kravmärkt?

Plommonblom

Förr i tiden kunde man säga om en person att hon, eller han, var en "hundmänniska". En sådan var en person som höll på med hundutställningar, eller kanske tävlade med sin hund i exempelvis bruks eller agility. En lite speciell person - och inte alltid positivt menast... Vi andra hade liksom bara hundar. Vi var inga "hundmänniskor". Men jag anar att det har svängt en del, i detta avessende. Det verkar som att "alla" numera håller på med agility, rallylydnad, nosework med mera. Det är utställningar, träning och läger och fan och hans moster. Det är lätt att, som hundägare, dras med i det där och för mig skapar det enbart ångest. Jag varken vill, orkar eller hinner hålla på med honom hela tiden. Jag tror dessutom att ständig aktivering skapar en hund som ständigt behöver aktiveras vilket kan vara skitjobbigt i längden.

Vi har kul ihop, hunden och jag. Och jag har bestämt mig för att låta det fortsätta vara så. Avslappnat och kravlöst. För skojs skull, liksom. Mina primära mål med hans "fostran" är att han ska kunna gå vettigt i koppel utan att uppföra sig som en dammsugare på amfetamin. Han ska kunna komma på inkallning så att han, när han blir äldre och förståndigare, kan få springa lös på långpromenader i skog och mark (när det är tillåtet, mind you) och han ska ha ett lugnt och trevligt uppförande så att det är okej att ha honom med i diverse sociala sammanhang. Och just det...en sak till... han ska inte sno grejer från fikabordet. Och vi är på god väg, tillsammans. Kopplet är fortfarande ett work i någon form av progress men han är annars en riktigt trevlig liten jycke som är väldigt mån om att ha kontakt med mig - även när han springer lös på hundparken i Sjöbo eller på brukshundklubben (två anläggningar om vardera ca 15000 inhägnade kvadratmeter). Och med är han alltid. Idag fick han visserligen snällt vänta i bilen medan vi (jag och en kompis) besökte en keramikers butik men sedan blev det finfika på Olof Viktors uteservering och där var han såklart med! För en hund är sådana grejer också aktivering. Om man därtill lägger små uppdrag han får, när vi är ute, som till exempel att våga hoppa upp på en hög sten, gå balansgång på en mur eller en stock, hoppa över något hinder, kunna sitta fint och lugnt när det är stimmigt runtomkring, leta upp godisbitar jag slänger ut på en gräsmatta osv ad infinitum, så mår han dessutom mentalt mycket bra.

Just nu har han totalt däckat på vardagsrumsgolvet efter en timmes spring, lek och aktivitet på hundparken och sedan minikonstrunda med fika. Och jag kan ta upp stickningen och maska av ett kul projekt jag hållt på med ett par veckor! Så vill jag ha det med min hund. Andra får gärna hålla på. Så mycket de bara orkar. Men jag vill inte bli indragen...

Nu är det väl revolution på gång? - Bob Hund