i landet annorlunda

Jag är här nu. Men laptopen fick stanna hemma. Jag tar en del bilder med mobilen och lägger på instagram och/eller facebook.

Mina dagar, och kvällar, är fyllda av umgåsing med Matilda & Mike och ibland deras vänner och jag somnar ovaggad om natten. Jag har det helt enkelt oförskämt bra. Kärlek, roligheter, sol & värme och dessutom en hel del fysiska aktiviteter.

Ikväll blir det tjejkväll!

Jag länkar inte till nån låt idag utan hågade läsare får helt enkelt spela sin favoritlåt!

packspärr

Ser lovande ut!

Igår var jag ju tvungen. Det tog emot. Men eftersom jag vet att jag har andra planer för vad som ska hinnas med i eftermiddag fick jag ju till slut ta mig själv i kragen och börja packa. Matilda föreslog ett glas vin som lösare av packspärren, men eftersom jag behöver vara pigg och alert idag så skippade jag det. Nu är jag alltså packad ändå. Jag kommer att vara helt underbart färgkoordinerad med min illorange resväska och knallröda handdito. Tror jag får med mig vad jag tänkt. Det jag glömmer (vilket inte brukar vara särskilt mycket) får jag väl köpa upp mig på, om jag skulle behöva.

I eftermiddag tänkte jag sluta tidigare. Ta en sväng inom gymmet (det är ju t-dag!) och sedan hem och fixa och dona. Stämma av med katt- och husvakt nr 2, lämna nyckel osv.

Men först är det, i alldeles vanlig ordning, kaffe, blå himmel och nyheter och katter. Dagen börjar fint.

Det var väl här någonstans jag fick mina prefenser för manliga sångröster...

The Letter - The Box Tops

i mitt kvarter

Snart ska det se annorlunda ut här! :)

Klar och vacker kväll blev dito morgon. Några minusgrader uppe på det. Jag har sovit gott. Ingen som helst påverkan från fullmånen i natt heller. Däremot måste jag nog dra fram min gamla kudde igen. Jag har ont i ryggen och det är nog inte enbart träningsvärk, från mina bravader på gymmet igår. Jag tror det beror på den nya, lite tjockare och högre kudden.

Igår fikade jag med en av mina grannar. När hon hade gått hem till sig kändes kvarteret lite varmare igen. Så lite som behövs. Lite mellanmänsklig interaktion, bara. Vi drack kaffe, pratade om barn och katter och krig. Om att aldrig ge upp, om livets orättvisor och om vikten av att finna glädje i det lilla och nära. Om böcker och roliga fester. Om ensamhet och sorg.

Min plan var att sedan börja packa. Men det blev som det brukar. Lite tevenyheter och facebookhäng och läsande på twitter och sedan blev jag sömnig. Ikväll måste jag nog ta tag i det, dock...

Idag är annars Stora Göraredagen. Ett par hundratusen saker som måste fixas, planeras, förberedas och styras upp. Därtill lite undervisning och en näve utvecklingssamtal. Och så packning, kanske... då... erhm...

Sweetest Perfection - Depeche Mode

plötsligt händer det

Något händer vid den här tiden på året. Jag inser att vi även den här terminen, det här läsåret, kommer i mål. Vi hinner göra det vi måste, behöver och som är tänkt. Då går min hjärna upp i varv. Överväxeln läggs i. Jag börjar känna mig fri och kreativ och inte så få tankar går till nästa läsår. Det är ju nu, med det gamla läsåret fortfarande levande och lite sprattligt, som jag vet vad jag vill förändra till nästa, och vad jag vill behålla. Jag har elevernas återkoppling i högsta grad rykande aktuell och jag vet så väl hur allt ska vara. Jag antecknar, strukturerar och översiktsplanerar. Och denna energi föder ny. Plötsligt finner jag mig ute på de sociala medierna igen. Twittrar, läser lärar- och rektorsbloggar och hänger i diskussionsgrupper på Facebook. Jag får, och ibland ger, tips, idéer och inspiration. Jag har utvecklingssamtal och känner mig inte ens trött efteråt (jag har till och med vaknat två morgnar i rad nu och känt mig om inte utvilad så ändå gaska pigg!) utan kikar in till en granne och ber henne komma över på en fika i kväll. Jag läser lite mer igen och tänker kring klassrumsutformning och möjligheter till pedagogiska samtal, kollegor emellan. Ja, jag funderar till och med på att ta upp min gamla lärarblogg igen, som legat i träda ett par år - eller rentav starta en ny?

School Mam - The Stranglers

det viktigaste är ju att det ser fint ut utåt gatan

Ansikte av Bertil Vallien.

Jag gick en lång promenad igår. Delar av promenaden går uppe i skogen, delar inne i Byn. Idylliskt som fan, tänkte jag, medan pulsen drevs upp och andhämtningen blev lite tyngre och softshelljackan skyddade fint mot både vind och väta.

Men... i ett av husen bor en inte helt ung kvinna som gråter sig till sömns om kvällarna, för att ensamhetsklumpen i magen inte vill släppa. I ett annat bor en medelålders man som vikit ner sig men ändå inte kan sluta fråga sig själv om detta var allt livet hade att ge. En tjej som brottas med känslan av att aldrig riktigt duga. Ett stiligt par som har allt... utom barn. En kille som inte vågar vara den han är. Ett osynligt barn som kryper långt in under sängen varje gång föräldrarnas flaskor dyker fram. Någon som äter för mycket. Eller för lite. Som inte har råd med studentbalen - eller mat över långhelgen. Någon som slår - och någon som blir slagen. Vi känner dem inte, för de skyltar inte med sina öppna sår. Vi ser dem inte, för utåt gatan ser allt så fint ut. Men bakom gardiner, persienner och gasolgrillar finns de. I den här Byn, som i alla andra.

Så tänkte jag på promenaden. Igår. Idag tänker jag annat. Men... de bor kvar.

Idag är en annan dag. En dag med ganska blå himmel och ett löftesrikt ljussken från öster. Tidigare den här terminen sa jag att "det en inte hinner innan påsk hinner en inte" (gammalt lärarordspråk). Nu är vi nästan framme. Vi har hunnit massor. Vi kan defilera rakt in i påskhelgen med huvudena högt. Planering, förberedelser, hårt arbete och kaffe lönar sig. Framförallt kaffe. Bäst jag tar mig en mugg till.

God Is Dead? - Black Sabbath

the big sleep och lite lösa planer

Torsten. Prydnadskatten.

Jag har sovit gott och länge. Kroppen har inte riktigt vaknat än. Jag låter den komma ikapp i lugn och ro vid ett köksbord med en katt på. Sixten övervakar händelserna i kvarteret från fönsterbrädan, alternativt bordet. Det verkar vara ett ganska lättsamt jobb. Kvarteret ligger alldeles tyst. Inte ens kajorna verkar ha kommit igång än. En skata flyger förbi och katten slår irriterat med tassen mot fönstret medan han fnyser lite grinigt.

Kaffet är nybryggt och starkt och jag lyssnar på Stil medan jag dricker det och gör upp lite lösa planer för dagen. Jag fyndade en snygg golvlampa, för en hundring, igår och ska väl hämta den under förmiddagen. En promenad får det väl bli också. Ett par tvättar och jag har lust att måla på altanen, men det får vänta ett tag till. Det ska bli roligt att få riktigt fint där inför sommaren. Kanske ser jag en film? Syr något? Läser? Time will tell.

Your Song - Elton John

at the end of the day

Jag har hunnit med allt jag tänkte idag! Nöjd, om än lite trött, tog jag tåget till grannbyn där världens bästa Annhelen mötte upp. God mat, ett par glas rött och trivsamt samtal om... allt. Allt annat än dumt!

Nu är jag jättetrött, men tänker se Soul Power på SVT Play och hänga med katterna en stund. De har hållit soffan varm medan matte varit iväg... Efter programmet kan det mycket väl bli... sängen. Känns väldigt lockande. Ny dag imorgon, inshallah...

Killing Me Softly With His Song - The Fugees

när berget inte kan komma till mukunda...

Jo, vi hade ju besök och föreläsning av Mukunda (Mats Watting) i torsdags. Salen blev fullsatt och vi fick en väldigt intressant föreläsning som innehöll både generell information om rörelsen och tron liksom mer personliga erfarenheter. Det säger en hel del om hur Mukunda arbetar när en grupp om nästan femtio elever sitter uppmärksamma i över en timme! Sedan fick de också möjlighet att ställa egna frågor, men där tror jag att antingen hade några av frågorna besvarats under föreläsningen eller så tog blygheten överhanden. Men en del frågor kom ändå upp och det blev bra samtal! Igår samtalade vi om besöket, eleverna och jag, och de var mycket nöjda. Flera uttryckte att det var så mycket bättre än de förväntat sig - och då hade jag ju ändå försökt "sälja in" det hela, ganska ordentligt!

En får ju göra såhär när en bor som vi gör och det är långt till många av de intressanta ställen en skulle vilja besöka tillsammans med eleverna. När vi var på kulturresa till Malmö, i höstas, passade vi på att besöka moskén där, och i höst blir det Stockholm igen - och där finns ju ett veritabelt smörgåsbord av möjligheter. Jag har också dragit i lite trådar för att försöka få kontakt med andra föreläsare som kan tänka sig att besöka oss, här i det sydöstra hörnet av det småländska höglandet. Får se vad det kan tänkas ge.

Annars är det ju lördag idag och inte vilken lördag som helst utan stora förberedarelördagen. Om en vecka är jag någon helt annanstans, där det är väldigt varmt, och jag måste fundera på vad jag ska ha med mig, tvätta en del, prata med katt- och husvakterna igen och dessutom köra ett lass till återvinningen. Så egentligen har jag ju inte tid att sitta här, men jag vill också ha något lite tid för kaffe, slösurfande, läsning och att vakna till liv...

I förberedelserna ingår också att kika på nätet och upptäcka att kamelspindlar (a k a skorpionspindlar) inte är tillnärmelsevis så stora eller livsfarliga som ryktet gör gällande. De är inte ens giftiga. Det kan vara bra att veta, om en nu skulle springa på en. Och nej nej nej, det blir inga spindelbilder i min blogg. Sällan.

Handle With Care - Traveling Wilburys

talens tal

I sommar ska jag på bröllop. Det är inte vilket bröllop som helst utan min äldsta dotters. Inramningen blir synnerligen romantisk och spännande. De har hyrt ett franskt medeltidsslott... Visst är det mycket fundringar, för min del, kring klänning och skor och lämplig resrutt (vi gör en roadtrip - jag, nästäldsta dottern Jenny och två goda vänner) och smycken och whatnot, men det som kretsar mest i mitt huvud är att jag ska hålla ett mother-of-the-bride speech. Det måste bara bli RÄTT. På några få minuter ska jag sammanfatta kärnan i kärleken till ett barn, till hennes hjärtevän och livskamrat och lyckan över att de två funnit varandra. Jag funderar mycket på detta. Jag tänkte sjunga en irländsk sång med förkastade det snabbt, tillsammans med lustiga anekdoter från Matildas liv. Jag vill att det ska vara... vackert. Igår började ändå ett litet skelett av talet växa fram. Det känns gott.

Himlen är grå idag också, men mig lurar den inte. Minsta vindpust ser ut att kunna lyfta slöjan och avslöja det knallblå! Men så är det fredag, också! På schemat står feedback på en stor grupps muntliga reflektioner kring de böcker de läst. Fiffiga kollegan Ida hade ett spännande upplägg med en annan klass, där jag hoppade in och vikarierade, och jag frågade snällt om jag fick låna hennes idé. Det fick jag! Sharing is caring! Men äras bör också den som äras bör - annars handlar det om plagiering och sådant ogillas å det grövsta. Och ära vare Buddha för VoiceThread, SoundCloud, Bambuser, YouTube and all that jazz. Givetvis är det också lektioner, bland annat ska en grupp redovisa sina tankar kring situationen i Burma, där buddhistiska munkar ligger i framkant när det gäller att grymt förfölja den muslimska rohingyabefolkningen. Jag ska hoppa in och täcka upp för en kollega också. Vi ska lyssna på, och diskutera, en burlesk berättelse av Decamerone - KUL!

Och sedan är det... helg! Planen är att inleda den med ett skönt konditionspass och bastu och sedan får jag se vart vindarna för mig... Så här känner jag mig i alla fall:

Badinerie - J S Bach

va? ska de vara glada också?

Så här såg det ut förra gången Mats a k a Mukunda besökte oss.

Små stänk av gult, ute i det grå. Forsythian, som jag inte dödade ihjäl förra året, visar gott gry. Det är hopp om'at.

Just nu i P1... om lärarnas arbetsglädje. Kan det vara nyckeln till en bättre skola, undrar man. I morgon släpps en rapport om detta, som ska bli intressant att ta del av. Reaktionen på den lär väl bli som vanligt: "ska de ha KUL när de jobbar? BAH! Inte konstigt att eleverna inte lär sig något, när lärarna har krav på att känna glädje i sitt arbete, också. FLUMSKOLA!"

Men jag har sagt det så många gånger förut och nu säger jag det igen: jag har vad som kan vara ett av världens roligaste jobb! Jag har stor "artistisk frihet" (att vara lärare är till stor del performance - där varje lektion, varje dag, är en ny föreställning...) att utforma min undervisning så att mina elever kan finna den intressant. Jag har skyldighet att bygga mitt arbete på "forskning och beprövad erfarenhet", men det fina i kråksången är att ju mer en gör just det - ju bättre och roligare blir det! Med "rolig" menar jag inte att det är skitkul hela tiden - men det ska kännas positivt att komma in i ett klassrum, det ska kännas intressant att se vad som ska hända och det ska finnas en tillfredsställelse i att veta att läraren har koll. Koll på vart vi ska och hur vi kommer dit och samtidigt hela tiden visar hur vi faktiskt rör oss i rätt riktning och vad som är nästa steg. Mina elever frågar ofta "vad ska vi göra på lektionen idag?" och det innebär att de faktiskt har en förväntan. En förväntan på ett innehåll, att de är vana att lektionerna har just det. Dessa möten med eleverna är en annan orsak till den arbetsglädje jag känner. Att skapa goda relationer, se utveckling... det är fina grejer!

Och ibland HAR vi faktiskt kul - både lärare och elever. Idag, till exempel. Vi får besök av Mats Watting som ska berätta om sitt liv i Hare Krishna. Vi har förberett oss genom att bland annat se ett teveprogram där Mats, och hans familj, medverkar och eleverna har förberett saker de vill fråga Mats om. Bra frågor. Spännande frågor. Kluriga. Genomtänkta. De verkar vara rejält taggade inför föreläsningen och eftersom jag samarbetat med Mats förut vet jag att det kommer att bli en intressant, lärorik och... ja... ROLIG förmiddag!

Glada ögon!

Men först... en rejäl balja av Byns bästa!

My Sweet Lord - George Harrison

mjau...

En äter nyttig frukost. Ibland.

Fortfarande grått och vått, men också milt och fint. Igår åskade det och efter att åskan dragit vidare kom ett sådant där ösregn som en inte glömmer i första taget. Då var jag extra glad att ha bilen med mig.

Ur min radio väller valpratet, reporäntespekulationerna, en syrisk mamma som satte eld på sig själv när FN drog in hennes stöd, nya rapporter om att kvinnor som undviker att sola löper dubbelt så hög risk att dö i förtid som de som solar (varför, mer än D-vitaminet, och hur mycket/lite - och vad med melanom?) snövarningar över Dalarna, plötsligt höjda medicinkostnader och givetvis lite om skolan också. Dock hörde jag varken "ordning och reda" eller F-ordet. Det handlade om knappa resurser. Om klassrum som behöver uppdateras. Det kan tyckas som en petitess men jag anser att en inte ska underskatta den fysiska miljöns påverkan på inställningen och motivationen till lärande. Jag har väldigt sällan varit inne i några stimulerande klassrum, för äldre elever. På förskola och i de lägre stadierna har det tänkts på detta men ju äldre barnen blir ju mer liknar undervisningssalarna trista väntrum från någon gammal öststat. Tyvärr gäller det vår skola också, i ganska hög grad. Det vi saknar är klotter och annan vandalism (och det är både unikt och gott!) men i övrigt är de trista som fan. Det skulle en kunna peta på politiker om, med vassa pinnar, eftersom det kostar en del att uppdatera. Det bör en peta på dem om. Det som lärarkollegiet däremot får ta på sig, till stor del, är den totala avsaknaden av... just det... ordning och reda. Bänkar och stolar står som om det just varit utrymning. Varje gång en kommer in i ett klassrum. Ibland hinner en inte snygga upp innan ens egen klass dundrar in. Hur välkomnande och stimulerande och motiverande för studier kan det kännas..? 

Middagsklubb ikväll. Alltid trevligt att prata bort en stund över en god bit mat. Har en dessutom sluppit fixa maten själv blir det en extra krydda. Men dessförrinnan ska det jobbas! Det ska planeras, ordnas, förberedas, has lektioner och kanske något möte och läsas in. 

Men först ska jag dricka mitt kaffe och titta på katterna som morgonstökar. Blinka sakta mot Torsten och få trygga, accepterande blinkningar tillbaka. 

This Town Ain't Big Enough For Both Of Us - Sparks

jag ville jag vore lite sjuk

Längtar efter den här vyn. Efter påsk...

När Aïcha* drar igång och jag börjar uppstigningen mot medvetande funderar jag på varför jag aldrig är sjuk. Jo, visst händer det att jag blir sjuk men det är kanske vart femte år (om inte ännu mer sällan) och då blir jag dödssjuk, så "aldrig" kanske är att överdriva en smula. Men... så gott som aldrig. Och det verkar så mysigt att ha lite feber och vara lite snorig och hosta en smula och känna en lätt huvudvärk. Inget brutalt utan bara sådär så att en är moraliskt berättigad att stanna hemma. Ligga i soffan och se teveserier en inte ens visste fanns, dricka te och småslumra mellan varven. Men nej, det händer uppenbarligen inte mig. Däremot har jag nog drabbats av vårtröttheten från helvetet. Jag trodde helgens myckna sovande skulle göra det lite lättsammare att komma upp på morgonen, men istället finner jag mig snoozande som den värsta tonåring.

När jag väl kommer upp är det dock prima liv igen. Träningsväskan står packad i hallen, några ljus på köksbordet mjukar upp allt grått och vått utanför mitt fönster och kaffet smakar ljuvligt. Nyheter i min radio och en hysteriskt lekande Sixten på golvet. Torsten iakttar mest och Vilma sitter väl som vanligt för sig själv och trycker. Jag kollade runt på nätet lite igår kväll och det är tydligen fullt normalt att en skygg katt tar ett halvår på sig att visa en viss tilltro. Hm. Det är ju inte utan att jag undrar vad hon har för erfarenheter av människor, egentligen. Och snart är det dags för Stora Utedagen, då jag tänker låta dem börja gå ut...

Jag grubblar fortfarande över samma sak som förra veckan och jag behöver processa det lite till innan jag kan bestämma mig för hur jag ska hantera det hela. Det går inte att bara sopa frustration under mattan, hur länge som helst. När jag väl är pro-aktiv brukar det gå ganska bra faktiskt.

Jag läste inte bara kattexpertutlåtanden på nätet igår - jag filade också på en undervisningsidé jag har. Jag vet att jag brukar säga att jag inte jobbar kvällar och helger men det gäller saker som läsa jobbmejl, rätta och bedöma och återkoppla och sånna goa grejjer. När det gäller idéer och inspiration pausar hjärnan inte så ofta. Och i mitt yrke är ju det jobb, det också.

(Nu är det Torsten som tokleker och Sixten som ligger och slappar bredvid. Vilma har avancerat och ligger på en av trösklarna och tittar på.)

Tisdagar är fullpetade dagar. En del mer än andra. Mycket som ska hända på lektionerna och så arbetslagsmöte i eftermiddag, vilket gör dagen extra lång, men våra möten brukar kännas som väl använd tid och då gör det inte så mycket. Och jag har gymmet att se fram emot!

Jag är faktiskt lite stolt över att jag, sedan knäbråket upphörde, kört min rutin varenda tisdag och torsdag ända sedan första dagarna i januari! Och de flesta fredagar har jag kört "belöningsrutinen" som innebär enbart jävelcykling och så en lång, het bastu och avkoppling på det. Många (de flesta!) av veckans andra dagar tar jag raska långpromenader, eller rentav powerwalks. En och annan tur på nyservade cykeln har det också blivit. Jag har helt enkelt blivit mer vardagsrörlig. Tar bara bilen till affären om jag ska köpa riktigt tunga saker, som kattsand och sådant. Bra jobbat, Magda!

Nu har jag lite kaffe att dricka upp, tänder att borsta och ett hår att försöka få bukt med. Överväxel i!

Takin' Care of Business - Bachman Turner Overdrive

* Är du nyfiken letar du upp Cheb Khaled Aïcha på YouTube, drar upp volymen och NJUTER.

snart är det banne mig påsk!

Nyfiken-i-en-strut-Torsten

Jag har sovit den här helgen. Tio timmar per natt. I natt blev det bara åtta, dock. Men så har jag också hunnit med en del annat, som till exempel att köra till Kääälmah för att uträtta några nödvändiga ärenden innefattande att köpa mig en stor resväska. Den matchar mitt nagellack och kommer att bli svår att missa på bagagebanden...


Städa hann jag också i lördags, och köra någon maskin tvätt, innan jag lät resten av kvällen bli en superskön musik- och tevekväll. Det är ju inte varje lördag som en bjuds på tre fantastiskt bra musikprogram på raken, och i samma kanal. Soul Power, Amy Winehouse och Kurt Cobain. Bara sådär, liksom.

Igår sov jag tills jag vaknade, vilket är näst bästa sättet att vakna på. Sedan fixade jag mig en balja kaffe och satte mig för att göra något jag aldrig brukar göra om helgerna - jag rättade klart proven för ENG07, endast avbruten av ett långt, fint telefonsamtal med älskade Jenny. Träningspepp, sommarplaner och annat fint avhandlades. Jag lät bedömningsarbetet ta den tid det tog och sedan drog jag mig ut på en dryg timmes powerwalk, i den ljumma vårluften. Lite mera tvättpyssel och sedan lite te, katter och avkoppling i horisontalläge i soffan.

Nu... ny vecka med nya insatser. Den börjar i ljust grått och med nästan tio plusgrader. Det känns gott! Nu väntar arbete, arbete och åter arbete. Men också en och annan trevlighet insprängd bland måstena. Middagsklubb och träning är sådana saker, till exempel.

Love Is a Losing Game - Amy Winehouse (Concert in Dingle, Ireland)

kommandoräd!

Tio timmars sömn. Kroppen och huvudet säger TACK. Katterna - alla tre! - låg utmärglade och döda av SVÄLT när jag kom ner i köket. Fatta... matskålen var ju nästan tom!

Om en stund kör jag till Kalmar för lite nödvändiga inköp. En shoppingtur ska vara som en noga planerad och hastigt utförd kommandoräd. Jag har en lista på vart jag ska och vad som ska köpas. Bilen är tankad och musik ordnad. Solglajjer framlagda. 

I övrigt: inga planer. Just så som jag tycker om att ha mina lördagar. Lite lagom öppna för trevliga förslag eller slappande på egen hand. Har en idé om en bok jag vill läsa och en film jag vill se. Kanske kan bli något. Ska försöka peta in en promenad framåt dagen, också. Allra först: lite mer kaffe och läsning.

Blue Moon - Billie Holiday

gör du det?

P1:s Tankar för dagen. En kvinna berättar om sina samtal - ibland under promenader ibland via... sms - med en vän. Första gången hennes vän ställde frågan "Lever du ditt liv fullt ut?" blev hon alldeles ställd. Ville inte svara och ville inte bli tillfrågad igen. Men... återkom sedan till den och de började verkligen samtala om denna fråga. Hennes fråga, rakt ut i etern, ställdes även till mig. Lever jag mitt liv fullt ut? Varje dag? Livet kan kännas ändlöst, men är ju faktiskt kortare än vi tror. När det är dags att summera, hur ser redovisningen ut? Och... många av oss får ett kortare liv än vi tänkt. Det funkar liksom inte att skjuta upp levandet till en avlägsen och synnerligen okänd framtid. Det är här och nu som gäller. Det är allvarligt. Så allvarligt att det helt enkelt är en plikt mot en själv att leva detta enda liv fullt ut. Att älska och skratta och gråta och dansa som om ingen ser en. Att fånga tillfällen i flykten men också skapa sådana.

Jag försöker. Det gör jag verkligen. Ibland går det bra, ibland lite mindre bra. Igår var en sådan dag då jag verkligen kände att jag levde mitt liv. Fullt ut. Hela linan. Hur det blir idag beror enbart på mig själv.

Lever du ditt liv fullt ut?

Ain't Got No, I Got Life - Nina Simone

throwback thursday

Jag har en strategi. Den verkar fungera. Jag fann lugnet igår. Arbetsron. Lyckades sopa in frustrationen och irritationen långt in under skrivbordet och hann vara hyfsat kreativ. Tänka långt framåt och skapa en struktur för det som återstår av läsåret. Klura ut intressant lektionsinnehåll. Planera för vårens utvecklingssamtal. Hinna prata av mig lite med en skön vän. Idag är en ny dag. Den ska bli bra, den också. Bättre!

Förberedelser för resan går framåt. Nu har jag fixat med biljetter och logistik för resan till och från Kastrup. I helgen som kommer ska jag köpa en stor resväska.

Jag fastnade i läsning om skolsystem i Asien igår kväll. Tid och rum försvann och det var ju ren och skär tur att jag dammsugit och torkat golv och gjort lite annat först, eftersom jag plötsligt upptäckte att det var bortom läggdags. 

(Här tänkte jag skriva lite om det där som gör mig irriterad och frustrerad, men jag avvaktar. Vill inte gå igång på det just nu. Kanske tar jag bladet från munnen i helgen...)  

Är det bara jag som fortfarande är jetlaggad efter sommartidens införande? Jag är helt enkelt tvungen att sova en halvtimme längre om morgnarna. Sedan är jag inte tröttare än vanligt så jag tror inte det har med någon slags ännu oupptäckt allmäntillstånd att göra.

Så kallad "throwback Thursday" är populärt, har jag förstått. Så jag kör väl det temat jag också, om än bara den här torsdagen då himlen är blå, den uppgående solen blänker i grannens fönster och termometern säger att det är -1.1 grader ute.

Another Time, Another Place - Bryan Ferry

Jag, 6 år. Skutberget, Karlstad.

än tvekar våren

Morronpigg Torsten smyger...

Just nu visar termometern -4.9 och gräsmattan ligger vit av frost. Det får bli tjock halsduk idag, Men inte vinterjackan! Ånej. Möjligen softshelljackan, såvida jag inte tar den kära sammetskavajen, som vanligt.Men himlen är blå och det är onsdag. Bra dag för planering av resten av veckans arbete och vidare tankar kring det jag funderade på igår. Jag tror att ett av nyckelorden kan vara... paradigmskifte.

Jag skriver väldigt mycket här i bloggen varje gång jag sätter mig ner, men finner mig sedan radera ut det mesta. Eller spara undan det. Det handlar om kreativitet, arbetsglädje och engagemang och borde egentligen vara så självklart. Men det är inte det för alla, uppenbarligen. Jag tror jag stannar här. För nu. Men det bubblar i blodet och i huvudet. Ibland kan även en snäll och lite halvmesig människa som jag få jävligt nog. Och då går en och annan säkring...

I might be down but I'm not out.

Lust For Life - Iggy Pop

ken slår huvet på spiken

Det fanns saker jag ville sagt på vår studiedag, idag. Men allt kan inte sägas. Det blir så dålig stämning, då. Så jag låter Sir Ken Robinson säga det istället.

Dream On - Aerosmith

the everlasting

Inga elever idag. Studiedag för lärarna. Förmiddagen är eget arbete och ett och annat möte i arbetsgrupper och liknande. Eftermiddagen är APT och gemensamt arbete. Dessemellan ska jag springa hem och låsa upp åt tvättmaskinsfixaren. Det ska bli skönt att kunna tvätta igen. I maskin, alltså. Vissa grejer (träningskläder mestadels) har jag handtvättat och det är ett jeffla meckande. Tänk ändå så underbart att ha en maskin som fixar det. Det går inte att jämföra med att diska. Det är ju snabbt avklarat och egentligen ganska trevligt. Snudd på meditativt. Men tvätta. Isch, så trist och tungt!

Jag ville gått ut en promenad igår. Jag ville verkligen. Men det var råkallt och jag hade ärenden att uträtta. Till och med katterna var på grinigt humör. Låg mest och surade i olika hörn. Tröstade mig med att skajpa med Matilda, och Mike, och sedan ringde Johanna. Trivsamma saker. Sådant jag blir varm av. Varm och glad. Och träningen tar jag igen idag!

Torsten gillar teve. Ofta sätter han sig framför teven även när den inte är på. Kanske tror han den startar av ren tankeöverföring? I helgen fick han titta på film på Linus surfplatta. Det gillade han! På filmen ovan ser han ett intressant naturprogram.

Jag har något jag vill säga. Något om besvikelse och frustration. Men jag avvaktar. Lite till... istället dricker jag mitt kaffe, kikar ut i det lite frostnupna kvarteret och gläds åt blå himmel.

The Everlasting - Manic Street Preachers