the bridge

Jag kommer tillbaka.

Chromecast. Netflix. Regniga kvällar. Jag är en av de sju, åtta (?) svenskar som inte sett Bron. Förrän nu. Första säsongen klippt på tre kvällar. Ruggigt bra serie. Bland annat dramaturgiskt, visuellt men också för att den bringar till eftertanke på en rad olika områden. Samhället, värden och relationer, till exempel. Martin Rohde är plågsamt mänsklig och varm och tänker ibland med fel huvud och jag är vansinnigt förtjust i honom. Just därför. Och Saga...

Idag när jag vaknade låg jag kvar en lång stund i sängen, tittade ut på himlen, kunde inte riktigt avgöra om den var blågrå eller gråblå och funderade på vad som skulle hända om jag var som Saga, om så bara för en dag. Faktiskt säga exakt vad jag tycker och tänker och sanningen så som jag ser den oavsett hur mottagaren kan tänkas reagera. Kunna se så totalt osentimentalt och glasklart på tingens varande och bara kunna skita i alla de sociala koderna (det gör ju inte Saga, hon bara inte kan dem, men jag hade varit tvungen att bortse från dem). Det vore ett spännande experiment. Inte minst raggningsdelen... Hehe.

Ganska upptagen dag idag. Tidigt kaffe och powerfrukost (Matilda fixar!), grymt pass på gymmet med Matilda (klart mest gravida tjejen där på länge...), hem för lunch, kaffa snabbt och så packa bilen och köra en runda till Miljöstationen och så till Systemet och proviantera lite och så till ICA för att panta. Hem och ringa och beställa en pall pellets och en tid för service på bilen (inte på samma ställe). Styra med en liten packlista inför helgens festivaläventyr. Köra en maskin tvätt. Så långt har jag hunnit nu.

Dags att ta tag i själva packningen, tänkte jag. Inte för att det är särskilt brådskande utan mest för att jag kan.

Shoes and Ships - Fuchsia

Oh, yes. Jag kommer tillbaka.

50 shades of grey

M, M & L

Jag vet. Billig rubrik.

Men... så har den senaste veckan sett ut, vädermässigt. Som vanligt vägrar jag gnälla över vädret, men visst hade det varit fint med lite sol och värme så vi kunde frukostera på altanen, utan raggsockar och jackor, till exempel. Jag får väl se det som positivt att jag inte precis slitit ut solstolen. Den lär hänga med någon säsong till...

De senaste dagarna har jag bara ägnat mig åt la famiglia. Matilda och Mike är ju tillbaka och nu ska de inte iväg på så många fler äventyr innan Det Största (inne på förlossningen i Kalmar). Linus var här över helgen också och det har varit roligt prat och filmkväll och god mat och promenader och också ett väldigt vilsamt sätt att umgås där vi kan sitta i samma rum men var och en ägnar sig åt sitt. Datorspel, läsning, vi samtalar om något, klappar på en katt och småpysslar med allt möjligt.

Jag köpte en bebisleksak...

Och så har jag - för första gången på tusen år? - varit i en barnvagnsaffär. Enbart som sällskap. Men det verkar vara en svår historia, att välja den ultimata modellen. De ser ju lite mer tekniska ut nuförtiden, jämfört med på mormors (min mormor, alltså) tid. Det här är mormors gamla dockvagn, från ca 1910, men den har en riktig förlaga efter vad mina efterforskningar givit vid handen.

Jag har sprungit och även om iliopsoasmusklerna bråkat mindre har jag ändå, helt mirakulöst, fått tag på en naprapat som hade en tid för mig. Jag måste ta tag i detta innan det blir riktigt räligt, helt enkelt. Det kanske inte ens är iliopsoas? Men det lär jag ju få veta. Så om en stund kör jag ner till Karlskrona och får hjälp. Skönt!

I brist på hav är det fint med [bok]skog!

I övrigt taggar jag för lilla festivalen. Lyssnar in mig på en del av banden. Drar upp en stabil kaffestrategi. Funderar över lämpligt klädval (yr.no säger åkej väder, men inte mer) och var sovsäcken kan vara. Eller om jag ska ta med ett fluffsigt duntäcke?

Son Of Every Lie - Vidunder

dagarna går

Finrunda!

Visst är det lite trist att, i slutet av juli, inte med självklarhet kunna sitta ute på altanen och umgåsas om kvällen, eller att behöva fundera på om ultratunna löparjackan ska med ut på springrundan. Men jag vill ändå inte klaga. Jag är ledig och gör vad jag vill om dagarna, och kvällarna. Är det soligt solar jag. Är det höstväder har jag annat att göra. Dagarna går och det är nästan tre veckor kvar av denna ljuvliga semester!

Igår kväll var Annhelen och Lena här på lite världsenkla räkor, vin, chåkla och en massa prat. Envisa som fan så satt vi faktiskt ute även om det, mot slutet av kvällen, innebar att vi satt invirade i filtar. Inne från vardagsrummet sjöng Amy Winehouse så fint för oss, på fyraårsdagen av hennes död. Katterna gick ut och in och Torsten, den vackra finsmakaren, visade sig vara omåttligt förtjust i räkor. Skalade räkor.

Jäsning

Bokskogen... tröttnar aldrig på den

Idag bakar jag bröd, viker tvätt, spelar lite Amon Düül II inför nästa veckas musikfest, dammsuger och en löprunda har det också blivit. Jag fick hålla den lite kort eftersom jag under onsdagens lite längre pass, i Svartbäcksmåla, lyckades irritera de där iliopsoasmusklerna. Fortfarande gör det mest ont när jag går så det fick i alla fall bli lite drygt 6 km. Tillät mig att stanna och ta ett misslyckat kort på lite highland cattle och att inte ta tid på rundan.

Matilda, Mike och Linus är på väg från bästkusten och nu blir det la famiglia för hela slanten några dagar. Ikväll ska vi (ja... vi SKA) hänga på altanen och elda i grillen. Kanske tänder jag shishan. Igår testade jag att tända den lilla jag haft i åratal utan att använda. den funkade helt tillfredsställande och är helt klart smart att använda när jag bara ska röka lite själv. Lenas man, som kom förbi i skymningen igår för att följa henne hem, fick ett glas vin och han tittade misstänksamt på pipan trots att jag försäkrade honom att det enbart var äppeltobak i den...

Lillshishan

Snabba färger!

Halluzination Guillotine - Amon Düül II

ashtangavinyasayoga, park lane edition

I söndags...

Vill verkligen att sartorius och de andra iliopsoasmusklerna ska snälla till sig. Ingen löpning igår och ingen idag, heller. Däremot har jag dammat av ett par yoga-DVD:er och kört ett par pass och kompletterat med lite extra höftböjarövningar och det känns som att det börjar lätta. Om inte annat märker jag direkt hur jag blir aningens mjukare och smidigare, hur musklerna inte spjärnar emot hela tiden. Tror faktiskt jag ska lägga till ett måttligt yogapass om dagen, under resten av semestern. Sedan kan jag få svårt att hinna...

Vädret har varit helt perfekt idag. För inomhusaktiviteter. Spridda skurar, moln och blåst som fört tankarna till hösten. Jag har haft att pyssla med så det gör mig verkligen inget. Tvärtom. Jag känner ingen väderpress alls.

Såg till exempel en intressant dokumentär på SVT Play, Löparen, om långdistanslöparen Markus Torgeby som drog ut i de jämtländska skogarna för att bo i en tältkåta och springa och slippa en massa distraktioner och stress... Han säger "... det är ju bara att käka havregryn och springa och inte nåt himla krångel..." och jag kan inte säga emot honom. Beundrar modet att ta språnget. Stack bort till biblioteket för att låna hans bok, Löparens hjärta, men de hade den inte. Dock är de ju lyhörda och kommer att köpa in den, och har reserverat den till mig.

Nu faller skymningen snabbt över Byn. Tolvtusen festivalare börjar samlas för några dagars tokparty men än är det tyst och lugnt. Jag ska lägga mig och läsa en stund, eller kanske lyssna på en sommarpratare. I morgon ska jag springa!

Falling - Julee Cruise

jag känner livet!

Lilla Flickgrodan (som inte är så liten längre - och ändå yttepytteliten) övar på sina saltomortaler inuti Matildas mage så att den bucklar och hoppar. Att få lägga handen på magen och känna en liten rumpa, eller en snabb fot, är att sakta greppa att det bor ett liv därinne. En liten individ som vi snart ska få lära känna. Det må vara hur klyschigt som helst men... det ÄR en slags mirakel.

Vädret just nu: Synnerligen växlande molnighet och understundom regnskurar. Planen för dagen är att ta mig en lite längre cykelrunda (om vädret är åkej) och ett yogapass (oavsett väder). Mina ömma och stela muskler behöver det. Som vanligt när det gör ont någonstans belastar jag fel och får då ont även i andra, helt oskyldiga, muskler...

Huset står åter tomt efter en formlig kaskad av socialiserande (me LIKE!). Mike kom tillbaka från Gotland igår med Chase (goodlooking californian som bor i Texas) och Mikey (handsome texan - with a hat! - som bor i Californien) och samtidigt damp Matilda ner från Malmö och det blev mycket skratt och prat och rockmusik och BBQ och lite (ja, bara lite) vin. Pastis, också. Och snus (inte jag).

Jag tänker ju ofta Mike som medelsnittsamerikanen och glömmer att han inte bott där på mer än tio år. Chase och Mikey fick igår bekanta sig med det svenskaste av svenska: OSTHYVELN. Att vi gör "open sandwiches" kunde de ta, men... hur en använder en osthyvel fick Matilda visa dem. De grep sig an hyvlandet med stor koncentration och under vårt hejdlösa fnissande. En annan kulturell erfarenhet blev att lära sig hur man använder påslakan... I morse, vid frukosten, kontrade Chase med att göra de godaste scrambled eggs jag ätit på många länge. Pilutta mig!

Tanken var att vi alla skulle sticka till Öland över dagen men vädret, plus att Mikey vill hinna besöka Stockholm innan han flyger hem, krävde omgruppering och istället körde de över till bästkusten en dag tidigare. Destination: Stugan Vid Sjön i De Djupa Skogarna, för fiske, lägereld och annat mys. Så nu har jag några dagar för mig själv igen. Av Mike har jag fått en sådan där Chromecaststicka och han lämnade sin padda så jag kan kolla på netflix om jag vill. Tror jag ska grotta ner mig och ha teveseriemaraton om vädret inte skärper till sig!

Capitaine Coeur De Miel - Lazuli

huset fullt men tomt

Mitt sovrum - numera gästrum

Matilda och Mike kom i torsdags kväll. Så gott att ha dem här och plötsligt blev den där bebismagen väldigt påtaglig! Jag har nog inte riktigt kunnat ta in det riktigt men... nu ligger det en liten tjej därinne och hon väger drygt 2½ kilo. Hon är ju nästan färdig och redo att ta sig an världen! Spännande, spännande! Jag inser att jag varken shoppat eller tillverkat några bebisgrejer, förutom de där små sockarna och grodmössan i... mars? Jag glider runt lite på nätet och kollar och blir lätt irriterad... även de som säger sig sälja coola, roliga och/eller tuffa babykläder har en pojk- och en flickavdelning - och allt ÄR rosa eller blått/turkost. Suck. Det blir en utmaning...

De kom med en nyhet också. Jag har vetat att det varit på gång, ett bra tag, men... nu är det spikat. Jag återkommer om detta.

Eftersom de ska stanna så länge (Mike 1½ månad och Matilda minst 2...) så behöver vi ju inte precis sitta i knät på varandra. Igår morse åkte Mike vidare till Visby för Stockholmsveckans avslutning och Matilda åkte ner till Malmö för att träffa ett par bästisar. De är tillbaka, båda två, i morgon och Mike har med sig ett par kompisar också. Huset fullt, alltså - fast tomt just nu. Igår eftermiddag roade jag mig med att hänga med Annhelen och sola vid badplatsen vid Hultabräan och idag är planen att dels bränna av ett par timmar på gymmet och dels ta mig en längre cykeltur - om det inte regnar. Jag får väl slänga i en maskin tvätt också.

Och så måste jag - i tid och otid - ägna mig åt att töja min sartorius-muskel. Ibland har jag fått smärtsamma påminnelser om dess existens när jag promenerat men sista veckan har det också gjort ont så att jag vaknat av det på natten. Droppen kom igår när den började bråka med mig när jag var ute och sprang. Så kan jag inte ha det, så nu ska den jobbas med.

Annars, då? Jag läser en artikel om att vara både introvert och extrovert och inser att det, delvis, handlar om mig. Det där med att uppfattas som väldigt öppen, ohemlig, lättsam och begåvad med en hoper sociala skills (vilket är sant) men samtidigt vara tillbakadragen, stillsam och tyst och, som jag fått höra ibland, lite "mystisk", "svårläst" eller rentav... "sorgsen" (jo... det har hänt mig, mer än en gång...). De som fattar allra minst tycker att jag är TRÅKIG. (Och det får de gärna tycka...)

Ju större röd ring - ju ondare...

Att verkligen vara bra på att ta kontakt med nya människor, öppna upp för samtal och styra upp allehanda samkväm - men till ett pris. Att ofta ha en knut i magen inför möten av olika slag, väga mina ord på guldvåg innan jag öppnar käften på ett sammanträde (och det gör jag ofta - vilket gör att jag många gånger är helt dränerad efter sådana...) och att längta till mitt tysta, tomma hus ibland - bara för att kunna hänga med mig själv. Och samtidigt känna frustration när ensamheten pågår för länge, eller inte är självvald. Att ha lust att samtala, träffa roliga, spännande människor, fylla det tomma huset med skratt, musik och kärlek men... En intressant man... vara intresserad men dölja det ganska väl - eller få ruskigt ont i magen om jag blottar mig... och kanske missa något som kunde bli riktigt, riktigt bra? The story of my life.

Sådant tänker jag på (bland många andra saker), medan jag kaffar bort förmiddagen, pratar lite med Jenny i telefon och slölyssnar på P1. Ser hur molnen skingras något och bestämmer mig för att, helt hurtigt, ta cykeln till gymmet. Sedan, alltså. Jag hinner...

... för tiden slingrar sig sakta och samtidigt rusar den fram. Snart är det vinter igen...

Blizzard - Truls Mörck

I gräset vid Hultabräan

sommaren tar inte semester

Soundcheck

Häromdagen kändes det som att sommaren, eller snarare ledigheten, var slut. Det var i söndags, och när jag kikade på datumet såg jag... det är en hel månads frihet kvar! Sommaren fortsätter! Jamen... JA! Underbart!

Så... jag tog nya semestertag. Annhelen dök upp på ön och vi grillade och pratade och långpromenerade och trivdes och på måndagskvällen cyklade vi ner till Carlas café i Näsby för en skön musikkväll med Anders F Rönnblom. Krogen är en gammal, sparsamt konverterad, lagård och känslan av att sitta där och smutta på en kall ale och vänta på menyn (god mat!) medan bandet soundcheckar och förväntansfulla människor börjar samlas och slå sig ner i den udda möblemanget var fin. Som... sommar på sydöstra Öland, helt enkelt. Spelningen var tajt och rolig och bjöd på ett par små överraskningar och när det var dags att trampa hemåt igen hade mörkret fallit. Kvällen var varm och mjuk, vägen låg tom och allt var så tyst, så tyst. En uggla av något slag smög ljudlöst över vägen och lite längre fram några ystra fladdermöss. Annhelen höll på att köra in i en diskret midnattslöpare, helt utan reflexer etc, men i övrigt mötte vi ingen, den dryga milen tillbaka till den lilla hamnen. Ingen motvind och inga backar. Inget motstånd. Ett magiskt, härlig sommarkvällsäventyr!

Nu är jag hemma i Byn igen. Jätteroligt att börja med att försöka få bukt med en toalett som inte slutar rinna. Jag försökte faktiskt (helt jeffla oteknisk är jag dock inte) men det är nog en packning som ska bytas och jag har varken lust eller tid att ta reda på vilken och vad och hur och dona med det, så jag sitter här nu och väntar på en rörmokare. När jag ringde igår eftermiddag lovade de komma klockan sju, så jag satte klockan på kvart i. Nu är hon snart halvtio och än har då ingen riddare i vit bil dykt upp... Å andra sidan har jag hunnit läsa, kaffa och prata med Matilda. I morgon kommer de! WOHOO! Eller... Mike kommer. Matilda stannar i Malmö, med en kompis, ett par dagar, medan Mike dumpar ett ton bagage här och sedan åker över till Gotland. Först på söndag kväll blir det familjeliv med grillning och sånna goa grejer. Passar mig fint! Jag börjar bli duktigt bekväm, helt enkelt...

Karl för sin hatt!

När mokaren gjort sitt, och jag kan sätta på vattnet igen, ska jag dra igång tvättmaskinen. Det har blivit en del... och så ska jag fixa och röja och städa och pyssla. Hinna träffa en god vän för en fika. Och springa. Ikväll ska jag springa! I min skog - och nu när jag fått ränna omkring i det öländska landskapet blir det kul med lite mjuka stigar bland träd.

Sommaren tar inte semester! Den bara kör på!

Din barndom ska aldrig dö - Anders F Rönnblom

i'm a poor lonesome cowgirl...

Nä. Det är jag inte. Jag är rik. Inte direkt ekonomiskt, men jag har så mycket annat. Tänker jag. Ensamheten kan dock svida till ibland. Hur självvald den än må vara. Då är det skönt med vänner. Igår körde jag upp på norra landborgen och hälsade på Malin och hennes lilla familj. Fikade, promenerade och pratade, grillade och pratade mer. Lättsamt och mer djuplodande. Sedan körde jag "hem" genom skymningen.

Gav mig själv en skön söndagsmorronsemestersovmorron. Vaknade till musik av Andrew Bird. Mike har tipsat mig om denna perfekta vakna-med-en-mugg-kaffe-i-handen-musik. Trivsam bekantskap.

I eftermiddag kommer Annhelen över och för att vi ska få plats i den här lilla stugan, båda två, har jag plockat ihop och småstädat lite. Värst vad jag breder ut mig ibland. Sedan har jag suttit med mer kaffe och iakttagit vad som måste vara en brun kärrhök som har haft något för sig ute på strandängen. En lång stund. Jag är glad för kikaren. Och för fågelboken.

Nu tänker jag ta mig en kortare springrunda i landskapet och sedan vet en aldrig vad som kan hända! Förutom att sola. Det kommer inte att hända eftersom det är jämnmulet. Kanske ta en promenad med kameran? Kanske sitta på den lilla verandan och läsa? Ikväll blir det grillning och vinprat. Gott så.

Danse Caribe - Andrew Bird

när det blåser snåla vindar...

... och solen bara lyser med sin frånvaro kan man springa sig varm. Det gjorde jag idag och uppvägde därmed upplevelsen av av att delar av gårdagen var skit, eftersom jag inte sprang som jag hade tänkt (skyllandes på friska vindar, regn och att jag glömt löparjackan hemma i Byn...).

Känslan igår kom sig av att jag inte följt min plan. Annars kan träningsfria dagar vara helt underbara. ÄR underbara! Men bara om de ingår i vad jag tänkt mig, inte när de bara är ett resultat av... lättja. Men idag sprang jag, alltså. Planen var att åtminstone avverka 6-7 kilometer men när jag väl kom igång var det ingen hejd på mig och det hann bli 11,5 innan jag var tillbaka vid stugan. Varm!

Sedan värmde jag vatten i vattenkokaren, blandade ut med kallvatten i en stor hink och tog mig en sådan där underbar utetvagning, igen. Korna bakom stugan var helt ointresserade och skulle det händelsevis ha varit någon fågelskådare ute på strandängarna, som fick in mig i kikaren, så får jag väl bjuda på det, då. Ljuvligt hursomhelst - och så in i stugan och dricka kaffe och lyssna på Sommar i P1 och sedan sträcka ut mig på sängen, under en skön filt, med Slutet på Mr Y, av Scarlett Thomas.

Between the Bars - Elliott Smith

efter solsken kommer...

Utsikt från en solstol

Vaknar. Dricker kaffe och mornar mig. Äter ett par apelsiner. Går ut och spanar på husbilarna på andra sidan vägen och korna i hagen bakom stugan. Långt om länge bestämmer jag mig för att köra upp till Naturbokhandeln igen och köpa en fågelbok. Trivsamt ställe med mysigt fik. Jag bjuder mig på kaffe och rabarberhallonpaj med så mycket vaniljsås jag vill ha. För skams skull säger jag "stopp!" innan såsen helt döljer pajen. Sedan sitter jag där vid ett fönsterbord, äter paj, kaffar och läser i min bok. En lång, njutningsfull stund. Jag fikar ute alldeles för sällan nuförtiden. Det får det bli ändring på.

Så småningom kör jag snett söderut över ön, ner till södra udden men när jag väl kommer dit är det alldeles för blåsigt för att det ska vara trivsamt. Snarare: jag har för tunna kläder på mig. Kör vidare och är tillbaka vid stugan efter en liten stund. Sneglar mot himlen som vid det här laget är alldeles blå och molnfri och jag drar fram solgrejer och får ett par timmar, i hyfsat lä för den något hårda vinden, innan molnen drar ihop sig och jag går in, äter lite och kopplar upp mig för att kolla in ett par serier på SVT Play, och The Great Pretender, igen. Freddie Mercury... tröttnar aldrig på honom.

Dags att fälla ihop den där solstolen

När skymningen faller tänder jag ljus, lyssnar på vinden och regnet och läser.

Jag har det ganska bra. Fast det börjar kännas lite asocialt. Så på lördag ska jag norrut och umgås med en skön vän, till att börja med. Kanske fika, kanske vandra. Vi får väl se vad det blir.

Life Is Real (Song for Lennon) - Queen 

jag är här nu

Äventyret fortsätter.

White Room - Cream

this ordinary life

När jag öppnade ögonen i morse och glanade ut genom sovrumsfönstret såg himlen ut att vara blå. Jag gjorde ett snabbt övervägande och bestämde mig för att kliva upp, på direkten. Det hade mer att göra med en god natts sömn än löften om sol. För det är märkligt så extra gott jag sover i min egen säng, ändå. Vaknar i hyfsad tid. Utvilad. Däremot är det andra natten i rad jag drömmer om jobbet. Visserligen roliga, alldeles vardagliga drömmar - inte av mardrömskaraktär, alltså - men så kan jag inte ha det. Jag har ju semester för tjyvingen! Fast det var lite kul att se vilka som var mina kollegor i drömmen... haha!

Det var skönt att köra ett fetingpass på gymmet igår. Det kändes som om jag varit borta länge, men jag har ju inte ens missat med en dag. Det är sådant som semester gör med mig. Två gånger, igår, fick jag kolla almanackan för att övertyga mig om att det faktiskt var måndag. Dagvill De Luxe, alltså. Idag är det tvättstugan som gäller, plus en fika på altanen med rar kollega och vän. Gräsklippning. Förmodligen blir det en springrunda ikväll, också. Och senaste avsnittet av Wolf Hall, på SVTPlay.

I morgon blir det ön igen.

Never Gave Nobody Trouble - Leonard Cohen

hav och hav...

När en har tillbringat större delen av sin uppväxt, och sitt liv, på bästkusten med fritt blås ut mot Kattegatt, Nordsjön och i förlängningen Atlanten tar det emot att kalla Östersjön ett "hav". En blir lite snobbig, helt enkelt. Men jag är inte sämre än att jag kan ompröva mina fördomar.

Åkej, åkej, åkej. Östersjön är... hmm... gah... aaarrgghh... nnnzzzt... ett... hav. TYP.

I detta... hav badar jag såklart när jag är här. Inte här i det lilla läget eftersom det är först fågelskyddsområde norr om, en lite skräpig hamn med båtar i och söder om är det 1. inte fint att bada och 2. fullt av svanar och de brukar vara oförskämda. Men en bit söderut har jag hittat en rar liten strand med den vitaste, lenaste sand och en brygga därtill. Vattnet är kallt men klart och ett dopp väcker livsandarna till liv, och det ordentligt.

I morgon ska jag köra hem till Byn en sväng. Se till saker och ting, göra ett par ärenden och förmodligen också klippa gräset. Sedan drar jag tillbaka hit igen.

Threat From The Underground - Vidunder

nej, säger jag!

Nej. Jag klagar inte över värmen. Jag har längtat efter den och låter den passivisera mig, fysiskt. Jag lyssnar på radio, musik och fåglar, läser lite allt möjligt och fejsbokar sporadiskt. Tänker. Kollar på de svansviftande kvigorna. Dricker mycket vatten och småäter. Enda sättet att äta, för mig, när det är varmt. En banan här, en bit melon där och så någon tomat. Lite keso, möjligen. Eller yoghurt. Eller ett kokt ägg (jag var så smart att jag tog med en kartong kokta...). Inget som kräver ens den minsta tillredning, förutom avsköljning. Det jobbigaste jag gör är att knata bort till Maj-Britt i fiskboden och köpa mig någon rökt fiskbit till middag medan jag ler mot turisterna, som är ute i samma ärende, och låtsas lite att jag bor här. Att det är min hamn. De genomskådar mig säkert. På en av pirarna står en ung kille med en sån där jättestor tubkikare på stativ. Där jag ser knölsvanar, diverse måsar, en strandskata och ålakråkor ser han nog helt andra grejer. Framåt kvällningen tar jag en sväng på cykeln.

Så lever jag mitt semesterliv här. Jag skulle nog bli en grym pensionär.

Försöker hänga med grannarna, men de hänger hellre med varann...

Joga - Björk

a woman's gotta do osv...

Lite sällsynt skugga...

Springa på eftermiddagen eller kvällen, är inte att tänka på för min del i den här härliga, ljuvliga, underbara, grymma värmen. Men efter att enbart ha ägnat mig åt annan träning sedan förra lördagens snedsteg var längtan för stor. Så... vad göra?

Ptja... jag tänkte att om jag kan sätta klockan på mitt i natten och ge kroppen en chans att vakna så kanske jag kan prova det där med morronlöpning som folk yrar så lyriskt över.

Följa vägen ner mot havet...

Sagt och gjort. Halvsju ringde klockan. Det hörde jag inte. Kvart i ringde den igen och jag blev förbannad. Vem i HELVETE..? Jag själv, uppenbarligen.

Nå. Jag fick så småningom mina trötta ben över sängkanten, på med löparkostymen och den så här års obligatoriska kepsen, drack några klunkar vatten och plötsligen befann jag mig ute i det fantastiska öländska landskapet. Springandes, that is!

... och vända här (ser ni späckhuggaren?)

Det där med "morronsvalka" visade sig vara en myt och i den allmänna förvirringen hade jag givetvis glömt vattenflaskan i stugan, men 8 km blev det ändå.

Så... är jag en morronlöpare nu? Hell NO! Men... a woman's gotta do what a woman's gotta do. Typ.

Utsikt från "duschen"...

Och ja... det var faktiskt alldeles galet skönt! Inte minst att nakenchocka kossorna bakom stugan, när jag uteduschade där. Även om jag låtit vattnet (som jag dragit hem från den gemensamma kranen nere vid hamnen) stå och värmas i ett par stora hinkar så var det ju inte särskilt varmt. Det var ganska kallt. Men det svalkade av mig, och det med besked.

Gott sedan att, nästan pånyttfödd, kaffa och frukostera på verandan.


Nu väntar dagen på mig!

Over and out.

Eders,
semesternjutande...

-M.

Thank You - Robert Plant, Jimmy Page

exhaling

Den här ön. Det här hörnet av den. Vilken plats på jorden. Magiskt. Oavsett om det är strålande sol, eller en nästan full måne som stiger ur havet.

 

Jag har satt riktiga kameran på laddning. Kanske kommer jag rentav att använda den.

Over and out.

In The Skies - Peter Green

packad och glad

Alltså. När jag reser gör jag det alltid med lätt packning. Så även denna gång - sett till kläder och sådant, och då har jag ju ändå med mig löparstassen, förstås. Men... allt det andra. Suck. Cykel och hjälm och solsängen och vattendunk (det finns el i stugan - tackålov! - men vatten hämtar en nere i hamnen och Lena rekommenderade mig att ta med kaffevatten etc för att vattnet är så hårt) och böcker och en laptop och en härva laddningskablar (och jag kom just på att jag kanske skulle damma av kameran och ta med?) och så maten. Mestadels har jag faktiskt bara köpt frukt och keso och knäckebröd. Och bubbelvatten. Och vin. Men ändå...

Naturligtvis kan en köpa mat på Öland, men inte i hamnen där jag ska bo, bortsett från rökt fisk och det ska jag smarra i mig varenda dag! Och min plan för övrigt är att slippa handla. Och slippa trängas med en massa andra människor. Framförallt slippa knô med folk. Möjligen handla lite grönt i någon rar liten låda längs vägen, när jag är ute och trampar. Jordgubbssäsongen är förbi, dock. Parkera bilen vid stugan och sedan bara gå, springa och cykla och ligga. I solstolen, alltså.

På väg till ön, i morgon, har jag tid för helkroppsmassage i Kalmar. En kollega rekommenderade stället och jag ser verkligen fram emot det. Allt tränande gör musklerna hårda och ganska spända och det ska bli härligt avslappnande. Kombinerad sport- och oljemassage har jag bokat. Lyxigt, känns det som!

Vi kör väl en Ragnarök till, va?

Nybakat bröd - Ragnarök