bokslut

Dags att summera 2020. Det blev inget St. Petersburg över påsk. Inget Shetland i september. Väldigt mycket distansundervisning. Distanserad student. Inga stora vän- eller familjesammandragningar vid midsommar och jul. Jag har träffat mina föräldrar en gång i år. Den Stora Tröttheten. 

Men desto mer friluftsliv. Vandringar själv, och tillsammans, längs kusten och i dala- och härjedalsfjällen. Camping med Netti och hundar i husvagnen och helt själv i mitt nya tält, vid hav och sjö. Mycket mys med de små människorna. Operationen i januari som eliminerade dygnetruntsmärtorna och gav tillbaka rörligheten (knäet väntar jag fortfarande med). Mycket stickning. Många böcker lästa. En del musik lyssnad på. Några mindre, sociala sammankomster ändå. En som sticker ut är den fina heldagen ute på Grimsholmen, med kusin Annette, i början av semestern. En annan är besöket hos Magnus och Eva uppe på Hornberget, på väg hem från Grövelsjön, med skönt prat kring en eld ute i natten - och hjortonplockning ute på de stora myrarna.

Vad blir det av 2021, då? Det börjar som 2020 slutar; fysisk distansering både privat och i arbetet. Sedan får vi väl se.

Gott nytt 2021!

Still Got the Blues - Gary Moore

fjärdedag jul

En vecka av ledighet har rullat förbi, i sakta mak. Allt har varit lugnt och skönt, ute i Börringekollektivet. Givetvis uppskruvade småmänniskor på julafton, med prassliga, spännande paket och smaskiga godsaker. Men i övrigt lugnt och fint med delar av la famiglia. Julafton kom Jenny och Kristofer ut, och stannade över till juldagen. Vi spelade lite spel och hade det allmänt trivsamt. På juldagen kom Farbror Mange, dvs den enda vettiga av mina f d svågrar. Vi umgås fortfarande och det är roligt att se hur han trivs med Matilda och Mike och kidsen. På annandagen kom Johannas kompis Karin, och hennes lillbebbe, för att hämta upp Johanna förnågra dagar i Falkenberg innan hon åker hem till Norge där karantän och plugg väntar. Linus och Nathalie kom och åtlunch och hängde en stund och på kvällen, när de små somnat, lade Matilda pussel, Mike spelade något datorspel och jag stickade. Gemytlig tystnad. Fint att umgås så också.

Nu är jag hemma ett par dagar. Vädret är trist och rått så bortsett från en och annan lång runda med hunden stannar jag inne, tvättar, pysslar lite, stickar och sträcktittar på The Crown. I morgon tänkte jag åka in till Malmö och hänga med Jenny. Vi ville se Hilma af Klint men Moderna har stängt helt nu. Så vi får väl göra något annat.Kanske bara strosa omkring i Malmö och äta en god lunch någonstans. På hemvägen lånar jag med mig Sigrun hem till mig och på nyårsafton åker vi ut till Börringe, igen. Allt som är planerat är en god middag och kanske en bra film. Gott så. Inga fyrverkerier, heller, vilket lille Floyd kanske uppskattar.

Och annars, då? Jag tror jag är lite deprimerad. Alltså, inte bara lite låg utan något djupare än så. Det har skavt länge och jag vet inte riktigt hur jag ska komma vidare. Ganska länge nu har jag väntat på något... som på något vis ska lösa upp det hela, men den tidpunkten gäckar mig. Det är hela tiden "bara det här,och sedan..." och det är påfrestande och nej, det har absolut inte med coronasituationen att göra. Så mycket vet jag. 

Oh well...

Isolation Years - Opeth

stayin' alive

Vinterkörsbärsträdet blommar

Det är som det brukar, så här års. Med extra allt. Jag tycker ändå att distansundervisningen flyter på bra. Men det är dränerande. Som uppmuntran har jag Johanna här ett tag. Hon tröttnade på att sitta instängd hemma i Oslo och distansstudera och kom på att hon ju lika gärna kan göra det på den här sidan gränsen. Det är fint att ha hennes sällskap.

Jag funderar på om huvudvärken jag haft sedan igår morse är ett symptom, eller om det bara är gammal hederlig trötthet och småstress som tar ut sin rätt. Och är det lönt att låta sig testas? Jag träffar väldigt få människor. Och testerna kan inge en falsk trygghet; jag kan ju testa negativt och bli smittad i samma sekund.

Torvald hälsade på,
i helgen

Med jämna mellanrum funderar jag på om jag ska fortsätta skriva här. Så även nu. Antagligen gör jag det. Fortsätter, alltså. Det blir troligen lite mer luft i livet om en dryg vecka...

Men jag lever, jag arbetar, jag läser (just nu Lundells Vardagar 3), jag promenerar och jag stickar. Personer jag träffar: mina barn med hjärtevänner, och de två små. En skön kollega och jag kör morronkaffe via Zoom två morgnar i veckan. Jag och systrarna kör AW lite då och då - också digitalt. I övrigt håller jag kontakt med omvärlden via sociala medier.Jag var inne en sväng på jobbet i måndags och träffade inte en kotte i de öde korridorerna. Ur led är tiden.

Suzanne - Leonard Cohen