På radion pratade de om den arabiska våren, i morse. Jag minns den så väl. Jag hade mitt livs influensa och låg fullständigt däckad en vecka (sjukskriven i nästan tre). Fick taktikäta panodil för att kapa febertopparna så jag klarade av att gå till toaletten. Orkade inte läsa. Inte titta på teve. Men... jag lyssnade på teve och uppdateringarna från framförallt Egypten. Det var då Cecilia Uddén blev min idol. Det är hon inte längre (jag har inga idoler, tror jag?) men hon är fortfarande en kvinna jag tycker är grymt cool och vars arbete jag uppskattar väldigt mycket. Påläst, initierad och med en personlig touch på sina reportage.
Vilken blomma? Trodde först tätört... |
Men nu är jag frisk. Jag coronatestar mig varje vecka nu eftersom vi har elever inne som sedan (vanligen under helgen) visar sig ha Covid och då måste vi, pga hyfsad närkontakt, testa oss. Jag fick nyss besked, igen, att jag inte är smittad. Men det är en knepig tid vi lever i just nu. Och det knepiga håller på att normaliseras. Det är fullt naturligt att blänga på folk på ICA som envisas med att gå mellan samma hyllor som en själv, till exempel. En bra sak är ändå att folk har slutat kramas i tid och otid. Jag tycker om att kramas. Med dem jag har en känslomässig relation till. Barn och barnbarn. Riktigt goda vänner jag inte sett på länge. Men ytligt bekanta och arbeskamrater? Njäh.
Idag var det trimning för Floyd, i Tomelilla. På väg dit kom jag på att han nog behövde rastas lite, så jag svängde in vid Benestads backar och så följde vi stigen ner mot Fyleån, en bit. Jag hade verkligen inte skor lämpade för vandring i väta och lera, så det blev en försiktig promenad men så underbar. Solen värmde upp söderbackarna och det doftade av uppvärmd växtlighet och av röken från ett par rishögar som någon eldade. Små blå blommor kämpade sig upp genom det gula fjolårsgräset och högt, högt över dalen gled två havsörnar på uppvindarna. Jag borde haft med mig en kaffetermos och inte haft en tid att passa... En liten pärla. Inte mycket till vandringsställe eftersom det längre bort längs ån är tillträde förbjudet pga djurskydd. Men en fin plats för en stilla utflykt, bara. Med en filt, en bok...
Ute i Börringe går det framåt med odlingarna. Matilda har börjat sätta ut en del av plantorna i växthuset och i en bädd där har jag satt mitt vitkålsexperiment - resten av en vitkålsstock som fått stå i lite vatten tills den både fått rötter och flera nya knoppar. Jag klöv den i fyra delar och planterade dem. Det blir kul att se vad det blir av den. Täckbäddarna har fått både hästgödsel, lite bokashivatten och strössel av mycket näringsrik jord och vi byggde en liten inhägnad av en väldig massa kompostgaller. Det kanske håller hararna ute? Och ärtväxter i behov av klätterställningar har vad de behöver. Här hemma har jag under eftermiddagen skolar om de flesta av mina små plantbebisar. Jag tar resten i morgon. Sedan ska de få stå tills det är dags att flytta hemifrån, dvs ut i landen. Några (busktomater, chilisar och kryddor) ska bo i krukor på min baktrapp här i stan. När jag är ute och kör håller jag nästan på att köra av vägen i mina spaningar efter potentiella små hus/stugor att hyra. Men jag hittar inga. Inte heller har mina annonser i gammelmedia (YA pappersversion) och sociala medier gett någon som helst utdelning. Enda öppningen hittills var ett härligt litet hus som var PERFEKT - bortsett från att det låg i Onslunda som är lite för långt bort... DÄM.
Jag får väl återgå till planen att hitta ett torp någon annanstans. Ha det som fritidshus tills jag slutar jobba (eller hittar ett jobb nära det tänkta torpet) och sedan som permanentbostad. Värmland, here I come. Eller kanske Småland? Halland?
Jag har det skönt här i ledigheten. Idag var första dagen som var helt min egen; hittills har det varit världens bästa små människor och andra delar av la famiglia för hela slanten. Så ville jag ha det. Jag tankar glädje, energi och kärlek. Imorgon är också en egendag och på fredag kommer min sköna vän Netti ner med hundar och husvagn. Vi ska ägna helgen åt små vandringar och sköna samtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar