identitet

Jag är en människa som älskar att läsa och som älskar böcker. Jag vill äga böcker. Till och med all min studielitteratur köpte jag - och behöll. I mitt hem har jag nästan som ett litet bibliotek. Därtill böcker i köket och i mitt så kallade arbetsrum. Två-tre hyllmeter av mina egna ägandes står på jobbet. En liten hög får plats på hyllan under soffbordet, och när jag tänker efter har jag några i gästrummet också. Plus några utlånade, förstås. Kanske lite drygt femtonhundra böcker? Möjligen lite fler, ändå. Artonhundra, typ.

Inför den kommande flytten (ja, jag är försiktigt optimistisk till husförsäljningen, även om mäklaren inte har återkopplat till mig, trots sex visningar den här veckan - och en bokad på måndag morgon) funderar jag seriöst på att göra mig av med böcker. Inte alla, men... många. Tanken på att flytta med dem är jobbig. Och eftersom jag lär flytta till en mindre bostad får jag troligen inte plats med alla mina bokhyllor. Jag gjorde ett svep i dem i morse. Några kommer jag aldrig att kunna skiljas från, men andra kommer jag inte ge någon omläsning och en del tycker jag ju inte ens om.

Det är ju inte som en musiksamling där en rätt vad det är kan ägna en kväll, eller natt, åt att lyssna igenom en massa gamla älsklingar. Förutom mina fackböcker. Många bläddrar, letar och läser jag i alltsomoftast. Morgonens snabbis resulterade också i insikten att jag har en hel del lyrik och den får följa med. Den har just den egenskapen att den går att ta fram både nu och då.

Men om jag inte har många, fullknökade bokhyllor... vem är jag då?

En lättad och befriad person, kanske?

Burden - Opeth

det rullar på, fast sakta...

Vårtröttheten är enorm. Och det blir ju knappast bättre av att jag har det ganska påställt om dagarna. Varje morgon har jag föresatsen att sticka och träna efter jobbet och varje eftermiddag är jag så trött att det enda jag vill är att gå hem och sova... Jag tar mig dock promenader, i förhoppning om att solljuset ska ha någon positiv inverkan, och kanske blir det ändå ett pass i eftermiddag? Jag intalar mig, just nu, att det säkert blir så.

Jag stressar också upp mig för husförsäljningen. Vanligen har jag en optimistisk approach till det mesta men när det gäller det här är jag möjligen försiktigt o-pessimistisk. Inte för att det skulle vara ett hus som ingen vill ha, utan för att jag så gärna vill sälja det och gå vidare. Just nu står det som en jättekoloss och stoppar mig från att ta nya tag. Men... fyra sex sju visningar på en vecka inger ändå en smula hopp.

Egentligen mini-sovmorgon idag, men dagens två visningar får mig att kliva upp i vanlig tid och försäkra mig om att golven är soprena och badrummet blänkande. En arbetskamrat retades med mig och sa att han tyckte huset såg superfint ut, på hemnet, men att han var lite överraskad att Vita-hems-häxan uppenbarligen hade varit hemma även hos mig. Haha... Ja, så ser det ut på ovanvåningen. Åtminstone i sov- och gästrummet. Vita väggar gillar jag, framförallt som alternativ till de mer färgstarka inredningsval jag haft i mina tidigare hem, och dessutom har jag mitt sovrum till att... sova i. Då vill jag inte ha en massa störande prylar. Arbetsrummet, däremot, är ju mer uppsnofsat pga fotografering (men det där med att stagea sitt hem har jag skippat), och den uppmärksamme kan notera att det egentligen finns en väldig massa o-vita saker där... Den nyfnikne kan ju kolla här.

Annars, då? Jag har köpt mig en biljett till Sweden Rock. En smula motvilligt. Jag åker mest för att det är så himla roligt att umgås med Netti och för att vi tummade på att göra om det, förra året. Och sedan finns det ju, när jag väl är där, ganska många andra väldigt trivsamma människor. Musiken ser väl ut att bli okej, också. Men... detta ÄR sista gången jag åker.

Wheel of Time - Grand Magus

i feel life...

Sigrun här och hälsar på. Som vanligt är det fullt med ett-och-ett-halvtåringsaktiviteter. Klossar, sagor, promenader och besök på de bästa lekplatserna. Vi har också krattat lite på gräsmattan men Sigrun tröttnade fort, och blev en smula förbannad, eftersom krattan var minst tre gånger så lång som hon själv och därmed ganska otymplig. Men hon hittade fina kvistar och jagade katten lite, istället.

I fredagseftermiddag, innan hon dök upp här, gick jag ner i källaren för att göra mig av med en massa pelargonlik. Några höstar har jag uppenbarligen känt mig optimistisk och ställt ner ett antal sådana för vintersömn. Men jag har, mig veterligen, aldrig tagit upp några, om våren. Så nu tänkte jag slänga alltihop. Och upptäcker då, mitt i allt det gråbruna, risiga, att fyra av dem har små ynkans blekgröna blad. En blommar till och med! Efter minst två år i min källare - utan ljus och vatten.

The force is strong with these... Så dem behöll jag. Igår, när Sigge sov middag, tog jag ut dem på altanen och klippte ner dem och planterade om dem.  Nu hoppas jag att inte chocken blivit för stor för dem, utan att de kan komma sig och trivas och frodas i mitt köksfönster.

I Got Life - Hair

dansbandsdöden

Pappa, 1974.
Foto: Evert Fröding (ja, han var släkt m. Gustaf)

När jag växte upp i sextio- och det tidiga sjuttiotalets Karlstad var det alltid mycket musik omkring mig. Pappa spelade (spelar fortfarande, vid 83 års ålder) gitarr, piano, dragspel och tvärflöjt och sjöng vackert och bra. Allt ur den svenska visskatten, dvs Dan Andersson, Nils Ferlin, Gustaf Fröding, Evert Taube, Cornelis, Stefan Demert och många andra. Jag minns sena nätter då vardagsrummet var fullt av människor som sjöng och spelade och drack vin eller pilsner och jag satt ofta gömd i ett hörn och lyssnade och lärde mig alla texter utantill. Ibland övervann jag blygheten och klev fram och uppträdde med mitt paradnummer, Taubes Karl-Alfred och Ellinor.

När pappa inte spelade själv gick stereon varm och det var, på den svenska sidan, Jan Johansson, Lillebror Söderlund, Thorstein Bergman, Broder Tor, Cornelis tolkandes Evert Taube, och... Sven-Ingvars I Frödingland. Mer Värmland än den plattan kan det liksom inte bli (sorry, Mando Diao - ni är inte ens i närheten...).

Nu på morgonen får jag veta att Sven-Erik Magnusson gått bort. Och även om jag i övrigt aldrig varit intresserad av Sven-Ingvars (bortsett från några av deras sextitalsdängor som jag ju hörde på radion och tyckte om att sjunga) så är just den där Frödingplattan fortfarande helt levande för mig.

Så... idag spelar jag en av mina favoriter från den. Fantastisk text och fin livetolkning, av senare datum.

Anita - Sven-Erik Magnusson m fl

simultanförmåga

Lite tulpanlycka

Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, men jag känner mig både galet lat och väldigt flitig. Simultant. Samtidigt som jag mest suttit och skrivit, skissat och trivselpysslat (jag kommer inte på något bättre uttryck, just nu), och haft lite dåligt samvete för det, har jag krattat igenom trädgården, vårstädat i pionrabatten, sopat och tagit fram möblerna på altanen, tvättat fem maskiner tvätt, askta ur pannan och fyllt på pellets, dammsugit, bäddat rent och mealpreppat för minst två arbetsveckor framöver. Och då har jag ju dessutom sett fyra, eller fem, avsnitt av Marco Polo och tagit en kort promenad. Så all in all är jag kanske ändå inte en helt igenom depraverad och dekadent latmask?

Förvisso borde jag nog ta mig en ordentligt promenad nu, men solen fösvann och det är sådär otrevligt snålkallt som det kan vara ibland. Dessutom är det här en sådan dag då jag inte har den minsta lust att gå ut och gå själv. Så jag stannar inne.

Assistenten övervakar
vårstädningen.

Jag ska inte överdriva och säga att jag längtar efter måndagen men efter en helg som denna känner jag mig utvilad (att bara kunna få sova tills jag vaknar av mig själv gör underverk för min ork och mitt humör även om det, som idag, händer att jag vaknar strax efter sex) och tycker att det ändå blir helt okej att jobba några dagar till.

Nu blir det nog inte mycket mer gjort idag, i alla fall. Man får inte göra flitiga och nyttiga saker i mitt hus på söndagskvällarna. Heller.

Things I Used To Do - Chuck Berry

äntligen. fredag igen.

Löfte om vår.

Mina veckor är fyllda av arbete och annat. Jag gillar det. Jag behöver det. Ändå känns de som transportsträckor fram till den ljuvliga stund som kallas fredag eftermiddag då jag kan komma hem, skönt trött efter ett avslutande dubbelpass på gymmet, slänga in träningskläderna i tvättmaskinen, fixa något gott (och snabbt!) att äta och sedan... göra så lite som möjligt. Att göra viktiga och nyttiga saker är förbjudna hemma hos mig, på fredagar. Idag slängde jag på lite Lou Reed och sedan satt jag över en timme och ritade och pysslade i min bullet journal. Provade lite handstil. Fina pennor. Kanske skulle jag lära mig kalligrafi? Om en liten stund tänker jag se ett par (tre?) avsnitt av Marco Polo och sedan vet man aldrig vad som händer. Kanske tar jag mig ett glas vin? Eller två.

Helgen blir, förhoppningsvis, en bra blandning av plock och pyssel inför husvisning och lata stunder. Idag har det blåst och haglat och det är allt annat än trevligt men blir det något mer vårlikt ska jag ge mig ut på en runda i skogen, också.

Och sedan så är det väl plötsligt måndag, igen.

Goodnight Ladies - Lou Reed

helt slut

Haha... efter min tämligen medvetna träningsvila var det dags för ett pass idag, efter jobbet. Orken och styrkan fanns kvar. Men nu är jag tröttare än tröttast. På ett skönt sätt. Kickstart på veckan och jag får inte tappa höjd förrän framåt fredag eftermiddag så det är bara att köra på. Stort beslut taget. Nu fortsätter jag på den inslagna vägen.

Midnight Train to Georgia - Indigo Girls

bonjour tristesse

Fin helg. Vi har gjort just det vi tänkte, varken mer eller mindre. Och vädret har varit (är!) ljuvligt! Snödroppar, vintergäck och krokusar - alla blommar samtidigt medan fåglarna sjunger och Sixten hellre ligger ute i en stol på altanen och solar, än inne i soffan. Nu har alla rest åt sina olika håll (och här är som vanligt - tomt och trist) och jag pustar lite innan det är dags att städa och snygga. I morgon kommer mäklaren för några sista bilder, och så ska huset besiktigas så det inte finns en massa dolda fel. Jag måste plocka fram några papper också, så den här dagen kommer nog att rulla undan kvickt. Målet är att vara klar i såpass god tid att jag också hinner med något avsnitt av Marco Polo och kanske till och med något litet av Midnight Diner: Tokyo Stories.

Fundrar på om det är för tidigt att snygga altanen, också?

Lazy - Suede

familjehelg

Assistenten är ambivalent vad gäller gäster.

Arbetsveckan är över och innan jag vet ordet av är det måndag och längtan efter nästa fredag tar vid. Men nu är nu och här är här och huset är fullt av familj. Min yngsta syster är här, med sambo och två av de yngre barnen, och ikväll kommer Mike och Sigrun. Planerna är tämligen luddiga i kanterna. Umgås, äta och dricka gott, samtala och bara vara. Tillsammans. Det är för min själ vad en tallrik havregrynsgröt är för magen. Mike ska jobba med en av sina motorcyklar och så blir det väl en sväng ut till The Tea Room, kantänka. Jag har svårt att få till rätta snitsen på min magic loopstickning, så jag ska passa på när den vassaste stickerska jag känner är in da house. Kanske en eller annan Siggeprommis, också. Änderna i Bjurbäcken har kanske svultit sedan hon var här sist?

Samtidigt som detta pågår, i sakta mak, går min hjärna för högtryck. Beslut måste fattas och jag måste reda ut det hela så jag kan göra det. Besluta, alltså. Så skönt det vore om en (ibland, i alla fall) hade det där "livsvittnet" att bolla saker och ting med. Som det är nu har jag i alla fall fått (nej, tagit mig) lov att terrorisera en mycket klok och god vän och bolla detta med (Tack, snälla!). Jag tänkte också rådslå lite med la famiglia, nu när de är här, men de är ju lite biased - åtminstone ett par av dem.

Annars är det väl som di säger i det militära: SNAFU.

Light My Fire - The Doors

jag saknar island

Hade ett ärende till Skåne i fredags, och i stället för att köra hem körde jag vidare till Bunkeflostrand, gosade med Sigrun, umgicks med Matilda & Mike (god mat, vin och Prometheus) och sov gott på deras soffa. Innan jag körde hem tidigt på lördagseftermiddagen hann vi till Leos Lekland (vilket jag trodde skulle vara hell on earth - lite som IKEA med tusen ungar på speed - men det var toklugnt och Sigrun älskar det!), luncha och kaffa på Emporia, med Linus som dök upp, och jag fick mina naglar fixade. Inget akryl och sådant skräp men en proffsig manikyr och hållbar färg. Bortsett från när jag var i Landet Annorlunda har jag aldrig ens tänkt tanken att göra något sådant. Men... det gav mersmak. På kvällen tuggade jag i mig inte mindre än fyra avsnitt av Marco Polo, på Netflix.

Idag har jag änteligen dammsugit och snyggat i källaren. Lagat veckans luncher och middagar (basmatiris med en het tomat- och böngryta). Och påbörjat ett test av en s k bullet journal. Jag - som skriver upp allt överallt och ofta har oreda i anteckningar, bokningar och allt - fick tipset för toklänge sedan, men jag tyckte det verkade himla krångligt. Men så skrev en vän på FB om det, idag, och jag kom på att jag ju aldrig kommit till skott med det där. Jag lider ju ingen direkt brist på anteckningsböcker, i alla tänkbara format, så det var ju bara att kolla några tutorials på YouTube, bortse från allt pyntande och tejpande och doodlande som folk håller på med, och sätta igång. Jag ska använda den till halvårsskiftet och gillar jag systemet är det ju då läge att trixa ihop en inför nästa arbetsår.

Ptja. Det var den helgen, det. Som väl är kommer snart en ny.

It's a Man's Man's World - Etta James

fössta tossdan i mass = massipantåta

Helt okej torsdag. En slags småländsk "national"dag, uppenbarligen. Men inte bjöds det på någon tååta, då. Och jag hade ju ändå inte ätit den. Återhämtar mig fortfarande från fettisdagens semmelätande. Men dagen har varit upptagen, rolig och givande. "Mina" grymma VFU-studenter har haft kanonbra lektioner, vi har haft möten med deras lärare från uni, jag har haft bra samtal med kollegor och ikväll har jag askat ur pannan och fyllt på med pellets. Helt okej torsdag, alltså.

Och imorgon är det Fin Fredag och jag tror jag ska köra en sväng åt Skåne, efter jobbet.

A Quick Death In Texas - Clutch

Assistenten roar sig.

på gång

Idag har jag skrivit två inlägg i min lärarblogg (jag hade lite väntetid inför ett sent möte). Inget omvälvande, men det känns bra att vara på banan igen. Jag har en del idéer om vad jag vill skriva om, som till exempel det förnämliga i att ha kandidater hos sig i verksamheten, vilken inspiration det utvidgade kollegiet är och dela en och annan idé om lektionsupplägg, utvecklande böcker, poddar och annat smått och gott. Verkligheten, alltså. Min verklighet, dårå.


Jag har också haft lektioner, varit på ett oväntat bra IKT-möte, haft ett spännande samtal med ett par kollegor och ett med en elev och och så skrider vårt bokprojekt framåt. Ta mig tusan om jag inte hann med ett elev-vårdnadshavarsamtal också, innan jag kunde traska hemåt.

Och så har jag ätit årets semla, eftersom det är fettisdagen. Det går inte att köpa vegansemlor här i Byn, så jag monterade ihop en själv på färdigbakad bulle, mandelmassa som jag blandade med smulat inkråm och lite sojagrädde och sedan vispade jag en generös klatt sojagrädde att toppa med. Det var gott, jag blev äckelmätt och känner nu att jag behöver ett år att bygga upp längtan efter reprisen.

All in all en hyfsad tisdag, alltså.

Silver Paper - Mountain

stillheten

- Byebye, says Sigrun

Igår, efter lunch, bilade vi ner till Bunkeflostrand, Sigrun och jag. Resan gick fint. Hon sov någon timme och resten av resan tittade vi på gula bussar, lastbilar och hon knaprade på små kex, drack vatten och så sjöng vi lite. Mikes och Matildas flyg var försenat så vi väntade på dem en god stund, i lägenheten, innan de dök upp. Vi hörde en försiktig knackning på dörren och Sigrun fick själv öppna dörren. Hennes lycka var obeskrivlig! Deras också! Och jag kände en viss lättnad att kunna lämna över ansvaret för denna lilla ljuvliga människa.

När gullungen slutligen somnat såg vi en väldigt bra film, Arrival, drack något glas rött och smaskade god choklad från Åre Chokladfabrik. Filmen var av det där slaget som ställer frågor och som gav oss ett intressant samtal efteråt. Bästa sortens filmer, det! Sedan somnade jag väldigt, väldigt gott och när vi lugnstartat söndagsmorgonen körde jag hemåt. Eftermiddagen har varit lite städning, matlagning (veckans matlådor klara!), ett långt samtal med Linus och en del slösurfande, mestadels på Youtube.

Sportlovet är slut och tack vare Sigrun, och hennes föräldrar som gav mig förtroendet att få ha hand om henne en hel vecka, har jag inte skänkt jobbet en enda tanke. Inte ens nu tänker jag på jobbfrågor. Huset är nystädat, tyst och stilla. Katten ligger hoprullad som en liten boll i soffan och strax ska jag krypa i säng.

Imorgon är en annan dag. Och snart är det påsklov!

When The Hurt Is Over - Mighty Sam McClain

optimistiska jag...

Godmorgon!

... som hade planerat skriva några inlägg i min lärarblogg, den här veckan. Jag hinner ju knappt kamma mig. Visserligen sover Sigrun middag nu, men då är det så himla skönt att bara vila en stund i fåtöljen, kaffa, klappa katten och skumma igenom sociala medier och mejl.

Men jag får mycket frisk luft! Vi är ute två timmar på förmiddagen och minst en på eftermiddagen. Ja, det blir rentav lite socialt liv, faktiskt. Igår var vi och hälsade på vännen Erica i hennes verkstad, en liten stund, och om Sigges dagsform är god i eftermiddag ska vi gå och fika på kondis, med vännen Lena.

Den där bloggen får vänta.

Huvud, axlar, knä och tå - Nån fejkbjörn

(Just nu mer poppis än Guns N' Roses... tror jag ska introducera Mora Träsk, imorgon...)

livet som...

... småbarns"förälder" är ganska upptaget. Jag ägnar Sigruns middagssovningstid åt att diska, dammsuga och hinna slänga mig i fåtöljen med en mugg kaffe. I övrigt är det full rulle med mat och lek och promenader och mer mat och lek och så byta blöjor och leka lite till och läsa sagor och sjunga och prata och så lite mer mat. Till frukosten får hon se katt- och hundvideor på Youtube. Mycket populärt. När Sigge däckar för natten är jag nära att göra det jag också. Men det är så roligt! Kvick att förstå och skojig att prata med. Hon pratar nästan hela tiden. Önskar att jag förstod vad hon sa... mer än "sitta där", "mamma", "daddy", "hejhej", "byebye", "bajs", "tack", "skål!", "skor", "gå" och "nej". Några ord till kan hon, men dessa är de mest frekventa, just nu.

Igår tog jag en PW/springrunda (joggingvagnen är med!) med ett par ponnystopp och en stund i en lekpark. Idag hade vi med bröd till änderna. i Bjurbäcken. Sigrun var galet lycklig! Det behöver liksom inte vara mer muntrationer än så.

Annars? Inget, faktiskt. Sportlovsledig nästa vecka och enda planen är att vara med Sigrun. Det blir bra.

Sweet Child O' Mine - Guns N' Roses 

(en av Sigruns favvisar just nu)

ålderstecken?

I mitt nätflöde glider en vacker kappa förbi. Jag vill ha den. Jag vill verkligen. Trots att jag mest troligt skulle se ut som ett helt kringresande teatersällskap i den. Precis som om jag någonsin skulle få för mig att köpa något från Gudrun Sjödén. Många vackra plagg, men apdyra och med klar cirkusvarning...

Dock har jag fortfarande mina sinnesförmögenheter i hyfsat skick så jag bläddrar vidare. Till det priset är den säkert sydd av små fastkedjade barnslavar i något avlägset land, dessutom.

Men fin är den!

Karma Police - Radiohead

på laddning

Gråkall helg. Jag gör inte så mycket. Gårdagens källardammsugning blev inte av eftersom jag upptäckte att dammsugarpåsen var full och att jag inte hade några fler hemma. Oj, så synd... Nå, jag har köpt nya, online, och får väl ta det nästa helg, då. Men jag diskade och körde ett par maskiner tvätt. Jag lyssnade på några avsnitt av Lärarpodden, läste senaste numret av Tidningen Gymnasiet och på min väg hem till goda vännen, för middag och trivsel, tog jag en rejäl omväg i den kalla, fina kvällen och fick mig en bra dos frisk luft och motion. Sedan bjöds jag på god, vegansk (!) mat och ett ljuvligt vin i flerahundrakronorsklassen (vännen har en grym vinkällare), lite skönt snack och dessutom lärde de mig hur man spelar Skip-bo, innan jag traskade hem igen, i vinterkvällen.

Idag, då. Ptja. Lite sovmorgon. Långsamt morgonkaffe medan jag killar Sixten bakom örat och kollar en hel serie, på YouTube, om hur en sekt påverkar sina medlemmar på ett alldeles vidrigt sätt. Jag är väldigt intresserad, ja rentav fascinerad, av den sortens mekanismer och fastnar i timmar. Men... jag hinner också köra en tvätt, sortera ur en bokhylla och lägga bönor i blöt. Vetefan om jag inte ska vattna mina växter, också. Och ta ännu en promenad (knät känns fint nu, men jag fegar för att springa...).

Jag är säkert sjukt lat men jag ser det som att jag laddar för att palla arbetsveckan.

Blizzard (acoustic) - Truls Mörck

långsiktigt

Stulen bild. Nästa år slänger jag upp mina egna!

Så glad jag blir när en av mina allra närmaste vänner plötsligt hör av sig för att prata om en grej vi mest spånade lite löst om, i somras - att fjällvandra. Då, när vi slängde upp idén, var det så många om... och nu är flera av dem undanröjda och våra smått diffusa förhoppningar kan förverkligas. Det ska bli en fjällvandring! Inte i år - men nästa. Det finns fortfarande en del som måste falla på plats - vännen har genomgått en större operation och måste rehabba och öva upp styrka och ork och hon är visserligen på god väg, redan - men inte värre än att vi nu spikat en septembervecka.

Vi ska inte så himla långt upp i landet, denna gång, eftersom vi inte vill, eller kan, lägga en massa tid på transport. Så det får bli Idrefjällen. Lagom för jungfruvandring, tycker vi.

Det blir fint, det här!

Farmors brudpolska - Hoven Droven

edit

När jag bloggar brukar jag inte korrläsa särskilt mycket. Jag vill inte prestera utan bara tänka "högt". Ibland blir det så att det blir lite halvkvädet, då. Det jag skrev igår om varför det är bra att veckorna går fort är för att jag redan är väldigt trött på vintern och hoppas att det snart ska bli vår. Ifall det inte gick fram, alltså.

Snart så...

Lördag idag. Klockan är ju bara lite över nio och jag har kaffe kvar att dricka och gör mig ingen brådska. Men det där med källardammsugningen kommer ändå att hända. Så småningom.

Changed the Locks - Lucinda Williams

fredag igen

Lyktorna lyser ikapp med fullmånen, ikväll.

Veckorna går nästan lika fort som helgerna. Det är väl lika bra det. Jag vill ha ljus och hopp. Utsikter. Möjligheter. Inte känna mig ensam och isolerad. Visst... jag var i Malmö/Köpenhamn i veckan. Det är liksom inte synd om mig. Det händer saker. I morgon har en vän bett mig över på middag och i veckan är det ju min tur att laga vardagsmiddag åt några kompisar. Jag tänker att ensamhetskänslan ligger på ett annat plan. Jag vill träffa någon. Men är uppenbarligen inte förmögen, eller tillräckligt intresserad, att göra något åt det. Jag, och några andra, skojar om nätdejting men det är verkligen, verkligen inget jag vill göra. Jag inbillar mig fortfarande att det bara ska hända. Typ. Och gör det inte det... Jag tänkte härom morgonen på kollektiv. Ett bra alternativ för att slippa bli alltför ensam. Ett vuxet, klokt och sansat kollektiv. Ja. Absolut. En möjlighet.

Morgondagens projekt: dammsuga hela källaren. Hiva ut alla pelargonlik.

Across the Universe - Fiona Apple