the bridge

Jag kommer tillbaka.

Chromecast. Netflix. Regniga kvällar. Jag är en av de sju, åtta (?) svenskar som inte sett Bron. Förrän nu. Första säsongen klippt på tre kvällar. Ruggigt bra serie. Bland annat dramaturgiskt, visuellt men också för att den bringar till eftertanke på en rad olika områden. Samhället, värden och relationer, till exempel. Martin Rohde är plågsamt mänsklig och varm och tänker ibland med fel huvud och jag är vansinnigt förtjust i honom. Just därför. Och Saga...

Idag när jag vaknade låg jag kvar en lång stund i sängen, tittade ut på himlen, kunde inte riktigt avgöra om den var blågrå eller gråblå och funderade på vad som skulle hända om jag var som Saga, om så bara för en dag. Faktiskt säga exakt vad jag tycker och tänker och sanningen så som jag ser den oavsett hur mottagaren kan tänkas reagera. Kunna se så totalt osentimentalt och glasklart på tingens varande och bara kunna skita i alla de sociala koderna (det gör ju inte Saga, hon bara inte kan dem, men jag hade varit tvungen att bortse från dem). Det vore ett spännande experiment. Inte minst raggningsdelen... Hehe.

Ganska upptagen dag idag. Tidigt kaffe och powerfrukost (Matilda fixar!), grymt pass på gymmet med Matilda (klart mest gravida tjejen där på länge...), hem för lunch, kaffa snabbt och så packa bilen och köra en runda till Miljöstationen och så till Systemet och proviantera lite och så till ICA för att panta. Hem och ringa och beställa en pall pellets och en tid för service på bilen (inte på samma ställe). Styra med en liten packlista inför helgens festivaläventyr. Köra en maskin tvätt. Så långt har jag hunnit nu.

Dags att ta tag i själva packningen, tänkte jag. Inte för att det är särskilt brådskande utan mest för att jag kan.

Shoes and Ships - Fuchsia

Oh, yes. Jag kommer tillbaka.