När jag var barn önskade jag mig så hett en jordglob med lampa inuti. Jag tyckte det var så vackert och dessutom älskade jag ju kartor. Gör det fortfarande, faktiskt. Jag fick aldrig någon lysande glob. Min mamma tyckte (tycker?) det var förskräckligt fult och ett tydligt tecken på dålig smak. Hon hade/har en mycket utpräglad inredningssmak och att på sjuttitalet ha vita väggar i stället för sjögräsbruna eller medaljongförsedda i grönt eller rött ansågs udda av mina kompisar. "Som ett sjukhus", tyckte någon, trots att vi ju hade gott om konst och utsmyckningar. Och att få måla om min säng, min bokhylla och mitt skrivbord i postgult krävde månader av förhandlingar. Det slaget vann jag, men förlorade det om fisknät och glasflöten i taket.Men... jordgloben, då... Häromsistens köpte jag en via vännen Annas rara lilla nätbutik. Och tänk... jag tycker den är fin, jag. Även om jag hellre skulle äta mask (hmm... nåja, kanske inte ändå...) än ha guldiga och gröna medaljongtapeter eller en orange manchestersoffa.
5 kommentarer:
Jag vill också ha en sådan jordglob! Älskar också kartor och kartböcker.
Åh! Du också? Sweet! :)
och bara för att lägga en insiderkommentar på dina misstankar, kan jag meddela att jordglobar säljer som smör på andrahandsmarknaden idag. Så mycket för smak och utanförskap ;)
Åhå... så fint det blev.
Jag tycker att jordglobar är sådär lite magiska och jag kan sitta och studera dem i timtal, leta efter platser, se hur allting hänger ihop eller bara snurra sakta på klotet och låta alla länder glida förbi mej. En glob med lampa har ju ytterligare ett användningsområde genom att de ger ett skönt lagom ljus å sen har vi ju det pedagogiska, lärandet *smiles* inte att förglömma.
Tack för omnämnandet av webbshopen :) KRAM/ANNA
Visst är det fint, Anna! Ja... kartor i alla format är magiskt och spännande!
Skicka en kommentar