christmas day

Klockan är halvnio och huset är fortfarande tyst. Inte ens tomten är vaken. Blå himmel börjar anas mellan flygande moln och idag blir det tid till lite utevistelse, hoppas jag. I onsdags blev det både löpning och lite snyggymmande, tillsammans med Linus, men går var det inte ens att tänka på med all logistik och allt pyssel inför julmiddagen. Det mesta var ju förberett i god tid men timmen innan vi alla satte oss till bords kände till och med jag av något som kanske var lite julstress?

Maten var god, Sigrun glad och söt (det är hon ju alltid!) och julklappsspelet kul. Sedan blev det mestadels soffhäng och småprat och kaffe och sötsaker (ja, jag mår fortfarande lite illa - trots att jag verkligen var ganska återhållsam) och sist i sena kvällen, när liten Sigge somnat för natten, såg vi Star Wars V. IV såg vi i onsdags och det finns skäl att tro att vi ska se VI ikväll.

Jag sover på soffan och den är väldigt skön. En och annan katt ifrågasätter varför deras sovplats plötsligt är upptagen men... jag är enväldig. Åtminstone låter de mig tro att jag är det.

I Love You More Than You'll Ever Know - Blood, Sweat, and Tears

tvärnit

Ekumenik i min hall...

Jag borde ha vant mig, vid det här laget. Ändå blir jag lika förvånad, varje gång jag går på en längre ledighet, över hur trött och lat jag blir. Eller... lat är nog inte rätt uttryck, men jag gör så lite som möjligt. Efter julbuffén med kollegorna i fredags sprang jag förvisso en rätt okej runda, och körde discofredag därefter, men sedan har jag alltså inte sprungit. Det vill säga; jag sprang inte igår. Hur det blir idag vet en inte än, men tvätt och lite förberedelser (läs: mestadels städning och sovlogistik, men också en viss paketinslagning) inför julfirandet, och en adventsfika hos en god vän ger ju inte jättemycket utrymme för någon längre löprunda. Men... ibland får jag helt enkelt prioritera lite annorlunda. Eller... så springer jag en pannlamperunda ikväll.

Hur eller hur har jag lagat, och frusit in, tre stora formar av den traditionella mellandagslasagnen (fyra sorters ost i såsen!). De ska med upp på fjället. Och så har jag bakat en fruktkaka med sprit i. Rom. Om kakan bara är hälften så god som smeten var så blir den riktigt lyckad. Nu ska den bara få stå ifred i kylen några dagar och mogna till sig. Kvar att göra är att steka revbensspjäll, snitsa ihop en Jansson och fixa skinkan. Det görs på onsdag. Möjligen baka bröd också. Jag vägrar stressa. Tar lite varje dag och sätter själv kraven för vad som "ska" vara.

Byggboden

Badrummet som skulle vara klart i fredags är inte klart. Tack för den, rörmokare. Nu är 100% närvaro utlovad som imorgon och det får vi sannerligen hoppas. Annars får jag ett totalt psykbryt. En månad utan dusch hemma, och behöva köra till gymmet så gott som varje dag för detta, och tvätta håret i köksvasken, är förvisso ett first world problem men det är likafullt ganska irriterande. Nu blev det ju längre än planerat pga fuktskadan som upptäcktes, men även min bekvämlighet har uppenbarligen sina bortre gränser.

En tanke flashade förbi för en stund sedan... jag behöver nog köpa mig en ny säng snart. Tanken som hastigt passerade min hjärna: hur bred ska den vara?

The Golden Void - Hawkwind

countdown

Nu är den nära. Ledigheten. Jag kan nästan känna kaklet mot fingertopparna. Idag är det volleybollturnering, eller bowling för dem som hellre vill ägna sig åt det. Efter lunch är det årets sista lektion och sedan ska jag sortera och plocka och greja innan det är dags för en springtur och så en tur till Biltema för att köpa snökedjor. Ja, jag vet. Det känns som en oerhörd overkill men jag kör ju inte dubbat (inte av några som helst principiella skäl utan bara för att det känns obehövligt med dessa korta vintrar som mestadels är barmarksväglag) och Mike tjatar på mig att jag måste, för att ta mig upp på fjället... Jag har aldrig kört med snökedjor och har inte en jeffla susning om hur man apterar dem, men... det är kanske det man har svärsöner till..? Hehe.

Hopeless Wanderer - Mumford & Sons

diamonds are a girl's best friends

Det tog emot lite, igår efter jobbet, att dra till gymmet och byta om för att ge mig ut och springa. Sex minusgrader är liksom... kännbart. Särskilt för en frusen själ som jag, kanske. Jag försökte förhandla med mig själv, och klura ut Viktiga Saker jag måste göra hemma. Men det gick som det brukar - mitt bekvämare jag förlorade. Jag har ju dessutom sköna vintertights, vantar av merinoull (utanpå vilka jag sedan kan dra ett par andra, vindtäta), en bra buff, mössa av funktionsmaterial osv... Och bra musik i lurarna. Det blev en ovanligt skön och fin runda. Klockan var ju bara eftermiddag, egentligen, men mörkret kompakt och himlen klar. En tunn månskära hängde ovan trädtopparna och ljuset från min pannlampa fick frosten i gräs och på tunna strån, kvistar och grenar att gnistra och glittra som tusentals diamanter. Trots kylan gick andningen så lätt, så lätt. Eller kanske på grund av den? Att springa i kletvärme är ju definitivt inte min grej - min bästa tid är nu. Jag hade lovat mig själv, i förhandlingarna, att jag bara behövde springa en halvmil, men det blev åtta kilometer. Jag är så lättlurad, hehe.

En av mina kurser i religion avslutades igår. Tenta idag. Efter lektionen stannade några kvar. Nyfikenheten på min egen eventuella tro verkar alltid vara intressant för eleverna. Igår gissade de på såväl judinna, som buddhist och muslim. Härligt! Det innebär att jag verkligen lyckats i min föresats att inte, i undervisningen, avslöja var jag står utan både försöka vara "neutral", positiv, religionskritisk och djävulens advokat - allt på en gång. En av de mer ambitiösa hade t o m fört lite anteckningar för att försöka reda ut min tillhörighet. Att berätta att jag är ateist är alltid lika kul - och överraskande - för eleverna.

Detoxen går rätt bra. Men jag tror det är gluten i skumtomtar.

Diamonds and Rust - Joan Baez

[här tänkte jag ha en bild på lite religiös kitsch som hänger i mitt hem, men blogger ville annorlunda...]

brödsvullen

Märkligt. Några dagar med gluten (läs: bröd, som jag älskar) och magen svullnar upp beyond recognition, det smärtar och jag känner mig allmänt olustig. Det påstås från forskarhåll att det är hittepå och vad vet väl jag; kanske är det inte glutenet i sig självt som spökar utan något det reagerar med och som jag inte mår väl av? Faktum kvarstår: lite bröd eller pasta och jag är rökt. Idag har jag detoxat med att inte äta några glutenprodukter alls och det ger genast resultat. Nu ska jag köra så hela vägen in i julen och sedan får jag välan unna mig en lussebulle, eller tre, innan jag stryper tillförseln igen.

Bra dag på jobbet. Vi hinner vad vi ska i kurserna. jag hinner samtala med kollegor, säga ordentligt hejdå till en som tar tjänstledigt för att prova på en annan slags tjänst på annat håll, förbereda två prov i religion (och översätta det ena till engelska), ta en kaffe och dessutom ha lektioner, dårå. Bara några minuter efter att jag ska sluta är jag på väg mot gymmet. Det är skönt att komma in i värmen, svida om och köra de invanda rutinerna. Heja på lite gymbekanta och liksom få en uppenbarelse och fatta att, efter två flitiga år, jag nu är en av stammisarna. De reguljära som ler och nickar, hemvant förbereder lyft, justerar handskarna, pysslar med hantlarna och, understundom, utbyter tips eller ler uppmuntrande mot någon av de nyare. Tiden går fort när en har roligt.

Walk Unafraid - First Aid Kit

lusse lelle

Momos skatt.

scent of a baby

Lördag. Jag är på väg ner till Karlskrona för att komplettera, på Stadiums outlet, inför Trysilresan. Jag fyndar ett par vinterlöpartights som kommer att funka fint även i längdspåret, och ett par fina grejer från Kari Traa. Matilda & Mike hör av sig. De är i Linköping och hämtar en bil och undrar om de får komma och våldgästa mig över natten. Har påven en skojig hatt? Jag hinner inte bara göra mina ärenden utan också köra hem och faktiskt röja lite i den byggbarack som mitt hus just nu är och laga en risotto som t o m jag själv blir nöjd med. En god köttbit, och något glas rött, till det. Och massor av gos och mys med Sigge. Hon är varm och mjuk och glad och luktar så där gott som bara bebisar kan. Min skatt, kallar jag henne. Mike undrar varför eftersom han hör scat och det är ju något som inte luktar så gott, haha...

Nu. Söndag morgon. Nybryggt kaffe i muggen. Sigge och Matilda sover. Mike körde ner till affären för att köpa snus och lussebullar (jag hann inte baka några igår, kanske tar det idag, i stället). Katterna ägnar sig åt sin gemensamma spetskompetens; de sover.

Det är gråtrist utanför mina fönster, bortom adventsstjärnor och ljusstakar. Förutom att springa en vända i eftermiddag ska jag hålla mig inne idag. Småpyssla lite. Kanske slå in en av de få julklappar jag köper.

Ibland saknar jag att sjunga i en kör. Den här gjorde vi bra, när det begav sig...

Pie Jesu - Sarah Brightman & Paul Miles-Kingston

rush hour

Veckan liksom bara rusade in mot mål. Om nu fredagen är ett mål. Så här känns det som att det är så, i alla fall. Prepplektioner, vanliga lektioner, möten med elever, kollegor, träning, nätverkande integrationsprojektskväll med ett gäng unga tjejer igår, mer lektioner, överraskningslussa för elever (jag var tomte i röd, tajt klänning, röda strumpor och väldigt fluffig tomteluva), finfredagsfika, springa i skogen, ha discofredag och möta upp några goa kollegor för tågfärd in till Kalmar och en afterwork som avslutning på vår hundradagars träningsutmaning och så mysa på ruskigt mysigt ställe inrymt i stadens gamla stadsmur. Äta gott och dricka fantastiskt god ale och minsann om inte en liten Ardbeg smög sig på, också... och minsann om jag inte fick till en oändligt liten, diskret (och väldigt oskyldig) flört, också. Jag borde helt klart gå ut oftare. Om jag ville flörta, alltså.

Tåg hem och så landa i köket och strax sova.

Venus In Furs - Velvet Underground

ajsomfan

Ajsomfan.

Åh, det är synd om mig nu. Jag har en idrottsrelaterad skada. När jag skulle lägga tillbaka en hantel i måndags eftermiddag klantade jag mig, BIG TIME, fick lillfingret emellan och lyckades ställa till en jeffla BLODBLÅSA. Bleh! Vad gör jag? Den är öm och jag lyckas naturligtvis slå i den överallt och hela tiden. Ska jag göra hål på den? Vavava?

Åh, vad jag saknar!

Som om detta inte var nog har jag också drabbats av TRÄNINGSVÄRKEN ALLAN. Ja, jag tog nog i lite extra i måndags, på benövningarna, och tog definitivt inte hänsyn till att benen inte tränats under den tid magen bråkade. I fredags var det ju discofredag och då gör en inte benövningar... Så med lite griniga quadriceps - och föralldel obstinata gluteus maximus också - gav jag mig ut att springa igår, efter jobbet. Det gick ganska lugnt (6:10-tempo) eftersom jag dels kände mig stel och stum och dels var motionsspåret (vilket jag valde för att 1. jag ändå ju var tvungen bort till träningsanläggningen för att kunna duscha och 2. jag tänkte att ett mjukare underlag skulle vara snällt) delvis mörklagt så jag fick springa i KOLMÖRKER. Men jag fick flow och utökade de planerade 6-7 kilometrarna till en dryg mil. Och idag, då... jag höll på att inte ta mig ur sängen för en dryg timme sedan. GAH! Jag skrider omkring i mitt stökiga kök (nuförtiden omvandlat till byggbarack...) med värdighet och utför endast väl avvägda och i förväg planerade rörelser. Men... det var värt det! Det var en glädjerunda! Hur det går med dagens styrkepass återstår att se, dock...

Nu är det slut på rantet. Det är onsdag, jag ska ha en hel preppförmiddag i en av mina kurser, inför sluttentan, och jag ska planera det sista av terminens undervisningsaktiviteter. Jag ska ha det bra. Jag ska hinna med massor. Fast... långsamt. Heh.

The Drapery Falls - Opeth (en av världens absolut bästa låtar, IMO.)

stjärnklart

Efter middagen hos Erika igår gick jag småvisslande ner mot bilen. Jag vill inte krocka med ett av de otaliga vildsvinen i mörkret. Men jag kom av mig när jag lyfte blicken och såg... stjärnhimlen. Stjärnorna gnistrade och blinkade så tätt, så tätt. Så nära att jag ville sträcka ut handen och röra vid dem. Ute i Ericas svarta storskog finns inte en ljusförorening så långt ögat når. Granarna står tätt mot den slingrande grusvägen och jag körde försiktigt så jag inte skulle bränna rakt in i en hare, eller en älg, eller en av de där hemska grisarna. Eller en vätte, för den delen. I storskogen är allt möjligt.

Tisdag idag. Det går riktigt bra att gilla, nu. Jag har skakat av mig stressen. Vi hinner. I alla kurserna. Rolig- och trevligheter är på gång. Tror jag ska baka lussebullar på lördag, också. Lagom plan för helgen. Planen för dagen är jobba (lektioner, möten, läsa elevarbeten), springa (och köra bort till gymmet för att duscha efteråt - det går sakta med badrummet, tycker jag) och se sista avsnittet av Bron. Räcker så.

Obsidian Night - Jex Thoth

lugn o fin nu

Ateistens adventsfrukost...

Tillbakalutad helg. God vän här. Lite mat, lite vin och glögg och mycket samtal. Igår en repa till Kalmar för att reklamera ett par springskor. Idag kura inomhus när stormen och regnet bråkar därutanför. Frukost med lussebullar. När jag är själv igen - börja sticka en tubsjal i varm, mjuk ull och Downton Abbey, Julkalendern (ja, jag gillar den även om förlagan Historieätarna är klart bättre) och Jills veranda som i sin avskalade enkelhet och kärlek till countryn är riktigt trivsam att kolla på, på SVTPlay. Prata med ett par av barnen i telefon. Köra tre tvättar. Pedikyr och manikyr. Ladda för veckan som kommer. En vecka med mycket arbete, middag hos en vän, träning, en kvällsaktivitet på jobbet för och med elever och så avrunda med en slags AW i Kalmar - våra hundra dagar av träningsutmaning är klar då och det ska firas av oss som klarade målet 300 km.

Jag är laddad. Tror jag.

Desolation Row -Bob Dylan

Skum färgåtergivning. Rostrött är det.
Och inget annat.

i'm back and i'm mean

Novemberkaktus. Det var ett tag sedan...

Ja, det låter kanske märkligt i somliga öron men... JÄVLAR I HAVET VAD SKÖNT DET VAR ATT SPRINGA OCH STYRKETRÄNA IDAG! Efter nio dagar av avhållsamhet hade jag sjukt mycket spring i benen och det blev sju väldigt lätta kilometrar innan jag svängde in på gymmet och fortsatte med en timmes discoträning (ja, ni vet - bara det som
syns! ;) )! Detta är fanimej instant happiness.

Nu har jag provianterat och huset är lugnt och jag väntar på en god väns ankomst i sena kvällen. Sedan blir det trivsam samvaro hela helgen. Vi har inte setts på över ett år (om en bortser från ett snabbt samtal på SRF, i juni) så vi har en del att komma ikapp med. Att hon sedan la sig att sova middag efter jobbet och fortfarande inte ens har kört hemifrån är ju en annan sak. Jag oror mig lite för att min sovklocka ringer ungefär när hon dyker upp, haha...

Le grand cirque de la lune - Ame Son

Skuggshopping?

on the mend

Springa! I morgon! Hurra!

Sakta bättrar jag mig. Planen var faktiskt att springa ikväll, men jag valde det säkra och bestämde mig för att, i stället, pyssla lite här hemma och köra fredagsmys efter jobbet imorgon - först springa och sedan discofredag på gymmet. Jag har till och med snickrat ihop en för ändamålet avsedd spellista på Spotify.

Julmiddagen igår blev av, och den blev trevlig. Synd bara att trubaduren spelade så fasligt högt, och med dålig ljudkvalitet. Jag har ondare i öronen idag än efter en Motörheadkonsert. Hes var jag också när jag vaknade eftersom all konversation fick föras skrikandes...

Studiedagen idag blev... konstig. Förmiddagen var grymt bra med föreläsning och samtal kring kring utmanande undervisning, återkoppling, dynamiskt tankesätt (growth mindset) och James Nottingham. Men efter lunch blev allt pannkaka eftersom vi plötsligt måste planera för att niorna ska komma på besök den 15:e och ingen hade fått reda på någonting... Jag brukar kalla den där dagen för "kaosdagen". Dessutom känns den inte det minsta effektiv eller värdefull. Det finns andra, bättre, sätt att marknadsföra vårt gymnasium till ortens nior. Men jag blev mest bara sned för att jag verkligen, verkligen hade hoppats att vi skulle kunna fortsätta det vi påbörjat innan lunchen och kanske faktiskt komma någonvart i vår strävan att bli en ännu bättre skola... Och för att den där tisdagen sånär ryckte undan fötterna på min planering som måste hålla hela vägen in i kaklet för att mina elever ska få en optimal förberedelse till slutprovet. Stresspåslaget jag fick när jag först fick höra skojar en inte bort.

Huset är så nystädat det nu kan bli med papper på golvet och kablar och snickargrrejor i köket och damm överallt. Fredagen kan få komma. Men först: sova!

The Dope Show - Marilyn Manson

breaking news

För några minuter sedan ringde det på dörren. Utanför stod... TADAAA!... en rörmokare. Han stod och hummade i mörkret i badrummet en stund och muttrade sedan något om att hämta en lampa i bilen. Bra idé, tycker jag. Alldeles nyss for han iväg igen. "Ska bara hämta en gumminånting", sa han. Det blir intressant att se om han kommer tillbaka idag.

rapport

* Jag dricker fortfarande te. Vågar inte testa med kaffe.
* Därmed är morgonkvällens julmiddag med jobbet i fara. Trist gå på sådant om jag bara kan sitta och dricka mineralvatten och sorgesamt knapra på ett julknäckebröd.
* Men jag sover bra om natten, nu.
* Det är tisdag morgon och rörmokaren har inte hörts av. Jag ringde igår och frågade varför de inte hört av sig i fredags, när de inte dök upp. Någon var sjuk och någon annan hade glömt. När de kan tänkas nedstiga i min verklighet och avsluta påbörjat arbete, för vilket de tar fett betalt, kunde de inte svara på...
* Igår kom jag mig äntligen till frisören och fick topparna ansade.
* Jag är superstressad för att hinna med allt som behövs hinnas med i en av de två kurser som är slut nu till jul. Jag anser att lektionstid utpytsad borde ta hänsyn till vilka grupper det handlar om. Kör samma kurs i två grupper. Ena gruppen seglar fram och kommer att ha gott om tid att avsluta. Andra gruppen kämpar som FAN, men det går inte fort och de flesta där kommer ändå få det väldigt tungt nu på slutet. Jag förutspår att ett par kommer strunta i det...
* Jag fick finbesök på jobbet igår:

* jag satt och bläddrade i en skvallertidning hos min frisör. I rent forskningssyfte, givetvis. Där sa någon att alla intressanta män i hennes (min) ålder var "upptagna". Eller så var hon bara inte snabb nog. Det sägs att efter en relation är kvinnor själva i sju år, medan män är det i sju... veckor. Det fastnade nog i mitt huvud bara för att jag redan gjort ungefär samma iakttagelse själv.
* Skitsamma.

When A Blind Man Cries - Ian Gillan