hemma. typ.

Our tragic universe är en sådan där bok som liksom fastnar. Som jag inte vill ska ta slut. Som får mig att tänka på livet och hur jag lever det. Och som får de 43 milen tillbaka till Byn att bara smälta undan.

Inte många gånger kvar nu. Faktiskt bara en enda. Nästa helg kommer älsklingen hit (och Linus! Tjohej!) och helgen därpå är sista fram-och-tillbaka-helgen. När läsåret är över börjar jag mitt nya arbete och flyttar en del av mina pinaler. Storflytten blir inte förrän jag sålt mitt hus. Men pendlandet är snart över. Skönt.

(Kjell Engman)

Min gräsmatta är nyklippt och räkningarna är betalda. Nu kan arbetsveckan få komma!