de här onsdagarna

Nybakade biscotti

Bråda dagar. Eftersläntrande utvecklingssamtal. Projekt. Planeringar som ska göras. Utvärderingar. Och så har jag sådär många inlämningar igen, att läsa och bedöma och återkoppla på. Teoretiskt ser onsdagar ut att vara perfekta för sådana sysselsättningr, eftersom jag bara har en enda lektion, allra sist på dagen. I teorin, alltså. I själva verket har jag hunnit läsa FYRA när det är dags för lunch. Varför? Elever ser att jag är på mitt arbetsrum och kommer förbi och frågar och undrar om allt möjligt. Kollegorna passar på att glida in med kaffemuggar, elevärenden, arbetsmiljörelaterade samtal och trevliga diskussioner och så går dagen. Vid ett hade jag en intervju. En religionsstuderande som ville intervjua mig kring hur jag ser på och hanterar främlingsfientliga uttryck i klassrummet, i samband med en uppsats hen skriver. Och sedan var det ju bara att samla ihop mig för lektionen, då...

I morgon är det studiedag (fredag också) och efteråt kommer en drös kollegor hem till mig för lite glöggafterwork. Dealen är att var och en själv tar med sig dryck och att jag står för lite lättsamt tilltugg. Veganskt tilltugg. Men det säger jag inget om. Förutom tunnbrödssnittar med olika fyllningar, k*ttbullar på pinne med någon topping, varma nachos med het salsa och *st så blir det ett par sorters oliver, dadlar, fikon, pepparkakor, saffransbiscotti, tre sorters [mjölkfri] choklad och lite saltlakritsgodis. Ja, och så russin och mandlar, då. Ett par saker har jag tillverkat/berett själv men det mesta är ju sådant en bara köper och lägger upp på/i lite roliga fat eller skålar. Ikväll har jag tagit ett varv med dammsugaren. Nu är jag jättetrött. Och klockan är bara drygt åtta...

Jag läste The Book Thief när den kom ut. Nu lyssnar jag om. En del böcker upplever jag som snäppet bättre i ljudvarianten. Det här är en sådan bok. Det kan givetvis också bero på vem som läser och jag har ingen aning vem Allan Corduner är (borde jag det?) men han är en fin uppläsare. Och på något, lite barnsligt, vis känns det fint att krypa ner under duntäcket, fluffa till det och sedan få en "gonattsaga". Jag tror ju att högläsning, rent generellt, är snudd på magiskt.

Drunk On The Moon - Tom Waits