Filar på mina fredagsrutiner. Första ensamma helgen sedan 1974 känns det som. Lika mycket som jag älskar att ha la famiglia i huset, lika mycket njuter jag av ensamheten och tystnaden. Mest kanske jag njuter av att kunna glida omkring i min puderrosa myskostym.En stor del av dagen har gått åt till att fundera på vad jag ska äta för smaskens ikväll, men när jag kom till ICA hittade jag inget, förutom sursöta små clementiner, som jag ville ha. Fredagsmysmiddagen fick bli det och lite grejer jag hittade i kyl och skafferi. Träning måste jag ju förstås ägna mig åt. Det fick bli ett kort löppass på drygt 6 km i ljuvlig eftermiddagssol. Jag tror att höstens fredagar ska få bli löpning i kombination med discofredag, dvs en sväng till gymmet för att enbart träna det riktigt roliga - lite rygg och mycket armar - och så kanske lite bastu på det? Men idag nöjde jag mig med löpningen. Gott så.
Ett långt telefonprat med Linus och lite whatsappande med Matilda (inkl ljuvliga bilder på liten Sigrun som lyckligtvis inte har kikhosta, vilket misstänktes pga kontakt med smittad person, men som måste äta antibiotika ändå - just in case - och får jättejätteont i magen av det...) till tända ljus fullbordade min självkväll.
Och ett soundtrack. Idag är det fyrtiofem år sedan det här mästerverket släpptes. Jag blir fortfarande helt golvad varje gång jag lyssnar.
Och... imorgon ska jag sova till jag vaknar. Mmm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar