det var det det

Så gick resten av ledigheten. Mycket vila men också många fina grejer. Höjdpunkten var min roadtrip till Värmland, där jag umgicks med syrran Malin och hennes familj och träffade ett par av mina allra äldsta vänner (vi har känt varandra sen barnsben). Färden gick vidare, via mina föräldrar i Kopparberg, till Netti i Ludvika. Vi drog samma dag upp till Tällberg och stannade där med hennes husvagn. Sedan for vi vidare förbi Älvdalen och Hornberget för att träffa Magnus och Eva i vildmarken och väglöst land, i Härjedalen. Nå, det fanns en väg men om man betänker att det tog en och en halv timme att köra en knapp mil på den, så var det ju inte mycket till väg. Där campade vi, fiskade, satt runt elden och samtalade in i natten och dagen därpå fick vi till en verkligt fin vandring. M & E skulle hem och jobba så vi fortsatte till Mörkret för natten.

Vidare till Grövelsjön där vi stannade några nätter och vandrade, njöt av stillhet och tystnad ute på vidderna, stickade, lekte med hundarna och hade det så gott innan vi körde ner vagnen till Ludvika och så småningom drog vidare till Stockholm. Gemensamma vännen Robban tog hand om Floyd medan vi gick på konsert. Värdefullt! Och vilken show hon bjöd på, P!nk! Grymt bra låtmaterial, fantastisk röst, effektfullt och framför allt ett sjujävla engagemang! Sedan skildes våra vägar på söndagen. Jag droppade av Netti i Älvsjö och körde hemåt.

Sista veckan har varit barnbarnsintensiv. Lille T har fyllt ett år och uppvaktades både lite i måndags, på själva bemärkelsedagen, och i lördags med familj och tårta. Dessemellan har Sigrun varit här och vi har haft det kul.

Synd bara att jag är så in i bängen trött. Benet/höften gör ont hela tiden nu och jag blir uppenbarligen helt slut av att ha ont. I morgon börjar jag jobba igen och även om det känns helt okej, efter sju och en halv veckors ledighet, så kan jag inte låta bli att fundera på hur jag ska orka. En bra sak är i alla fall att jag fått nu tid hos ortopeden i Hässleholm om några veckor. Och så går jag något som kallas som Joint Academy och som kanske kan hjälpa lite (träning och information). Och knaprar värktabletter... Det gick åt en hel del när vi skulle vandra, kan jag meddela. Men det funkade även om jag fick gå sakta och inte tillnärmelsevis så långt som jag ville. Och dagen efter var jag rätt trasig. Men Netti blev också trött och till och med hundarna behövde vila så då tog vi det lugnt, för att sedan ge oss på'at nästa dag igen. Så här efteråt var det värt det. Men nästa år vill jag inte ha det på detta viset.

Nu: snabb hundrunda och sedan sängen. Väckarklockan ställd...

What about us? - P!nk