Det tog emot lite, igår efter jobbet, att dra till gymmet och byta om för att ge mig ut och springa. Sex minusgrader är liksom... kännbart. Särskilt för en frusen själ som jag, kanske. Jag försökte förhandla med mig själv, och klura ut Viktiga Saker jag måste göra hemma. Men det gick som det brukar - mitt bekvämare jag förlorade. Jag har ju dessutom sköna vintertights, vantar av merinoull (utanpå vilka jag sedan kan dra ett par andra, vindtäta), en bra buff, mössa av funktionsmaterial osv... Och bra musik i lurarna. Det blev en ovanligt skön och fin runda. Klockan var ju bara eftermiddag, egentligen, men mörkret kompakt och himlen klar. En tunn månskära hängde ovan trädtopparna och ljuset från min pannlampa fick frosten i gräs och på tunna strån, kvistar och grenar att gnistra och glittra som tusentals diamanter. Trots kylan gick andningen så lätt, så lätt. Eller kanske på grund av den? Att springa i kletvärme är ju definitivt inte min grej - min bästa tid är
nu. Jag hade lovat mig själv, i förhandlingarna, att jag bara behövde springa en halvmil, men det blev åtta kilometer. Jag är så lättlurad, hehe.
En av mina kurser i religion avslutades igår. Tenta idag. Efter lektionen stannade några kvar. Nyfikenheten på min egen eventuella tro verkar alltid vara intressant för eleverna. Igår gissade de på såväl judinna, som buddhist och muslim. Härligt! Det innebär att jag verkligen lyckats i min föresats att inte, i undervisningen, avslöja var jag står utan både försöka vara "neutral", positiv, religionskritisk och djävulens advokat - allt på en gång. En av de mer ambitiösa hade t o m fört lite anteckningar för att försöka reda ut min tillhörighet. Att berätta att jag är ateist är alltid lika kul - och överraskande - för eleverna.
Detoxen går rätt bra. Men jag tror det är gluten i skumtomtar.
[här tänkte jag ha en bild på lite religiös kitsch som hänger i mitt hem, men blogger ville annorlunda...]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar