 |
| Lyktorna lyser ikapp med fullmånen, ikväll. |
Veckorna går nästan lika fort som helgerna. Det är väl lika bra det. Jag vill ha ljus och hopp. Utsikter. Möjligheter. Inte känna mig ensam och isolerad. Visst... jag var i Malmö/Köpenhamn i veckan. Det är liksom inte synd om mig. Det händer saker. I morgon har en vän bett mig över på middag och i veckan är det ju min tur att laga vardagsmiddag åt några kompisar. Jag tänker att ensamhetskänslan ligger på ett annat plan. Jag vill träffa någon. Men är uppenbarligen inte förmögen, eller tillräckligt intresserad, att göra något åt det. Jag, och några andra, skojar om nätdejting men det är verkligen, verkligen inget jag vill göra. Jag inbillar mig fortfarande att det bara ska hända. Typ. Och gör det inte det... Jag tänkte härom morgonen på kollektiv. Ett bra alternativ för att slippa bli alltför ensam. Ett vuxet, klokt och sansat kollektiv. Ja. Absolut. En möjlighet.
Morgondagens projekt: dammsuga hela källaren. Hiva ut alla pelargonlik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar