Helgerna är heliga. Inget arbete får utföras. Efter ett dygn med familjen, ute i Börringe kyrkby, far jag hem och vilar. Tröttman är påtaglig och lite besvärlig. Frampå söndag förmiddag samlar jag ändå ihop mig och far ut till en närbelägen skog med hund och ryggsäck. Vi går på en skogsväg och, var och en på sitt vis, njuter av de mättade dofterna. Luften är ännu ganska varm, sländor surrar över gläntorna och en rådjursfamilj gör sig ingen större brådska över vägen, lite bakom oss. När vägen så småningom mynnar ut i mer öppen trakt vänder vi helt enkelt om och går samma väg tillbaka. Jag vet ett ställe, helt nära sjökanten, där man kan sitta på en gammal trädstock och dricka sitt kaffe. En god stund sitter jag bara där och tänker på just ingenting. Hunden har blivit bättre på att stilla sig vid sådana tillfällen och reagerar inte ens när ett par tjejer plötsligt töltar förbi borta på vägen, med sina islandshästar. Sedan går vi tillbaka till bilen under tystnad.
2 kommentarer:
det där är livskvalitet. September är härligast. Kram!
Visst är det!
Kram!
Skicka en kommentar