morgnarna

Värme inne, lätt snöfall ute...

Jag tror den här ledigheten har en särskild fördel. Morgnarna. Möjligheten att, oavsett vad jag planerat för resten av dagen, kunna vakna sakta, kaffa i lugn och ro och inte bege mig förrän jag själv vill. Särskilt det där sista... "förrän jag själv vill". En lyx jag förstår att uppskatta.

Jag styr mina tankar så att jag inte tänker på jobbet alls. Inte för att det är så hemskt - tvärtom... jag gillar mitt jobb! - men för att livet består av annat. Att jobbet, för mig, inte får lov att tränga ut... livet. Det är fortfarande så att jag arbetar för att leva. Inte tvärtom. Och mina ledigheter är till för att levas. Just den här har jag hemester och rensar, organiserar och fixar med mitt hem och därutöver försöker jag även ladda om mig själv. Förutom den vanliga träningen gör jag något mer varje dag. Hittills har det mest blivit raska promenader och det är gott nog, det. Tisdagseftermiddagen var fin och i morgon ska jag på helkroppsmassage. Lägger mig tidigt och sover minst nio timmar per natt. Läser en del. Lyssnar på ljudböcker och poddar. Igår såg jag den där sockerfilmen. Jag tyckte den var virrig och mest bestod av självklarheter. Oavsett om relevant forskning stöder allt som påstods, eller ej, så är det väl 1. klart att socker inte är bra för oss och 2. att det är socker i precis allt som köps färdigt? Därför gör en inte det. Köper hel- eller halvfabrikat, alltså. Och i övrigt läser på innehållsdeklarationer. Det är inte raketforskning, direkt. Att sedan en stor del av sockerkonsumtionen är en klassfråga är ju inte heller en nyhet. Och den frågan löses knappast med pekpinnar.

Och annars, då? Jorå. Det knallar. Och jag saknar, och längtar efter, den här härliga ungen...

Waiting For The Miracle - Leonard Cohen