolan.

Fin Fredag på er! Nu går jag ut i solen!


Emmaboda 3 september, 2010

glattererar...

... på fölsedan, Matilda! Hittade ett kort från strax innan din andra födelsedag. Fortfarande lika söt - och enveten! ;D

vind i seglen

Inte för att jag ska segla rent bokstavligen, men vinden verkar ha blåst undan den tidiga morgonens regn- och gråväder och nu är det solklart igen! Det känns alltid gott!

I min radio (och troligen också i er..?) försöker nu politikerna överträffa sig själva med sistaminutenlöften. En garanterad bredbandshastighet till alla? Det är lätt att säga "tulipanaros" men fortfarande svårt att göra en... Jag suckar lite inombords, irriterar mig på att alla blajlöften lägger ut dimridåer för de viktiga frågorna och tömmer det sista i kaffekannan i min svarta mugg.

Min käraste är på väg till jobbet. Det var gott att ha honom här igår kväll, i natt och nu på morgonen. Även om jag har behov av att vara själv emellanåt så saknar jag honom när vi är ifrån varandra. Jag tänker att det ska vara så. Att det är bra. Ingen slentrian. Inte ta varandra för givna. Sakna. Längta. Glädjas.


Idag är det 28 år sedan Matilda föddes! Det är något att fira! GRATTIS älskade unge! All kärlek till dig!

Emmaboda 2 september, 2010

namaste

Det var skönt med yoga igår. Visserligen kände jag mig smidig som en frysbox ungefär, men jag vet ju att jag jobbar upp mig om jag bara fortsätter i klassen. Och det ska jag göra. Jag köpte mig ett tiokort och bokade nästa tisdagspass så att jag inte ska smita undan. På en punkt kunde jag dock känna att jag faktiskt gjort framsteg sedan sist (vilket är bortåt två år sedan snart...); jag kände mig mycket mer avslappnad redan från början. Det var lättare att vara just där just då och dessutom kunde jag fokusera mycket mer på andningen och på mig själv och hur alla rörelser kändes och funkade. Annars finns det alltid en risk att man sneglar lite på de andra för att kolla om man gör rätt. Men nu kunde jag lita till mig själv och det gav en extra kick.

Synd bara att man inte kan teleportera sig hem till sin säng efter passet, när man ligger där och bara slappnar av med supersoft musik och en varm filt över sig. Att kliva upp, gå ut i korridoren utanför med sin starka belysning och sedan sätta sig i en kall bil och köra hem är inte så mysigt. Dock har jag uppgraderat mig sedan förrförra hösten - då cyklade jag hem i de kalla höstkvällarna...

Nu sitter jag här vid köksbordet, dricker mitt kaffe med grädde och hör på nyheterna att Obama förklarat kriget i Irak avslutat. Om det vore så enkelt...

Och så glider mina tankar runt lite... till gruvarbetarna i Chile som ska sitta hundratals meter under jord i några månader till... men som kanske ändå är gladda att de överhuvudtaget lever..? Till kristdemokrater och sverigedemokrater och socialdemokrater och annat löst folk... Snart dags för val. Jag har bestämt mig. Har du?


Emmaboda 1 september, 2010