Morgnarna har känts tunga hela veckan. Jag har sovit hårt och gott om nätterna (men inte mer än att jag minns några av mina drömmar, som den om när jag trodde jag rakat benen, men de i själva verket var lurvigare än Rönnerdahls) och tillräckligt många timmar per natt, därtill. Ändå har det tagit emot rejält att svänga benen över sängkanten när min lampradioväckarmojäng (en sådan där som sakta ökar i ljusstyrka) sätter igång och telefonen, som backup, mjukt och fint spelar introt till Khaleds Aicha. Idag var det ändå något lättare eftersom jag hade mannen i mitt liv i huset, och därmed lite gott sällskap till morronkaffet! Han jobbade i Kallinge igår och kom den här vägen för middag och sköna samtal, på kvällen, och så körde han hem idag, när jag gick till jobbet.Och så är det ju inte bara Fin Fredag utan också kort arbetsdag (varje fredag!) och bortom denna väntar nu nio dagars sammanhängande ledighet. Det är faktiskt helt underbart och välbehövligt. Perioden efter jul har varit tuff för oss alla och nu behöver vi koppla av och ladda om.
Jag har lite planer för min ledighet. En städskrubb ska organiseras (bra där Magda... du har ju bara bott här i fem år...), en garderob ska tömmas, målas och bli en alkov för ytterkläder i hallen och några vändor skräp köras till miljöstationen. Det är ju ändå sportlov, så jag ska vara ännu mer fysiskt aktiv också, och vara utomhus så mycket jag kan. Förutom vanliga träningen tänkte jag ta mig en rejäl långpromenad varje dag. Ja, eller nästan varje dag; jag ska också tillbringa en halvdag på spa, med två härliga vänner, jag ska testa ett nytt yogapass och så har jag bokat en helkroppstortyr, typ, i Kalmar. Den sortens tort... jag menar massage som får mig att vilja skrika och gråta medan den pågår men som lämnar mig fjäderlätt och svävande när den väl är över. En klippning uppepå det så kommer jag tillbaka till jobbet hyfsat uppgraderad! Taggad, rentav?
I övrigt ska jag läsa, laga mat, lyssna på musik, skriva och sticka mig ett par varma, sköna sockar.
Idag var det äntligen dags att inviga mina nya tights! Typiska FinFredagstights som jag äntligen fått hem. Första skrattet kom redan i omklädningsrummet där en bastant dam på sjuttio plus tyckte de var roliga. Det tycker jag också, och en måste faktiskt skoja till saker och ting emellanåt. Livet är alldeles för kort och allvarligt för att inte fyllas med fniss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar