frostbett

Dags att höströja?

Disigt och kallt. Frosten ligger vit på gräsmattan och häcken mellan min och grannens tomt börjar tappa något av sin klädsel. Jag blir glad när jag ser att min nya tröja innehåller lite alpacka. Kjolen är av varm ull. Hösten kopplar greppet.

Gårdagens gemensamma aktiviteter, på jobbet, blev lyckade. Det var en mindre evighet sedan jag yogade men rörelserna liksom satt där ändå, om än klart mer osmidigt än när jag var en flitigare utövare. Jag och en kollega hann med en mycket rask promenad därtill innan det var dags att handla till mitt lag i "kockarnas kamp". Jag gillar inte att tävla, och ser aldrig sådana där matlagningstävlingar, men det var ändå roligt att se hur effektiva vi blev tillsammans, vi tre som annars sällan arbetar tillsammans. Vi vann inte men förrätten vi snodde ihop (en soppa med saffran, vitlök, kräftstjärtar och sting) var ljuvlig att äta och vacker att se på. Mycket skratt och skoj blev det också. Det förtog lite av den nedstämdhet jag kände (känner) över att en härlig kollega lämnar oss, vid jul, för ett annat arbete...

Läser Karins blogg och tänker att ett besök på Skolforum borde vara obligatoriskt, åtminstone varannat år. Och varannat år skulle det vara lika obligatoriskt att besöka Bok- och biblioteksmässan. Men idag ska vi lyssna till bl a Per Jensen när han föreläser om growth mindset och hur han arbetat med detta i Hultsfred, tillsammans med skolorna där. Det kan nog bli bra, tänker jag.

Tänker på, och laddar för, en liten resa...

Dirty Paws - Of Monsters And Men

mens sana in corpore sano

Vintertid. Ljusare morgnar ett tag. Jag tänder ändå ljus och dricker mitt kaffe under småprat med Matilda och Sigrun. Fin början på dagen.

Hälsodag på jobbet. Poweryoga på förmiddagen och gemensam matlagning på eftermiddagen. Det blir bra.

If You Let Me Love You - Peter Green

la famiglia

Här sitter vi, Matilda och jag, och är rätt trötta. Sigrun har somnat i sin lilla bebisbädd och alla andra har åkt hem. En del till Värmland och Mike till Köpenhamn. Till och med katterna verkar lite spaka. Helgen har varit intensiv men trivsam och rolig. Mycket bebisgos, såklart, men också film och samtal och skratt och kakbak och matlagning och promenader i den höstdoftande bok- och ekskogen.

Till och med en eftermiddagsfika med äppelpaj med vännen Lena har det blivit.

Nu kan arbetsveckan få komma.

         

In the Eye of the Sun - The Doors

...

Torsdag eftermiddag. Lektionen direkt efter lunch. En elev visar mig Aftonbladets nyhetssida i sin mobil. En skolattack. I mellanmjölkens land. Vi läser nyheterna tillsammans och pratar om det men eftersom informationen är så knapphändig, i det läget, så fortsätter vi arbeta efter en stund. Vi ses första lektionen idag och vi behöver nog prata vidare.

Måndag eftermiddag. Med en grupp elever hamnar jag i samtal kring skolskjutningar och den oundvikliga frågan dyker upp; kan det hända i Sverige också? Flera tror inte. Jag påpekar lite stillsamt att det inte enbart händer i USA utan också på senare år har skett i Tyskland, England och Finland - så... det är nog bara en tidsfråga innan det händer i Sverige. Det blev en KORT tid och jag önskar att jag hade haft fel. Hade delar av samma elevgrupp igår eftermiddag strax efter vi fått höra de första nyheterna från Trollhättan och flera var oroliga och upprörda. Jag tror vi får fortsätta samtalet idag...

I andra forum bubblar diskussionerna upp igen, om skolan som en icke offentlig miljö (somliga verkar förvånade att en skola faktiskt inte är en plats för allmänheten att uppehålla sig på) och att det måste kontrolleras hårdare vilka som kommer in. Men hur? Vakter? Skalskydd med lås, accesskort och koder? En del tycker att lärare ska lära sig försvarstekniker eller kampsport. Någon säger att lärare borde få ha vapen. Eh? Jag har ingen lösning men är övertygad om att såväl problem som lösning ligger på en annan nivå...

Some Die Young - Laleh

chill

Mitt frukostbord

Att sova nio timmar i sträck ger lite bättre perspektiv. Det ger också huvudvärk, tydligen, men sådant går ju att råda bot på. Dagen blev bra. Lugn, fin start på morgonen, effektivt och kreativt arbete och så en riktigt fin genomkörare på gymmet. Nu rullar en tvätt i maskinen, pannan mullrar betryggande och på en plåt på spisen jäser tre blivande limpor, under en rödvit kökshandduk. Levande ljus brinner lite här och kvar, katterna är ute på rövarstråt och om en stund blir det te.

Och Mrs. Hughes kan få glädjas åt sin karl i lugn och ro. Jag klarar mig fint och tänker inte "skaffa" mig någon. Skulle en lämplig kandidat dyka upp ska jag ta det under övervägande då.

Glósóli - Sigur Ros

'amen... asså... f'ellvette...

Låg kväll. Jag lät mig stoppas från att springa av ett jävla regn. Jag är nog dum i huvudet, faktiskt. Ja, det är jag. Åtminstone tycker jag mindre om mig själv när jag låter det bli sådär. I stället bakade jag pitabröd till helgens begivenheter. Provsmarrade en för mycket, till en stor mugg te, så jag givetvis fick ont i magen. BLEH. Skulle köra en tvätt men orkade fan inte ens med tanken på att hänga upp eländet sedan. Efter disk och andra roligheter kom jag på att jag ville se säsongens första avsnitt av Downton Abbey. Men skit också. Till och med Mrs. Hughes lyckas ju kroka en karl. Det är då själva fan att inte jag ska klara av det...

Ja, ni hör ju själva. Lika bra att stänga ner för i kväll.

I morgon är en annan dag.

Hoppas jag.

The Raven That Refused To Sing - Steven Wilson

sweet child o' mine

Fredag. Tågar mot Köpenhamn och lilla familjen där. Så bekvämt att bara gå de få hundra metrarna ner till stationen, sätta mig på tåget och sedan kliva av och bli mött av Matilda, Mike och Sigrun! Vi åker hem till Martensens Allé och småpratar lite innan M&M går ner till en krog för att äta middag och jag lägger Sigrun att sova. Hon somnar som en liten guss ängel och jag sitter i soffan och jobbar (läser klart We Were Liars, som en av mina elevgrupper jobbar med), dricker ett glas rött och småäter, tills de kommer hem igen.

Lördag. Vaknar hyfsat tidigt och funderar på om det inte ska bli ljust? Det blir det inte. Molnen hänger tunga över stan och släpper inte igenom mycket ljus. Jag drar på mig springstassen och finner mig ute på lätta steg innan klockan är åtta. Det duggregnar inte och ändå är jag våt i håret innan jag hinner fram till parken, men det är också milt och skönt att springa. Jag ångrar inte att jag lämnade jackan hemma. Danskarna är flitiga löpare och jag möter en del, springer om några och blir omsprungen av andra. I Köpenhamn hälsar man inte på varandra när man springer. Eftersom parken gränsar till zoo siktar jag plötsligt ett par frusna (?) elefanter i morgondiset, och lite senare pelikaner, flamingos och en flock ibisar som lyser som röda neonsignaler i det gråa.

Frukosten smakar extra gott efter rundan och lite senare beger vi oss ut på stan för att hitta en vinterkappa till Matilda. Efter avslutad mission åker vi hem igen och äter ljuvligt god rödbetssoppa till lunch. När Sigrun lekt på golvet en liten stund, och ätit, stoppar vi ner henne i vagnen och medan föräldrarna går på bio tar hon och jag en fetingpromenad i parken där jag sprang om morgonen, och vidare i nästa park - Søndermarken. Vi småpratar om lite av varje och kollar in en bil vi skulle vilja provköra.

Tesla...

Sedan går vi hem och dricker kaffe. Ja, alltså... jag dricker kaffe och Sigge myser mest. Vi läser en vacker, och lite sorglig, saga och diskuterar den en stund.


Sigrun blir jättehungrig och får bröstmjölk i flaska eftersom föräldrarna blir lite sena. Premiär på det, men det funkar fint! Kvällsmaten äter vi alla gemensamt på en liten thairestaurang, medan Siggeliten sover i min famn, den ljuvliga lilla skatten. Väl hemkomna orkar vi kolla på ett avsnitt av Sherlock Holmes innan vi slocknar alla fyra.

Söndag. Ingen löpning utan lite extra sovmorgon och kaffe i soffan och sedan smarrig långfrukost och mer kaffe i soffan till sista avsnittet av Mr. Robot - det vi inte hann se klart i somras. Kaffe och mera soffhäng med Sherlock Holmes och popcorn och mycket bebisgos. Jag tar en snabbdusch och lämnar lilla familjen och sätter fart mot stationen och tåget hem. Tänker på hur inget ont någonsin ska få hända detta lilla nya liv - och på hur fåfäng den tanken egentligen är. Blir lite rädd.

Søndermarken

Sweet Child O' Mine - Sheryl Crowe

görgelblärk

Ett par av mina element här hemma vill inte bli varma. Jag tänkte att de kanske behövde luftas och fixade en sådan nyckel. Men inte kom det någon luft ur dem. Bara vatten. Jag gick ner i pannrummet och kollade trycket. Lite lågt så jag fyllde på lite mer vatten i systemet. Än har inget hänt. Mer än att jag ju hade ångan uppe och därmed, bildligt talat, hissade upp brallerna och grep mig an med det värsta jag vet i husägarväg - rensning av avloppsbrunn under badkar. Äckelfaktorn är egentligen inte det värsta, jag har ju gummihandskar, men det är ett gammalt badkar som väger ruskigt mycket så bara att få av fronten är ett slitgöra. Sedan vilar badkaret på två fundament, eller vad fasen jag ska kalla det, och när jag försöker flytta det välter de givetvis och om fronten är tung så är det ju ingenting mot själva badkaret. Som alltså, efter utförd rensning, ska lyftas tillbaka på de då återställda fundamenten.Det är faktiskt väldigt bra att jag styrketränar så flitigt och till exempel kör hyfsat tunga marklyft. Dock är ergonomin på marklyften klart bättre än badkarshivande i trångt utrymme...

Men nu är det i alla fall gjort och det är slut med översvämningar varenda gång duschen används. Men fifan vad det ser ut under. Mattan har släppt i skarvarna och den går ju dessutom upp på väggen bakom ända upp till kanten av badkaret och det ser inte heller vackert ut. Jag har åter mejlat en byggfirma och hoppas att de åtminstone ska ha tid att komma och kika för att kunna lägga en offert... Vad ska jag annars göra? Hiva in en handgranat och hastigt slänga igen dörren?

Veckan rullar på. Just nu upplever jag ett skönt flyt på jobbet med inspiration och arbetsglädje. Kreativitet, rentav. En dotter har varit och hälsat på ett par dagar och det har kramats och pratats och druckits te och mysts. I morgon är det löpning och jag har en plan för helgen. Livet rullar väl på, helt enkelt.

Sommaren är sedan länge passerad...

Another Nail - Fuchsia

bortom emmajävlaboda

Stolta pappan, i Fredriksbergs have

Köpenhamn. Skön stad. Jag, Matilda och Sigrun tog tåget i fredags efter jobbet och Mike mötte oss på Hovedbangården. Buss några minuter och så var vi i Frederiksberg. Jag förstår att de trivs i området. Livlig stadsdel med massor av småbutiker, caféer och restauranger. Gröna oaser, vackra gamla stenhus och sköna bakgårdar Vi gick ut och åt sushi och sedan tillbaka hem igen. Tanken var att dricka varsitt glas vin när Sigge Siggelito somnat men vi var så trötta att det nog bara blev ett halvt.

Lördagen blev Sigrunmys och god frukost och promenad i Frederiksbergs have (där ska jag springa nästa gång jag hälsar på!), en smaskig fika och lite shopping och så småningom hem och hämta ryggsäcken och bege mig vidare mot Helsingborg för att tura lite med trivsamma vänner innan kvällens clou - konsert med Mats & Morgan och Magma. Jag var inte alls på humör för M&M, men Magma var helt magiskt sköna och vilken energi! Jag är så glad att jag inte skippade detta!

Sömnig Sigrun

Det jag inte är glad för är att så många karlar (OBS inte män, och definitivt inte de i mitt sällskap igår) ofta beter sig som idioter ute på lokal. Utan någon som helst hänsyn knuffar de sig förbi, trampar en på fötterna, ställer sig bredbent precis framför en, trots att det finns plats runtom, så att en (jag) inte ser scenen, armbågar sig fram vid baren och viftar med plånboken och (lyckligtvis inte så ofta, men det hände igår igen) ställer sig alldeles för nära (min komfortzon sträcker sig helt klart längre än 0,5 cm) och när jag flyttar mig klänger de efter. FYFAN. Om jag upplever det som störande, hur ska det då inte vara för de unga och snygga tjejerna? BLEH.

Som logi hade jag lånat en liten etta på Högaborg och dit begav jag mig direkt efter spelningen. Skönt att ta en snabb dusch och kura ihop i sovsäcken. Vaknade av strålande sol och en vidunderlig utsikt över stan och sundet. Låg och drog mig och lyckades sedan lokalisera lite kaffe, även om det var Gevalia. Say what? I Zoégas hemstad? Hm.

Jordbodalen, Helsingborg

Drack kaffet halvliggandes i soffan och filosoferade. Behöver tänka över saker och ting i mitt liv. Eftersom jag tänker ännu bättre när jag springer drog jag på mig löparkläderna och begav mig ut för att springa en sväng. Jag hade tänkt kanske en halvmil, lite drygt, men det var så fint och jag hade ett sådant fantastiskt flow. Jag blev ju inte trött! Och när jag till slut behövde runda av för att hinna duscha och promenera ner till Knutpunkten för lite frukost innan tåget hem så var jag uppe i 12,5 kilometer. Hade jag inte haft en tid att passa hade jag nog klippt en mil till! Tänk, så inspirerande det kan vara att springa i ny miljö ibland. Inte tänka på löpningen alls utan bara njuta av solen, luften, vattnet och alla vackra träd. FLOW.

Mississippi Blues - Johnny Winter

Tunnel under Södra Stenbocksgatan, Helsingborg

flow

Efter jobbet. Jag gosar lite med Sigrun och drar sedan på mig löparkläderna. Det är kyligt ute men jag springer i kortärmat. Bara springer. benen rör sig av sig själva, jag hittar en fantastisk rytm med andning och kadens. Matar på. Blir inte trött. Inte ens andfådd. Tittar bara på klockan för att försäkraa mig om att jag inte blir för sen hem till Sigruns bad- och kvällsstund. När jag gjort de varv jag föresatt mig, på motionsspåret, springer jag inte bort till bilen utan fortsätter upp och förbi ingången till Rassle* och rundar hela området.

Tänker på Svetlana Aleksijevitj. Aldrig hört talas om, tänkte jag, när jag hörde hennes namn tidigare idag. Men kommer på, medan benen fortsätter jobba, att jag för bara ett par dagar sedan läste, i mings blogg, om Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte och att jag då bestämde mig för att läsa den. Vad var oddsen för det, liksom?

Springer förbi en kvinna som promenerar en airdaleterrier och tänker på när jag var liten och min dagmamma på Herrhagen (i Karlstad), uppe vid vattentornet, hade en sådan. Peggy hette den och det var länge min hetaste önskan att få en airdaleterrier. Det blev inte så. Och nu, när jag är vuxen och kan bestämma själv, köper jag ändå ingen...

Solen går ner men ljuset dröjer kvar tills jag kommer tillbaka upp bakom träningscentret. Stretchar ut iliopsoasmusklerna lite och kör hem alldeles lagom så jag får hålla om den lilla varma, ljuvliga undret och snuffa i hennes hår. Finns det någon godare doft än den från bebisar?

Love Is A Losing Game - Amy Winehouse

*Emmabodafestivalsområdet

me, myself and i

Vilken galet lat helg. Själv. Ingen träning (korta promenader räknas inte som träning). Men lite lördagsshopping i Kalmar, där jag fick tag på det jag föresatt mig att anskaffa, och en sväng förbi Lena och Janne, på hemvägen, där det blev en fin pratstund och en smaskig äppelkaka till kaffet. Samtalen med Lena ställer saker och ting på sin spets. Vad är ett liv och vad gör en av det? Varför lever en inte precis som en vill? Vad väntar en på?

Idag: kolhydratgalore och städning. Läsning och tvätt. Ljudbok och altanröjning.

Jag känner mig så lat att jag får dåligt samvete. Jag kunde ju klippt gräset och putsat fönstren och krattat gräsmattan och fixat nya gardiner till köket och tvättat bilen, men... nej. En annan dag.

Den här helgen behövde jag. Nej, jag har inte varit särskilt produktiv, men det behövs inte alltid. Jag har gett mig själv tid att andas och att... tänka. Vad gäller tänkandet har det blivit nästan lite för mycket. En del saker är nog bäst att liksom bara dra en täckelse över. Det blir inte som jag hoppas och önskar och då får jag... förpacka det.

Nu är jag snudd på fullbokad varenda helg fram till jul, eller åtminstone till advent. Något litet andrum finns ännu, men på det hela taget är jag strängt upptagen med idel trevligheter och smärre världsomsneglingar mest hela tiden och det känns bra. Musik blir det också. Sådant här, till exempel:

Kobaia - Magma

fin fredag

Filar på mina fredagsrutiner. Första ensamma helgen sedan 1974 känns det som. Lika mycket som jag älskar att ha la famiglia i huset, lika mycket njuter jag av ensamheten och tystnaden. Mest kanske jag njuter av att kunna glida omkring i min puderrosa myskostym.

En stor del av dagen har gått åt till att fundera på vad jag ska äta för smaskens ikväll, men när jag kom till ICA hittade jag inget, förutom sursöta små clementiner, som jag ville ha. Fredagsmysmiddagen fick bli det och lite grejer jag hittade i kyl och skafferi. Träning måste jag ju förstås ägna mig åt. Det fick bli ett kort löppass på drygt 6 km i ljuvlig eftermiddagssol. Jag tror att höstens fredagar ska få bli löpning i kombination med discofredag, dvs en sväng till gymmet för att enbart träna det riktigt roliga - lite rygg och mycket armar - och så kanske lite bastu på det? Men idag nöjde jag mig med löpningen. Gott så.



Ett långt telefonprat med Linus och lite whatsappande med Matilda (inkl ljuvliga bilder på liten Sigrun som lyckligtvis inte har kikhosta, vilket misstänktes pga kontakt med smittad person, men som måste äta antibiotika ändå - just in case - och får jättejätteont i magen av det...) till tända ljus fullbordade min självkväll.

Och ett soundtrack. Idag är det fyrtiofem år sedan det här mästerverket släpptes. Jag blir fortfarande helt golvad varje gång jag lyssnar.

Och... imorgon ska jag sova till jag vaknar. Mmm...

Atom Heart Mother (full album) - Pink Floyd