spaghetti och äpplen

Haha... mina ben och armar är stabila och stadiga som överkokt spaghetti, ungefär. Nittio minuters total kross på gymmet, efter fyra veckors uppehåll, känns rejält, kan jag meddela. Hur det kommer att kännas i morgon vill jag helst inte tänka på. Men ändå är jag glad att jag är igång igen. Det är lite som att komma hem. Värmen i omklädningsrummet, lukten inne i lokalen, surret och de rytmiska stegen från folk på löpbanden, dunsarna och klonkandet från vikter och stänger. Nickningarna från en del och lite småsnack med andra. Någon som t o m har lagt märke till min frånvaro. Känslan av att ta i allt vad en orkar och upptäcka att det fortfarande är ganska mycket och känna hur musklerna kvillrar och darrar av ansträngningen, hur pulsen ökar och svetten börjar rinna.

Styrketräning är bra. En blir stark. En kan hiva in fyra tunga vinterdäck på fälg i bagageutrymmet. En kan lyfta en tjugoliters dunk med cider-to-be och inte oroa sig för ryggen utan för om handtaget på kärlet ska hålla. En kan gå och stå i klassrummet en hel dag utan att bli trött i benen eller få ont i ryggen. Det är vad jag kallar funktionell träning. Att jag dessutom redan känner mitt goda humör återvända är en fin bonus.

Medarbetarsamtal med chefen idag. Ett mycket bra samtal. Givande och tagande. Konkret återkoppling och tydliga tankar för framtiden. Eftersom jag inte gillar fulspel sa jag som det var: Bortsett från huset finns det bara en sak som håller mig kvar i Emmaboda och det är jobbet, där jag verkligen stortrivs.

Här, där jag sitter vid köksbordet, ploppar det hemtrevligt från jäsröret på just det där stora kärlet med blivande cider. Det ska bli spännande att se hur det blir. Jag fick 46 (!) liter ljuvlig äppelmust från de här äpplena:

Av den satte vi alltså 20 liter. Resten befinner sig i en femliters och resten treliters BiBar. Linus fick med sig en BiB. Matilda & Mike också. Och så öppnade vi en för provsmakning. Jag dricker ett glas av den just nu. Det smakar helt underbart!

The Devil's Orchard - Opeth