london town

Jag tänker att jag skulle kunna vara här hur länge som helst och bara vandra runt och kolla in. Kolla in gatulivet, husen, alla språk som pratas runtomkring en, människorna, trafikpulsen, maten från världens alla hörn, musiken som är ständigt närvarande, muséerna, bokhandlarna, det kulturella utbudet. Att resa ensam ger mig sköna möjligheter att följa mitt eget huvud - eller kanske bara mina fötter. Att för en gångs skull inte behöva ta det minsta hänsyn - ja, förutom det allmänna till människor jag möter - utan komma och gå som jag vill, när jag vill och vart jag vill. Vill jag inte prata så gör jag inte det. Eller så får jag fina samtal som det jag fick med tjejen som satt, på en bit kartong, med sin katt utanför Tesco Express vid Tower Bridge. Katten var så fin och blank i pälsen och så lugn och tillfreds, mitt i allt brus, och tjejen var så stolt över henne. Hon berättade att det enda som kunde stressa katten var när aggressiva hundägare kom för nära och försökte skrämmas. Vad är det med folk, egentligen?

Don't Let Me Down - The Beatles

tjolahopp, typ

Assistenten gillar också sovmorgonar.

Jag är glad att jag hakade på middagsinbjudan i fredagskväll, till några vänner till M&M som också bor härute i spenaten. Det blev gott och trevligt och jag tvingade mig att vara social. Jag är faktiskt rätt bra på det när jag väl gör det. Bra samtal också - inte bara småbarn och ytflyt.

Igår var jag inne på sy- och stickmässan i Hyllie. Det blev en ganska stor kasse garn och ett par roliga idéer i huvudet. Innan jag for hem sammanstrålade jag med goda låna-ut-stuga-på-Ölandvännen för en långfika. Så lättsamt och välgörande att ses och bara ta upp samtalstråden där vi la den sist.

Och idag har jag kört några maskiner tvätt, lagat middag, sett två filmer (Mudbound och Lady in the Van) och stickat vidare på Sigruns cape. Och ledigheten har ju bara börjat. I morgon ska jag ta mig en liten sovmorgon och sedan åka till London.

Li'l Red Riding Hood - 999

och ändå...

Och samtalen med den här lilla, då...

Dagarna är lite ljusare nu, ändå. Två dagar har jag till och med haft solglasögon på mig när jag kört till, och från, jobbet. Fåglarna kämpar på med sina vårlåtar och temperaturen kryper upp över nollan mitt på dagen. Själv är jag ändå ganska låg. Jag är inte den jag varit och vill vara, känns det som. Och ingen kan göra något åt det, mer än jag själv. Och jag är så jeffla seeeg. GAH.

Nåväl. Ljuspunkter finns: jag har fått ett garage på bakgården, till mitt nya hem. Jag ska in till Malmö på lördag på Symässan. Mest för att förhoppningsvis fynda fint garn och få inspiration men det kommer bli ett ganska socialt event, också. Flera av kollegorna ska dit och vi tänkte oss ses och fika eller luncha ihop. Efter mässan ska jag också sammanstråla med en fin vän från Emmaboda, som är i stan. Och så är det ju London nästa vecka.

Det är bara jag, liksom.

Free Fallin' - John Mayer

lättnad

Snart London, igen!

Jomenvisst. Nu har jag fått en lägenhet. I ett korsvirkeshus. På en liten gata/gränd med kullersten. I den allra äldsta delen av Ystad. Just så som jag drömde om och hoppades på, när jag bestämde mig för att ta jobbet och dra upp tältpinnarna. Själva lägenheten är fräsch, välplanerad och himla mysig. Där kommer jag att trivas fint. Inflyttning på senvåren. Livet tar lite fart, igen.

Jag hade lust att gå i skogen idag. Men svinkyla, snö och starka vindar gör att jag skjuter upp det. Mest för att det inte är så kul att köra bil, till närmaste skog, i sådant väder. Kanske imorgon?

St. Patrick's Day idag.

The Fields of Athenry - The Dubliners

hur eller hur

"Sol" i ögonen

Helgen har ändå varit fin. Vädret har ju varit skit men det har varit desto roligare i kollektivet. M&M har tagit för vana, upptagna som både de och alla deras vänner är, att bjuda hem folk på frukost när det alltid körde ihop sig med middagar och folk inte kunde - eller de själva. Så igår var vi tio runt frukostbordet och idag sju. Det är en bra grej som jag ska anamma själv.

"Sol". Typ.

Igår var också IKEA. Det är marginellt roligt men eftersom jag själv inte skulle handla något så var det ändå ganska kul att bara gå runt och kolla på allt möjligt med Sigrun, medan M&M satt ett par timmar med en köksplanerare. Idag har vi packat ihop alla deras köksgrejer och avvecklat kyl och skafferi så några veckor framöver blir det mitt kök som kommer att användas istället. Vi kände väl inte direkt för att ställa oss vid grytorna dock, så det fick bli hämtpizza till middag. Men i morgon blir det ärtsoppa (den puttrar på spisen och sprider en ljuvlig doft av timjan i huset) och ugnspannkaka (för de som gillar sådant) och sedan är väl ruljangsen igång.

Vi bygger ett hus till Spiderman.

Arbete i morgon, igen. Förstås. Två veckor och sedan påskledigt. Första halvan av ledigheten ska jag vara i London, på egen hand, och andra halvan får vi värmlandsdelen av familjen på besök. Det ser jag fram emot.

Anemone - The Brian Jonestown Massacre

vårvinterlåg

Lördagsmorgon. Jag vaknar alldeles för tidigt (tack för det, katten...) och går upp och gör mig en kopp te och kryper tillbaka i sängen. Naturmorgon på P1. Rätt mycket att pyssla med i kollektivet, den här helgen. M&M inleder nu Projekt: köksrenovering. Väldigt, väldigt välbehövligt men också utmananade eftersom vi nu ska samsas i mitt lilla kök. Som inte har diskmaskin. Och begränsat med arbetsytor. Men först är det nerpackning av en massa grejer och så migration av resten, till mitt kök. Mycket logistik blir det.

Kök ska beställas också. Jag funderar på att följa med till IKEA idag och passa på att kolla på en bäddsoffa. Jag tror att jag ska ha en bäddbar soffa, när jag flyttar.

Jag tror fortfarande jag har någon form av depression. Inget är kul. Jag får inte till någon träningsrutin. Jag känner mig trött och ful. Förhoppningsvis blir det bättre när snön försvinner. Men framförallt vore det ju jävligt trevligt om det NÅN gång kunde vara lite sol. Det har väl varit några dagar, såklart, men i stort sett känns det som det varit gråmolnigt och trist sedan jag flyttade hit. Tristskåne, liksom.

Det ska väl vara Öland, då, som är mitt hopp just nu. Något jag kan fästa tankarna vid och se fram emot. Det, och att pelargonernas växtkraft är fantastisk. Som vanligt, när jag tog fram dem ur vintergömman, tog de fart på bara ett par dagar. En av dem var jag just på väg att ge upp hoppet om, men sipåfan om det inte kommer två små gröna utväxter längst ner vid stammen! Och igår eftermiddag, när jag körde hem från jobbet, såg jag tre tranor flyga in över fälten.

Jag antar att det bara är en vårvinterdepression.

Tired Angels - Mountain

hopp

And it goes on. And on. And...

I morse när jag vaknade tänkte jag att jag nog är deprimerad. Ikväll är jag inte lika säker. Men det kan bero på att jag har viss anledning att tro att det kanske lossnar på bostadsfronten, endera dagen. Och dessutom fick jag ikväll ett alldeles grymt erbjudande; att till enbart självkostnadspris (el, försäkring, vatten etc) fritt få disponera en god väns stuga på Öland, hela sommaren. Den ligger lite avskilt och bara ett litet stycke norr om Stora alvaret (JA! Vandra!!! Cykla!!!). Liten nog att bo i ensam, stor nog att rymma besökare. I andanom ser jag mig själv sitta där i det magiska kvällsljuset, i en utefåtölj, läsandes en god bok, drickandes ett glas vin och lyssnandes på naturen, bara. Ja, jag tackade ja, såklart.

Jóga - Björk

snösmocka

I tisdags meddelade skolledningen hastigt, strax före lunch, att all undervisning skulle ställas in från kl 12 så att alla kunde ta sig hem tryggt, i det hastigt uppdykande snöovädret. Efter ett tag körde jag hemåt - västerut - lugnt och stilla och svängde in på Sigruns förskola kvart över två. Solen sken, men norröver smög sig en molnbank upp. När Sigrun fått på sig jackan och vi gick ut hade det redan börjat snöyra. Vi passade på att köpa mjölk och bregott på macken innan vi tog oss hem. Allt som allt tog det kanske 70 minuter? För en av kollegorna som dröjde sig kvar på jobbet lite längre tog det tre timmar att köra de sex milen till Malmö. Matilda skulle jobba över men fastnade i kö utanför Svedala och var nästan två timmar försenad när hon väl kom hem. Mike hade tur och kom undan alla bilköer efter att E65 stängts av helt alldeles här borta vid Sturupsrondellen. Båda två fick trixa sig bakvägen till byn.

Och sedan dess har vi varit hemma. Totalt insnöade. Bokstavligen. Vi har turats om att hänga med Sigrun så att de andra fått arbete gjort. Skolan har stängt resten av veckan och M & M har inte kunnat ta sig in till Malmö/Köpenhamn. Vi har inte ens kunnat ta oss ut till E65:an. Idag skottade vi, med förenade ansträngningar (Sigrun också!), parkeringen uppe vid huset och infartsvägen och sedan körde vi upp bilarna så de åtminstone står vid bygatan. I morgon måste de verkligen in till sina jobb och vägen västerut är, om inte bra så åtminstone mindre besvärlig än österut. Hoppas vi. Själv blir jag ju hemma. Jag ska försöka sova ut. I morse var jag uppe aptidigt för att bevaka väder-och trafikrapporter och invänta besked från skolan så nu är jag rejält trött.

Visst är det frustrerande att tappa nästan en veckas lektioner i kurser där det är gott om stoff och ont om tid men samtidigt är det oerhört vilsamt att veta att det inte finns något jag kan göra åt situationen. Det är bara att tugga i sig och det finns, för mig, något väldigt avstressande i det. Ett par rara blå tumvantar i skön ull har jag stickat åt Sigrun idag. Och motion får jag ju genom snöskottningen! Men det är en märklig känsla. Någon sa att för att förstå den skånska vintern måste man uppleva den. Jag tror jag fattar.

We Used To Know - Jethro Tull