the return of the deadlifts

Vi räddade en humla också, i Arrie.
Flyttade den från gruset på parkeringen
 och droppade lite vatten, på pinnen,
som den sög i sig med sin lilla snabel.

Fredagsmys i Börringekollektivet, igår kväll. Lek och skoj med de små människorna och sedan ett glas Riesling och Downton Abbey. Min exsvåger (den jag alltid gillat) var där också. Idag var vi ute och arbetade på ägorna och goda vänner till Matilda & Mike kom ut för att ge ett handtag. En bit av den stora tomten ska bli gräsmatta, efter att ha varit ett vildvuxet snärje (oroa er inte... det blir gott om blommor och annat för bin och humlor, ändå) och det har plöjts upp och harvats och idag var det dags att jämna ut det och plocka sten och torvor med ogräs och rötter.

Jag är GLAD att jag, för första gången på väldigt länge, kunde vara med! Min starkaste gren blev att lyfta den där stora räfsan, som var apterad bakom fyrhjulingen, så att någon annan kunde raka undan allt skrafs som åkt med, inför nästa varv runt åkern/gräsmattan/vad-jag-nu-ska-kalla-det. Som marklyft ungefär. Och det var så roligt. Jag kommer givetvis att ha en sådan träningsvärk imorgon att jag inte kommer kunna röra mig, men att kunna vara med som de andra och att känna att det vore roligt att ta upp styrketräningen igen... det kändes gott! Jag hann vara med och fika kaffe och lite ljuvlig rabarberpaj innan det var dags för mig att köra till Arrie och ta en fin kvällspromenad med Linus och Nathalie. Sedan den långa vägen (101:an) hem, i sakta mak. Njuta av böljande gröna och gula fält och lummiga skogskullar.

While I'm Still Strong - Weeping Willows

det rullar på

Man får tänka lite utanför skokartongen, ibland. Igår hade jag en flera timmar lång fika, med trivsamt samtal, tillsammans med en god vän uppirfån Småland. Vi körde halva vägen var och landade på en lummig rastplats i höjd med Sölvesborg. Där dukade vi trevligt och njöt av vårsolen.

Jag pratade med min halvbror igår kväll. Han håller på och ställer in en ny medicin och måste också vara lite försiktig med att inte bli smittad av viruset, så något besök här i Ystad kan det nog inte bli i sommar,för hans del. Men han tyckte jag kunde köra till Borås i stället.Och det kan jag ju. Om Anders Tegnell okejar det...

Klämdag idag. Jag ska arbeta med att läsa och bedöma 31 inlämningar i religionskunskap, på temat "Etik & moral". När jag gjort det kan jag med väldigt gott samvete fortsätta njuta av långhelgen. Jag tror jag kör ut till Börringe ikväll. De lockar med sushi och Downton Abbey - The Motion Picture. Jatack! Imorgon eftermiddag ska jag träffa Linus & Nathalie utomhus. Beroende på väder ska vi ta oss en långpromenad, antingen vid havet (kanske Falsterbo?) eller i Bokskogen. Så det är inte det minsta synd om mig.

Jag stickar, läser och/eller lyssnar på ljudböcker, lyssnar på poddar, ser lite på teve, lyssnar på en del musik och är ofta ute och njuter av naturens gratiserbjudanden, tillsammans med hunden. Men jag har fortfarande inte fått fram symaskinen... På söndag tänkte jag göra en lite grundligare städning. Kom inte och säg att jag inte vet hur man roar sig.

Mother (The Covid19 Edition) - Roger Waters

denna våren ett liv

Jag arbetar hemifrån nu. De flesta av kollegorna har valt att göra detsamma. Det känns märkligt men också mindre stressigt. Jag får mer gjort på kortare tid och snart har jag inga släpande bedömningar som tvingar mig att knapra novalucol. Men denna trötthet. Heshet. Olustkänslor i kroppen. Lätt huvudvärk och ibland lite yrsel. Allt symptom på corona. Men också på stress. Eller en vanlig, lättare vårförkylning. Härhemma drabbar det i alla fall ingen annan, oavsett vad orsaken är. Och på morgnarna zoomar vi, några av de bästa kollegorna, med våra kaffemuggar och tjötar som vi skulle gjort i vårt gemensamma arbetsrum.

Min och syrran Malins majvandring (ibland Valborg och ibland Kristi himmelsfärd) blir nog inte av. Och vi som till och med bokat oss en liten stuga där i Glaskogen, att vila ut i efter strapatserna. Dels mår ingen av oss riktigt 100och dels ska man ju inte beg sig ut på "onödiga" resor...Planerna för Grövelsjön kvarstår ännu och har plötsligt blivit årets enda reseplan.

Men naturen. Den finns kvar och den är gratis. Sällan har jag varit ute så mycket och gått och fikat och njutit av skog och hav. Det mår själen bra av. Och de små människorna jag hänger med. De är friska och jag inte i riskgrupp så vi har kunnat träffas nästan som vanligt. Rart och fint. På lördag fyller Mike år och om han och Matilda vill gå ut och äta på någon glest befolkad restaurang har jag lovat vara hos barnen. Någon fest blir det ju inte.

Jag läser mer, sover mer, stickar en del och har varit på onlinekonserter, som till exempel Wilmer X från KB, härom lördagen.

Låter det deppigt? Det är egentligen varken min avsikt eller känsla. Bortsett från den här malande tröttheten så tycker jag ändå att livet är ganska okej. Jag odlar i krukor på baktrappen, leker med hunden och har plockat överdrivna mängder ramslök som jag dels frusit in, dels lagt i rapsolja och dels torkat för att göra ramslökssalt av. Jag bakar bröd ganska ofta och har lagat lite rolig mat. Via zoom har jag haft after work och varit med på stickcaféer och jag och halvbrorsan har fortsatt god kontakt med varandra och jag är nästan i fas med mig själv.Det räcker en bra bit, för mig.

Bill & Bull Blues - Wilmer X