Sigrun är nu drygt fyra år och även om det är mycket stim och bus och tjo och tjim (måtte det alltid få vara så!) så har hon också hamnat i ett flöde av pyssellust. Det träs små armband och halsband (jag har ett fint av silverpärlor på min vänstra handled... en kärleksgåva) och tavlor målas. Den här helgen har vi bakat pepparkakor och sedan dekorerade Sigrun dem. Garnbollar har vi också gjort, och provat att bygga höga torn av ett 3D-pussel.
Snart är det jul och jag har valt att enbart köpa lite olika material att pyssla med, i julklapp till henne. Askar, pärlor, stenar, lim, nabbipärlor, pärlplattor och sådant. Och så en bok, förstås. Jag har hittat en ny bokserie, Små människor - stora drömmar, som handlar om spännande kvinnor. Först ut är en bok om Amelia Earhart, som jag tror att den flygplansintresserade Sigrun kommer att tycka om. Lillebror Torvald får fortsätta med Alfonsböckerna.
Jag har fattat mitt beslut. Jag går inte tillbaka till arbetet efter julledigheten. Jag tänker sjukskriva mig två veckor innan operationen och försöka vara i god form, för en snabb och bra rehab. Jag måste liksom andas ut och det kan jag inte göra så länge jag arbetar. En vikarie är redan anställd och det kommer bli så bra, så bra.
Annars, då? Jo, jag lever. Jag läser mycket (eller lyssnar på ljudböcker), jag stickar ännu mer och tack vare den lille lymmeln* Floyd går jag ut på ganska många promenader varje dag. Konditionen är ändå ganska okej. Humöret...not so much. Men jag har förstått att det faktskt väntar en slags nytt liv, runt hörnet. Att det kan bli fint igen.
Femtio år sedan storstrejken! Jag minns ju den! Det var mycket på teve, och i tidningarna, när det hände. Allt i svartvitt, förstås. Spännande och lite läskigt, för en nioåring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar