P1:s
Tankar för dagen. En kvinna berättar om sina samtal - ibland under promenader ibland via... sms - med en vän. Första gången hennes vän ställde frågan "
Lever du ditt liv fullt ut?" blev hon alldeles ställd. Ville inte svara och ville inte bli tillfrågad igen. Men... återkom sedan till den och de började verkligen samtala om denna fråga. Hennes fråga, rakt ut i etern, ställdes även till mig.
Lever jag mitt liv fullt ut? Varje dag? Livet kan kännas ändlöst, men är ju faktiskt kortare än vi tror. När det är dags att summera, hur ser redovisningen ut? Och... många av oss får ett kortare liv än vi tänkt. Det funkar liksom inte att skjuta upp levandet till en avlägsen och synnerligen okänd framtid. Det är här och nu som gäller. Det är allvarligt. Så allvarligt att det helt enkelt är en plikt mot en själv att leva detta enda liv fullt ut. Att älska och skratta och gråta och dansa som om ingen ser en. Att fånga tillfällen i flykten men också skapa sådana.
Jag försöker. Det gör jag verkligen. Ibland går det bra, ibland lite mindre bra. Igår var en sådan dag då jag verkligen kände att jag levde mitt liv. Fullt ut. Hela linan. Hur det blir idag beror enbart på mig själv.
Lever du ditt liv fullt ut?
4 kommentarer:
Nej verkligen inte. Jobbar mest och trivs inte särskilt mycket med det även om jag alltid är helt inne i sysslorna så tiden bara flyger iväg. Men idag ska jag vara ledig och helt ägna mig åt skogsekologi och skogshöns tillsammans med 30 andra nördar och det blir väl att leva livet en dag...
Å... då har du haft en fin dag, förstår jag!
Men vad gör du åt det andra? Vi borde prata om sådana saker oftare.
Förresten är det väl vår nu? Just sayin'... ;)
varje dag. Jag måste det för att överleva! ;)
ming... samma här - men ibland känns det som jag fokuserat fel. Oftast funkar det, dock!
Skicka en kommentar